Träning i vecka 41

Jag har gått över tiden och det kan tydligen vara frustrerande. Det skulle kunna vara frustrerande- jag gillar att planera saker och är en person som lever efter mottot #gört. Och jag kan ju inte GÖRT det här. Det är något annat som styr. Och så fantastiskt är det att man faktiskt inte vet vad som sätter igång förlossningen och det finns inte en huskur som funkar.

Det är min andra graviditet och under den har jag varit anhörig till något av det värsta som kan hända. Det gör perspektiven kristallklara, kanske blir jag lite krass och hård och jag reagerar lite mer än jag annars gjort när mina sociala medier och tidningar riktade till de i min situation ibland känns som de svämmar över av antingen gravidgnäll eller förslag på att köpa ditten och datten för att liksom manifestera att man minsann är gravid och det ska komma en bebis. Barnvagnsskyltar. Gravidyogakurser. Profylaxkurser.

Idag var vi på biblioteket och jag bläddrade igenom Vi Föräldrar och Mama. I flera insändare och en hel artikel behandlades olika vinklar på det jag uppfattar är så himla onödigt fel: Allt tyckande om vad andra gör. Folk som inte orkar vara perfekta. Folk som får höra det ena och andra som inte någon annan har att göra med. Allt utrymme som kommers får. Allt fokus på andra. På saker. På prylar. Alla dessa sajter där folk som inte känner varandra ger varandra råd om ändå hyfsat viktiga saker. Läste om en tjej som anmälts till Socialstyrelsen genom ett rent missförstånd. Hur kan det bli såhär?

 Nej det är inget som gör mig illa så jag borde bara låta bli och jag brukar ju faktiskt inte läsa men jag tycker. Jag tycker ibland fokus blir fel. Och det är ju förstås för att det går att tjäna pengar på folks osäkerhet och så verkar vi ha ett enormt behov av att gnälla av oss och dela krämpor i långt störe utsträckning än vi delar med oss av hur vi gör saker bra!

Man har rätt att klaga om man inte mår bra förstås. Och många mår inte bra och det är inte de jag pratar om här. Det kan vara en helvetesresa att vara gravid och jag vet att jag är ”lyckligt lottad” men det är inte bara det. Jag tror att jag gjort mycket rätt genom att lyssna på min kropp och på min BM och skita fullständigt i alla spekulationstrådar. Låta folks kommentarer om hur magen ser ut och vad jag borde göra rinna av mig. Välja mina källor och välja dem noggrannt: Jag själv, min BM och några andra få utvalda. Precis som förra gången. Inte googla. Inte diskutera med främlingar på nätet.

Jo jag mådde också dåligt. Jag mådde fruktansvärt dåligt de där veckorna när man samtidigt ska låtsas att allt är som vanligt. Höll 9 föredrag på jobbet om hälsa- under den värsta veckan- gulgrön i ansiktet och fick kväljningar när folk satt och drack kaffe. Men jag försökte få i mig den näring jag behövde, rörde på mig mycket utomhus för att ge hormonerna skjuts runt i kroppen så de inte låg och orsakade illamåendet. Gjorde allt jag kunde och försökte vara tacksam. Försökte vara proaktiv och göra allt för att lägga en grund för en stark och glad graviditet. Och tacka f*n att jag gjorde det när världen rasade sen och jag tvingades orka något jag aldrig någonsin vill behöva orka igen.

Så perspektiv. Kan hjälpa. Ett barn som lever och växer i magen. Det är lycka. Livets största kanske. Iallafall för mig och många fler.

Vi har fött barn så länge vi funnits som människor. Lyckan var lika stor då, riskerna större och många saker har förbättrats. Men det är inte en namnskylt på barnvagnen som gör mammalivet bättre nu eller lyckan större, det är att vi kan rädda fler barn och mammor till livet genom att vi har världens kanske bästa sjukvård här. Vill man manifestera sin graviditet kanske det finns fler saker att göra. I Sverige är risken en på 14 000 att dö i barnsäng- i Niger 1/23. Perspektiv. Läs mer hos Unicef. Vi kan skriva förlossningsbrev och föda på fina inredda rum- de oroar sig för att överleva.

Så vet ni vad jag tycker? Och försöker fokusera på? Jo att det är magiskt nog det som sker av sig självt. Ett litet liv växer som av magi i magen. Så yttepyttelitet och så blir det en bebis av det. Ett nytt liv, en egen personlighet. Ett liv man inte riktigt fattar hur man kan älska så mycket trots att den just kom ut (och ont som faen gjorde det också!). Som vänder upp o ned på hela världen trots att den bara är halvmetern lång. Det där kan jag fortfarande inte riktigt fatta. Jag skiter nästan i resten.

När jag sitter still kan jag känna små fötter och små händer röra sig. Det jag gör, hur jag gör det, det jag äter ger näring åt det här lilla pyret att växa.

När den kommer ut så längtar flera personer efter att få hålla och snosa på henne/honom. Den är ett under. Ett helt fantastiskt under. Det räcker att fokusera på det.

Jag menar förstås inte att proklamera att man inte ska köpa något och inte gå på gravidyoga om man vill lägga pengar på det. Men jag menar att det nog, generellt finns utrymme att fokusera mer på det som ingen tjänar pengar på. Fokusera på det som ger ett lyckopirr utan att man måste hålla i ett förinköpt babyplagg. Fokusera på det som är riktigt jäkla häftigt- livet därinne.

Så därför gör det inget att jag går över tiden. Liv har jag i massor redan nu.Och när tiden är redo- blir det mer!

---

Om du inte var rädd? Tvekade? Tvivlade?

Många går på semester nu och få tillfällen är väl bättre än att fundera på Det Där Stora Läskiga Porjektet som man inte klarar av att ge mer än en flyktig minut i vardagen?
Få tider är väl bättre än att sätta sig ned (eller springa iväg kanske) och fundera på VAD det är som håller dig tillbaka från att göra det där du drömmer om? Kanske är det att byta jobb. Kanske är det att flytta. Testa triathlon. Testa ultra. Springa milen. Börja sjunga.

Vad det än är så är det ofta, och speciellt för oss kvinnor, rädslan som håller oss tillbaka. Rädsla för att inte ska klara det, rädsla för att sticka ut. Rädsla för att vara ett misslyckande.

Rädslan är i vissa fall rationell och viktig! Den talar om att det här kan vi inte bara göra hursomhaver. Det här kräver förberedelser och hängivelse. Men det betyder inte att det inte går. Det talar om att det kräver något mer än ett ”tänk om man skulle våga…”. Det kräver en plan. Kunskap. Hängivelse. Tid. Tid och frihet att tänka. Det kanske du kan ta dig nu. Ta dig tid alltså. För den kommer inte av sig självt.

Rädslan om man ger sig in i den kan benas ut till att hitta svar på HUR man ska göra för att ta sig mot det man vill. Och som jag skrev förra veckan: Räkna inte med en rak solig väg. En väg finns. Men den är ofta krokig och tuff om det handlar om något riktigt annorlunda mot vad du gör och är just nu.

Men det är oftast de resorna som är de mest häftiga.

Jag jobbar med det här. Har gjort massa stora tvära kast i livet och varit rädd men när jag ser tillbaka så har jag rört mig framåt hela tiden, åt rätt håll till slut. Många gånger har jag sett rädslan som ett kvitto på att något som betyder något är på väg att ske. Flytta tvärs över hela världen, säga upp mig, skapa en egen tjänst, separera. Springa 16 mil och bita i. Självklart varit rädd. Men också känt den aspekt som är att det kittlar lite. För det gör det när man är rädd för något som egentligen kan bli riktigt bra.

Så. Vad skulle du göra idag, om du bortsåg från rädslan att misslyckas?

latte-confidential.com Jag läser boken ”Lean In” just nu och fascineras och förfäras och inspireras på samma gång.

 

---

Jag fick en utmaning från fina Åsa. Hon är en sån där tjej som jag blir glad av. Vi ses väldigt sällan men när vi gör det blir jag alltid glad av henne.

Utmaningen, eller vad ska man kalla det- en lista är det, Sommarlistan! Några frågor om sommaren som faktiskt ligger framför oss som jag ser det. Sommar är det till september. Minst.

Skickar listan vidare till Camilla!

1 Hur ser dina planer ut för sommaren?

Ja någondag väldigt snart ska jag föda barn. Jag tänker att det ska gå precis lika bra som förra gången. Gärna ta tiden det tar att springa ett maraton och inte ett 24-timmarslopp som sist. Jag klarade mig väldigt bra från sviter och allt gick bra med amning och sånt och hoppas det blir så igen. Så sommaren kommer handla om att amma. Vyssja. Amma. Vyssja. Gå med barnvagnen. Bära i ergobabysele. Leka med storasyster som är en väldigt energisk 5-åring och vi har så otroligt roligt ihop. Börja jobba upp bäckenbotten igen till knäcka-nötstyrka. Läsa massa böcker. Umgås med min familj. Och tyvärr- inte bada och simma. Något av det jag älskar mest och nog det enda minuset med att föda barn på sommaren.

Kommer att vara så mycket borta från Tokholm som det går. Vill helst inte vara här en dag alls. Värmland. Västmanland och Jämtland är det som gäller.

2. Vad gjorde du på midsommar?

Jag var hos en av mina bästa vännner med syster och svåger och fästman. En lugn och mysig dag med favoritspelet ”Besserwisser”. Gillar inte sill. Älskar halloumi.

3. Din bästa sommarfrukost?

En stor kopp kaffe, en skål med kvarg och maaasssooor av skurna jordgubbar, hemgjord mysli med mycket nötter. Ute på altanen i Värmland. Solen strålar. DN på bordet och familjen i närheten.

4. Bästa sommarlåten?

Oj. Svårt. Den blomstertid nu kommer får jag nog säga. Och något av Orsa spelmän :).

5. Vad passar bäst på grillen?

Grönsaksspett. Halloumi! Men kan bli galet sugen på sån där hemsk förkryddad karré också men det blir inte ofta av att det köps. Helst fisk el veg eller KRAVmärkt kött.

6. Vad dricker du i sommar?

Iskallt vatten med citron. Kaffe på morgonen. Grönt té på kvällen. Anser inte att alkohol och barn oavsett storlek hör speciellt bra ihop och skulle gärna kunna skippa alkoholen helt men jag är inget fan av förbud och finns det riktigt gott bubbel eller vin så tar jag gärna ett glas, om jag inte ammar eller är gravid. Ett glas. Någongång ibland men nu blir det spiknyktert sen 19e oktober 2013 till säkert sommar 2015. Inga problem.

7. Vad ska du läsa i sommar?

Jag läser just nu ”Lean In” av Sheryl Sandberg och det blir nog ett blogginlägg om den boken. Efter den ligger Chimamanda Ngozi Adichie’s ”Lila Hibiskus”. Hon skrev ”En halv gul sol” som till stor del handlar om Biafrakriget och var otroligt bra. Annars läser jag mest litteratur om kost eller träning.

8 Favoritplagg på sommaren?

Beror på! Träningskläder, bikini eller blåställ för det betyder att jag antingen springer, jobbar med något på landet eller badar. En lös klänning och mina Havaianas eller barfota funkar dock oftast. I sommar blir det amningslinne och en slapp kjol hoppas jag!

9. Bästa parken?

Hm. Kommer inte på någon. Vill ju INTE vara inne i stan. En lekpark får nog svaret bli då. Och lekpark kan vara ute i skogen för oss.

10 Bästa badstället?

Ottsjö nere vid näset bortanför båtarna. När det är flera graders skillnad i yttemperaturen och bottentemp, harren vakar och fjällen välver sig åt alla håll. Luften är stilla. Himlen rosa. DÅ!

---

Det finns forskning, studier, tester, empiri och anekdoter.

Vill man inte stretcha så kan man hitta stöd för det och vill man så kan man argumentera för det.

Jag är för stretching. Men som med allt- jag är för det vid rätt timing.

Jag är för det för jag tycker det är viktigt med full rörlighet i leder och de flesta av oss lever inte liv som stödjer den rörlighet i lederna vi behöver när vi springer. Till exempel sitter jag när jag jobbar som bäst ofta vid en dator med förkortade baksidor och lite framåtböjd överkropp. Många med mig.

Att tänja och ha sig inför ett kortare hårdare träningspass där du vill att benmusklerna ska studsa som kuttaperkabollar- nej det kanske inte är det bästa.

Men att värma upp bröstryggen och bröstkorgen med dynamisk rörlighet inför ett pass där diafragma och interkostala muskler (de runt revbenen) kommer jobba hårt- det tror jag på!

Jag tror också på den lugna stund det ofta kan vara att ägna sig åt rörlighet i takt med andning. Att känna in kroppen och vila i en stretch såpass länge så bindväven får sig en omgång.

Jo jag är en yogi så det kanske är därför. Inte en sån yogi som postar nästintilll omöjliga poser på Instagram utan en vardagsyogi.

Anyway.

Det finns iallafall flera studier jag kan hänvisa till som visar att styrkan faktiskt ökar vid statisk stretching- inte direkt utförd vid träningstillfället som jag tolkar det. I den här studien var N=32 så ganska litet urval men där utförde halva gruppen 30 minuters statisk stretching under åtta veckor och styrkan ökade mer än gruppen som bara tränade.

Nu gäller ju det här muskelstyrka men jag tror det kan appliceras på uthållighetsträning av muskeln också.

Jag har fått önskemål om att skriva mer om rörlighet för löpare och jag försöker ordna så den film jag spelade in i Åre 2013 kommer med här.

Hoppas alla haft en fin midsommar. Idag har jag och N knatat skidbacke:

och jag har rensat bland mina gamla saker. Hittade det här fantastisk sömndrivande arbetet från när jag läste till civilekonom i London:

Och det här intyget för Englands ”Exercise Professionals”  från när jag utbildade mig till aerobicsinstruktör (!!). I know!
Kan ni tänka er. Boxercise instruerade jag också. Käckt. Liksom.

---

Har jag skrivit om det här förut? Isåfall gör det inget- så värt att skriva om igen.

Förra året, innan jag visste att det var en bebis på g så planerade jag att springa detta fantastiska lopp.

Jag älskar atlantkusten både i Storbritannien och på Irland och 2004 var jag på bröllop i County Antrim. Otroligt vackert!

Tänk att få springa där!

Causeway Crossing är en del av Lost world Racing med lopp på flera ställen i världen. Jag gillar ju inte värme. Gillar hav och klippor. Längtar till att springa det här loppet!

---