Tre par strumpor – tre användningsområden

Imorgon åker jag till Göteborg tills torsdag.

Fördelen med mitt jobb är att jag kan göra väldigt mycket av det lite varsomhelst. Hos frissan idag till exempel. Det är work-life balance för mig. Ett ämne jag ledde ett lunchseminarium om idag.

Och jobba på tåg är bland det bäst jag vet. Imorgon har jag 3,5 timmar ostört där det inte går att hitta på något annat medan jag reser till Göteborg för två dagar där.

Imorgon kväll håller jag en föreläsning till förmån för vår insamling till Panzisjukhuset på Clarion Post i centrala Gbg. Det finns platser kvar så om du har tid mellan 18-19.30 och vill höra mer om löpträning i en hektiskt vardag, kost och tankar runt att hålla hälsan så är du varmt välkommen!

Det går att betala på plats men anmäl dig isåfall gärna här. Varmt välkommen!

---

En del av mig kommer alltid att vara surfare i hjärtat. Jag längtade inte efter stora vågor men är man surfare vet man vem Laird Hamilton är. Världens bästa big wave surfer.

Ta 5 minuter om du har, tscrolla in 2 minuter om du vill se när han surfar en av världens farligaste vågor- Teahupoo har tänder. Vassa tänder.

Coach Lucho påminde på fejan om ett citat från Laird:

Fear is good. Failure isn’t bad. Treat your body like a truck, not a temple.

Vipar man out på en sån våg så kan man slås sönder och samman. Att våga spänna bågen och bita ihop i ett ultralopp kommer inte slita dig sönder och samman men du kommer komma ut som ur en tunnelvåg jäkligt lyrisk på andra sidan.

---

På kursen jag var på förra veckan lärde jag mig att vi får 80% av allt beröm i livet innan sex års ålder. Sen fördelas resterande 20 % med 10 när vi är gamla (och igen får beröm för vi ätit  upp maten) och så har vi då 10 % däremellan.

Samtidigt visar forskningen att vi är så sjuuuukt mycket mer benägna att fortsätta göra bra saker om vi får beröm för dem när vi gör dem. Alltså att vi uppmuntrar bra beteenden snarare än skäller på dåliga.

Det här behöver vi föräldrar bli bättre på för visst är det det oftare så att man säger ”nej gör inte så” än ”bra fortsätt med det”. Eller så säger vi ”åh vad duktig du är” men vi säger inte på vad.

Tips på att ge beröm till barn: Sätt dig på huk. Lägg en hand på barnets arm och säg VAD de gjorde bra och VARFÖR. Se dem i ögonen. Beröringen förstärker budskapet.

Vad gäller vuxna- samma sak (sätt dig inte på huk dock- kan bli very awkward!)! Våga ge beröm. För visst är det ofta vi tycker att någon gör något bra. Säg varför. ”Fasen vad bra du är när du XYZ”.

Lär dig ta emot beröm. Det ger både dig mervärde  men även till den som ger: Stå kvar. Ta emot. Sparka jante. Säg ”tack, vad glad jag blir att du tycker det”. Sug åt dig.

Till dig själv. Ge dig själv cred för det du gör. För det du klarar av. Sannolikheten att du går in i en ny dag, en ny situation med en positiv känsla, som i sin tur gör att du gör bättre ifrån dig och mår bättre, är större om du tar med dig det som var bra ur den förra.

Beröm. Någon annan. Dig själv. Den här måndagen- och framöver!

---

* Varenda joggingpass drömmer och planerar för framtida ultralopp. För träningen.

* Längtar efter att få sätta klockan på 04.00 för att hinna med ett långpass innan dagen börjar.

* Bara tävlar mot mig själv och är nu helt stissig av längtan efter att få heja fram mina ultravänner (och lite extra då mina adepter som springer) TEC (Täby Extreme Challenge) nästa helg.

* Fortfarande tar minst 30 minuter att komma igång. Vilket betyder att jag är klar när jag börjar trivas rent mentalt med löpningen. Jäjä.

* Längtar efter känslan i kroppen efter en sisådär fem mil. Tom men full. Klart och enkelt.

* Längtar till långa ensamma pass ute i naturen.

* Längtar till att möta mina egna tvivel. Ta mig igenom dem. Komma ut på andra sidan.

* Saknar att springa en natt. Se gryningen med sisådär 14 mil i benen.

Ja jag saknar. Och det är extra prominent nu när TEC är runt hörnet. Loppet jag sprungit tre år i rad. Loppet där jag blev ultralöpare. Det ska bli helt fantastiskt att få vara på sidan av men herregud vad jag längtar. För ett år sen tänkte jag såhär. Om ett år- hur känner jag då? För TEC blir förhoppningsvis återtåget till 100 miles. Motivation saknas inte. Målinriktning – inte heller. Det är bara det att det är andra som kommer före mina små egoutsvävningar. Jag blir en bättre mamma/fästmö/syster/vän/anställd för att jag springer. Men ultrasatsningen den gör jag bara för mig själv.

Det både är och inte är roligt att springa nu. Kroppen behöver 20% mer syre och ser ut som ett stort B- det bara går inte att springa på som vanligt. 30 -40 minuter jogg per dag ger mig mina endorfiner, rosiga kinder och känsla av att vara löpare. Jag känner mig enormt glad över att det funkar. Känner mig stark. Längtar efter bebis. Längtar efter ultra. 

 

 

---

Vi är vad vi äter. Och andas. Och rör vid. Och strålas av. Och tänker och känner.

Och ibland kan jag få panik över allt ohälsosamt jag vet att jag och min familj utsätts för.

Massa miljögifter, elektromagnetiska vågor, gift i mat. tungmetaller. Osv.

Jag gör lite vad jag kan. Kanske inte så mycket som jag borde. Men i mataffären brukar jag försöka tänka till.

Jag har en inköpslista men, främst i grönsaksdisken, finns inte vissa saker som ekologiska så struntar jag i dem. Vissa är dyra- idag köpte vi ett ekologiskt broccolihuvud för 23 kr när jag vet att det gick att köpa på Ica förra veckan för 9 kr. Fascinerande. Så vissa saker på listan köper jag ”o-eko” och vissa saker köper jag inte om de inte finns i eko.

Det är stor variation mellan hur mycket dyrare saker är om de är ekologiska. Mjölk, morötter, havregryn, fryst spenat, bönor och linser osv- det är hugget som stucket i pris. Fisk, kött, frukt (speciellt bär) är mycket dyrare. Där får man tänka till.

En del argumenterar att vi inte klarar av att producera all mat som ekologisk. Med tanke på att ungefär en tredje till en fjärdedel av all mat som produceras- främst här i väst- slängs så borde det ju helt logiskt vara så att om vi tog tillvara på allt så kunde vi producera betydligt mindre, dessutom strunta helt i att producera vissa saker och producera mer ekologiskt.

Det börjar med efterfrågan hos oss. Och kan livsmedelsbranschen passa på att ta ställning och informera varför de tycker vi ska välja eko så får vi en knuff i rätt riktning när vi blir plånbokssvaga i affären i valet mellan schysst producerad och oschysst. Som Coop så fiffigt gör med reklam för ägg från frigående höns:

I veckan fick jag en stor påse med ekovaror från Coop. Med recept till. Ett väldigt enkelt och effektivt sätt att promota ett mer ekologiskt leverne. Många var varor som vi äter massor av i vårt friska hushåll: Lillan har inte varit riktigt förkyld på hela vintern, inte jag och N heller.

Vissa saker är väldigt logiska. Ekologiska! Hur tänker du när du handlar?

 

---