Trender 2013

Fem då om man räknar med mitt lilla krypin på 46 kvm…

1) Min dotter. Jag väntar fortfarande på tvåårs och treårstrots. Alltid glad, positiv, framåt. Blir arg- javisst, känsloutbrott måste barn få ha. Envis men aldrig sur och grinig mer än några minuter. ALDRIG! Idag var hon lite hes och jag ville hålla henne hemma och hon är bara så härligt go och tycker att storhandla är ett äventyr. Hjälper till och frågar och kramar. Vardagssaker- men gör mig så fruktansvärt lycklig.

2) Mitt jobb. Min avdelning, Ideell Sector, som jag lämnar med sorg i hjärtat efter jul, även om det är rätt beslut just nu. Glad över att jobba på PwC som startat det här programmet. ”Samhällsutvecklarna” som tar in tex Maria Wetterstrand i en panel som pratar om samhällsrelevanta ämnen. I senaste avsnittet är min fantastiska chef Marie med efter 14 minuter ca i anslutning till Ideellt Forum som vi på PwC arrangerar med Swedbank. Hon äker själv till Indien i december för att volontärjoba på vårt projekt i Delhi, ”Pratham”, som är en skola för fattiga barn.

3) Att jag och Madde är med här. Som en av 2012 års uppstickare. För Tjejmarathon. Loppet som ingen bröt. Läs tävlingsrapporten här. Vi fortsätter röra i grytan. Jag har ett starkt kall att avskaffa Tjejklassikern. Kan jag få 2 timmar per dygn till det snälla tomten?

4) Att det är december. Och jag vrider ned intensitetknappen. Har inte jobbat idag- har VAB’at. Utan att sitta vid datorn. Att jag ska ta mig iväg på något som jag vanligtvis inte känner mig så bekväm med men som känns KUL: Träna på gym med andra människor!De andra fina tjejerna ni hittar här Det verkar ofarligt! Det verkar KUL!:).

Ha en fin kväll!

Jag hör till dem som är ute oavsett väder. Resonerar som så att jag vill ha frisk luft oavsett temperatur. Älskar ljudet av knarrande snö och att det blir rimfrost på mössan.

Men jag märker att många tvekar. Liksom kategoriskt ” Det är för kallt”, men är det inte just nu vi ska försöka se till att vara ute när vi tränar när de flesta andra aktiviteter sker inomhus? Det tycker jag iallafall!

Många kanske har problem med luftvägarna, och visst det är viktigt att se till att värma upp ordentligt men det finns inte mycket annat förutom för lite kläder som är en risk för att träna ute. Här i Sverige har de flesta möjligheten att pipa in någonstans om något händer.

Några som har skrivit om det här med träning i kyla är de grymma grabbarna på Träningslära. Läs mer här

HeJ! Måndag och ni vet vad som gäller! PEPPEN!

Vi har alla mål- vågar jag lova! Och drivet är inte alltid på topp. Målet känns långt bort. Vad det än är.

Man sätter sina mål och motivationen är på topp men så tappar man lite styrfart. Det händer massa annat. Det blev visst advent och jul och ibland kan jag känna genom alla medier jag tar del av att när december kommer då bara kapitulerar folk. Bara skjuter allt framför sig till januari. Alla de där fina planerna och målen de satte efter sommaren.

Jag vet för att jag själv kan känna så ibland. Vissa mornar. Då kan jag inte se vart jag ska börja. Vad som är rätt. Ser ingen väg fram till målet. Till en balanserad vardag utan stress. Till att springa 16 mil. Till att ha mitt drömjobb.

Då. Har jag jobbat med det jag kallar för ”TrackBack”. Finns säkert någon psykologisk process för detta men den här har jag hittat på och börjat använda de senaste åren för egen del. Den funkar! Tro mig!

Framgång kommer inte komma till dig. Du måste ta den. Du måste vara den. Fake it til you make it – det må vara en klyscha men vi måste börja med att göra oss bekväma med hur det känns att vara på väg mot det vi drömmer om. Vara framgången.

Vill du bli avancera på ditt jobb? Börja jogga? Springa? Bli av med stela axlar? Vill du springa marathon på 3 timmar? Vill du klara av att springa ett marathon? Leva i din drömkropp, full av energi? Vill du uppnå något, men vet inte hur?

Då måste du börja idag. Idag. Från målbilden, ta steg för steg tillbaka till där du är nu. Se vad det är idag som tar dig framåt. Och välj idag de val som rör dig mot målet.

Vill du vara pigg? Då måste du lägga dig tidigare. Jobba med din sovrutin.

Vill du avancera på jobbet? Då måste du luska ut vägarna dit. Tala om det. Ingen kommer ge dig avancemang. Kanske är idag dagen då du pratar med någon som sitter på nycklarna uppåt att ”jag är intresserad av X och Y, vad behöver jag kunna då?”.

Vill du starta eget? Har du alltid drömt om det? Är idag dagen du kollar upp starta-egetbidrag? Bollar din affärside med någon du litar på?

Vill du springa ett maraton 2013? Är idag dagen du lossar en timme för att springa en sväng och letar upp ett träningsprogram som funkar i din vardag?

Vill du ha en lugnare vardag? Då kanske idag är dagen du tittar över din ekonomi, kastar ut onödiga utgifter. Räknar lite och ser om du kan gå ned i tid. (Jag har gjort det och kan varmt rekommendera!)

Så- tar du ett steg framåt idag?

Jag har också äran att lotta ut ett ex av en av höstens mest populära releaser- Träna tanken av Fredrik Weibull, Mikael Wallsbeck och Anders Almgren. Den är ett fantastiskt verktyg kanske främst för dig som vill jobba mot ett sportrelaterat mål, men alla kan ta hjälp av instruktionerna och övningarna!

Jag vill veta vad du hade för mål 2012 som du är stolt över- och det kan vara vad som helst! Nytt jobb? Gått ned i tid? Börjat med en ny idrott? Rehabat en skada? Shoot! Berätta i kommentarsfältet så har du chans att vinna boken! Jag älskar att höra! 🙂

EDT! Precis när jag postade det här inlägget så kom ett kvitto på att det faktiskt händer grejer när man vågar: Jag och Madde är med på listan för Årets Uppstickare hos tidningen ShortCut. Läs mer här. Och-GÖRT!

Ultra. Så fort jag säger eller skriver det så vill jag lägga till ”kärlek”. Det förtjänar tusen inlägg och jag kan laborera hur länge som helst om varför och vad och vem och hur men idag är det bara hatten av till alla som genomförde 24 timmars tävlingen i Bislett arena i Oslol

Inte att jag själv förstår varför man vill springa runt runt på en cirka 500 meter lång tartanbana i 24 timmar. Det är inte den typen av ultra jag är intresserad av men jag tycker de som gör det är helt otroliga! Är så glad att jag får kalla några av dem mina vänner också.

Det gick att följa tävlingen på nätet och jag var inne och uppdaterade då och då igår och imorse. Jag hejade på alla men mest följde jag min vän Coyntha som tävlade för första gången på så lång distans. Även Catharina gjorde sin debut. Grymma tjejer! Helt otrolig kämparglöd och envishet där Coyntha sprang med sönderskavda fötter.

Det häftigaste med ultra är att det är relativt könsneutralt för att vara löpning. Startlistorna är blandade dam herr, resultaten uppdateras blandat och i resultatlistan efteråt så är det ofta så att det är procentuellt mindre skillnad mellan män och kvinnor än på andra lopp. Klickar ni här så ser ni att på 4e plats totalt kom Frida Södermark. Helt otrolig insats! Över 21 mil på 24 timmar. Jan-Erik gjorde förstås en stark insats och Maria likaså. Grymt imponerad och inspirerad!

Det är rätt skönt att inte känna sug efter att vara med: Jag vill springa ute. Jobba med naturens element. Varierat underlag.

Idag avslutade jag min långa vecka, en i raden av längre och längre distanser, med en glad vinterjogg i underbart krispigt väder. -13 visade termometern och det blev en skön lite snabbare jogg på cirka 11 kilometer med lite grodhopp och höftövningar som avslut. Kroppen känns helt fantastisk även om 6 mil på tre dagar känns lite i trötta lår.

Räknar ihop veckan till ca 9,5 mil löpning och det är helt ok. Det är jättebra!

Ikväll blir det 15 minuter rörlighet som är en av luckorna i Jävligt Jobbig Julkalender. Det, mys med Gofisen och att ladda för ett möte med nya cheferna och en helt späckad galen vecka! Imorgon kommer måndagspeppen- ni hänger väl med?

Och du- om du är nyfiken på ultra så tycker jag att du ska kika in här. Och vill du se förra årets lucka två till förmån för Amnesty i den GODA adventskalendern så klicka här

Nästan löjligt vackert idag

1a december! Underbart!

Efter en, som vanligt, god natts sömn här i Värmland skulle jag så ut på mitt tänkta 4 milspass. Ehuru tog det ett tag att komma iväg och jag räknade snabbt ut att några 4 mil skulle jag inte hinna med. Jag tänkte springa, bland älgjakt och vargar, den gamla vägen till Loka som med skogens hjälp skulle vara skyddad från nordvästanvinden som gjorde de -7 graderna lite kallare.

Det är upp…och ned…direkt. Jag hade ätit riktigt ordentlig middag och fredagsgodis igår och musklerna var fulla med energi och vatten. Fick stanna och förklara för en radda jägare vart jag var på väg och när jag stannade och tittade på GPS’n för att sortera ut vilken av alla småvägar jag skulle in på kom en med bil och gav på bredaste knövlänska direktioner. Gott så.

Tuffade vidare med P1’s Spanarna i ena örat. Men så dog telefonen. Olustigt eftersom det inte fanns en truckerkeps för mig att navigera mig fram till Loka på snöiga, ensliga småvägar utan den. Vad göra? Gå på min inbyggda GPS och ta mig ut till väg 205 som leder till Loka och vidare till Grythyttan. Att springa vilse i minusgrader med familjen väntantes på Loka 3 timmar senare utan möjlighet att förklara var jag var- nej så oansvarig är jag inte även om jag gillar äventyr. Stoppade den frusna telefonen innanför sportbh’n (fiffigt att stoppa allt där som ska värmas) för att värma upp den.

Vid det här laget hade jag börjat mina långa intervaller: 3 km uppvärmning i lugn fart och sen sikte på att springa 4 km i runt 5:00-5:30 fart och sen stanna och dricka och jogga 1 km lugnt innan jag körde igen. Hade tänkt 8 stycken men gissade att jag inte skulle ha tid.

Eftersom det är rätt kuperat så går jag dock på pulsen också, inte över 80% utan ligga mellan 70-80% hela passet.

Så både fart och puls att kolla -lite att hålla reda på men är man revisor så är man och vissa pass så springer jag utan Garmin bara på känsla och vissa använder jag den och det funkar för min motivation och hålla min överengagerade hjärna sysselsatt.

Så. Alltså. Första milen med 1,5 intervall avverkad landade på 1.04 och jag var galet pigg. Slangen till vätskesäcken hade frusit- tips! Stoppa den innanför löparjackan så värms den. Vattnet i blåsan värms av din rygg men springer man i motvind i minusgrader så kan vattnet i slangen bli fruset.

Men nu var jag ute på den tradigaste väg som finns. Slakmotor- vet ni vad det är? Jo det är låååånga seeeega uppförssluttningar som aldrig tar slut. Jag har cyklat här och aldrig varit så nära att lifta hem. Nu var det kallt. Det blåste motvind med spiksnö och jag hade rätt fullt sjå att tala om för kroppen att nu är vi här, vi är tacksamma att vi kan vara här och det är jätteroligt att springa och nu håller vi farten. Hej hej.

Det funkade. Det är roligt att springa. Jag älskar det för fanken! Låg bra i intervallerna och 4 km i taget känns inte långt. Lite russin då och då. Men ansiktet var nästan bortdomnat.

Jag tog ett beslut att det fick räcka med 30 km idag och vred upp intensiteten på passet istället. Fick igång telefonen och messade ett kryptiskt meddelande till syster om att ta med varma kläder och plånbok till Loka till klockan 13.30.

Efter fyra intervaller var jag framme vid Loka och fortsätte förbi i cirka 3 kilometer till. Nu var tempot riktigt bra på intervallerna. Jag är helt kär i de här skorna. Det kändes otroligt bra allting.

Vände så äntligen efter 26 km i motvind in i medvinden för sista kilometern på femte 4-km intervallen. Och nu bara flög jag fram trots att det var lite uppför. Helt underbart, tårarna började rinna. Jag har aldrig sprungit så fort efter över 2 mil och att kroppen bara svarar och allt stämmer- det var värt ett stelfruset ansikte. Joggade ned 3 km ioch stannade utanför receptionen på Loka Brunn för att fråga var det fanns ett cafe som var öppet.

Problemet var att efter all kyla så hade ansiktet domnat. Jag fick knappt fram en mening och de två jag frågade tittade konstigt på mig. Men till sist fick jag reda på var jag skulle och slängde mig i en fotölj på spa och inväntade min hämtning.

Såna här äventyr är beroende av en snäll familj som idag, bestående av faster, syster och svåger, blev övertalade om att fika på Loka var en bra ide. Komma med varm bil och en påse med varm tröja, ägg och macka.Tack! Så vi fikade i den fina salongen framför brasan på oändligt god kladdkaka och jag drack allt varmt jag kom över innan vi åkte hem.

Nu var planen 10 mil men efter insatsen idag så spelar det ingen roll vad det blir imorgon. Det är ett stort #win över den här veckan ändå.

Förra året gjorde jag ju den GODA adventskalendern och jag lade ned mycket jobb på den. Den syftar till at inspirera till GODA julklappar, att vi ska konsumera mindre och smartare och jag vill gärna lyfta fram den igen- ty den är tyvärr lika aktuell i år som förra året. HÄR hittar du lucka ett som handlar om Childhoods arbete.

Nu är det adventsmys på landet med brasa, DN, god mat och förstås- Downton Abbey. Om jag är vaken då! Ha det bra!