Det här med ultra…


Ultra. Så fort jag säger eller skriver det så vill jag lägga till ”kärlek”. Det förtjänar tusen inlägg och jag kan laborera hur länge som helst om varför och vad och vem och hur men idag är det bara hatten av till alla som genomförde 24 timmars tävlingen i Bislett arena i Oslol

Inte att jag själv förstår varför man vill springa runt runt på en cirka 500 meter lång tartanbana i 24 timmar. Det är inte den typen av ultra jag är intresserad av men jag tycker de som gör det är helt otroliga! Är så glad att jag får kalla några av dem mina vänner också.

Det gick att följa tävlingen på nätet och jag var inne och uppdaterade då och då igår och imorse. Jag hejade på alla men mest följde jag min vän Coyntha som tävlade för första gången på så lång distans. Även Catharina gjorde sin debut. Grymma tjejer! Helt otrolig kämparglöd och envishet där Coyntha sprang med sönderskavda fötter.

Det häftigaste med ultra är att det är relativt könsneutralt för att vara löpning. Startlistorna är blandade dam herr, resultaten uppdateras blandat och i resultatlistan efteråt så är det ofta så att det är procentuellt mindre skillnad mellan män och kvinnor än på andra lopp. Klickar ni här så ser ni att på 4e plats totalt kom Frida Södermark. Helt otrolig insats! Över 21 mil på 24 timmar. Jan-Erik gjorde förstås en stark insats och Maria likaså. Grymt imponerad och inspirerad!

Det är rätt skönt att inte känna sug efter att vara med: Jag vill springa ute. Jobba med naturens element. Varierat underlag.

Idag avslutade jag min långa vecka, en i raden av längre och längre distanser, med en glad vinterjogg i underbart krispigt väder. -13 visade termometern och det blev en skön lite snabbare jogg på cirka 11 kilometer med lite grodhopp och höftövningar som avslut. Kroppen känns helt fantastisk även om 6 mil på tre dagar känns lite i trötta lår.

Räknar ihop veckan till ca 9,5 mil löpning och det är helt ok. Det är jättebra!

Ikväll blir det 15 minuter rörlighet som är en av luckorna i Jävligt Jobbig Julkalender. Det, mys med Gofisen och att ladda för ett möte med nya cheferna och en helt späckad galen vecka! Imorgon kommer måndagspeppen- ni hänger väl med?

Och du- om du är nyfiken på ultra så tycker jag att du ska kika in här. Och vill du se förra årets lucka två till förmån för Amnesty i den GODA adventskalendern så klicka här

20121202-154837.jpg
20121202-154842.jpg

20121202-154902.jpg
Nästan löjligt vackert idag

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

1a luckan- ultraintervaller med pannbensbygge


20121201-173541.jpg
20121201-173548.jpg

1a december! Underbart!

Efter en, som vanligt, god natts sömn här i Värmland skulle jag så ut på mitt tänkta 4 milspass. Ehuru tog det ett tag att komma iväg och jag räknade snabbt ut att några 4 mil skulle jag inte hinna med. Jag tänkte springa, bland älgjakt och vargar, den gamla vägen till Loka som med skogens hjälp skulle vara skyddad från nordvästanvinden som gjorde de -7 graderna lite kallare.

Det är upp…och ned…direkt. Jag hade ätit riktigt ordentlig middag och fredagsgodis igår och musklerna var fulla med energi och vatten. Fick stanna och förklara för en radda jägare vart jag var på väg och när jag stannade och tittade på GPS’n för att sortera ut vilken av alla småvägar jag skulle in på kom en med bil och gav på bredaste knövlänska direktioner. Gott så.

Tuffade vidare med P1’s Spanarna i ena örat. Men så dog telefonen. Olustigt eftersom det inte fanns en truckerkeps för mig att navigera mig fram till Loka på snöiga, ensliga småvägar utan den. Vad göra? Gå på min inbyggda GPS och ta mig ut till väg 205 som leder till Loka och vidare till Grythyttan. Att springa vilse i minusgrader med familjen väntantes på Loka 3 timmar senare utan möjlighet att förklara var jag var- nej så oansvarig är jag inte även om jag gillar äventyr. Stoppade den frusna telefonen innanför sportbh’n (fiffigt att stoppa allt där som ska värmas) för att värma upp den.

Vid det här laget hade jag börjat mina långa intervaller: 3 km uppvärmning i lugn fart och sen sikte på att springa 4 km i runt 5:00-5:30 fart och sen stanna och dricka och jogga 1 km lugnt innan jag körde igen. Hade tänkt 8 stycken men gissade att jag inte skulle ha tid.

Eftersom det är rätt kuperat så går jag dock på pulsen också, inte över 80% utan ligga mellan 70-80% hela passet.

Så både fart och puls att kolla -lite att hålla reda på men är man revisor så är man och vissa pass så springer jag utan Garmin bara på känsla och vissa använder jag den och det funkar för min motivation och hålla min överengagerade hjärna sysselsatt.

Så. Alltså. Första milen med 1,5 intervall avverkad landade på 1.04 och jag var galet pigg. Slangen till vätskesäcken hade frusit- tips! Stoppa den innanför löparjackan så värms den. Vattnet i blåsan värms av din rygg men springer man i motvind i minusgrader så kan vattnet i slangen bli fruset.

Men nu var jag ute på den tradigaste väg som finns. Slakmotor- vet ni vad det är? Jo det är låååånga seeeega uppförssluttningar som aldrig tar slut. Jag har cyklat här och aldrig varit så nära att lifta hem. Nu var det kallt. Det blåste motvind med spiksnö och jag hade rätt fullt sjå att tala om för kroppen att nu är vi här, vi är tacksamma att vi kan vara här och det är jätteroligt att springa och nu håller vi farten. Hej hej.

Det funkade. Det är roligt att springa. Jag älskar det för fanken! Låg bra i intervallerna och 4 km i taget känns inte långt. Lite russin då och då. Men ansiktet var nästan bortdomnat.

Jag tog ett beslut att det fick räcka med 30 km idag och vred upp intensiteten på passet istället. Fick igång telefonen och messade ett kryptiskt meddelande till syster om att ta med varma kläder och plånbok till Loka till klockan 13.30.

Efter fyra intervaller var jag framme vid Loka och fortsätte förbi i cirka 3 kilometer till. Nu var tempot riktigt bra på intervallerna. Jag är helt kär i de här skorna. Det kändes otroligt bra allting.

Vände så äntligen efter 26 km i motvind in i medvinden för sista kilometern på femte 4-km intervallen. Och nu bara flög jag fram trots att det var lite uppför. Helt underbart, tårarna började rinna. Jag har aldrig sprungit så fort efter över 2 mil och att kroppen bara svarar och allt stämmer- det var värt ett stelfruset ansikte. Joggade ned 3 km ioch stannade utanför receptionen på Loka Brunn för att fråga var det fanns ett cafe som var öppet.

Problemet var att efter all kyla så hade ansiktet domnat. Jag fick knappt fram en mening och de två jag frågade tittade konstigt på mig. Men till sist fick jag reda på var jag skulle och slängde mig i en fotölj på spa och inväntade min hämtning.

Såna här äventyr är beroende av en snäll familj som idag, bestående av faster, syster och svåger, blev övertalade om att fika på Loka var en bra ide. Komma med varm bil och en påse med varm tröja, ägg och macka.Tack! Så vi fikade i den fina salongen framför brasan på oändligt god kladdkaka och jag drack allt varmt jag kom över innan vi åkte hem.

Nu var planen 10 mil men efter insatsen idag så spelar det ingen roll vad det blir imorgon. Det är ett stort #win över den här veckan ändå.

Förra året gjorde jag ju den GODA adventskalendern och jag lade ned mycket jobb på den. Den syftar till at inspirera till GODA julklappar, att vi ska konsumera mindre och smartare och jag vill gärna lyfta fram den igen- ty den är tyvärr lika aktuell i år som förra året. HÄR hittar du lucka ett som handlar om Childhoods arbete.

Nu är det adventsmys på landet med brasa, DN, god mat och förstås- Downton Abbey. Om jag är vaken då! Ha det bra!

20121201-173534.jpg
20121201-173605.jpg

Springa som en kenyan – Swedish winter style


20121130-134521.jpg

Så var det då fredag och jag hade äran att lämna en michelingubbeliknande MiniMig på dagis. Om man inte gillar snö skulle man vara med på dagis en sväng: de tjuter av glädje och de här småknattarna är ändå ute i det i stort sett hela dagen.

Jag lägger upp mina fredagar jobbmässigt som jag vill när jag inte har möten eller någon rapport som ska in och ingetdera gällde idag så valde att springa direkt och jobba i em när jag bland annat sitter i bilen till Värmland. Frukost idag: min supergröt!

1 dl havregryn, 3 msk chiafrön, 2 msk hampafrö, 1 msk psyllumfrö. koka med lite smulat havssalt (med bra salter i- kolla!) och sen björnbär. Det går säkert att peta i någon mjölk men jag klarar inte smaken av mjölk i någon form så kör utan.

Jag har ju 10 mil i skallen jag tänkt springa denna vecka. 7 kvar. Det går ju att lägga upp på tusen sätt men jag kände att två timmar var vad jag hade idag och då bestämde jag mig för att springa progressivt- kallas ofta ”Kenyan”. Är passen under 4 mil så försöker jag ”göra något med dem” eftersom att bara jogga 4 mil tex det kan jag ju. Jobba med fartökningar, now that is pannben my friends.

I det här vädret (-2 C) när jag vet att jag inte ska springa så fort tar jag vintertights (Trimtex som sitter som gjutna), underställströja (Swix idag 6 år gammal) och den magiska Trimtex Lzr jackan. Pannband och mina Craftskidvantar. De har 6 år på nacken och efter idag får jag nog skaffa nya- hujedamig vad jag frös! Jag vill ha den där fingervanten som kan vara tumvante- var hittar jag den? Idag hade jag min över 16 år gamla sportbh. Den funkar så bra så. Älskar grejer som håller- tror den är från Twilfit.

Idag fick mina Inov-8 X-talon190 också visa vad den här underbara sulan verkligen ska användas till. Vilket grepp! Hoppas slippa broddar i vinter.

Jag tar med mig en liten flaska varmt vatten (kokat) och lite russin. Jag sätter vattenflaskan i sportbhn så håller sig vattnet varmt. Värsta jag vet att dricka kallt vatten på långpass på vintern. När jag sprang i Åre och det var -23 sprang jag in på ett hotell i Duved och fyllde varmt vatten. Hallelujamoment…

I Ursvik tog det tid att ta sig fram- det är helt galet blött under snön. Stora blöta pölar och var inte på humör att som vanligt bara brassa rätt igenom för vattnet är ju nära fruset och 190’an håller inte väta så bra.

Höll ett lugnt tempo de första 5. Sen ökade jag lite i 5 km. Efter första milen börjar det alltid kännas bättre. Kroppen bra värmd. Skönt att det funkar. Lyssnade på en podcast av Ben Greenfield och mös i snön. Efter 15 ökade jag igen och nu fick jag koncentrera mig för att hålla farten. Avslutade runt 5.00 fart och utvecklingen av det här passet kommer vara att börja på en lite högre fart och sluta på en högre.

Angående Ursvik för er som tänkt åka skidor där tidig vinter, ( mig själv inräknat) det är så otroligt blött under ute på ängarna. Ska bli intressant att se hur det kommer klara sig under vårvintern om det blir tjäle snabbt och det inte hinner sjunka undan.

Jag packar en väska med lite träningskläder och massa jobb och åker med syster och hennes kille till landet i eftermiddag.

I helgen har jag 50 härliga kilometer att beta av och klurar på ett riktigt långt pass med fartökningar imorgon och morgonjogg på söndag.

Hoppas ni har en riktigt fin helg planerad med snölek och adventsmys!

20121130-134526.jpg
20121130-134531.jpg

Jävligt jobbig, galet BRA adventskalender


Nej men hörni nu tar jag en paus med hälsohetslobbyarbetet och så fokuserar vi på det vi är överens om: Det är kul att träna!

Julkalendrar kan se ut hur som helst! När jag var liten hade mamma satt tändsticksaskar på rad med etiketter på 1-24 och så låg det godis i dem varje dag. Nu äter jag mer än en tändsticksask godis och vill ha mer lajbans luckor.

Sara den ängeln har redan knåpat ihop 24 luckor med varierad träning så det är bara att plocka dem i den ordning du vill. Det häftiga är att vi är 600 som ska ta oss an detta! Kan vi bli fler? Jag läser in i det också att det är många som vill göra något annat än doppa pepparkakor i ädelostdip hela december. Eller iallafall kanske göra det under eftersvett.

Ehuru.

Jag vill förespråka att göra detta med glädje, utan tvång. Att hitta suget efter att testa ett pass man inte brukar men inte må dåligt om det inte blir av. Grejen är dock att bestämmer du dig för att det ska bli av- så blir det det! Jag har vissa dagar det helt enormt svårt att hinna träna men det här kan jag pussla in!

24 dagar- vi avslutar med julaftonsjogg med telepatiska high-five efteråt! Visst? HÄR har du schemat. Pussla och greja!

Får jag komma med tips? Inte benstyrka dagen före intervaller. Dagen efter intervaller gärna rörlighet eller överkroppsstyrka. Ska man träna varje dag gäller det att balansera upp det så vissa delar vilar när andra jobbar och att det finns tid för återhämtning. En riktigt trött stor lårmuskel tar inte bara en dag att få återhämta sig och superkompensera.

Självklart kommer jag dela med mig av vad jag själv gör. Och  självklart är jag galet peppad! 🙂

Jag,min eviga optimist, tror ju att jag ska ha mindre att göra, framöver, så tänker ju att december!! mina vänner det kommer att vara en månad med massa tid för träning. Jajemen!

Så vi har 24 dagar med härlig träning.Och så har vi 23 dagar att styra om från överkonsumtion, till smart, god konsumtion. Förutom vad gäller knäck. Herregud. Knäck. Jag längtar!

 Jag. Kastar boll. På annat vis. På Annikas kalas.

6 av 10 arbetsgivare vill att du ska vara snygg!


Tack för era kommentarer igår- ni är så kloka!

Mycket av de tankar jag bär med mig in i min nya tjänst handlar just om integritet mellan arbetgivare och anställd.. Ett ämne som Henrietta Huzell, lektor i arbetsvetenskap på Karlstad unversitet  bland annat forskar på.

Jag hade äran att lyssna på Henrietta när vi pratade på samma semininarium- Folk o Rörelse. Jag blev väldigt berörd av den här studien. Självklart skulle jag också som arbetsgivare vilja att mina anställda såg friska ut, men främst var friska. Och i studien som Henrietta presenterade på seminariet framkom att det här med att se frisk ut, det handlade ofta om att vara smal och snygg. Illamåendet kommer igen..

Idag, som ett brev på posten efter mitt inlägg igår, till vilket jag så gärna vill ha stöd kom den här artikeln. Så klok! Här kommer de här urknasiga  och skrämmande uppfattningarna om att överviktiga inte har kontroll in, att vi riskerar att sortera ut de som inte passar normen, till ytan.

Så intressant. Låt oss fortsätta belysa ämnet! Jag kommer att både jobba och skriva om det.

Jag har idag en krönika på jogg.se om att hitta tid att träna när man är ensam förälder. Hade jag skrivit den idag hade jag försökt trycka mer på att det är det lustfyllda, härliga i löpning utomhus som jag försöker inspirera till! Rosiga kinder.

Det tycker jag är hälsa!

Några av ”mina” Tjejmarathontjejer. Hälsosamma. Och tuffa!