Ni vet det där jag skrev i måndags om att man sätter upp hinder för sig själv? Man sätter ett mentalt max för hur fort man springer, vad ens max är, vad ens bekväma zon är och så lägger man förväntningarna där. Och gränserna.
Well, så är det med min löpning. Vad gäller fart. Vad gäller distans så är stjärnorna målet och det finns inga hinder men jag har fått för mig att jag inte kan springa fort. Jag kan inte springa milen under 50, jag kan inte springa i sub 5 fart mer än på intervaller och att springa 5 km har jag gjort en gång och då sprang jag fel, och för att liksom ta udden av det så sprang jag 12 km innan så det räknas inte.
Men jag gör mina små framsteg. Jag hade Garmin med idag och jag hade sprungit in till jobbet och då är jag alltid liksom uppvärmd på eftermiddagen och väldigt löpsugen igen. Det är dock sällan jag får utlopp för detta med dubbelpass men det ska det bli ändring på efter idag!
Idag var jag kanske på grund av vädret, som var regnigt och blåsigt, extra taggad.
Tanken var att springa backiga vägen hem längs vattnet. Det är platt först men sen bara upp och ned. Det brukar inte gå fort och det brukar vara jobbigt men idag kände jag mig så pigg! Jag hann springa de nästan 1,8 kilometarna fram till bron över vid Karlbergs Slott innan Garmin startade och då började jag ta tid. Redigt uppvärmd!
Jag tänkte att jag försöker springa liite fortare än vanligt, ligga i jämn fart och försöka ligga under 5 tempo så länge det gick. Tänkte att det kanske skulle gå 2 km.
Man ska inte tänka så mycket. Man ska bara köra på.
Jag var inte andfådd. Jag var inte stum. Jag bara sprang. Studsade fram mellan pölarna. Tittade på klockan då och då och höll koll på snittfarten men det var inga problem. Upp upp upp, ned ned ned. Framåt. Hur pigg som helst. Tänkte att det blir en 3 km intervall. Men när den var klar så var det ju bara att fortsätta. Kändes schvajnigt lätt och vips var jag hemma. Efter 8,5 km. med uppvärmningen.
Stannade klockan på exakt 7 km efter sista backen. Inte andfådd. Hela passet under 5 tempo. 5 backar. Vad sjutton har jag hållt på med hela tiden innan?
Nåja. Fart är inte så viktigt för mig men klart lite roligt. Det är långt till en bra tid på mil och halvmara men det är ju roligt att det går att springa 40 sekunder snabbare per kilometer än vad man tror att man springer, bara för att man bestämmer sig.
Hör ni det? Så går det när man bestämmer sig!
Det här är iallafall min 10-mila vecka. Min första av flera stycken riktigt långa veckor som folk har åsikter om. Det finns lika många upplägg som löpare och vad som funkar för mig kanske inte funkar för dig. Jag är mamma och jag springer enligt de möjligheter jag har, de mål jag har, de perspektiv jag lever efter men främst efter vad jag mår bra av, tycker är roligt och drivs av.
Så. Igår 11 friska km runt Kungsholmen med Maria. Idag 6,5 + 8 ,5 km. Imorgon 7 till jobbet med löpstyrka. Torsdag vilar jag. Fredag, lördag och söndag betar jag av ca 7 mil till. Med massa energi och glädje och utan smärta.
Förutom detta så tycker jag du ska läsa Här och här om vinterträning.
Och så dansar vi snödansen. Godnatt!
