Springa som en kenyan – Swedish winter style

Nej men hörni nu tar jag en paus med hälsohetslobbyarbetet och så fokuserar vi på det vi är överens om: Det är kul att träna!

Julkalendrar kan se ut hur som helst! När jag var liten hade mamma satt tändsticksaskar på rad med etiketter på 1-24 och så låg det godis i dem varje dag. Nu äter jag mer än en tändsticksask godis och vill ha mer lajbans luckor.

Sara den ängeln har redan knåpat ihop 24 luckor med varierad träning så det är bara att plocka dem i den ordning du vill. Det häftiga är att vi är 600 som ska ta oss an detta! Kan vi bli fler? Jag läser in i det också att det är många som vill göra något annat än doppa pepparkakor i ädelostdip hela december. Eller iallafall kanske göra det under eftersvett.

Ehuru.

Jag vill förespråka att göra detta med glädje, utan tvång. Att hitta suget efter att testa ett pass man inte brukar men inte må dåligt om det inte blir av. Grejen är dock att bestämmer du dig för att det ska bli av- så blir det det! Jag har vissa dagar det helt enormt svårt att hinna träna men det här kan jag pussla in!

24 dagar- vi avslutar med julaftonsjogg med telepatiska high-five efteråt! Visst? HÄR har du schemat. Pussla och greja!

Får jag komma med tips? Inte benstyrka dagen före intervaller. Dagen efter intervaller gärna rörlighet eller överkroppsstyrka. Ska man träna varje dag gäller det att balansera upp det så vissa delar vilar när andra jobbar och att det finns tid för återhämtning. En riktigt trött stor lårmuskel tar inte bara en dag att få återhämta sig och superkompensera.

Självklart kommer jag dela med mig av vad jag själv gör. Och  självklart är jag galet peppad! 🙂

Jag,min eviga optimist, tror ju att jag ska ha mindre att göra, framöver, så tänker ju att december!! mina vänner det kommer att vara en månad med massa tid för träning. Jajemen!

Så vi har 24 dagar med härlig träning.Och så har vi 23 dagar att styra om från överkonsumtion, till smart, god konsumtion. Förutom vad gäller knäck. Herregud. Knäck. Jag längtar!

 Jag. Kastar boll. På annat vis. På Annikas kalas.

Tack för era kommentarer igår- ni är så kloka!

Mycket av de tankar jag bär med mig in i min nya tjänst handlar just om integritet mellan arbetgivare och anställd.. Ett ämne som Henrietta Huzell, lektor i arbetsvetenskap på Karlstad unversitet  bland annat forskar på.

Jag hade äran att lyssna på Henrietta när vi pratade på samma semininarium- Folk o Rörelse. Jag blev väldigt berörd av den här studien. Självklart skulle jag också som arbetsgivare vilja att mina anställda såg friska ut, men främst var friska. Och i studien som Henrietta presenterade på seminariet framkom att det här med att se frisk ut, det handlade ofta om att vara smal och snygg. Illamåendet kommer igen..

Idag, som ett brev på posten efter mitt inlägg igår, till vilket jag så gärna vill ha stöd kom den här artikeln. Så klok! Här kommer de här urknasiga  och skrämmande uppfattningarna om att överviktiga inte har kontroll in, att vi riskerar att sortera ut de som inte passar normen, till ytan.

Så intressant. Låt oss fortsätta belysa ämnet! Jag kommer att både jobba och skriva om det.

Jag har idag en krönika på jogg.se om att hitta tid att träna när man är ensam förälder. Hade jag skrivit den idag hade jag försökt trycka mer på att det är det lustfyllda, härliga i löpning utomhus som jag försöker inspirera till! Rosiga kinder.

Det tycker jag är hälsa!

Några av ”mina” Tjejmarathontjejer. Hälsosamma. Och tuffa!

Jag funderar ofta vart det är på väg. Det här med hälsa. Träning. Det ökande intresset och hela det mediala utspelet runt tränandet, tävlandet, kontrollerade, klassificierade ätandet. Vart kommer det barka? Jag har just haft ett inspirerande och galet intressant lunchmöte med en person som jobbar med att klura på just vart det är på väg.

Mats Olssonpå Kairos Future gav mig några riktigt bra tankeställare idag och funderingar inför min nya tjänst.

Jag kan ibland känna en känsla i magen och hjärtat som jag tror om den fick löpa fritt skulle resultera i att jag stängde mig ute från bloggande, sociala medier, loppdeltagande, tidsmål, distansmål.

Jag ledsnar när det blir för mycket. Inte för mycket njutningsfylld löpning och frisk luft. Nej för mycket hets. Och jag vet att jag inte är ensam.

Jag kräks på ordet ”hälsotrend”. Hälsa är inte trendigt. Hälsa är alltid och problemen med den varierar. Hälsa är ett sjuhelsikkes jäkla enormt problem i västvärlden. Hos några: för att vi är för stillasittande och äter fel. Hos andra: för att de tränar för mycket och får både skador och ätstörningar. I den fattiga världen: för att de saknar mat och tillgång till adekvat hygien (generaliserar). Det är så skevt. Jag mår illa.

Många frågar mig om jag ska få kollegorna att springa marathon nu när jag blir Hälsochef men om de bara visste hur fel de har. Marathon är inte lika med hälsa! Det kan vara det. Men också ännu ett krav, en prestation. Jag springer för fanken inte TEC för hälsa. Hälsa är något helt annat. De första 10 kilometrarna kanske.

I Sverige idag säljer träningsbranschen för rekordbelopp. Marknaden verkar omättbar. Säger tillverkarna JUMP säger alla med hög inkomst HUR HÖGT? och handlar. En tempohoj till nya trendsporten triathlon går lätt på över 50 tuss.

Samtidigt har vi en växande skara människor som blir fetare och sjukare och kostar samhället massor och känner ett utanförskap när det pratas om den här ”hälsotrenden”. Som inte har råd med SATSkort, inte har råd med yoga, ( hallå kan kosta 200 kr/pass i Fjollträsk). Inte vet hur de ska komma igång och nästan ger upp för att vi frälsta, är för långt bort. Normen är ouppnåelig. Verkar för mycket. Och här är jag självkritisk, tro inget annat.

Och Biggest Loser älskar alla att titta på. De som inte är med på tåget med PT, akupunktur, grundträning, återhämtningsshake och paleo.Som bara har en stilla önskan om att orka med vardagen. De då?

Då och då dyker det upp fula grodor i media som insinuerar att de som är överviktiga de har ingen karaktär och är inte lika duktiga som de som är smala. 2012. Mer stenålderstänkande än paleo. Fastän vi är så många som sluter upp, säger ifrån. Så fortsätter det.

Utanförskap. Integritet. Individuella hälsomål. Respekt för individen. Separera sak från person, midjemått från disciplin och kunnande. Rörelseglädje för alla.

Saker jag funderar på. Områden jag vill påverka. Jag måste bara få vara arg färdigt först.

Bild: weknowmemes.com

Ni vet det där jag skrev i måndags om att man sätter upp hinder för sig själv? Man sätter ett mentalt max för hur fort man springer, vad ens max är, vad ens bekväma zon är och så lägger man förväntningarna där. Och gränserna.

Well, så är det med min löpning. Vad gäller fart. Vad gäller distans så är stjärnorna målet och det finns inga hinder men jag har fått för mig att jag inte kan springa fort. Jag kan inte springa milen under 50, jag kan inte springa i sub 5 fart mer än på intervaller och att springa 5 km har jag gjort en gång och då sprang jag fel, och för att liksom ta udden av det så sprang jag 12 km innan så det räknas inte.

Men jag gör mina små framsteg. Jag hade Garmin med idag och jag hade sprungit in till jobbet och då är jag alltid liksom uppvärmd på eftermiddagen och väldigt löpsugen igen. Det är dock sällan jag får utlopp för detta med dubbelpass men det ska det bli ändring på efter idag!

Idag var jag kanske på grund av vädret, som var regnigt och blåsigt, extra taggad.

Tanken var att springa backiga vägen hem längs vattnet. Det är platt först men sen bara upp och ned. Det brukar inte gå fort och det brukar vara jobbigt men idag kände jag mig så pigg! Jag hann springa de nästan 1,8 kilometarna fram till bron över vid Karlbergs Slott innan Garmin startade och då började jag ta tid. Redigt uppvärmd!

Jag tänkte att jag försöker springa liite fortare än vanligt, ligga i jämn fart och försöka ligga under 5 tempo så länge det gick. Tänkte att det kanske skulle gå 2 km.

Man ska inte tänka så mycket. Man ska bara köra på.

Jag var inte andfådd. Jag var inte stum. Jag bara sprang. Studsade fram mellan pölarna. Tittade på klockan då och då och höll koll på snittfarten men det var inga problem. Upp upp upp, ned ned ned. Framåt. Hur pigg som helst. Tänkte att det blir en 3 km intervall. Men när den var klar så var det ju bara att fortsätta. Kändes schvajnigt lätt och vips var jag hemma. Efter 8,5 km. med uppvärmningen.

Stannade klockan på exakt 7 km efter sista backen. Inte andfådd. Hela passet under 5 tempo. 5 backar. Vad sjutton har jag hållt på med hela tiden innan?

Nåja. Fart är inte så viktigt för mig men klart lite roligt. Det är långt till en bra tid på mil och halvmara men det är ju roligt att det går att springa 40 sekunder snabbare per kilometer än vad man tror att man springer, bara för att man bestämmer sig.

Hör ni det? Så går det när man bestämmer sig!

Det här är iallafall min 10-mila vecka. Min första av flera stycken riktigt långa veckor som folk har åsikter om. Det finns lika många upplägg som löpare och vad som funkar för mig kanske inte funkar för dig. Jag är mamma och jag springer enligt de möjligheter jag har, de mål jag har, de perspektiv jag lever efter men främst efter vad jag mår bra av, tycker är roligt och drivs av.

Så. Igår 11 friska km runt Kungsholmen med Maria. Idag 6,5 + 8 ,5 km. Imorgon 7 till jobbet med löpstyrka. Torsdag vilar jag. Fredag, lördag och söndag betar jag av ca 7 mil till. Med massa energi och glädje och utan smärta.

Förutom detta så tycker jag du ska läsa Här och här om vinterträning.

Och så dansar vi snödansen. Godnatt!

..det är bara en mesig ursäkt som du ska sparka all världens väg och sen går du ut och gör det du tänkte. Du vet hur bra det känns efteråt!

Nu piper jag ut för min andra runda idag och med bra träningskläder så är regnet och blåsten en bit småkaka som jag smular sönder med foten i ett rappt steg!

Ut med dig!