Utflyktsrapport från två dagar på Bergslagsleden


Förra veckan sprang jag två dagar på Bergslagsleden. Tanken var först tre låååånga dagar för mig själv men efter olyckan och på grund av hur ryggen strulat så kortade jag ned det till två dagar och där jag och bästmannen sov tillsammans på Klacken andra natten. Vilket ställe f
örresten! Vi var där själva och hade hela badhuset tillsammans. Otroligt vacker utsikt och det finns massor att göra!

För första natten hade jag fått så fin hjälp av Ida på Uskavigården där jag sov över efter 30 kilometer.

Jag hade skickat före paket med saker dit och hyr lakan och handduk så jag kunde springa  med lätt packning.

N släppte mig vid Digerberget utanför Nora varifrån det var 31 kilometer till Uskavigården. Det var lagom varmt, lite moln och jag hade ingen aning hur terrängen skulle vara. Det visade sig vara både det ena och det andra. För att vara en av Sveriges säkert bäst markerade leder var det på sina ställen bara smal stig och knappt upptrampat. Man fick vada genom ris och högt gräs. Stenigt och blött också och jag tog det väldigt lugnt.

Jag hade vilat flera dagar så kroppen var pigg men ryggen tog ett tag innan den kändes ok.

Jag var framme på Uskavi vid 17.30 och det var första gången på länge jag var helt själv en kväll. Jag badade i den fina sjön, satt på stranden och bara tittade och njöt av lugnet. Efter olyckan så har jag haft (och har fortfarande) en stress och oro i kroppen som jag lätt river igång men nu var jag så lugn. Jag gjorde en stor sats pannkakor och lade mig tidigt och läste en bok jag hittade där och lyssnade på klassisk musik på P2.

Klockan var satt på 06.00 och jag hade planerat att sticka iväg vid 07.00 för att ha hela dagen på mig att ta mig de 64 kilometerna till Klacken. Jag visste att det var tuff terräng och mycket kuperat. Jag som helst springer på tom mage på morgonen och inte gillar frukost fick bara i mig lite gröt, ett äpple och kaffe men kände mig pigg. Det hade ösregnat och jag blev dyngsur direkt då jag vadade genom ett kalhygge med högt gräs. Upp upp gick det men sen var den första milen nog den mest lättsprugna på hela dagen.

Tidig förmiddag var jag framme hos snälla Eva på Nyberget. Solen sken nu och hon bjöd mig på kaffe i sin berså. Kaffe, bullar och glass köpte jag av henne och fick en trevlig pratstund. Hade kunnat sitta där hela dagen men Eva påpekade att det var ganska stökigt framöver så jag förstod att jag måste vidare för att hålla schemat. Petade i mig två ägg, fyllde vätskeblåsan och tassade iväg.

Nu gå/joggade jag upp i naturreservatet Kindla som är otroligt vackert! Inga vägar på långt håll. Trix och halt och stenigt och jag tog det så lugnt för en stukad fot därute hade inte varit roligt. Tiden rann iväg, jag ville verkligen inte stressa. Åt lite russin och dadlar, drack vatten och UCAN och mådde toppen! Fick aldrig en energidipp och ryggen blev bara bättre och bättre.

Framåt eftermiddagen insåg jag att skulle jag springa hela sträckan skulle det inte hinnas med något bad med bästmannen på Klacken för vi trodde det stängde 17.00. Och jag kände mig klar. Inte trött bara klar med projektet liksom. Det var brötigt 17 km framöver också. Bad honom hämta mig vid campingen i Stjärnfors som bara var en liten omväg för honom. Där fikade jag och låg i gräset och mådde hur gott som helst. Då hade jag avverkat 46 kilometer och  även om låren var lite trötta av all kupering så var jag väldigt pigg och fräsch i övrigt. Inga skavsår förstås trots att jag varit dyngsur hela dagen- tack Falke!

Jag hittade mitt #vavavoom som jag tappat någonstans där i skogen. Kände mig stark, var inte rädd (var livrädd innan) och kunde lita på kroppen. Jag behövde inte äta så mycket- fokuserade på vätska och att bara ”toppa upp” fettmotorn med lite naturligt socker. Ryggen förstår jag mig inte på- efter dag ett var den stel. Men efter 46 km dag två var den bättre. Betydligt bättre än den varit på flera veckor innan. 77 kilometer på två dagar- inte illa tycker jag själv.

Jag är sugen på att springa hela leden själv. Planerar att göra det nästa sommar. Det var vackert men jag kan villigt erkänna att det är ganska skönt att rulla fram på mjuka skogsvägar när man brötat på stenig rotig stig ett tag. Kan varmt rekommendera att springa den här leden! Det går inte att springa fel! Det är så otroligt fint uppmärkt. Ta en etapp eller två, njut av naturen, stanna vid alla sevärdheter! Gört!

Nu ska jag skriva ett inlägg om tips på utrustning!

Visar IMG_8347.JPG

Septembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kickstart i höst, roligaste passen, hetaste prylarna
  • Lidingöspecial
  • Plogga, svensk idé blev internationell succé
  • Höstens nya skor, Vi har testat 13 modeller
  • Forskning: Hjärnan älskar löpning
  • Träning: Hoppa dig i form
  • Smart mat

 

Prenumerera

Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Tobbe- härligt!! Ja visst var det- impad att du gjorde det på cykel! Jag pratade med några på fiket men minns tyvärr inte namn- men de var trevliga!
Klas- otroligt vackert håller med, vill verkligen tillbaka!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Jag sprang, jag springer, jag kommer springa


Jag tänkte skriva ett inlägg sen om hur det gick på Bergslagsleden. Ett lite längre än ”bra” för det kan jag säga att det gick.

Någonstans därute hittade jag både kraft och glädje igen. Dessutom hann jag både krascha ryggen och uppleva att den ”läkte” medan jag sprang såpass att den var sitt bästa när jag slutade efter 75 km.

Jag sprang, jag springer nu och jag kommer springa. Jag är inte på banan löpmässigt som jag tänkt, rent fysiskt alltså, men mentalt känns det som att det inte finns några hinder.

Rapport kommer och tips på utrustning förstås! Tassa fint därute!

#Måndagspeppen- sommarlöpning


Lite dåligt bloggat- mycket bra semestrat kan man sammanfatta de senaste dagarna. Sprungit och tränat har jag som en gnu också. Det är ganska befriande att inte känna att man måste sitta vid datorn men jag har gjort träningsprogram till adepter idag så passar på att slänga iväg ett inlägg eller två för er som läser.

Jag blir verkligen så glad över alla som läser och SPECIELLT över alla fina kommentarer. De gör mig så himla motiverad att skriva.

För två år sen ungefär så skrev jag om sommarlöpning.

Känns relevant nu med!

Trevlig måndag!