Veganburgare med kikärter och jordnötter

Det är åtta kilometer hem från jobbet den fina vägen förbi Pampas och hundra sätt att springa dem.

Många har sin favoritrunda och det är ju kutym nuförtiden att förkasta att folk springer samma runda på samma sätt om och om igen. Men för hälsans skull är det kalas! Att jogga en runda man känner igen lugnt och avslappnat i mellanmjölktempo. Det är så O-2013 det kan bli men det är något av det mest hälsosamma du kan göra.

Se där vilken bakåtsträvare jag kan vara!

Men om man vill pimpa rundan lite så har jag tre variationer här man kan prova på:

1) Spring snabbare och snabbare! Värm upp 1-2 kilometer i din joggfart och öka successivt varje kilometer med 10 sekunder per kilometer i 6 kilometer. Joggade du i 6:00 fart skulle du sluta på 5:00 fart. Jogga sedan ned 1 km. Har du ingen fancy klocka på armen så går du på känsla. Det värsta som kan hända är att det börjar gå lite fort och du får sakta ned lite.

2) Spring tusingar! Värm upp 1,5 kilometer. Spring 1 km med raska fötter som över het kol. Vila kort om du vill träna upp mjölksyratålighet. Vila lite längre om du vill springa intervallerna snabbare. Repetera fem gånger. Jogga ned 1,5 kilometer.

3 Spring som ett barn! Aka fartlek. Värm upp. Spring sen fort där det passar. Lägg in ruscher. Jaga lyktstolpar. Runda dem. Se till att jogga ned en kilometer på slutet.

Så kan man göra. Om man vill vara lite modern på sin löprunda och dessutom utmana kroppen som gärna ser till att inte förändra sig mer än den behöver.

Själv gjorde jag de där tusingarna. I en hyfsad fart för att vara mig. Och när jag kom hem tränade jag och min granne V lite halvambitiös styrka med våra kettlebells. Barnen matade oss med kottar och gräs och allt var väldigt fint och bra.

En gång tyckte jag milen var lång. Vissa dagar är den fortfarande det. Allt beror på.
Men vissa dagar finns det ingen gräns. Fem mil känns kort. Åtta mil ok. 16 mil- går att genomföra med bravur.
Vägen från att orka 8 km till att orka 20 gånger så långt började med att fokusera på det jag kunde. Att utgå ifrån det. Inte utifrån att en massa andra människor redan orkade längre.
Jämför man sig med andra sätter man en kompass på någon annans karta. Man tar kontroller som inte ger poäng i sitt eget liv.
Den enda vägen framåt, som verkligen leder framåt, och det enda sättet att verkligen göra framsteg är att börja där man är.
Du kan inte börja någon annanstans. Drömmer du om maraton och orkar springa fem kilometer idag så är det en fantastisk startpunkt. Drömmer du om att starta eget eller byta karriär men vet inte hur- så vet du att du måste ta refa på saker. Där är du nu. Det finns inga begränsningar för vad du kan göra.
Det är när du tänker på hur långt du inte kan springa eller på allt du inte vet och jämför dig med vad andra gör och kan som begränsningarna uppstår.
Börja där du är. Där det är tryggt. Sätt kurs! Sätt fart!

”Friskt satsat hälften vunnet” brukar man säga men förberedelsemässigt har jag inte lyckats med något alls för det här loppet.

Jag har cyklat tre gånger- som längst 6 mil. Jag simmade förvisso lite i Kroatien men kanske 1 km sammanlagt och jag har inte tränat ett endaste brickpass (cykla först och springa direkt efter får att vänja benen).

Jag blev lite arg på mig själv men så vet jag ju att min avsaknad av grenspecifik träning inte beror på att jag legat på soffan direkt. Jag har lite annat för mig så att säga och i Kroatien blev det väldigt viktigt att vara ledig och bara vara omgiven av vatten utan prestationsfokus.

Så det är så bra som det kan vara. Att det är 1,9 km i våtdräkt bland massa folk, 9 mil cykel (också bland massa folk- läskigt) och sen 2,1 mil löpning- det fixar jag rent uthållighetsmässigt. Men jag vill ändå se till att förbereda mig och nu har jag 20 dagar på mig.

Planen är att få till två stycken riktigt långa cykelpass- ett i helgen när jag är på landet och ett veckan efter när Lillan är hos sin pappa.

Simningen får jag också helt enkelt skjuta på tills nästa vecka: Hämta och lämna på dagis hela denna vecka ger inga möjligheter till såna utflykter. Träningen får ske till och från jobbet och i lekparken.

En ursäkt är att det hade varit lättare om loppet var efter sommaren då jag mycket lättare kan träna andra saker än löpning när jag har semester. Men nu är det tre veckor kvar och inget blir bättre av att fundera på vad man kunde ha gjort.

Man tar det man har, sätter kurs, och gör det man kan.

Just nu längtar jag lite till första helgen i september. Då färgerna sprakar i fjällen, marken ofta är som torrast och luften frisk.

Jag längtar också till Må Bra helgen i Åre där jag både ska få föreläsa och förhoppningsvis inspirera till att antingen börja springa eller våga tänka lite nytt kring denna fantastiskt magiska, enkla och lättillgängligat träningssform.

Helgen har fokuset på njutning och ”inga måsten” och det gillar jag. Min föreläsning kommer handla om hur man kan utmana sig själv och vara hälsosam utan att göra det så komplicerat. En röd tråd av enkelhet genom djungeln av tränings och kostråd.

Därtill kommer jag hålla löpklasser och för de som vill så tar vi självklart en tur upp på fjället! 

Under helgen kan du yoga för Blossom, träna för Friskis&Svettis, testa matlagningsworkshops, spaa, bada och hela eventet kostar bara 995 kr (700 kr om du har ICA-kort eller är F&Smedlem) och hela helgen med boende och mat kostar bara 2590 kr (2295:-).

Det vore jättekul att ses där.

Läs mer och boka in dig här!

Jag har inte kastat min Garmin men just nu så får den ligga hemma när jag springer. Jag springer mig trött- på olika sätt och sen joggar jag hem. Det får vara så ett tag.

Idag tränade jag och N ihop igen. Lyssnade man på våra samtal innan vi ska ut så lät det nog inte så inspirerande. Ordet ”osugen” kommer ofta upp när det vankas intervaller och banträning. Vi älskar att springa båda två men vill helst bara ränna runt obanat och oplanerat. Men nu måste en av oss köra strukturerat.

N tränar för 5000 meter på World Transplant Games i Sydafrika i slutet på juli. Jag tränar för mycket längre sträckor men jobbar lite med snabbare pass just nu så vi kan träna vissa pass utan problem tillsammans. Det är i augusti två år sen han transplanterades och han är helt unik i sin återhämtning.

Idag var det fokus på syratålighet för N. Långa intervaller med kort vila. Musklerna hinner inte riktigt rensa undan den stigande mjölksyranoch det är tungt och flåsigt. jag peppar så gott jag kan men har inte en sportmössa att hinna med honom.

Man brukar prata om en gräns när musklerna ”surnar” och det är när det är mer än 4 mmol/l mjölksyra i musklerna men faktum är att nivån man ”tål” är olika.

Såhär såg hans pass ut: Uppvärmning 1,5 km. 3 x 2 km med två minuters gåvila. Nedjogg. Stretch och rörlighet.

Nästa pass kommer bli snabbare tempo och längre vila för att jobba med fart.

Själv sprang jag likadant fast bara 2 x 2 km ungefär (sjön är cirka 2100 meter runt) med vila tills jag inte flåsade och sen lite tabataintervaller med lyktstolpar som mått tills jag kände att jag inte orkade hålla bra teknik.

Ingen aning om hur fort det gick. Vet bara att jag kände mig stark, kunde fokusera på steget, blev skönt trött och det var härligt att ta veckans första ordentliga dusch efteråt!

Här är mina bästa löparkompisar: