Blogg

Vilnius Half Marathon


Jahaja, hur förklarar man det här nu då?

Det började som en skakning på övre däck? Nej, inga isberg i Vilnius. Här är snudd på 30 grader.

Men en kittling i halsen? Ja, en kittling i halsen. Tog visst dagis med mig halsen, förbi alla säkerhetskontroller, och över böljan blå (Östersjön). Men vi talar inte lungpaj här, nej, nej. Immunförsvaret har kallat in alla reservister, skottat vallar, bajonett på. Så det ska nog gå.

Men så är det en tvåvarvsbana. Jag kommer se allt av Vilnius redan på det första varvet. Springer jag lugnt och långsamt, tänker jag, så behöver jag ingen repris.

Alltså:  Vilnius Half Marathon – Here I come!

Idag gjorde jag staden. Så här grillar litauerna entrecote!

Inget tjafs, liksom. Får han kockige Moberg i TV rutan att framstå som en mes.

Här tränar vilniusborna backe!

Bansträckningen går dock inte här. Det är helt okey för mig.

Fast den här bansträckningen kommer man inte undan.

Backup? Någon?

En vanlig syn i Vilnius är s k Running Marriages!

!

Där gäller det att vara lätt på foten.

Håhå, jaja.

/to be continued …/


Nr 5 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Fem farthöjande pass du måste testa
  • Det händer vid överträning
  • Ätstörning? Symtom du ska ta på allvar
  • Artros i knät?
  • Nya sköna löparskor
  • 6 enkla sätt att testa formen
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Vilnius Marathon


Here we go again!

Här har jag aldrig varit förut! Men svenskar har varit här förut. I början av 1700 -talet brände eldfängda svenska soldater under det Stora Nordiska Kriget ner staden två gånger inom loppet av att par år. Hoppas det är förlåtet när jag anländer.

Så mig ingen antänder …

Vilnius Marathon! Starten går på söndag. Formen har jag ingen aning om, men efter 9 mil Sälen Mora så känns det mesta annat som kortdistans. Ska försöka springa så fort det går, och går det sedan inte fort, får jag skylla på åren som går.

Nu dags för checkin!

/To be continued …/



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Ultravasan – den korta versionen


Fantastiskt race, med hala spångar, slingrande stigar, skogsvägar och spegelblanka tjärnar. Mycekt väder var det också, med regn och dimma och sol och mera regn och mera sol. Men  fy f-n vad långt det är att springa nio mil. Hade Gustav Vasa sprungit i stället för skidat, hade Sverige varit danskt!

Jonas Buud vann på 6.02. Det är en utomjordisk tid. Jonas Buud är inte från Mora, han är från Mars. Grattis Jonas, nu är du lika stor som Gustav Vasa, i alla fall här i Mora.

Satte själv PB, men det var ju inte så svårt eftersom det var min första 9-milare. Och som ni har väntat på mitt resultat! Så här kommer det:

Loppet var alldeles lysande organiserat med massor av vätskestationer och skogrestauranger där man serverade pasta med köttsås, pannkakor, mackor med falukorv och mycket annat. Käka mycket bör man i ett  lopp som Ultravasan, annars går man ett öde värre än döden till mötes.

Så här glad blir man när man går i mål i Ultravasan.

Det där steget hade jag inte hela vägen, kan jag säga.

Ska jag gnälla lite så var det en smula surt att man bara fick medalj om man klarade tiden 10.30. Alla som går i mål efter en sådan här prestatation borde få medalj. Bättre göra som Lidingöloppet, med silver för tid, och brons för deltagande.

Men inget mera gnäll, en vän tyckte jag nu skulle ut och festa som en dalkarl. Inga problem – bara ge mig numret till Färdtjänst i Mora! Mina ben är icke mer, de bara ligger där i sängen, helt spaka …


Antal kommentarer: 4

Mikael Soto

Grattis! Bra jobbat! Vi kom fram till Mora till slut 🙂 Lite lättare för mej dock som ”bara” sprang halva. Räckte gott!
De där med medalj… Vi sprang AXA Fjällhalvmara förra året & där fick man – ingenting! Riktigt dåligt!! I år fick de som sprang helmaran en liten träbit om de klarade en ganska tuff tidsgräns.
Självklart ska alla som klarar dessa utmaningar få nån sorts minnesgrej!! En medalj kostar väl typ en tia & en finishertröja en femtiolapp. Det läggs ju ändå på anm.avgiften…
Ser oxå fram emot långreportaget 🙂
90K – vilken Kung!


Kenneth Gysing

Tack alla för glada tillrop! Det värmer ett slitet ultrahjärta.
Och tror det börjar hetta till i medaljdebatten!
Intressant där Mårten, nästa gång ska jag springa i kjol 😉
Men skämt åsido, kanske könsoberoende prestationsmedaljer ligger i tiden, som du säger, massor av grymma tjejer där ute som alldeles glömt bort att de tillhör det svaga könet 😉
Kanske något för Stefan att fundera över i en ledare!

Gert! Det var inte länge det – du ryckte ju redan i Mångsbodarna 😉 Bra jobbat!


Kenneth Gysing

Hej Lennart!

Ja där gläds jag med dig, lika för lika.
Medaljdebatten liten storm i ett vattenglas 😉 … men kanske lika för lika där också 😉


Kenneth Gysing

Ha ha Ingmarie, i min värld är du stjärnan 😉
Prova nästa år, du är ju så lätt i steget så mossan bär dig 😉



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Nattsvart i Mora


Nja, där drog jag kanske till lite (gamla kvällstidningstakter sitter i).  Klockan är snart 0300 på eftermiddagen, och det är hyfsat ljust ute igen. Ett kolsvart åskmoln med hällregn drog just förbi och fuktade upp spåren i Utravasan. Kan nog svalka fötterna lite.  Men mörkt på hotellrummet för jag har dragit för gardinerna. Snart dags att gå och lägga sig. Upp i ottan 01.30. Sedan går bussen till Sälen 02.30.

Frukost? Jajamän, men berätta inte för mina barn vad pappa äter i Mora.

Det har varit fullt drag hela dagen i Mora.

På presskonferensen fick elitlöparna extra hästkrafter.

Lite orättvist kan vi motionärer tycka, men å andra sidan får ju vi vara ute längre. Till vänster Thomas Lorblanchet från Frankrike, Jonas Buud, Holly Rush från England (med det namnet är man förstås född till löpare), Steven Way, England, vårt svenska hopp på damsidan, Frida Södermark, och Francesca Canepa, Italien. Många av elitlöparna hade inte kommit på plats, så fick de heller inga extra hästkrafter.

Här en selfie med min nye löparpolare Thomas Lorblanchet., som bl a vunnit Leadville 100 M år 2012, och blev världsmästare i ultratrail 2011. Thomas ser lite allvarlig ut, han har haft en magskada och är lite osäker på hur kroppen ska fungera i morgon. Jag ser lite gladare ut fast jag heller inte vet hur kroppen ska fungera i morgon. Men jag är i alla fall inte mer skadad än vanligt.

Men det ska bli roligt ändå.

Jag frågade Thomas hur man tänker när man springer ett lopp som Leadville 100 M

 – Man försöker tänka långsamt, svarade Thomas.

Det blir morgondagens mantra. T ä n k a  l å n g s a m t.

Sen tog jag en sväng ner downtown Mora.

Undrar om man hamnar här i morgon kväll, för att få en sluttid på rumpan? Man kanske tycker man är värd det om man går i mål …

Och här går man i mål ( jag har gjort det två gånger, men då på snö).

Det är något att drömma om.

Nattinatt!!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Mora levererar


Brorsan bangade nio mil i Mora, stannade hemma i stan, den fegisen.

Men ICA i Mora levererar ett energigivande substitut! (och mycket sötare …)

Och Akademibokhandeln i Mora levererar (Mora forever):

Klockan 0300 ska jag träffa den här killen och lägga upp taktiken inför loppet. Jonas Buud får se upp!

Franske Tom vann Leadville för ett par år sedan, och ska ge mig lite mental backträning!

/to be contiunued …/


Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Putell på det O broder! 😉



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Ultravasan – Innan vi suddas ut


Packar för Mora. Ett par skor. Två par skor. Tre par skor.

Lyssnar på Daniel Adams Ray´s album, ”Innan vi suddas ut”. Daniel ska också springa Ultravasan. Han sjunger ”Redo att dö för att känna att jag lever”. Känns som han skrivit den speciellt för Ultravasan. Bara hoppas vi kommer i mål innan vi suddats ut.

Fyra par skor. Nä, stopp nu. Tre par skor. Ole dole doff.

Adams Ray sjunger, ”Inget kan stoppa oss”. Så ska det låta!

Mora, beware  – here we come!!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*