Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kom i form nu! Bästa tipsen för dig som vill bli snabb, stark och skadefri i vinter
  • Vi har testat 10 smarta träningsklockor
  • Run streak med RW: Spring lite varje dag och förändra ditt liv
  • Benhård träning: Övningarna som ger dig kraft i benen
  • Heta julklappstips
  • Forskning: Farväl inflammation
  • Smart mat: Stärk immunförsvaret

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Den perfekta intervallen # 4 x (300 m backe + 800 m slätt)


Jag har ingen lust. Jag letar ursäkter. Jag gör det imorgon. Men jag byter om. Känslan av bra löparskor. Rätt tights. Träningskläder. Ger stämning.

Jag sticker ut. Det tar emot lite. Uppvärmning på 8 minuter med avslutande stegringslopp. Känner tröskeln till andra andningen som lite högre idag. Inget kliv över utan ett segdraget trampande med alla tidigare träningspass som ett ok över axlarna. I benen.

Första backen. Tekniken är bra. Energin är låg. Eller är den det? Lurar jag mig själv för att spara? Jag har siktet inställt på krönet. Låser ögonen där. Kommer upp. Flåsar. Flämtar. Låren bränner. Vet att den första är värst.

Vänder och tittar ut över värmländska skogar och sjöar. Joggar ned. Allt klarnar. Ökar tempot. Fram med höften, upp med bröstkorgen, korta steg. Gruset sprätter under mina fötter. Jag kommer runt 800 meter flackt och har klarat den första.

Vila. 1,5 minut. Flåsar. Fortsätter. Två vändor till. Behöver bara orka två till för den sista den fixar man. Det finns alltid krafter kvar. Tänker inte hur många jag gjort, tänker inte hur många som är kvar. Tänker bara här och nu.

Är slut. Är trött. Är nedtränad med träningsvärk överallt. Trampar backen allt vad jag är värd. Blodsmak. Järnsmak. Stensmak i låren. Uppe orkar jag inte njuta av utsikten. Vänder ner. Ett varv på 800 m kvar. Hinner hämta andan i nedförsbacken men är trött så trött.

Svänger ut på sista 800. Det gör ont. Lungorna vänder sig ut och in och varje andetag är en blixtsekund. Får inte luft. Benen säger nej, men de går ändå. För jag säger så. Armarna säger nej, men de pendlar också . Kroppen säger nej med hela sin muskulära och cardiovaskulära kraft. Jag höjer mig över detta fysiska. Jag bestämmer att vi fortsätter. Tills det är klart. Det är nu det händer. Precis nu. Blir jag mer av mig. Kommer jag närmare dit jag ska.

Klar! Jag saktar ner. Jag raglar. Flåsar, det rinner snor ur näsan och saliv ur minnen och jag är knallröd och rufsig i pappas gamla blåa mössa från 60-talet. Jag är mitt bästa jag. Bättre och snyggare än såhär kan jag aldrig bli. För nu har jag gett mitt allt jag hade just nu och det är Nirvana.

Jag skjuter upp mössan sådär käckt i pannan, pannan som är lite lite tjockare nu än för en timme sen. Bara äger. Det är bara jag därute mellan åkrarna och jag skrattar högt.

Kändes som jag skulle dö när jag sprang.

Känns som jag ska leva för evigt nu.

20120406-223717.jpg

Sommarpratare?


Att göra idéer och drömmar till verklighet är en stor del i mitt liv. Vissa gynnar andra, som Tjejmarathon. Vissa gynnar kanske bara mig men oftast inser jag att jag kanske inspirerat någon att försöka nå en av sina drömmar eller mål. Som en positiv bieffekt av min ändlösa jakt på upplevelser.

Jag har i flera år velat sommarprata i P1. Mest för att få spela min favoritmusik och veta att tusentals lyssnar.
Men sen förra sommaren har jag känt att jag har en story to tell. Det har hänt en massa galna fantastiska, fruktansvärda och livsomvälvande saker och jag är en sucker för att sätta ord och sammanhang på livet för att förstå. Jag vill berätta.Därav bloggen.

Jag har två dagar exakt på mig att ringa in mitt bidrag som är 5 minuter av mitt tänkta program. Jag vill bidra med mitt förslag men jag vill inte be om röster. Det gör sig inte snyggt att tigga röster till saker i en blogg. Må bäste story vinna platsen som ” Lyssnarnas sommarvärd”. Kanske du också har en story du vill berätta? Gå in på P1’s hemsida och sök på ”sommar” så ser du hur du gör!

Alla har en berättelse. Sov gott!

20120405-225623.jpg

Det här är Frasse. Vår nya familjemedlem. Han är en 5-månaders hårboll min syster skaffat. Söt – men dålig på hundgöra 🙂.

Glad god och jävligt jobbig påsk


20120405-122834.jpg

Man måste inte!

Många har ångest inför påskens matfrestelser. Det känns nästan som man måste äta en massa påskgodis fullt av färgämnen och speedande socker.

Men man måste inte. Alls. En klassisk påskbuffe innehåller en massa god mat som gör gott för kroppen och godiset kan man skippa. Själv känner jag att jag inte behöver något godis just nu. Kroppen ska fyllas med bra grejer för ett långt lopp. Samtidigt gillar jag att unna mig av livets goda men hellre då av något jag vet vad det är. Oklart om chokladöverdragna mandlar hör dit men det är det jag äter.

Sara har en fantastisk utmaning för er i påsk: Jävligt jobbig påskhelg.
Mia har skrivit ut det på sin blogg för er som inte har facebook.

Min utmaning, för att hjälpa de som har lite ångest inför innehållet i de kulörta pappersäggen är: Bara äta påskgodis du lagat själv.

Och så får du ett pass av mig som jag ska köra själv:

Hitta en backe, ca 300 meter lång. Hitta en 800 meter lång sträcka.
Värm upp 5-8 minuter, avsluta med en fartökning.
Nu börjar det! Uppför backen, upp på framfot, korta trippande steg, fart! Jogga ned, spring 800 meters rundan i fart som gör att du bara tänker på att springa. Vila en minut eller 2 om du är lite ny på intervaller. Kör igen 4-5 varv. Känn av hastigheten så du pallar att öka i backen och trampa på 800 meter.
Jogga ned 8-10 minuter. Klappa dig själv på axeln.

Ta dig an dessa tre utmaningar och du har en god och glad träningsvärkig påskhelg!
Nu är jag snart framme i älskade Värmland. Jag har en massa kul jobb med mig men mest ska jag vara ute och busa med Ebba om hon kan slita sig från sin pappa som också är med.

Ha en riktigt fin helg!!

20120405-114606.jpg

Ta det lugnt också 🙂