#workit

Jag gillar inte mycket grejer. Jag gillar riktigt bra grejer och nu tänkte jag nörda ner mig i en av de viktigaste delarna i din utrustning när du ska springa långt och bekvämt! Falke är nog mest kända för sina suveräna strumpor fast de upptäckte jag först efter jag blev lite kär i kläderna.. En av mina adepter testade ett par löparstrumpor från Falke för första gången nyligen och mailade och sa att ”aha! Nu fattar jag hur strumpor ska kännas”.

Ungefär samma eureka moment hade jag när jag började använda dem. Jag har varit helt hopplös med strumpor och har en drös med dåliga bomullsstrumpor som hasar ned under hälen, kompressionsstrumpor som inte håller måttet och går sönder och därtill har jag sprungit långt i dåliga strumpor, blivit dyngsur och efter TEC förra året så fick vi klippa sönder strumporna eftersom fötterna var så trasiga. Det var nog ingen strumpa i världen som hade kunnat rädda läget då efter 16 mil men hade jag haft bättre sockar och därtill smörjt in fötterna ordentligt hade jag sluppit duscha med plastpåsar på fötterna…

Iallafall.

Nu snurrar jag tre typer av strumpor när jag tränar beroende på vad jag ska göra:

RU 4 Women´s running sock

En löparstrumpa som syftar till att leda fukt från sulan till ovansidan genom att det är bomull ovan och polypropylene under. Trots att den känns tunn och lätt är den i tre lager med ”luftkanaler” under foten för att minska risken för att foten blir för varm i friktionen mot skon. Materialet på undersidan består av speciella fibrer som transporterar fukt ut och upp på ovansidan. Detta minskar i sig risken för skavsår. Formen på strumpan är också patenterad och ja- man bara märker skillnad när man tar på sig dem. Sen märker man inte av dem något mer. Precis så som strumpor ska vara!

RU 4 invisble

Hur ofta har man inte ”osynliga” strumpor som hasar ned runt hälen? Det har irriterat mig och jag är ingen fascionista men gillar inte när strumporna sticker upp om jag har kortare tights till mina karamellskor :). Den här strumpan liknar RU4’an men har silikontrådar bak så den inte hasar ned. En klar favorit under träning!

RU 4 Energizing-kompression

Riktigt bra kompressionsstrumpar har olika grader av kompression längs med benet. Den här strumpan har en kylande effekt längs benet och de två lagren i själva fotdelen leder fukt från sulan och uppåt för att minska risken för skavsår. De här kompressionsstrumporna är inga budgetstrumpor men så håller de också och gör sitt jobb. Jag springer vissa långpass i kompression men mest använder jag dem direkt efter träning och har dem på så mycket jag kan när jag går och står och när jag sover. Speciellt nu när jag är gravid är de en skänk från ovan (fast från Falke) då benen svullnar. Snygga som attan är de också :).

Alla strumporna finns i olika färger. Runners Store och flera andra välsorterade butiker har flera av modellerna men det går även att beställa på hemsidan.

RU4 Invisible

RU Energizing- kompression

---

Imorgon åker jag till Göteborg tills torsdag.

Fördelen med mitt jobb är att jag kan göra väldigt mycket av det lite varsomhelst. Hos frissan idag till exempel. Det är work-life balance för mig. Ett ämne jag ledde ett lunchseminarium om idag.

Och jobba på tåg är bland det bäst jag vet. Imorgon har jag 3,5 timmar ostört där det inte går att hitta på något annat medan jag reser till Göteborg för två dagar där.

Imorgon kväll håller jag en föreläsning till förmån för vår insamling till Panzisjukhuset på Clarion Post i centrala Gbg. Det finns platser kvar så om du har tid mellan 18-19.30 och vill höra mer om löpträning i en hektiskt vardag, kost och tankar runt att hålla hälsan så är du varmt välkommen!

Det går att betala på plats men anmäl dig isåfall gärna här. Varmt välkommen!

---

En del av mig kommer alltid att vara surfare i hjärtat. Jag längtade inte efter stora vågor men är man surfare vet man vem Laird Hamilton är. Världens bästa big wave surfer.

Ta 5 minuter om du har, tscrolla in 2 minuter om du vill se när han surfar en av världens farligaste vågor- Teahupoo har tänder. Vassa tänder.

Coach Lucho påminde på fejan om ett citat från Laird:

Fear is good. Failure isn’t bad. Treat your body like a truck, not a temple.

Vipar man out på en sån våg så kan man slås sönder och samman. Att våga spänna bågen och bita ihop i ett ultralopp kommer inte slita dig sönder och samman men du kommer komma ut som ur en tunnelvåg jäkligt lyrisk på andra sidan.

---

På kursen jag var på förra veckan lärde jag mig att vi får 80% av allt beröm i livet innan sex års ålder. Sen fördelas resterande 20 % med 10 när vi är gamla (och igen får beröm för vi ätit  upp maten) och så har vi då 10 % däremellan.

Samtidigt visar forskningen att vi är så sjuuuukt mycket mer benägna att fortsätta göra bra saker om vi får beröm för dem när vi gör dem. Alltså att vi uppmuntrar bra beteenden snarare än skäller på dåliga.

Det här behöver vi föräldrar bli bättre på för visst är det det oftare så att man säger ”nej gör inte så” än ”bra fortsätt med det”. Eller så säger vi ”åh vad duktig du är” men vi säger inte på vad.

Tips på att ge beröm till barn: Sätt dig på huk. Lägg en hand på barnets arm och säg VAD de gjorde bra och VARFÖR. Se dem i ögonen. Beröringen förstärker budskapet.

Vad gäller vuxna- samma sak (sätt dig inte på huk dock- kan bli very awkward!)! Våga ge beröm. För visst är det ofta vi tycker att någon gör något bra. Säg varför. ”Fasen vad bra du är när du XYZ”.

Lär dig ta emot beröm. Det ger både dig mervärde  men även till den som ger: Stå kvar. Ta emot. Sparka jante. Säg ”tack, vad glad jag blir att du tycker det”. Sug åt dig.

Till dig själv. Ge dig själv cred för det du gör. För det du klarar av. Sannolikheten att du går in i en ny dag, en ny situation med en positiv känsla, som i sin tur gör att du gör bättre ifrån dig och mår bättre, är större om du tar med dig det som var bra ur den förra.

Beröm. Någon annan. Dig själv. Den här måndagen- och framöver!

---

* Varenda joggingpass drömmer och planerar för framtida ultralopp. För träningen.

* Längtar efter att få sätta klockan på 04.00 för att hinna med ett långpass innan dagen börjar.

* Bara tävlar mot mig själv och är nu helt stissig av längtan efter att få heja fram mina ultravänner (och lite extra då mina adepter som springer) TEC (Täby Extreme Challenge) nästa helg.

* Fortfarande tar minst 30 minuter att komma igång. Vilket betyder att jag är klar när jag börjar trivas rent mentalt med löpningen. Jäjä.

* Längtar efter känslan i kroppen efter en sisådär fem mil. Tom men full. Klart och enkelt.

* Längtar till långa ensamma pass ute i naturen.

* Längtar till att möta mina egna tvivel. Ta mig igenom dem. Komma ut på andra sidan.

* Saknar att springa en natt. Se gryningen med sisådär 14 mil i benen.

Ja jag saknar. Och det är extra prominent nu när TEC är runt hörnet. Loppet jag sprungit tre år i rad. Loppet där jag blev ultralöpare. Det ska bli helt fantastiskt att få vara på sidan av men herregud vad jag längtar. För ett år sen tänkte jag såhär. Om ett år- hur känner jag då? För TEC blir förhoppningsvis återtåget till 100 miles. Motivation saknas inte. Målinriktning – inte heller. Det är bara det att det är andra som kommer före mina små egoutsvävningar. Jag blir en bättre mamma/fästmö/syster/vän/anställd för att jag springer. Men ultrasatsningen den gör jag bara för mig själv.

Det både är och inte är roligt att springa nu. Kroppen behöver 20% mer syre och ser ut som ett stort B- det bara går inte att springa på som vanligt. 30 -40 minuter jogg per dag ger mig mina endorfiner, rosiga kinder och känsla av att vara löpare. Jag känner mig enormt glad över att det funkar. Känner mig stark. Längtar efter bebis. Längtar efter ultra. 

 

 

---