Vad underhåller ni er med en tisdag kväll kl 20-22?

Att vara triathlet och samtidigt arbeta seriöst där ett visst mått av engagemang och ansvarstagande förväntas, kräver sina tidiga mogonar och sena kvällar. 5:45 kliver jag upp för att kunna ligga i poolen och plaska mellan 6:30-8-isch. Kommer man dessutom hem sent från jobbet finns inte många alternativ än att också träna sent på kvällen. Passen ska bara göras.

Igår var en sådan dag. Jag hade turen att få sällskap ut till sätrahallen för att springa snabbt, teknikskola mig och förbättra min spänst. 10*200 med start 2:30 stod på schemat. Kort arbete och lång vila alltså. Syftet är att bli snabbare. Då måste man vila. Tekniken ska vara god hela vägen, intervallerna körs med progressiv tanke och det är fullt ös som gäller. Känslan när man stannar efter en 200-ing är vidrig. Det bränner, pulserar och är sådär skönt i kroppen som det bara är när man tagit ut sig rejält. Älskar känslan!  Man vet liksom inte om man ska skratta eller spy?

Vi var helt ensamma i sätrahallen. Ingen annan ville träna 20:30-22. Men vad ska man göra? Hårt arbete lönar sig. Tidiga morgnar och sena kvällar är en del i det. 

Godnatt!

Tack Mackan för pepp, skjuts och den fina bilden. Medan Mackan spexar ligger jag som en blöt fläck på golvet och pustar ut.

Ursäkta för det uteblivna bloggandet. Veckorna går för snabbt för att jag ska hinna med! 

Åker till Mallorca på läger nästa söndag och på något vis verkar det som jag får jobba in tre veckors arbete innan jag åker. Jättedumt! I all stress förra veckan vaknade jag kallsvettig en natt och insåg: JAG HAR INGEN CYKEL! 

Jag ska ju tävla nere på Mallis och tanken var att hinna köra in mig på en ny tempohoj på lägret innan. Men nu?! Magsåret bara växte och sömnen uteblev. Hur göra? P5:an från Cerveló som jag ska få lyser med sin frånvaro. Ringde Mackan på Cykelcity. Två sekunder senare har killen fixat en ersättningscykel till mig! Kan inte med ord beskriva hur glad jag är att ha Sveriges bästa triathlon- och cykelbutik som sponsor. Dagen efter skulle jag få komma till butiken och prova ut. En Cerveló P3 från en av medlemmarna i nedlagda Cykelcityteamet fanns på lagret och den skulle jag få låna. 

Gick till butiken på Folkungagatan på min protorsdag efter simning, elitgruppspsykning  (det är inte lätt att hävda sig i den gruppen ska ni veta) och fika. När jag blir insläppt på Cykelcity blir jag varse att något är på tok. Hela personalstyrkan står och letar efter ”min” cykel. Det finns inte någonstans! Efter 30 min letande får vi tillslut reda på att ”just det, den är nog såld”! Magsåret igen… meeennn….

Otto, Fredde och Mackan knixade med knäna och fick fram en Specialized Shiv som de slänger upp mig på. Och vilken cykel! Lycka i kvadrat kan man sammanfatta av det lilla jag satt och trampade under utprovningen. Har fått Shiven inställd efter mig med en hel del finlir, skruvande, lodande och koll av vinklar. Det mesta är inställt efter mig nu även om vi inte hade tid för en hel Body Geometry Bike Fit som jag ska göra med min kommande P5:a. Som Stefan Norman sa till mig när han fick veta att jag skulle få cykla på en Cerveló P5: ”Men, men…det är ju som att kasta pärlor åt svinen”. Du ska bara veta Stefan, säger jag…

Fick ett mail av en kille som undrade lite hur man ska tänka kring cykelköp, vilket märke som var snabbast och bäst etc. Det tips jag kan ge är: köp en cykel som du tycker om, tycker är snygg och motsvarar dina ambitioner. Gör sedan en riktig bikefit på Cykelcity och få hel cykeln justerad till just din kropp så att du sitter skönt och får ut maximal kraft. Hur din kropp är uppbyggd är högst individuellt och därmed även cykelposition. Sitter man skönt på cykeln så kan man också cykla snabbt! Det kanske inte är mest aero som är aktuellt för alla. Sitter man obekvämt i barsen blir det lätt att man går upp och sätter sig och då försvinner hela syftet med att ha en tempocykel. Att sitta skönt i tempoposition är en hel vetenskap och det behöver man hjälp med. Att välja färg på cykeln, det kan man göra själv.

Den här pärlan kommer att vara till salu efter Mallorca 70.3 så vill du ha en jävligt bra cykel, håll dig framme!

Specialized Shiv. Fett. (och neeej så många spacers ska jag inte ha)

Man tror att det bara är att justera sadelhöjden och ge sig iväg…det är det inte. Mackan in action.

Loda knät vs pedalen. OBS! Notera=Nya skor:) 2013 år modell av Sidi triahlonsko. Skönare och snyggare. Och vitare.

Med tårna rakt ner i backen.

LÄNK TILL YOUTUBE: http://www.youtube.com/watch?v=D7ZVWsvGfr8

Ett stort problem som vi får ta tag i när jag gör min bikefit till P5:an är att minimera mina horisontala knärörelser med framförallt vänster ben. Alltså. Här sitter jag och tjatar om att inte röra på knäna när jag är spinninginstruktör och så gör jag EXAKT så som jag inte vill göra. Enligt grabbarna som kan, ska jag inte behöva träna bort det här, utan knärörelserna skall minimeras med ilägg och diverse knep. Tills dess får jag försöka få kraften rakt ner och inte åt sidorna. Dumma knän.

Så här står det på ena väggen i spinningsalen på Sportlife. Just do it!

Och såhär står det på andra väggen. Då undrar jag. Vem fan stjäl en spinningcykel? Den är ju jättetung?

Det blev alltså inte utlandet över påsk utan södra Dalarna, Finnmarken och Norhyttan. Mycket nöjd med det valet. Här kommer en något ostrukturerat inlägg om min påskhelg.

Har tränat riktigt bra på sistone och idag hade jag en fin 4,5 timmesdag på MTBn där jag kollade läget i Säfsen där Carl gjorde sina mil i skejtspåret. Hem och byta skor sedan 25 minuter efterföljande löpning direkt efter. Konstigt att man först kan vara så otroligt trött i benen men bara man kommer iväg lyder benen utmärkt och löpningen bara flyter!

Många timmar ska göras nu innan jag tävlar för första gången utomlands, första gången i proffsklass och första gången för säsongen. Jag ska vara väl förberedd och gör min träning duktigt och fokuserat. Vill vara så bra förberedd det bara går’ även om jag inte har några som helst förväntningar eller krav på mig på mallis 70.3 i maj. Det är ju bara en B-tävling i planeringe. Ser mycket fram emot att testa kroppen dock.

 Någon njutning i träningen är det inte just nu men  tillfredsställelsen går inte att ta miste på efter avslutat pass enligt plan. Blir nämligen helt speedad efter att jag legat på golvet en minut efter passen. All energi jag laddat ur under passet kommer liksom tillbaka tusen gånger om och jag bara njuter av känslan! 

Det blir inga sena kvällar som elitidrottare. Går numer och lägger mig INNAN pappa som stiger upp halv fem varje morgon. Sömnen är otroligt viktig och känner negativa resultat direkt på träning om jag inte får sova ordentligt mina åtta timmar. I stolpboa i Norhyttan sover man dock som en stock och vaknar alltid utvilad. 

När jag kom hit i fredags simmade jag ett ben/styrka/teknikpass med Ludvika Simsällskap under ledning av Magnus Engström. Fick en hel del tips vad gäller teknik, speciellt map benspark som var väldigt värdefullt. Framförallt att ANVÄNDA dem. Sista serien var 12*25 maxben ryggsim med ryggstart och fyra kickar under vattnet. Ida, född 2003 var inte nöjd med min insats och påpekade det gång på  gång med en garvande tränare på kanten. Efter fjärde nasala sköljningen med klorvatten gav jag upp och hämtadenäsklämman. Mitt hemliga vapen! Men likt fan simmade ändå Ida snabbare. Förbannade unge!Tar med mig alla tips och kommer nu kunna bli ruskigt snabb i vattnet till sommaren om jag får till det hela. Nyttigt att få tjejdäng av en -03:a. 

Imorgon ska jag cykla o springa innan tattarbilen åker mot fjollträsk. 

Tänk ändå att jag tackade nej till årliga aglingen på Olsjön till förmån för att springa 400-ingar tills kräket satt i halsen. Ryktet säger att det fiskande herrskapetvar rejält förfriskade på brännvin redan vid lunchtid. Legendariskt. Sådant pysslar man med i Finnmarksskogen. Undra på att vi är sådär gladbittra i själen. 

Jag vill också vara på läger nu. Är jätteavundsjuk på alla som åker till Playitas, La Santa, Teneriffa, Andalucien etc etc. Blir galen på alla statusuppdateringar på sociala medier och bloggar…Jag vill ju också!

Träningen går bra nu. Har kommit över den jobbiga puckeln när allt bara känns miserabelt och det är kul att träna igen. Men skulle inte ha något emot att byta ut MTB-passen på landsväg där leran och saltet sticker i ansiktet, fötterna domnar och sportdrycken i vattenflaskan fryser. Trainerpassen i skrubben kan jag också tänka mig byta bort. Eller att få chansen att simma i en utebassäng, bli lite brun, få frisk luft och slippa omklädningsrum som är marinerade i pisslukt och hårstrån på golvet.

Påsken ligger tidigt i år. Passar bra med tanke på den träningsmängd jag behöver få in inför min första tävling. Har ändrat om lite i schemat där och beslutat mig för att köra Mallorca 70.3, en halv Ironman i Alcudia den 11/5. Någon tävling i Barcelon blir det inte i år, logistiken och ledighet från jobbet måste ju passa in så B är nu struket.

Det passar egentligen väldigt fint eftersom jag ändå ska vara på Mallorca, först i 2 veckor på min tränare Jens läger och sedan 1 vecka som ledare på TriMallorcas läger med Pål Török. 3 hela veckor i paradiset och avslutar med Mallis 70.3! Längtar!

Innan dess är det bara att bita ihop och göra min tid i sadeln, bassängen och i löpskorna. Ju mer jag cyklar desto mer gillar jag det. Trots att det fortfarande är vinter. Mitt distanspass på cykeln i söndags med Lelle var riktigt härligt i solskenet och jag börjar sakteligen bli trygg i hur jag ska ligga i mina intervaller i Ironman-pace. Passet såg ut som sådant: 1 timme lätt uppvärmning+4*20 min med lite olika pace (kan ju inte avslöja ALLT)+nedvarvning, totalt 4 tim 23 minuter cykling och sedan lite off-bike-löpning med stela ben på det. Ja just ja, jag simmade 1 timme och 15 minuter och körde 30 minuter styrka med Human Ambition på morgonen också. Dagens Nyheter var där och fotograferade så håll utkik i morgontidningen efter ett gäng badmössor. Vet inte när artikeln kommer.

 Åker hem till Norhyttan på Långfredagen och hoppas på att finnmarken ska göra underverk för kropp, själ och form. Befinner ni er i Ludvikatrakten över påsk, tveka inte att kontakta mig så kan vi cykla ihop! Vill gärna ha sällskap! Vem behöver sol och värme när det finns chans att åka till Norhyttan och träna en långhelg?!

Nu är jag anmäld! No return!

Fina byxan och strumpan som Marre är sååå avundsjuk på. Tack vare dem har baksidan hållt ihop hela veckan.

2minuterspaus vid Årsta Havsbad. Notera lermasken i ansiktet.

 ProLelle och Emma on tour. Snart på en tävling nära dig:)!

Snart, snart åker jag hem och finner kraft i skogarna…Staden suger musten ur mig ibland.

Som vanligt på lördagar var det i morse tidig uppstigning och avresa till Bosön. Mycket trevlig bilresa både till och från Lidingö med som Näsvik utryckte det ”tre snygga grabbar och en halvful tjej” inmosade i min lilla röda bil. Som musik poppade vi Åsa Lundströms gamla brända skiva från 2007 med härliga låtar som ”Cara Mia”, ”Sjumilakliv” och ”En riktig schlager” (med Markoolio och Linda Bengtzing). Näsvik var överlycklig över musikvalet, Nils och Lelle försökte hålla för öronen och jag ifrågasatte skarpt min vänskap med Åsa samtidigt som jag inte kunde låta bli att låta min stämma bli ett med Davids och CD-skivans sköna sång. Jag menar, visst, jag älskar Åsa och hon är en fantastisk triathlet men hennes musiksmak -07 var under all kritik. 

En parentes. Varför åker jag runt med Åsa Lundströms skiva i CD-spelaren? Jo det ska jag berätta, att augusti 2007 var jag på väg till Stockholm för att testa tävla min första triathlon i Åkersberga och Åsa skulle på Les Mills-konvent i samma stad. Jag körde bil och plockade upp henne i Västerås och självklart skulle vi ha musik, så hon tog med sin CD-väska med endast brända skivor. När vi var framme glömde hon det i bilden och CD-väskan med alla gamla godingar har legat i Polon sedan dess. Jag ska inte heller sticka under stolen med att jag lyssnat på skivan ”På väg till Borlänge och Kupolen med syster” flera gånger och tyckt att den var svängig.

Vi slirade förbi Eriksdalsbadet och skulle köra lite lätt teknik/glid och lek på simningen. Lelle simcoach satte upp ett alldeles förträffligt program med mycket av min favoritgren- skovel. Fokus var att hitta grepp och gliiid i en avslappnad simning. Och jag tror jag hittade det! Fantastisk känsla!

Så här kul har vi på våra träningar när vi kollar teknik (förutom Zoolander som står och ser sträng ut på kanten):

(För de som inte har Flash, är detta länken)

Bloggar för sällan! Känner att det bara bubblar inom mig för att dela med mig av allt. Här kommer ett axplock…

Efter ytterligare ett besök på Acccess Rehab där Andreas knäckte mig rejält kunde jag plötsligt både vrida på huvudet OCH börja använda mitt vänstra ben igen. Vet inte om det var Andreas magiska händer eller om jag vilat mig i form men jag kan faktiskt använda hela benet nu när jag springer, cyklar och simmar. Känns helt fantastiskt! Ska faktiskt till Access Rehab idag igen för att ta en extra koll och se hur vi kan undvika problemet baksida och rumpa i fortsättningen. Blir spännande och se vad experterna kommit fram till.

Har varit med och arrangerat Fastrun igen i bitande kyla. Bara att dyka upp om ni är sugna på att springa 5 km på torsdag. Samling kl 19 utanför Sjöhistoriska. Info finns här.

MEN viktigast av allt. Det är KUL att träna igen! Och formen är på G upp igen efter liten svacka med sliten kropp och knopp. Fick frågan vad som inspirerar mig och vad som får mig att fortsätta satsa av SCT-klubbkamrat Krister som skriver på  triathlonbloggen ”Triathlongubben”. Intervjun kan ni läsa här.  Gubben skriver såhär om mig: ”En glad dalkulla med ett sjuhelvetes jävlaranamma!”. Läs och låt er inspireras om hur jag gör för att motivera mig till tidiga morgonträningar och vad som driver mig vidare under deppiga perioder.

Det är bra att tänka efter lite då och då. Vad ÄR det som driver en egentligen? Kom på att det är många parametrar som samverkar och det hela fallerar inte bara för att man tar bort en av dem. Drivkraften är för stor för det.

Helgerna ger alltid en träningsboost. Morgonträningarna på Bosön med vänner är så pass roliga att det LÄTT är värt att offra sovmorgonen för ganska mycket syra i benen.

Igår var jag ute på en långkörare och fick följa med boysen Nelker, Jonas och Törn. Garvade röven av mig ända till benen tog slut. De stackars grabbarna fick turas om att släpa runt mig på turen och vi började frysa mer och mer för varje timme som gick. Efter 4 timmar tyckte jag att jag var klar och stack med blåfrusna fötter ut på säsongens första off-bike-löp. HELVETE vad jobbigt det var. Minns inte att det var så jobbigt förra våren? Efter 3 km hade fötterna tinat och jag märkte att jag ändå höll ganska bra fart trots att benen bara skrek SLUTA!!! 4:55 min/km blev snittet och jag är nöjd med första brickpasset 2013. Det ska ju bara bli bättre-lättare-snabbare nu:).

Lite mat och så var jag redo för simning. 40*50 VO2max stod på schemat och jag maskade rejält. Man kan inte orka vara snabb jämnt och ständigt.

Ser fram emot nästa helg, då ska jag cykla utan att bonka och springa som en gud (och kanske simma snabbt).

Det växter mountainbikes i dikeskanten, är det ett vårtecken?

Triathletens svar på fikapaus-Vitargobars och lite sportdryck vid vägkanten. Mikael Nelker tar sig på kuken och tar en kaka till.

Så här ”fin” blir man när man ligger bakom i fyratimmar och cyklar i slask och plask.

Efter en tung vecka känslomässigt men lätt vecka träningsmässigt är jag nu redo för nästa block träning.

Går du in i en period med mycket mängd, hårdare cykling och till och md lite off-bike-löpning. Ska bli kul att testa kroppen och se hur den svarar. Hoppas på underverk, snabba och starka ben och smärtfri baksida.

Helgen har varit gått fort som vanligt. Hade en träningsfri dag i fredags och då kan man tro att man ska vakna utvilad på lördag morgon. ICKE. När klockan ringde 6:45 kändes det som någon klubbat mig i huvudet ett par gånger. Kan man bli bakis på sin sambos AW-andedräkt?

Drog till Bosön i min proppfulla Polo. Härligt att kunna träna med finaste vännerna en lördagmorgon! Inte varje dag man får träna med TV-kändisen Mikey Mike Sahlberg. Synd bara att Lisa Nordén satt ivägen när SVT gjorde sitt repotage om en cyklande Micke;).

Efter lite hopp och skutt var det dags för 10*200 meter med start 2:30. Jävlilngt lång start kan man tycka men syftet är att ge allt på 200-ingen och då behövs lång vila. Finns inget värre än att springa 200 meter allt vad man har och sedan stanna upp. Känns som alla organ vrider sig i kroppen och själva syran kommer liksom efter man sprungit. Otäck känsla men ändå så tillfredställande. Hatkärlek!

Fick fint stöd under intervallerna då SCT hade temadag på Bosön och stod och hejade på oss under de sista intevallerna. Fick även lite feedback på mitt löpsteg efter avslutade intervaller. Jag klampar som en elefant. Det hörs långa vägar när jag är på väg.

Försöker springa med lätta steg men det klampar ALLTID! Kan inte få till det med ljudlösa steg. Kan det vara för att jag har så stela vrister eller springer jag med helt åt fanders teknik? För mig hjälper det INTE att höra att jag klampar som kritik? Vet nämligen inte vad jag ska göra med den informationen. Var i steget gör jag fel? Det behöver jag ta reda på. Blir filmkamera på lördag.

Sedan var det dags för lite tekniksimning på Eriksdalsbadet där vi dominerade en hel bana. Plötsligt händer det! Inga bröstsimmare så långt ögat kunde nå (på vår bana).

Fotograferades med Gunnar Eld på eftermiddagen. 2 timmar photoshoot i bara löpkläder var KALLT men det var det värt. Sinnesjukt fina bilder blev det och han kan det där Gunnar. Ser utt som jag är inklippt i ett vykort! Kommer bli fint på min hemsida framöver…

Igår körde jag ett lätt MTB-pass i skogen i finaste solskensväder. 2,5 timmar klarade jag sedan var mina fötter helt utan känsel.

Eftersom SCTs klubbträning var inställd och badet stängt pga tävling fick jag istället chans att gå på bio med min kära. Django-unchained såg vi och har du inte sett den. GÅ OCH SE DEN! Film i bästa Tarantino-hämnd-style. Nu vill jag också bli prisjägare.

Blåfrusen om fötterna men varm i övrigt, tack vare mina Fusion Hot kläder. Bra grejer.

 Om ni inte sett den- Se den! Coolare film får man leta efter. Kärlek, hämnd, vänskap, viktigt budskap/information och en hel del splatter. Me like.

Inte nog med att baksidan fortfarande ömmar och irriterar, det har varit rejält tungt att träna den här veckan. 

Man fattar knappt själv hur mycket privata saker påverkar ens träning. Är det tungt i hjärtat går det tungt på träning. Även om kroppen vill ut och köra, svettas och andas frisk luft vill huvudet absolut inte. Jag vill bara sova, grina och vänta tills det blir sommar.  

Min älskade vovve försvann från jordelivet i onsdagsmorse. Saknaden är fruktansvärd. Så många pass han har stöttat, puschat och hängivet följt med på. Nu är han borta och inget kommer någonsin vara sig likt i Norhyttan. Min fina hund. Han har det bra nu. Har inte ont mer och kan springa obehindrat efter fåglarna igen. Han har inte varit en hund för mig. Han har varit min bror och min allra bästa vän.

Jag har vetat det länge, att han är gammal och trött. Mamma ville vänta till efter jag tävlat i Kalmar i somras men när tävlingen varit, började han pigga på sig igen. I måndags fyllde han 13 år. 13 fina år har vi haft. 

Som om inte det vore nog är finaste och bästa mormor riktigt dålig. Tampas med döden varenda dag.  Kommer sakna henne…tuffare kvinna får man leta efter. Klagar aldrig och är jämt glad. Hur jävligt det än är. och hon är en envis rackare. Underbara mormor. 

Träningen går helt ok men all sorg suger energi från kroppen och inget är speciellt kul. Vet att det blir bra snart och det är ju trots allt såhär livet är. Det formar en. Men usch vad jag saknar chip.

🙁

”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,

det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.

Hören – något går och viskar, går och lockar mig och beder:

Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!”

Hej hopp!

På onsdag (den 6 mars) är det dags för triathlonkväll på Cykelcity i Stockholm (Folkungagatan 126).

Från kl 18 kan ni komma och hänga med mig och Pontus Lindberg, shoppa billiga cykel- och triathlonprylar, fråga ut Mackan om Bikefit (han är precis hemkommen från ytterligare en bikefitutbildning), fika och sist men inte minst lyssna på Fredrik Eriksson som ska prata om triathloninriktad cykelträning. Och tro mig, den här killen vet vad har snackar om. Kommer att vara se- och hörvärt så kom i tid!

Hoppas på folkstormning till Cykelcitys butik! Alla får komma och det är GRATIS!

Det har varit en fantastiskt rolig helg!

Men oj, vad tiden går fort när då! Helgen har gått i 200 och jag har träffat mina näraste och käraste och ägnat resten av tiden åt sport.

Har inte sportat så mycket själv då min vänstra skinka och baksida lår sakteligen har börjat säga ifrån och i helgen slog den totalbakut och jag fick avbryta mina snabba intervaller och besviket jogga hem… Kroppens sätt att säga att den vila tror jag så det är bara att göra som den säger åt mig (men eftersom jag är så osäker på vad min kropp menar så frågar jag alltid coach först…:)).

Det passade ganska bra för det skulle bli en ganska hektisk helg där programmet bestod av Amanda Jenssen-konsert med bästa Kusin Vitamin, hämta sista delen i Norhyttegymmet och provträna, hänga med min älskade hund Chip, åka spark på isen, åka till Sälen och slutligen heja på Carl under Vasan. Simmade dessutom ett fantastiskt 3000 meterspass i Grängesbergs simhall. Sägs att det var Sveriges första simhall. Bassängen är 16 meter och OJ vad snurrig i huvudet jag blev av allt vändande! Tror jag räknade rätt på längderna denna gång. Det är svårt när man är van med 25 elller 50 meter:).

Tänkte inte orda så mycket kring Vasaloppet. Började bra med solsken, Gustafskorvsmackor och gott sällskap (Nils) ute i skogen längs banan. Men det hela blev en riktig besvikelse eftersom Carl blev påkörd bakifrån av ett riktigt blockmongo som inte kunde behärska nedförslöpan. Carl for iväg upp i luften, skidorna flög av och bindningen satt kvar i skidan. så var den turen slut, strax innan Oxberg. Nils Anna gjorde ett jättebra Vasalopp trots att glidet totalsaknades (vilket det även gjorde för Carl).

Efter loppet knöade vi oss alla fyra med packning och skidor i minibilen och åkte hem mot Stockholm.

Längtar redan tillbaka. Åh vad jag älskar Dalarna!

Härligt långpass med Ironmanalex på min protorsdag.

Morgon i Norhyttan. Hä bin´t bättre!

Norhyttans allmänna skidspår. Här kan man åka 4,5 km perfekt före.

Nu finns det gymmöjligheter i Norhyttan!

Komplett med gymprogram och allt á la 90-tal! Underbart!

 In Sweden we call it a kick.

Magiskt på väg till Vasaloppsstarten. Bäcksvart men mån-och stjärnklart.

Carl Hellraiser laddar.

Att köa framför de blåa var det många som ägnade sig åt…

Starten på håll…

Såhär tillbringade jag största delen av supportervasan…

I väntan på förstaklungan med alla kända långloppsåkare fikades det rejält med Vikaknäcke och Gustafskorv. Precis som det ska vara i Dalarna.

Bedömningen var ganska grunda, lösa spår med sockersnö. Nästan alla åkte bredvid spåret eftersom det var hårdare och gled bättre där.

After ski support. Solar lite vid en timmrad vägg i Mora. Helt slut. Hej till nästa år!

Pro-torsdag. Nu som registrerad professionell triathlet! 

Har haft lite bekymmer de senaste dagarna. Bekymmren handlar om mitt sätt att hantera stress. Jag tror jag är bra på det, men jag är usel som fan, i själva verket. Undrar hur allaandra får ihop det. Vissa har ju dessutom barn och hus och långt många fler ”måsten” än mig. 

Alltför många gånger de senaste halvåret har jag haft sömnlösa nätter och hyperaktiva dagar för att jag hispar upp mig över jobbet. Det går ut över träningen. Det går inte att stressa runt och tro att träningen ska gå bra efter en sömnlös natt. 

Så nu måste en förändring till. Vad är problemet egentligen? Jag skyller på jobbet men efter ett klokt samtal med ironman-Alex idag insåg jag att det ju är mig det är fel på. Kan inte blunda för det, det måste till en attitydförändring. 

Kom underfund med att allt egentligen är upp till mig: JAG måste säga ifrån, JAG måste sänka min personliga ambitionsnivå och JAG måste sluta ta jobbet på så stort allvar. Kommer bli svårt. Har ju svårt att säga nej, svårt att fråga om hjälp och vill helst lära mig allt. Och bli expert på allt. Funkar ju inte. Tycker ju själv att jag inte har några ambitioner inom karriären på jobbet men jag är ju tävlingsmänniska o det är svårt att lägga åt sidan. Det jobbiga på jobbet är ju att man aldrig får någon positiv feed back heller. Mest det mindre bra som kommer upp. Det är ju det som är så skönt inom idrott. Där får man sitt kvitto, sitt resultat, på tävling. Lön för mödan.

Funderade mkt under dagens alla tre pass. Jag kan ju faktiskt en hel del och det jag inte kan och förstår mig på det måste jag erkänna att jag inte kan och ta HJÄLP med. Inte göra ALLT själv. Jag kan inte försöka vara bäst på allt.

Jag ska bara bli bäst på triathlon!