Helgen som gått och veckan som kommer….


Efter en tung vecka känslomässigt men lätt vecka träningsmässigt är jag nu redo för nästa block träning.

Går du in i en period med mycket mängd, hårdare cykling och till och md lite off-bike-löpning. Ska bli kul att testa kroppen och se hur den svarar. Hoppas på underverk, snabba och starka ben och smärtfri baksida.

Helgen har varit gått fort som vanligt. Hade en träningsfri dag i fredags och då kan man tro att man ska vakna utvilad på lördag morgon. ICKE. När klockan ringde 6:45 kändes det som någon klubbat mig i huvudet ett par gånger. Kan man bli bakis på sin sambos AW-andedräkt?

Drog till Bosön i min proppfulla Polo. Härligt att kunna träna med finaste vännerna en lördagmorgon! Inte varje dag man får träna med TV-kändisen Mikey Mike Sahlberg. Synd bara att Lisa Nordén satt ivägen när SVT gjorde sitt repotage om en cyklande Micke;).

Efter lite hopp och skutt var det dags för 10*200 meter med start 2:30. Jävlilngt lång start kan man tycka men syftet är att ge allt på 200-ingen och då behövs lång vila. Finns inget värre än att springa 200 meter allt vad man har och sedan stanna upp. Känns som alla organ vrider sig i kroppen och själva syran kommer liksom efter man sprungit. Otäck känsla men ändå så tillfredställande. Hatkärlek!

Fick fint stöd under intervallerna då SCT hade temadag på Bosön och stod och hejade på oss under de sista intevallerna. Fick även lite feedback på mitt löpsteg efter avslutade intervaller. Jag klampar som en elefant. Det hörs långa vägar när jag är på väg.

Försöker springa med lätta steg men det klampar ALLTID! Kan inte få till det med ljudlösa steg. Kan det vara för att jag har så stela vrister eller springer jag med helt åt fanders teknik? För mig hjälper det INTE att höra att jag klampar som kritik? Vet nämligen inte vad jag ska göra med den informationen. Var i steget gör jag fel? Det behöver jag ta reda på. Blir filmkamera på lördag.

Sedan var det dags för lite tekniksimning på Eriksdalsbadet där vi dominerade en hel bana. Plötsligt händer det! Inga bröstsimmare så långt ögat kunde nå (på vår bana).

Fotograferades med Gunnar Eld på eftermiddagen. 2 timmar photoshoot i bara löpkläder var KALLT men det var det värt. Sinnesjukt fina bilder blev det och han kan det där Gunnar. Ser utt som jag är inklippt i ett vykort! Kommer bli fint på min hemsida framöver…

Igår körde jag ett lätt MTB-pass i skogen i finaste solskensväder. 2,5 timmar klarade jag sedan var mina fötter helt utan känsel.

Eftersom SCTs klubbträning var inställd och badet stängt pga tävling fick jag istället chans att gå på bio med min kära. Django-unchained såg vi och har du inte sett den. GÅ OCH SE DEN! Film i bästa Tarantino-hämnd-style. Nu vill jag också bli prisjägare.

Blåfrusen om fötterna men varm i övrigt, tack vare mina Fusion Hot kläder. Bra grejer.

 Om ni inte sett den- Se den! Coolare film får man leta efter. Kärlek, hämnd, vänskap, viktigt budskap/information och en hel del splatter. Me like.

 

 

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tungt i livet


Inte nog med att baksidan fortfarande ömmar och irriterar, det har varit rejält tungt att träna den här veckan. 

Man fattar knappt själv hur mycket privata saker påverkar ens träning. Är det tungt i hjärtat går det tungt på träning. Även om kroppen vill ut och köra, svettas och andas frisk luft vill huvudet absolut inte. Jag vill bara sova, grina och vänta tills det blir sommar.  

Min älskade vovve försvann från jordelivet i onsdagsmorse. Saknaden är fruktansvärd. Så många pass han har stöttat, puschat och hängivet följt med på. Nu är han borta och inget kommer någonsin vara sig likt i Norhyttan. Min fina hund. Han har det bra nu. Har inte ont mer och kan springa obehindrat efter fåglarna igen. Han har inte varit en hund för mig. Han har varit min bror och min allra bästa vän.

Jag har vetat det länge, att han är gammal och trött. Mamma ville vänta till efter jag tävlat i Kalmar i somras men när tävlingen varit, började han pigga på sig igen. I måndags fyllde han 13 år. 13 fina år har vi haft. 

Som om inte det vore nog är finaste och bästa mormor riktigt dålig. Tampas med döden varenda dag.  Kommer sakna henne…tuffare kvinna får man leta efter. Klagar aldrig och är jämt glad. Hur jävligt det än är. och hon är en envis rackare. Underbara mormor. 

Träningen går helt ok men all sorg suger energi från kroppen och inget är speciellt kul. Vet att det blir bra snart och det är ju trots allt såhär livet är. Det formar en. Men usch vad jag saknar chip.

🙁



”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,

det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.

Hören – något går och viskar, går och lockar mig och beder:

Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!”


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Triathlonkväll pån Cykelcity


Hej hopp!

På onsdag (den 6 mars) är det dags för triathlonkväll på Cykelcity i Stockholm (Folkungagatan 126).

Från kl 18 kan ni komma och hänga med mig och Pontus Lindberg, shoppa billiga cykel- och triathlonprylar, fråga ut Mackan om Bikefit (han är precis hemkommen från ytterligare en bikefitutbildning), fika och sist men inte minst lyssna på Fredrik Eriksson som ska prata om triathloninriktad cykelträning. Och tro mig, den här killen vet vad har snackar om. Kommer att vara se- och hörvärt så kom i tid!

Hoppas på folkstormning till Cykelcitys butik! Alla får komma och det är GRATIS!


 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vasaloppsupporter


Det har varit en fantastiskt rolig helg!

Men oj, vad tiden går fort när då! Helgen har gått i 200 och jag har träffat mina näraste och käraste och ägnat resten av tiden åt sport.

Har inte sportat så mycket själv då min vänstra skinka och baksida lår sakteligen har börjat säga ifrån och i helgen slog den totalbakut och jag fick avbryta mina snabba intervaller och besviket jogga hem… Kroppens sätt att säga att den vila tror jag så det är bara att göra som den säger åt mig (men eftersom jag är så osäker på vad min kropp menar så frågar jag alltid coach först…:)).

Det passade ganska bra för det skulle bli en ganska hektisk helg där programmet bestod av Amanda Jenssen-konsert med bästa Kusin Vitamin, hämta sista delen i Norhyttegymmet och provträna, hänga med min älskade hund Chip, åka spark på isen, åka till Sälen och slutligen heja på Carl under Vasan. Simmade dessutom ett fantastiskt 3000 meterspass i Grängesbergs simhall. Sägs att det var Sveriges första simhall. Bassängen är 16 meter och OJ vad snurrig i huvudet jag blev av allt vändande! Tror jag räknade rätt på längderna denna gång. Det är svårt när man är van med 25 elller 50 meter:).

Tänkte inte orda så mycket kring Vasaloppet. Började bra med solsken, Gustafskorvsmackor och gott sällskap (Nils) ute i skogen längs banan. Men det hela blev en riktig besvikelse eftersom Carl blev påkörd bakifrån av ett riktigt blockmongo som inte kunde behärska nedförslöpan. Carl for iväg upp i luften, skidorna flög av och bindningen satt kvar i skidan. så var den turen slut, strax innan Oxberg. Nils Anna gjorde ett jättebra Vasalopp trots att glidet totalsaknades (vilket det även gjorde för Carl).

Efter loppet knöade vi oss alla fyra med packning och skidor i minibilen och åkte hem mot Stockholm.

Längtar redan tillbaka. Åh vad jag älskar Dalarna!

Härligt långpass med Ironmanalex på min protorsdag.

Morgon i Norhyttan. Hä bin´t bättre!

Norhyttans allmänna skidspår. Här kan man åka 4,5 km perfekt före.

Nu finns det gymmöjligheter i Norhyttan!

Komplett med gymprogram och allt á la 90-tal! Underbart!

 In Sweden we call it a kick.

Magiskt på väg till Vasaloppsstarten. Bäcksvart men mån-och stjärnklart.

Carl Hellraiser laddar.

Att köa framför de blåa var det många som ägnade sig åt…

Starten på håll…

Såhär tillbringade jag största delen av supportervasan…

I väntan på förstaklungan med alla kända långloppsåkare fikades det rejält med Vikaknäcke och Gustafskorv. Precis som det ska vara i Dalarna.

Bedömningen var ganska grunda, lösa spår med sockersnö. Nästan alla åkte bredvid spåret eftersom det var hårdare och gled bättre där.

After ski support. Solar lite vid en timmrad vägg i Mora. Helt slut. Hej till nästa år!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Våga ta i!


Ibland måste man våga ta i. Hela helgen har influerats av det. I fredags på väg hem från jobbet på tunnelbanan bestämde jag mig för att jag var för trött för att simma men när jag nådde skanstull fick jag plötsligt både klaustofobi och torgskräck och flydde hals över huvud från sanatoriumet aka tunnelbanan mot Eriksdalsbadet. Det tröga huvudet och kroppen behövde simma och kände mig som en ny människa efter avslutat pass. Tyvärr skulle halva Stockholms motionärer träna crawl just på min bana så kvaliteten på både min och deras simning kunde ju diskuteras. Fredagsmyset har aldrig varit bättre iallafall. 

Lördagamorgonen tillbringades som vanligt på Bosön med intervaller och teknikfokus. Fegade lite sist så idag skulle jag göra det ordentligt. Och jävlar vad bra det blev. Tog i lite extra på det hårda, snabba och tog det väldigt lugnt på det lugna. Men herregud vilken träningsvärk det resulterade i!

Inledde en övertalningskampanj mot Marre redan i torsdags och tillslut fick jag tillstånd att följa med honom och Adrian på cykeltur. Man kan säga att jag blev inkvoterad för att jag är tjej och villkoret var inget gnäll och tregångersregeln. Tregångersregeln går ut på att när man blivit avhängd tre gånger så får man inte följa med mer. Man blir lämnad. Ensam. Hade bestämt mig att jag fanimej skulle med så det var bara att knipa igen.

Inledde med en timme skogskörning själv, mötte sedan upp grabbarna som tydligen ville köra förortscykling i salt, slask, asfalt  och misär. Saltet sved i fejjan när jag låg bakom herrarna och blev fullständigt nerduschad av vatten och slask. Det var ganska trist. Varenda liten backe blev jag lämnad trots att jag tog i så jag nästan dog. Efter sjuhundrade avhängningen och en timme med grabbarna, blev jag lämnad på vischan. Som tur var i närheten av Lida, där Carl åkte skidor. Fick ytterligare 1,5 timme härlig cykling i min egen takt och fick sedan skjuts hem. Bra tur! Lite av varje. 

Fick en timme hemma och sedan var det dags för simning. Tyvärr var det testlopp. Något jag helt glömt bort. Tänkte inte köra något test men i sista sekund ändrade jag mig. Dök i från kanten helt oförberedd på vad jag höll på med, körde själv och simmade ändå bättre än förra gången jag körde samma test. 400 m fritt med följande splittar:

1:19

1:22

1:24

1:20

Sluttid 5:25 (långbana)

Så har min helg varit. 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Hantera stress


Pro-torsdag. Nu som registrerad professionell triathlet! 

Har haft lite bekymmer de senaste dagarna. Bekymmren handlar om mitt sätt att hantera stress. Jag tror jag är bra på det, men jag är usel som fan, i själva verket. Undrar hur allaandra får ihop det. Vissa har ju dessutom barn och hus och långt många fler ”måsten” än mig. 

Alltför många gånger de senaste halvåret har jag haft sömnlösa nätter och hyperaktiva dagar för att jag hispar upp mig över jobbet. Det går ut över träningen. Det går inte att stressa runt och tro att träningen ska gå bra efter en sömnlös natt. 

Så nu måste en förändring till. Vad är problemet egentligen? Jag skyller på jobbet men efter ett klokt samtal med ironman-Alex idag insåg jag att det ju är mig det är fel på. Kan inte blunda för det, det måste till en attitydförändring. 

Kom underfund med att allt egentligen är upp till mig: JAG måste säga ifrån, JAG måste sänka min personliga ambitionsnivå och JAG måste sluta ta jobbet på så stort allvar. Kommer bli svårt. Har ju svårt att säga nej, svårt att fråga om hjälp och vill helst lära mig allt. Och bli expert på allt. Funkar ju inte. Tycker ju själv att jag inte har några ambitioner inom karriären på jobbet men jag är ju tävlingsmänniska o det är svårt att lägga åt sidan. Det jobbiga på jobbet är ju att man aldrig får någon positiv feed back heller. Mest det mindre bra som kommer upp. Det är ju det som är så skönt inom idrott. Där får man sitt kvitto, sitt resultat, på tävling. Lön för mödan.

Funderade mkt under dagens alla tre pass. Jag kan ju faktiskt en hel del och det jag inte kan och förstår mig på det måste jag erkänna att jag inte kan och ta HJÄLP med. Inte göra ALLT själv. Jag kan inte försöka vara bäst på allt.

Jag ska bara bli bäst på triathlon!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in