Imorgon ska jag hämta min cykel. Min första räcer, min första cykel jag betalat mer än 500 kronor för. Min nya vän. För cykeln ska hjälpa mig köra konditionsträning utomhus utan impakten av löpning.  Jag känner mig lite som ett barn på julafton och förstår inte riktigt varför. Jag ogillar verkligen att cykla. För det mesta. För när jag susade fram där på Stockholm Triathlon förra året- då var det njutning! Men för det mesta. Nja. Inte använda hela kroppen. Inte kunna tvärt avvika rätt in på en solbadande stig för att se var den leder. Sitta fast i fötterna och det värsta av allt -hur faen funkar cykeln? Åker jag på punka går det åt alla svordomar i världen och inte hjälper det, tar ju ändå ett halvt årtusende att byta punka. Och nej- jag har inte tålamodet att lära mig göra det snabbt!

Sen är det en massa oskrivna regler som jag förvisso inte bryr mig det minsta om. Jag älskar mitt sadelskydd och ser inte varför jag ska uppleva smärtor likt barnafödande bara för att vara lite mer Armstrong. Sen är det något med svarta, eller var det vita? strumpor man inte ska ha.

Till detta träningspassen- läste på bästa Reck s sida och nej det var inte någon drink han pratade om utan G1 måste vara något mystiskt cykligt.

Förra året hade jag en dust med min lokala cykelhandlare. Vi känner varann nu. Han vet att jag vet att han vet att jag är löpare men är redigt vetgirig. Han gillar att prata i tungor så jag ska kastas ur min bekvämlighetszon. Men han är snäll. Förutom sist, då körde han upp ett vattenpass i grenen på mig under förevändningen att han skulle mäta min benlängd. Var nog iofs värt det för han hittade 3 centimeter jag inte hittat.

Det händer alltid något mysko när jag är där. Förra året hade vi en intressant dialog om hjälm och pump. Igår var det dags för pedaler och skor och jag var förberedd på att det inte sitter dolda kameror utan det är precis så mysko som det verkar.

Igen hamnade vi i en konstig diskussion igen, likt med pumpen, där han säger ” det beror på vad du ska ha dem till” och jag tittar på de här kapsylliknande, vråldyra mokajängerna och säger att jag ska cykla och gärna vill att det går att lösa ut vid rödljus och dylikt för förra året så missade jag den lilla rörelsen och låg vid flertal tillfällen som en sprattlande cykelfisk på Torsgatan.

Han sa att ”de här kan du även ha till annat” och jag tänker att nääää du – det går bara att cykla med de där och det visade sig att det var mountainbike han menade.

Sen kostade 1 par trampor ca 450 kr. Den andra 1000 kr. Jag vill inte köpa skit och försöker reda ut vad det är för skillnad- ska jag köpa de dyra? ”Ja de är mer avancerade och så är det vikten”. Tittar på vikten. De obilliga- 350 gram. De svindyra 315 gram. Tänk er- sumpa gultröjan för man hade 70 gram för tunga trampor. Jobbigt läge. Men jag tar risken. Får med mig något som heter samma som växlarna.  Får även med svarta fula svindyra skor. Men är lyrisk! Ebba också- hon har igen tutat på alla tutorna i affären och gör ”haj fajv” med de som ser ut som Musse. Vi får med en ringklocka som ser ut som nyckelpiga hem. Cykelhandlaren är dock snäll. Ger lite rabatt. Erbjuder mig att sätta dit allt för 200 kronor. Jag säger att jag ska försöka själv. Han ser uppgiven ut och tror att vi ska ses snart igen på grund av just detta. Jag tänker att jag ber Magnus om hjälp.

Sammanfattningsvis: Pump. nya pedaler med nya spdSLskor, hjälm. Sadelskydd. Saknas cykel. Hämtas imorgon.

YAY!

Idag har jag testat mina ben- de är inte på humör än. De lessnade ganska snart idag på 5 kilometarn runt sjöarna. Så roligt med nya klockan, hur fort kan det gå? 4:10..flås flås. Körde några fartökningar och försökte jobba med tekniken i de fantastiska run-on-clouds skorna. Kollade pulsen som ju nu funkar att jobba efter ( jag hade AVNRT tills för ett halvår sen, ett litet hjärtfel som jag ordnat). Tröskelpulsen är ca 160 bpm. Max är någonstans runt 180 tror jag. Har väldigt låg vilopuls.

Slutade försöka pressa på och joggade hem. 5 km på 27 minuter. Sen ned på trasmattan och med hjälp av min egna lilla PT- tjej dags för styrka. ”Lyft de hära mamma” sa hon om kettlebellsen. Körde armhävningar, svingar, axelpressar, rodd, planka med vridning och fällkniv. Bra så. Räcker så. Fin dag. Sov gott!

Ja veckan började igår men efter en sån urladdning som 5 dagar i Jämtland och WorkoutÅre är så fick igår bli en tvätt, mys och plockdag.
På jobbet händer allt på en gång, vi ska flytta platser- förvisso bara ca 50 meter men det kunde lika gärna varit 50 mil, allt ska packas ned och ihop. Jag har en hel del jobb som ska vara klart innan 15 juni då vår anståndstid för deklarationer går ut.
Om 18 dagar anordnar jag o Madde vårt första lopp. Tävlingsledare är en ny roll och det är ett speciellt projekt att anordna ett lopp i terräng där inte bilväg går nära leden hela tiden. Logistik logistik logistik!
Idag är det kortdag på jobbet för det är våravslutning på dagis. Picknick och uppträdande- inget jag missar!
Ikväll blir det cirkelstyrka hemma på gården.
Imorgon har jag kundbesök hela dagen, sen är det träning med jobbet och efter det far jag till Magnus för att hämta hem cykeln! 🙂
Torsdag är det jobbfokus och gissar en och annan mil på cykeln.
Fredag ska jag packa ihop min arbetsplats och försöka hinna springa fartlek innan jag ska grilla med familj, några grannar och vänner ute på gården.
E är hos mig större delen av den här veckan så det är svårt att få till träningspass men i helgen skulle jag gärna springa i Ursvik och ta mig igenom Extremen på söndag. Varje vecka är ett pussel. Sitt livspussel. Man väljer själv vad som ska in. Faktiskt.

Det finns bara en av mig. En stund i taget och jag kan bara göra en sak (nåja kanske tre, fyra) åt gången. Man får göra det bästa av dagen, göra det som är viktigast i en balans av ”livet är nu” och ”jag får ett hel***e om jag inte tar itu med detta nu”. Njuta av att det man gör just då är något man valt! Hey! Jag gör som jag vill! Det jag vill! Stress kommer inte inifrån mig. Jag tar inte i det. Gräver ned fötterna tryggt i goda ting, tar fina människor i händerna och siktar mot stjärnorna.

Go do it!

Där har ni mitt nya motto. Jag har funderat mycket i helgen och jag har fått fart på tankarna med hjälp av Andreas, Sofia och som vanligt Magnus. Och mycket och många andra.

Det pratas o pyser och muttras mycket över begreppet ”PT”. Alltså Personlig Tränare. Borde det finnas en speciell svensk standard? Lagar? Regler? Vem får kalla sig PT? Vilka gör det? Vad kan de? Hur klarar alla gym av att finansiera alla sina PTar? Vad kan en PT? Vem är bra?
Vågar man skriva massa tips och råd om man inte har en massa papper med stämplar att man är utbildad i ditten o datten?
Är han eller hon som läser massor, testar provar, reviderar, klurar och funderar sämre lämpad att uttala sig om
någon än den som köpt en snordyr utbildning men inte har det kritiska kreativa analytiska tänket? De finns de som gör både och. De har kanske mest kunskap av alla och superba verktyg att använda dem.
Jag tror de finns fantastiska utbildningar- jag har gått en själv! Hängivna, kunniga, nyfikna lärare. Och utbildningen är en grogrund, är att rensa en rabatt och lägga matjord. Inför ett spirande liv av lärande. För gud förbjude att det slutar där.
De som jag har mest respekt för. Den jag tänker vara. Den har inte tio expertområden. Den vet inte allt. Är inte fullärd. Har inte 10 års erfarenhet utan snarare kanske 60 år av lärande kvar.

Försöker hela tiden lära sig nytt, reviderar sin approach efter hur det man lär ut faktiskt fungerar. Från att ta feedback efter en spinnklass till att fundera på hur ett kostråd verkligen fungerade.

I helgen satte jag frön i min rabatt. Nu ska jag se vilka jag vattnar.
Idag har jag lärt mig massor. Jag var med på lilltrolls dagisutflykt som genomförs enligt Friluftsfrämjandets teori och ideologi. Helt fantastiskt!

Generöst delande. Ödmjukt lärande. Let’s go practise.

Förra året träffade jag Magnus och vi pratade om att köra pass ihop på WorkoutÅre. Vi pratade Topptur. Vi pratade med Thomas. Och idag gjorde vi det!

Som ni ser på bilderna strålade solen. Det gjorde även alla 45 som dök upp för att ta sig an Åreskutans ca 1100 meters stigning från Holiday Club. Jag var ett stort leende redan då. Bara mös. Kroppen är stark och frisk och orkar både transportera mig och peppa andra.

Visst var det utmanande mot slutet för de som kanske inte hade så stor vana, och fick möta sin höjdrädsla. Med hjälp av bästa fina Sofie, min tornedalssyster och ett fokus på andning och teknik, och våra händer, tog sig så alla upp på toppen.

Utförslöpningen var precis sådär barnsligt glädjefylld som vi tänkt. Njut av bilderna längre ned. Från hela mitt löparhjärta- TACK! till alla er som var med idag på toppturen och gjorde magi av mjölksyra.

Under helgen har jag även fått hänga med alla andra fina människor som gör Åre till det magiska event det är. Störtsköna Jessica som jag skulle vilja ha mer tid att umgås med och det enda sura var att vi var uppe på Skutan samtidigt som hon höll sitt underbara spinnpass.

Sofia och jag hann krama om varann och prata och det ska det bli mer av. Sofia är vass på hoj hon!

Här kan ni läsa AndreasPT’s fina inlägg om WorkoutÅre. Jag ska boka en ”kolla vad jag gör när jag springer” dejt med Andras. ASAP! när jag kommer hem.

Hade även äran att ha med Anna Lissjanis på Toppturen- trodde hon skulle dra iväg ifrån oss efter sin coola insats på Stockholms brantaste men hon höll sig med oss! Lycka till på maran Anna säger jag!

Bästa bästa redaktionen i världen som kan fira schlager och tugga stigmeter like nuffing var såklart med.

Har jag fått med alla nu? Nä säkert inte!! Men ni vet vilka ni är! Tack som attan!!!

NU- är det fokus på min snabbhetsträning. Min nya cykel. Hur gör man liksom? Tjejmarathon- majgaaad det är mindre än tre veckor kvar. Och jag är så utvilad, laddad och taggad!

Magi! Nu kör vi!

Om det är något som kan slå toppturen med Magnus så måste det vara topptur med Magnus och50 glada WorkoutÅre deltagare. Solen öser och vi med den. Ja det blev kanske lite sent igår för en del men energin finns där på något mystiskt sätt.

Eller vadå mysko förresten- det stavas rörelseglädje och endorfiner.

Gårdagens Pulsträning var fantastiskt i badande solsken. Ca 40 deltagare av alla nivåer med samma glädje. Full rapport från helgen kommer senare idag. Nu måste jag värma upp mitt ass så inte vi får en ischiassituation halvvägs upp för skutan.

Från gårdagens pulspass

Hann med att slappa i solen.

Blossom och Hans underhöll på middagen.

Det här inlägget skulle kunna bli en länkfest utan dess like men jag samlar alla länkar sen.

Workout Åre blir större och bredare för varje år. Allt från föreläsningar som den jag ska gå på nu med fantastiska Andreas Öhgren till Corebar HIT. Det är svårt att välja och jag kan bara ana vilket pussel det måste vara att sätta ihop schemat för Thomas, Marianne och Therese. Hatten av!

Själv tog jag lite sovmorgon. Börjar dagen med lugn frukost. Fotografering med alla instruktörer då jag känner mig väldigt liten och ödmjuk. Samtidigt leder ju jag ihop med Magnus ett av de ballaste passen- det är 50 pers anmälda till Toppturen! Så klart jag ska stå här. Försöker jag tänka då.

Klockan 12-13 har Magnus sin pulslöpning med backteknik. Jag försöker hjälpa med tips och teknik.

Det är så mycket pass att gå på och helgen går så fort. Men i eftermiddag ränker jag faktiskt lägga mig i solen och slappa. Gå på Johanna Anderssons yin yoga och sen spaa och mingla.

Stämningsfullt inför Thomas legendariska midnattsspinning

VipR utanför fönstret när jag vaknade.

Fitness-Mag Marie och Blossom

Deltagarna ledda av Elina bjöd på show för instruktörerna- till Panetoz DansaPausa förstås !

Späckat schema

Bästa kloka Andreas Öhgren

<;/a
Vädret ser fint ut för Topptur!

Jag ska erkänna en sak. Jag har alltid varit nyfiken på det där med poledance . Och det är ju på WorkoutÅre allt händer som ni vet. Och vips stod den där. Pålen. The pole. Vilken tur i oturen att fina Towa och Erik var på plats med kamera. Allra ödmjukast bjuder jag här på en sekvens som inte övertygade någon om att jag ska överge löparkarriären för dekadent snurrande. Men herregud vad roligt det var!

aha upp här alltså?

Woooooops

Ah! The giant ass manouvre

Men se där!!

Jag utbildade mig till massör i svensk klassisk massage och idrottsmassage för sisådär 14 år sen. Jag har blivit behandlat lite överallt, mest i England och Australien men även i Sverige. Med stora stela muskler är det djup och funktionell massage jag frågar efter. Smörja in mig kan jag göra själv.

Idag. har jag fått den hittils bästa massagen och behandlingen jag någonsin fått. Åsa Johnsson på ÅreNaprapaterna har gjort grädde av min ömma kropp. Min nerv som fortfarande är i kläm påverkar mer än bara benet. Det blir tight lite här o var. Först knakade duktiga Magdalena mig och sen fick jag en timmes magisk behandling av Åsa.
Genom att använda sk ”counteract” metod så kunde hon mangla alla mina triggerpunkter utan att det gjorde sådär brutalont som det kan göra när en muskel är arg. Och oj vad hon hittade arga muskler. Och oj vad det släppte. Magiskt. Bästa någonsin!!
Väl klar där susade jag ned till Holiday Club igen på den lånade mtb’n.

Äta lunch med sällskap gör jag inte så ofta men idag hade jag finfint sällskap och skrattade så magen knep. Herregud vad man behöver såna här små resor!

Klockan 16.00 drog första klassen igång. Sh’bam som är under Les Mills paraplyet. Jag är inget större fan av Les Mills men oh lala! Åsa levererade en fri, funkig, skön, sexig dansklass så till och med mina löpstörda höfter började röra på sig. Helt fantastiskt bra!! Helt klart värt ett WOPPA !

Nu hoppas jag få plats på Blossom Taintons yoga. Blossom är förresten lika supertrevlig som hon verkar.

Avslutar med lite bilder och en länk till ett inlägg ni kan visa alla som tror att det här med att springa långt är ett asketiskt, plågsamt, besatt, ohälsosamt leverne. Se här.

Tejpen matchar- bra va?

Som jag skrivit om tidigare så tar det ett tag för mig att komma igång. Ingen avvikelse från det idag. På slätlöp ca 8 km. Uppförs- tja 400 stigmeter innan jag såg något ljus i tunneln. Att börja springa tvärs uppför är väl vardag här i Åre men mina lår surade till rejält.

Innan vi stack iväg var inställningen och inputen från de flesta att det var för mycket snö för att göra en topptur. Men när vi gick till Magnus bil för att spara några stigmeter och köra till Tott så sa vi att vi testar toppen. Vi är ju inte rädda för lite snö heller. Lite snö…

När vi svängde av mot toppleden så blev vi varse att det var rätt mycket snö. Och det var underbart! På de flesta ställen var det bra packat ”socker”. Bara att tugga på uppför alltmedan den redan magiska utsikten blev bättre och bättre. Inte ett moln. Vi gick i lugn fart och snackade om ditten o datten som vi alltid gör. Och garvade och sa ”hur jäkla bra är inte det här???”. Sen sa det ”slurp” då och då när hela benen rasade rätt igenom. Ju högre vi kom, ju rivigare blev snön. Magnus blödde på vaden och jag på knäet efter rivig is. På sina ställen rann det lite oroande under snötäcket men vi klarade oss från att plumsa. Ju närmare toppen vi kom desto lättare kändes benen. Vi bara NJÖT! Stod där på en vertikal vägg av djupsnö där sommarledsmarkeringarna bara syntes i toppen. Fjäll, sjöar och fjällbygd i en så vacker panoramavy att det nästan gjorde ont.

Väl uppe möttes vi av fyra stycken kulörta skidåkare som knatat upp på hudar. ”Men nu har ni väl kommit fel” sa de roat. De undrade vad sjutton vi höll på med och var vi på konferens eller vad? Vi fick förklara och sen var det dags för utförslöpning. Min bästa enklaste födelsedagspresent.

Ned till kabinbanan var det bara att rulla på steget i den djupa snön. Nedför tusenmetarn gjorde resterna efter säsongens pistande att det var som en slushig rutschkana i sockersmör. Bara försök tänka er att rulla utför ett högt fjäll i strålande varmt solsken i shorts o linne. Jajemen ta det gånger tusen så bra var det!

Sen tog vi transporten bort till Hummelstugan där vi valde bort Pelikansvängen som definitivt gör sig bättre på skidor än på potentiellt trötta löparben.Vi var faktiskt ute på en rekrunda inför söndagens pass på Workout Åre och behövde hitta en säker descent nedför. Det gjorde vi även om vi nog får deviera från den branta utförsstig som vi smet ned på. Ut i Fjällgårdsbacken kom vi ehuru och sen rullade och skuttade vi ned längs susabäcken tillbaks till Tott.

Helt euforisk! Värre än Loreen! Kom tillbaks till arenan där Thomas, Therese, Marianne, Elina och de andra roddade. Vi tedde oss nog något överspeedade med endorfinerna bubblande Jag är det fortfarande men nu är det så dags att sova så.

Födelsedagskvällen firades själv på hotellrummet med en halv grillad kyckling, blåbärssorbet och naturgodis en massé. Hade lovat mig själv att inte jobba utan titta på skräptv men det blev Babel på Kunskapskanalen. Man är den man är och det är nog inte så farligt med det.

Det bästa av allt efter två toppendagar – är att jag har tre till! Gonatt!

Helt endorfinfull! Trots 1410 möh tur o retur måste jag nog ut och gå en sväng längs Åresjön i kvällssol så rapport kommer senare. Håll tillgodo med bilder.

</a
Typ som tårta för mig som inte gillar glass o grädde så mycket!