Ända sedan jag startade löparbloggen Sofia Springer har jag fått olika slags läsarmail. Visst finns det löpare som hör av sig och undrar hur man erövrar olika distanser, men förvånande många vill ha hjälp med att få sina förhållanden med icke-löpare att fungera.

I min mailbox finns det ett stort antal rop på hjälp från löpare som blivit hånade av sin partner för att de tränar för mycket, och detaljerade mail om förhållanden som tagit slut för att det inte fanns plats för både sporten och kärleken.

Under mina sju år som löpare har jag dessutom träffat många människor som börjat springa för att kunna samla kraft för att göra slut, och löpare som sprungit sig starka efter havererade förhållanden. Jag tillhör den sistnämnda gruppen och ända sedan min första dag som löpare har jag varit fascinerad av hur löpning, relationer och kärlek hör ihop.

Precis som många andra singellöpare har jag frågat mig om det skulle bli enklare att hitta en partner att få en fungerande relation med, om jag bara sorterade bort alla icke-löpare. Kanske är det så att springförmågan är en egenskap som man som löpare bör prioritera hos en potentiell kärlek?

Vi befinner oss mitt i en löparboom och fler motionerar idag än för tjugo år sedan. I ett samhälle där det blivit status att motionera påverkas både arbetslivet och kärlekslivet.

Exempelvis väljer alltfler att nämna att de springer maraton i sina jobbansökningar såväl som på dejtingsidor. Och enligt Andrea Hjelmåker, idrottspsykolog och lärare på Bosön Idrottsfolkhögskola, påverkar motionstrenden vårt val av partner. Om vi själva identifierar oss som tränande är vi mer benägna att söka efter fysiskt aktiva personer. När fler springer blir det därför fler som spanar efter en löpande partner.

 – Att vara vältränad finns nog med på mångas kravlistor, säger Andrea som ändå vill framhålla att kravlistor är riskabla, eftersom de kan göra att man missar människor som man skulle passa bra ihop med.

Men även om ett exkluderande av icke-löpare kan begränsa urvalet finns det en rad tydliga fördelar med att hitta en partner som också springer. Det uppstår till exempel ett slags intimitet när man springer tillsammans med någon. Utmattad och nära ens egna fysiska och mentala gränser är man sårbar och närvarande.

– Vi-känslan blir dessutom starkare när man springer tillsammans, och när man lyckas med en fysisk utmaning som att klara ett lopp, menar Andrea.

Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 6 2014. Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:

---