Den nya sortens löparklubbar
Janette Millboms stickkompis efterlyste träningspepp. Janette peppade, men insåg också att hon skulle kunna förena sina två intressen stickning och löpning – så hon startade gruppen knit-and-run på Facebook.
– Helt andra intressen kan vara en inkörsport till löpning. Stickning kan motivera dig att springa och löpning kan motivera dig att sticka, säger Janette och berättar att gruppen idag har 140 medlemmar.
Janette bor i Göteborg, men gruppen välkomnar medlemmar i hela landet. Peppandet sker både via chatt och personliga möten och Janette är inte förvånad över den stora uppslutningen till gruppen, utan menar att hennes båda intressen har mycket gemensamt.
– Steg för steg, maska för maska. Båda bygger på samma typ av upprepning som leder till meditation och som gör att det blir lättare att tänka klart.
Medlemmarna i gruppen ger ofta varandra utmaningar. Före jul handlade det exempelvis om att maximera antalet stickade centimetrar men också längden på löprundorna. Janette säger att gruppens gemenskap är viktig eftersom den peppar henne att komma vidare och gör att hon mår bra även när hon är skadad. Hon tror också att knit-and-run och andra kombinationsgrupper kan hjälpa till att göra löpningen mer inbjudande.
– Tidigare kunde man inte identifiera sig med de som sprang. Nu håller alla på med allt och det har blivit lättare att hitta sin form av löpning, säger Janette.
Det kan låta storslaget, men löparvärlden genomgår en smärre revolution. Allt fler vill ha kul istället för att pressa tider och det gör att det inte längre är så lätt att raljera över vad det innebär att vara löpare.
En prestationsjagande, slimmad karriärist med många maratonlopp på sitt CV är en typ, en öldrickande tjej med tatueringar som gjort after run till en del av sin fredagsrutin är en annan.
Båda är lika viktiga i det moderna löparlandskapet och ingen har mer rätt att kalla sig löpare än någon annan. Idag krävs nämligen inga specifika prestationer för att få kalla sig löpare, och inte heller för att få starta en klubb.
Grupper som kombinerar löpning med allt ifrån gourmetmiddagar till stickning blir därför allt vanligare, men det blir också urbana och sociala klubbar i storstäderna – där man under rundorna fokuserar på upplevelsen av staden.
Run Dem Crew i London, NBRO Running i Köpenhamn och Bridge Runners i New York var några av de första sociala klubbarna. Bridge Runners startades redan 2004, men trenden med de sociala löparklubbarna har framförallt växt de senaste fem åren.
Gemensamt för alla urbana löparklubbar som startas är att de inte vill stämplas som traditionella löparklubbar. Fokus ligger inte nödvändigtvis på att bli en bättre löpare utan snarare på att göra något tillsammans med andra människor.
Vill du läsa hela den här artikeln? |
|||
|
Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 2 2016. |
|||
|
