Mikael & Hugo: Ett unikt marathon-team

Mikael & Hugo: Ett unikt marathon-team


Det var i december 2007 och utanför BB låg landskapet inbäddat i ett vitt snötäcke. Förlossningen dagen före hade varit okomplicerad och Mikael Nordmark och hans nyblivna fru Anna var lyckliga och stolta föräldrar till en liten son. Då fanns ännu ingen anledning till oro.

Efter en vecka började sonen, som de kallade Hugo, emellertid bete sig annorlunda. Han gjorde rörelser med huvudet som de inte kände igen. De blev oroliga och ringde en barnläkare. Men han försäkrade dem att de inte behövde bekymra sig.
– Det är sådant som små bebisar gör, sa han.

Men Anna kände i magen att det var något som inte stämde. För att få bort all oro bokade hon en tid för en hjärnundersökning åt Hugo. Samma dag gick Mikael till jobbet utan att fundera nämnvärt på den kommande undersökningen, han tänkte att det var mer en rutingrej.

Tre veckor senare, medan han var på en jobbkonferens fick han en lapp från personalen där det stod: ”Ring hem, bebis sjuk!”.
– Då förstod jag genast att läget var allvarligt, säger han.

Mikael kastade sig på telefonen och ringde upp Anna, som berättade att Hugo måste läggas in omedelbart. Mikael hoppade in i bilen och körde hem, sedan for de med Hugo till sjukhuset. Läkarna kunde då konstatera att Hugo hade epilepsi.
– De satte in medicin direkt och vi befann oss i chock, säger Mikael.

Dagen efter gjordes en datortomografi på Hugos hjärna för att ta reda på vad epilepsin berodde på.

Det visade sig att han hade den extremt ovanliga diagnosen lissencefali – som innebär att man har en helt slät hjärna utan veck. Att jämföra med en vanlig hjärna som är full med veck – om du drar ut en sådan hjärna blir den jättestor. En person med den här diagnosen kommer att förbli som en liten bebis, både motoriskt och intellektuellt, resten av livet.

– I den stunden var det som om Hugo dog. Även om vi inte förstod till fullo vad det innebar just då, insåg vi att det var riktigt, riktigt allvarligt. Jag och min fru bröt ihop totalt. Vi låg hemma och grät i flera veckor, säger Mikael.

Vill du stödja Mikael och Hugos projekt för barn med funktionshinder? Lär mer på www.teamnordmark.com


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 5 2014.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Sista långpasset inför maran? Så här kan du lägga upp det!

Vill du springa din mara på en snabb tid? Då kan du testa att lägga...

Läs mer

Från high-tech till hjärta: tatueringen är löparnas nya favorit! 

Den till synes lilla, men kraftfulla symbolen som prydde många löpares hud på Stockholm Marathon...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Dameliten på Stockholm Marathon: Dags att bryta den etiopiska segerraden? 

Tre av de fyra snabbaste svenska maratonlöparna genom historien står på startlinjen – bland annat...

Läs mer

Herreliten på Stockholm Marathon: Snabbaste uppställningen någonsin 

Med 14 löpare med personliga rekord på 2:07–2:10 har vi det snabbaste elitfältet någonsin på adidas Stockholm Marathon. Fem av...

Läs mer