Fantastisk insats i Transvulcania: Ida berättar om loppet

Fantastisk insats i Transvulcania: Ida berättar om loppet



Fort gick det också då Ida slog det tidigare banrekordet när hon korsade mållinjen på tiden 8.04.17. Ida som bloggar på RW, försvarade därmed sin titel då hon vann det prestigefyllda loppet även 2016. RW fick en kort pratstund med Ida dagen efter det imponerande loppet.

Grattis Ida till segern och banrekordet, blev det någon sömn i natt efter loppet?
– Tack, ja men faktiskt lite. Ibland brukar jag inte sova någonting alls efter loppen. Jag hade lite ont i ett knä i natt. Jag föll under nerförslöpningen och fick sy efter loppet, så de spände lite, men lite sömn blev det ändå.

Aj, du föll så illa att du tvingades sy, vad hände och påverkade det dig i loppet?
– Jag trillar ganska ofta, men den här gången var det ett klantigt fall. Jag tänkte just att nu klarar jag mig utan fall, och slipper se helt förstörd och blodig ut när jag går i mål. Men så var det vid en vätskestation ungefär halvvägs på nerförslöpningen där det stod en massa folk och hejade. Så då skulle jag smajla lite, och då föll jag på något järnrör eller liknande. Det var klantigt men inget som påverkade loppet direkt. – När man väl är igång så har man så mycket adrenalin och så. Så det var mer efteråt när det började svullna upp lite som det känds mer.

Kan du berätta om loppet, utöver fallet?
– Det kändes väldigt bra i år igen. Loppet är i tre delar, först börjar det uppför i drygt 2000 höjdmeter, sen är det mer platt under runt 25 km på mitten av loppet. Därefter går det utför ner mot målet vid havet. Så loppet är speciellt på det sättet att det inte är några rullande backar upp och ner, utan mer rakt upp, platt och sen nerför.

Även om bilden här till artikel lite berättar din känsla att gå i mål, kan du ändå beskriva hur det kändes?
– Det är ju ett jättehäftigt lopp, och det mottagande man får är otroligt. Sen blev det ju speciellt eftersom jag siktade mot banrekordet och det gick. Jag körde ju på redan från början just med tanke på banrekordet, så det gjorde ju målgången ännu mer känslosam. (Ida vann med nästa en halv timmes marginal)

Dina föräldrar var på plats, kunde dom vara med och supporta?
– Man kan inte välja så många ställen att se på, för det är små vägar och svårt att genskjuta. Men dom såg starten och sen efter 25 km och sen mer på slutet. Så det var inspirerande att dom fick se på några ställen.

Hur lång återhämtning behöver du nu och vad är nästa mål?
– Nu har jag lite lugnare, det är 5 veckor till nästa mål som är Mont Blanc Marathon. Nästa riktigt långa blir Swiss Alpine i juli.

Du kombinerar framgångsrikt extrema bergsultralopp med kortare asfaltslopp och sprang bland annat Göteborgsvarvet i fjol. (1.18) Hur gör du för att prestera så bra på så olika lopp?
– När jag gjort dom här platta lite kortare loppen utgår jag från den grund fart jag ändå har med mig sedan tidigare. Någonstans mellan 3.30 till 3.40 minuter per kilometer vet jag att jag kan göra på den träning jag genomför nu. Det blir bra fartpass i sig att köra loppen, men jag skulle inte kunna springa så mycket snabbare utan att ändra träningen. Samtidigt skulle jag nog i framtiden vilja testa på ett stadsmaratonlopp för att se vad jag kan göra där.

Ja, det skulle vara spännande att se dig i en stadsmara. Jag hörde att du kört banintervaller med vår andra bergslöpningsstjärna Emelie Forsberg, stämmer det?
– Ja, vi har kört några fartpass ihop på bana. Det var riktigt kul, och faktiskt oväntat roligt att köra bana. Så det kan ju vara en väg till lite snabbare grund fart. Men jag kommer inte gå tillbaks till banlöpningen för det är en helt annan sak än det jag kör nu.

Nu när vi ändå pratar kortare lopp, vad är ditt bästa tips gällande pass sista veckan innan Varvet för motionslöparna?
– Sista veckan ska all träning vara gjord, då gäller det snarare att man ska köra det man känner att man behöver för det mentala. Något lättare fartpass om man känner för det på tisdagen innan loppet. Jag själv gillar att vila två dagar innan loppet och sen jogga dagen innan för att få komma ut. Så jag har inget konkret pass, utan mer att man ska göra det som känns bra!

Runners World tackar för Intervjun och önskar Ida fortsatt lycka till med säsongen

Foto: drozphoto

Januarinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Snabb &stark 2019
  • Allt om löpband
  • Smart klädd i vinter
  • Logga som eliten
  • Öva upp balansen
  • Mat för resultat
  • 7 snabba kom igång tips

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Johan Larssons makalösa maratondebut

Johan Larssons makalösa maratondebut


Hösten 2015 började Johan Larsson träna för maraton. Vägen dit var längre än vad han trott. Efter tre år av överträning, svullna ben, knäproblem och ständig rehab med vattenlöpning och crosstrainer gjorde debuterade han idag i Pisa. Och som han gjorde det. 2:16:14 är nytt svenskt årsbästa med över fem minuter.

Ifjol bytte Johan Larsson (f.1983) från Strömstad till Malmö AI, och avslutade året med att göra 29:38 på Sylvesterloppet 10 km i Helsingborg. Siktet ställdes in på Sevilla marathon, men en inflammation i knäet tvingade honom att lämna återbud. Det blev många månader med vattenlöpning och crosstrainer innan han kunde träna ordentligt igen mot slutet av sommaren. För sju veckor sedan anmälde han sig till Pisa marathon. Uppladdningen blev inte den bästa. De nya skorna kom på posten först två timmar innan avresa, och sedan blev flyget mellan München och Pisa inställt. Johan Larsson och hans tränare Daniel Ekman fick övernatta en natt i Tyskland, och när de kom fram kvällen innan start meddelade arrangören att privat langning innebar omedelbar diskvalificering. Vätskeplanen fick göras om, och för en löpare vars signum är ordning och tydliga strukturer blev det stressigt. Målsättningen var ändå att klara VM-kvalgränsen på 2:16:00. Kl 09.00 gick startskottet i ett något blåsigt Pisa med ett par plusgrader på termometern.

– Inne i staden var det okej, säger Johan Larsson på telefon från flygplatsen. Men sen gick loppet ut till Marina di Pisa vid havet, och när man vek upp därifrån och sprang inåt landet fick man en ganska hård i ansiktet. Fram till 30 km hoppades jag klara VM-kvalgränsen, men sedan blev det för mycket vind.

Johan hade först tänkt springa i Valencia, där det varit gott om folk runt hans tider, men han fick ingen startplats och tvingades i stället göra hela jobbet själv. De första 28 km låg en löpare i rygg på honom, men Johan lyckades skaka av sig honom precis innan de vände upp mot vinden. Förföljaren väggade och tappade elva minuter.

Skorna som kom fram precis innan avresa var – naturligtvis – Vaporfly 4 %. Johan hann med en kort jogg – men de första kilometerna gav ingen positiv känsla.

– Aldrig att jag springer med de skorna, tänkte jag. Men sedan mjukade de till och idag tyckte jag att de var jättesköna.

Johans längsta träningspass har varit på 27 km. Nu upplevde han biten mellan 32 och 35 km som den jobbigaste, men det berodde mest på att de sprang på en öppen och vindkänslig väg.

Tänkte du på alla pass med vattenlöpning och crosstrainer när det tog emot?
– Nej, det gjorde jag inte. Jag tänkte hela tiden att jag kommer att fixa det här. Jag hade förberett mig på att det skulle bli jäkligt jobbigt, men att jag skulle slå undan de tankarna och ta mig i mål vad som än händer . Men jag kände lite i halsen i veckan, och var rädd att jag kanske skulle ha någon infektion.

Så det har blivit mycket handsprit på jobbet?
– Så in i helvete! Det har varit grymt många medarbetare som haft halsont och feber. Det tycker jag är jättejobbigt, med mitt jobb (enhetschef i Malmö kommun) kan man inte dra sig undan. När loppet svängde tillbaka till centrala Pisa avtog vinden och Johan fick ner sina kilometertider. Då kunde han också slappna av och konstatera att vätskan fungerat okej, även om han tappat lite tid.
– Visst var det ett problem. Ekman gjorde mina flaskor på vätskestationerna jättesynliga, men ibland stod de längst inne på bordet. Vid två tillfällen fick jag stanna helt, men jag tänkte att jag hellre skulle tappa lite rytm och några sekunder än att inte få i mig vätskan. Vid 35 km missade jag flaskan, det var en funktionär som stod i vägen, och vid 40 struntade jag i den, då var jag ändå snart i mål. Men jag väggade aldrig, och även om jag inte hade nytta av Ekman under själva loppet var det ett jättestöd att ha honom på plats.

Ropade han kilometertider?
– Nej. När jag springer vill jag ha det helt tyst. Det var däremot en italienare som cyklade bredvid mig mellan 30 och 42. Han pratade med halvmarathonlöparna och jag störde mig nästan lite med honom. Men det var okej i slutet när han var med och pushade.

15 sekunder från VM-kvalgränsen. Hur känns det?
– Bra! Även om jag inte gick under 2:16 är jag är jättenöjd med prestationen. Det var rätt så tuffa förhållanden. Jag har fått mersmak för maraton nu. Kanske vill jag hitta en riktigt snabb i mars, kanske Sevilla. Eller kanske Stockholm. Men först ska jag smälta detta och se hur kroppen svarar.

Hur är det nu, fyra timmar efter målgång?
– Jag känner mig jättepigg, även om det varit svårt att ta några trappsteg. Det känns i låren att det inte bara var ett vanligt distanspass.

I morgon blir det en vanlig arbetsdag?
– Nej. Vi kommer hem sent ikväll och jag hade tänkt gå till jobbet efter lunch, men en kollega och chefen sa: ”Nu ska du vara ledig!”

Läs mer om Johan Larsson i På andra sidan väggen – en reportagebok om utbrändhet inom elitidrotten.


Johan Larsson mot 2.16.14 i Pisa Marathon. Foto: Daniel Ekman

TOPP-FOTO: Deca Text & Bild (2015)

Springa Lidingöloppet?

Springa Lidingöloppet?


Vässa löpningen i vinter och blicka mot löparsäsongen 2019 tillsammans med Runner’s World!

Låt oss på Runner’s World coacha dig eller någon du tycker om mot valfritt Lidingölopp!

För 999 kronor får du

  • 10 nummer (värde 795kr) utav Sveriges bästa löpartidning
  • Startplats i valfritt (se nedan) Lidingölopp 2019 (värde upp till 795 kr)
  • Skräddarsytt träningsprogram på 14 veckor signerat vår chefredaktör tillika löpargurun Anders Szalkai (värde 290 kr).

Du sparar upp till 881 kr med detta erbjudande!

Erbjudandet gäller till och med 31/1. Först till kvarn då vi har begränsat antal startplatser till detta erbjudande. Som prenumerant får du dessutom mängder med förmåner som t ex alltid 20% rabatt på nya löparskor. Erbjudandet gäller endast i Sverige.

Är du redan prenumerant kan du också ta del av erbjudandet genom att förlänga din prenumeration.

Du kan välja mellan loppen nedan:

  • TCS Lidingöloppet 30 k
  • TCS Lidingöloppet 15 k
  • Rosa Bandet-loppet 10 k

Ta mig till erbjudandet!

Vill du ge bort tryck här!

 

Sponsrat inlägg
Vinn en startplats för ditt lag

Vinn en startplats för ditt lag


I sommar ska de deltagande lagen i stafettloppet Reebok Ragnar Relay springa 270 kilometer från Mariefred till Stockholm på 36 timmar. Nu har du chansen att vinna en startplats för dig och dina vänner – värd 10 000 kronor!

I sommar körs en deltävling i den internationella stafettserien Reebok Ragnar Relays för första gången i Norden: Reebok Ragnar Lake Mälaren. Den 15 juni går starten vid Gripsholms slott i Mariefred. Sedan ska deltagarna i varje lag, som består av fem eller tio personer, turas om att springa 270 kilometer i ett sträck. Löparna har 36 timmar, två dagar och en natt, på sig att ta sig till målet vid Drottningholms slott utanför Stockholm.

Samla ihop tio vänner som älskar löpning lika mycket som du – eller som bara gillar en annorlunda och lite lätt galen utmaning – och tävla om en startplats för ert lag (värde cirka 10 000 kronor). I potten ligger också ett fullständigt tävlingskit från Reebok, inklusive de tokhyllade löparskorna Reebok Floatride Run, till alla tio deltagarna i det lag som vinner tävlingen!

Så här gör du för att tävla om en startplats!

  • Svara på frågan: Vad är det fullständiga namnet på vikingen Ragnar i den fornnordiska saga som namnet är hämtat från?
  • Berätta ert lagnamn och beskriv hur ert lag kommer att klä ut sig under själva loppet!
  • Motivera varför just ert lag ska vinna en startplats inklusive utrustning från Reebok!
  • Fyll i tävlingsformuläret här senast 14 december 2018

Vinnarna tas ut av en jury bestående av Runner’s Worlds redaktion och arrangören Marathongruppen. Resultatet presenteras på runnersworld.se och i Runner’s Worlds övriga sociala medier, samt i tidningen.

Det här är Reebok Ragnar Lake Mälaren!

Datum: 15–16 juni 2019.
Distans: 270 km på 36 timmar.
Klasser: Öppet för lag om fem eller tio löpare (minimiålder 18 år).
Sista anmälningsdag: 8 maj.
Bonus: Alla lagkaptener får ett par Reebok Floatride Run-skor.
Läs mer: runragnar.com/se
Direkt till anmälan

Sponsrat inlägg
Davids fantastiska halvmararekord

Davids fantastiska halvmararekord


I söndags satte Högbys David Nilsson svenskt rekord på halvmaraton i japanska Ageo. David gick med i loppets tuffa öppningstempo – utan att egentligen veta hur snabbt det verkligen gick. Runner´s World fick en intervju med David efter loppet där han berättar om rekordloppet.

David förbättrade sitt personliga rekord med nästan en och en halv minut – och sänkte därmed det svenska rekordet på halvmaraton med 20 sekunder. Davids tid på 1.02.09 räckte till en suverän 5:e plats i oerhört tuff konkurrens. Ageo Half Marathon är troligen det lopp i världen med bäst toppbredd. I 2018 års upplaga gick otroliga 55 löpare under 1.04 och segrartiden – som också är det nya banrekordet – blev 1.01.19. Det var Kenyafödde Vincent Laimoi som vann, som springer för ett japanskt universitetsteam.

Stort grattis till nytt svenskt rekord och ett grymt bra lopp. Hade du på känn att det skulle bli rekord?
– Målet har under lång tid varit att försöka slå rekordet, men dagarna innan loppet trodde jag inte att det skulle gå. Jag kom till Japan på tisdagen, och redan på onsdagen körde jag ett förhållandevis tufft pass. Jag sprang 13 kilometer lugn uppvärmning, följt av bra rörlighetsträning innan jag körde 10 kilometer på 36 minuter. Det kändes riktigt bra, men var kanske lite för tufft egentligen så nära inpå resan.

– På torsdagen hade jag planerat att springa 2 x 5 kilometer i maratonfart som sista fartpass innan loppet. På båda loppen hade jag runt 16 minuter, så det var helt okej men känslan var inte så bra. Ännu sämre var den på fredagens jogg. Då skulle jag bara ut och springa riktigt lugnt och började i 6-minutersfart. Sedan borde farten ha ökat efterhand jag kom igång men jag kom inte under 5-fart och snittet på 37 minuters löpning blev 5.22 per kilometer enligt min träningsklocka.

– Då blev jag lite orolig att onsdagspasset varit för hårt. Men på lördagen och på uppvärmningen var känslan klart bättre. Så det var skönt, men jag kunde inte känna att det skulle bli rekord.

Ageo är ett lopp med grym toppbredd, kan du berätta om loppet och varför du valde att springa just där?
– Ja, jag tror att loppet är på väg att bli det lopp med störst toppbredd om man ser till antalet löpare under tidsgränser som 65 eller 70 minuter. Jag kan tänka mig att jag är den första europeiska elitlöpare som springer loppet, för i grunden är det ett så kallat collegelopp för universitetslöpare. Så det var svårt att få springa loppet, det svenska friidrottsförbundet fick skriva ett brev till det japanska förbundet som i sin tur fick kontakta Internationella friidrottsförbundet. Men till sist kom jag med i loppet, vilket jag är glad för nu.

Trodde du att du skulle komma så högt upp som 5:a i loppet?
– Det var riktigt bra förhållanden. Utifrån det och tidigare resultat i loppet räknade jag med att ungefär tio löpare skulle gå under svenska rekordet. Så även om jag inte kunde utläsa startlistan hade jag rätt bra koll på var jag skulle behöva ligga i loppet för att ha en chans att slå rekordet.

Med så många snabba löpare i fältet, var det stressigt innan start?
– Nej, det var väldigt bra organiserat. Kanske hade de lite dåligt samvete för att de först inte ville släppa in mig i loppet. Så innan loppet blev jag presenterad för flera tävlingsledare, jag fick ett eget rum att byta om i och blev lotsad därifrån direkt till startlinjen. Till och med de andra toppseedade löparna stod bakom mig i början. Den enda som kom in senare var Yuki Kawauchi (den japanske löparen som vann Boston Marathon 2018 och har sprungit de två senaste upplagorna av Stockholm Marathon), som kände igen mig från Stockholm Marathon. När han tog mig i hand innan loppet fick de andra topplöparna än mer respekt för mig. Så det var väldigt speciellt där i starten.

Kan du berätta om loppet från start till mål?
– Vi startade inne på en arena och eftersom passagen ut därifrån var ganska tight så startade jag ganska snabbt och låg trea där. Så första 500 meterna gick snabbt och jag tror första kilometern gick på runt 2.47.

Filmklipp när löparna i det imponerande fältet lämnat arenan med David i täten.
(Flimcredd: Annika Svedenstrand)

Men väl ute från arenan var taktiken att inte vara för ivrig i början utan att ligga med i tätklungan. – Direkt efter den snabba första kilometern stabiliserades farten. Det kändes bra och jag placerade mig i klungan utifrån den taktik jag bestämt mig för innan start. Sedan ökade farten igen mot både 5- och 10-kilometerspasseringen, men även om det gick fort kändes det som jag hade kontroll. Nu i efterhand vet jag att vi passerade 5 kilometer på 14.32 och 10 kilometer på 29.06 – men det visste jag inte då. Jag visste bara att jag låg där jag ville, i tredje ledet i den stora klungan

Visste du inte under loppet att ni passerade så snabbt?
– Nej, det fanns ingen klocka vid varken 5 eller 10 kilometer och jag förstod inte vad de ropade för mellantider. Jag valde att inte springa med egen klocka just för att inte lägga för mycket energi på att springa och kolla på klockan. Men så här i efterhand var det förmodligen bara bra, för mitt personbästa på 10 kilometer är bara några sekunder snabbare än passeringen på 10 kilometer. Hade jag vetat det hade jag nog blivit skraj, och kanske blivit mentalt blockerad.

Hur utvecklade sig loppet efter 10-kilometerspasseringen?
– Vid 10 kilometer var vi nog runt 15 löpare samlade i tätklungan. Där vände man 360 grader runt en hög kon. Strax därefter faller en löpare och jag får göra en häckklippning över honom för att inte dras med. Alla i klungan blev lite skärrade även om det gick bra. Jag kände att jag fick lite syra av den lilla fartförändringen. Några löpare ryckte och gick loss, men efter fallet stabiliserade sig farten igen i den större tätklungan.

Hade du en bra klunga att springa i sedan in mot mål?
– Nej, någon kilometer senare sprack fältet verkligen upp. Då valde jag att försöka ta rygg på den löpare som hade bäst fart. Det började jag ångra sen, för jag hade det riktigt jobbigt där några kilometer av den hårda farten och av motvinden. Jag tänkte att jag hade sabbat loppet genom att inte vara lite kyligare och ligga kvar med de något långsammare löparna i tätklungan.

– Men när jag väl har en rygg att ligga bakom är jag ganska bra på att hänga i, så jag tänkte att om jag bara hängde i till 15 kilometer så skulle jag i alla fall få en bra mellantid och något bra att ta med mig hem. Men vid 15 kilometer såg jag till slut klockan för första gången, och när den visade 43.45 blev jag nästan chockad. Att det hade gått så fort trodde jag inte. Då började jag inse att jag hade stor chans att ta det svenska rekordet om jag fortsatte att hänga i.

Visste du att det var den japanske rekordhållaren på halvmaran, Yuta Shitara, som du hade tagit rygg på?
– Nej, det hade jag inte förstått men jag hörde någon ropa Yuta och började tro att det kanske var han för det var ju bara en till japan framför oss. Det inspirerade ju så klart.
– Men från 15 kilometer tog jag det kilometer för kilometer. Vid 17 kilometer var jag riktigt trött, så då tänkte jag att jag skulle hänga i till 18 kilometer – men det kom aldrig någon skylt vilket förstås var lite knäckande. ”En kilometer kan inte vara så här lång” tänkte jag.

– Men så kom 19-kilometersskylten i stället och det var ju en oerhörd lättnad. Sen fick Yuta vittring på en löpare framför oss, så farten höjdes ytterligare. Efter en viadukt fick jag släppa och då hoppades jag på en ny klocka vid 20-kilometerspasseringen. Tanken var att om jag passerade där på 59.00 skulle jag ha stor chans på rekordet – men självklart var det ingen klocka vid 20 kilometer heller. Strax därefter hörde jag Brett Larner, som var den som hjälpte mig in i loppet, ropa att jag hade chans på 62 minuter. Då förstod jag att jag skulle ta rekordet.

– Sen var det nästan skönt att jag inne på stadion såg att tiden för att gå under 62 minuter hade gått ut. För då kunde jag njuta mer och slapp tokspurta för att ändå kanske missa just den gränsen med någon sekund.

Du hade siktat in dig ganska länge på att satsa mot rekordet, tror du att det hade betydelse för att du verkligen lyckades?
– Ja, det tror jag absolut. Jag har haft loppet i åtanke länge eftersom banan är erkänt snabb och loppet samlar många löpare som springer fort. Under sommaren var jag långt ifrån i form, då kändes det kanske inte som att rekordet var inom räckhåll, men samtidigt jobbade jag på och tänkte ändå att det skulle vara mitt mål.

Vad blir nästa mål?
– Jag stannar i Japan i ytterligare två veckor, och avslutar vistelsen här med ett 10-mileslopp (16,1 kilometer). Det finns inga officiella svenska rekord på den distansen, men det finns ett 25 år gammalt Sverige-bästa som jag siktar in mig på att slå. (Sverige bästa noteringen på 10 miles är på 48:34, vilket gjordes av Valter af Donner i Verona 1993)

Runner’s World tackar för intervjun och önskar David stort lycka till!

Carolines genombrott i New York

Carolines genombrott i New York


Igår avgjordes världens största och för många det mest åtråvärda maratonloppet: TCS New York Marathon. För eliten gick det riktigt fort och ur svensk synvinkel fick Hässelbys Caroline Almkvist ett internationellt genombrott som maratonlöpare när hon förbättrade sitt personbästa med 8 minuter och sprang på 2:36:50.

New York Marathon är en folkfest och årets upplagan av loppet avgjordes i perfekt löpväder med strålande sol som värmde utan att det blev för varmt för löparna. Imponerande 52 800 löpare fullföljde loppet, vilket är det mesta någonsin i ett maratonlopp. 58 % av de fullföljande var män och snitt-sluttiden för alla löpare låg på 4 timmar och 40 minuter.

En som drog ner denna snitt-tid var alltså Caroline som imponerande och passerade halvvägs på 1:19:00 och ökade alltså farten på andra halvan på den erkänt tuffa banan. 5 km mellantiderna gick på 18:46-18:41-18:42-18:46-18:42-18:08-18:21-18:39!

Caroline som Runner´s World haft med som elitlöparen i print-tidningen tidigare i år fick sitt första genombrott i årets Stockholm Marathon där hon något överraskande noterade 2:44.
Caroline är 23 år och debuterade på maran hösten 2016 i Helsingborg då hon sprang på 3:24:53, så hennes utveckling som löpare har minst sagt gått fort.

I kampen om att bli New York Marathon Champion återvände kenyanskan Mary Keitany till toppen av podiet i och tog sin fjärde titel på fem år. Damloppet startade avvaktande och man passerade halva loppet på 1:15:49. Strax därefter ökade farten markant och Keitany gjorde en makalös avslutning på loppet och 5 km delen mellan 25-30 km gick på 15:19 och hon följde upp det med 15:34 på efterföljande 5 km del.

Den andra halvan av loppet gick på 1:06:58 – den snabbaste avslutningen någonsin i ett kvinnligt maraton och segertiden för Keitany blev 2:22:48. Bakom henne kom landsmaninnan från Kenya Vivian Cheruiyot i mål på 2:26:02 i sin debut i New York City, och på bronsplats kom hemma hoppet Flanagan som med 2:26:22 var 31 sekunder snabbare än när han vann loppet ifjol.

Även elitherrarna startade relativt något avvaktande med 30:48 på första milen. Den slutliga tvåan Shura Kitata från Etiopien drog upp tempot under loppets andra halva och vid 30 km hade tätklungan decimerats till 4 löpare. Slutligen blev det Kitana och hans landsman Lelisa Desisa som gjorde upp om segern.

Tvåfaldiga Boston Marathon vinnaren Desisa var starkast och vann slutligen på i New York sammanhang riktigt snabba 2.05.59 – två sekunder före Kitata.

Noteras att i herrklassen kom 43 åriga tvåfaldiga olympiska 1500 meter medaljören Bernard Lagat från USA på 18:e plats i sin debut på sträckan med imponerande 2.17:20.

Desisa och Keitany fick 100 000 dollar för sina segrar, och deras tidsbonus gav ytterligare 45 000 dollar.

Alla resultaten från New York Marathon hittar du här

FOTO: New York Road Runners och Deca Text & Bild

Tightsen som gör skillnad

Tightsen som gör skillnad


– Det finns många typer av tights – men bara en sort som ger dig fördelar innan, under och efter aktivitet. Mustafa ”Musse” Mohamed berättar varför han springer med tights från 2XU – och varför du också borde göra det om du är på jakt efter nya pers.

Det råder inga tvivel om att marknaden är full av tights – men vad många missat är hur stor skillnad det är på tights och tights. Längst fram i utvecklingen av tekniska tights ligger det australiensiska kompressionsmärket 2XU, vars tights har bevisade fördelar så väl under aktivitet som innan och efter.
En som är van användare av 2XU:s produkter är Mustafa ”Musse” Mohamed, som är ambassadör för 2XU.

– Jag har testat många träningsplagg genom åren, och 2XU är otroligt bra rent funktionsmässigt. Jag uppskattar verkligen kompressionen och alla fördelar som kommer med den, säger Musse.

2XU använder sig av medicinskt graderad kompression, med graderat tryck på specifika kroppsdelar, vilket ökar blodcirkulationen och får blodet att transporteras i rätt riktning. Tack vare detta kan den mjölksyra och de slaggprodukter som uppstått under träning eller tävling transporteras bort snabbare, och därför är kompressionsplagg perfekta att använda efter aktivitet. När detta sker påskyndas muskelrehabiliteringen samtidigt som svullnaderna i musklerna minskar. Det här är guld värt för att förebygga stundande träningsvärk, och du får en snabbare återhämtning

– Jag är en väldigt flitig användare av 2XU:s Recovery tights, det är en bra produkt som jag använder mig av efter ett träningspass. Ibland sover jag till och med i dem. Jag tycker helt klart att det hjälper till och gör att mina ben håller sig pigga, säger Mustafa Mohamed.

En annan effekt, som många missat, är vikten av att använda kompression innan aktivitet. Tack vare det graderade trycket mot musklerna rör sig blodet snabbare genom venerna, vilket gör att du snabbt och effektivt kan värma upp musklerna.

– Jag värmer gärna upp i tights, säger Musse. Jag har då ofta ett par korta tights underst, och ett par långa tights utanpå vilket är väldigt skönt. Man ska dock tänka på att tightsen måste vara tillräckligt tajta. Jag får ha en väldigt liten storlek eftersom jag har så smala ben.

En effekt som många vanliga motionärer också kan ha stor nytta av är att använda kompression under aktivitet. Fördelarna här är flera; till exempel förbättrar ett tajt åtsittande plagg din koordination och balans, vilket underlättar utförande av tekniska övningar. Den ökade blodcirkulationen gör också att de arbetande musklerna syresätts snabbare, vilket innebär att känslan av trötta och stela muskler kan reduceras.

Den kanske största fördelen under aktivitet är dock att trycket i 2XU:s kompression hjälper till att stabilisera muskulaturen under aktivitet. Detta minimerar dels risken för muskelbristningar och belastningsskador dels ger det dig förutsättningar för att springa både längre och snabbare- Perfekt om du vill slå personbästa, alltså!

– Jag springer mycket i de korta tightsen, och gillar särskilt 2XU MCS som sitter extra tight och då ger mer stöd till benen. Jag har även använt kompressionsstrumpor mycket på tävling. Jag gillar när musklerna hålls på plats, och särskilt för vaderna tycker jag att det hjälper mycket, säger Mustafa Mohamed.

Sponsrat inlägg