Italien från kust till kust

Italien från kust till kust



Vi är tolv svenskar som inte riktigt vet vad vi har gett oss in på. Under fyra dagar i juni ska vi springa genom Italien. Det känns lite nervöst men samtidigt väldigt spännande. Vi känner knappt varandra, bortsett från våra egna lagmedlemmar, och vi kommer från olika bakgrunder med olika erfarenheter av löpning. Det vi vet med säkerhet är, att vi alla är här av samma anledning – vi älskar löpning!

Vi har samlats i staden Cattolica på östkusten för att springa Italy coast to coast. Det är ett äventyr som man genomför tillsammans med minst tre vänner. I mitt lag hade jag sällskap av tre vänner från löparforumet ASICS Frontrunner.

Benen flyger fram

Första dagen består av fyra delsträckor som är mellan 13 och 22 kilometer långa. Alla i laget ska få springa varsin sträcka. Alla ska få snöra på sig skorna och känna hur det är att löpa genom Italien, vi är förväntansfulla likt barn på julafton. Före lunch hinner vi med två delsträckor som tar oss från Cattolica till en liten bit in i landet. Jag springer andra delsträckan. Det är en vacker runda som börjar tufft med 9 kilometer stigning. Hjärtat och benen får jobba, men utsikten på vägen upp gör varje steg värt att springa – det är gröna, böljande landskap så långt ögat når, kryddat med lapptäcksliknande odlingsfält. Med cirka 4 kilometer kvar till mål på min delsträcka uppenbarar sig en turkos insjö omgärdad av ståtliga berg. Benen flyger fram nerför sluttningen, och snart är jag framme, tänk om jag kan svalka mig i sjön?

Det är totalt 13 lag som deltar i loppet med deltagare från olika länder som England, Belgien, Israel och Spanien. En del snabba, en del mindre snabba. En del tävlingsfokuserade, en del mindre tävlingsfokuserade. Män och kvinnor. Äldre och yngre. De här olikheterna tycker jag är den stora charmen med loppet. Alla kan delta. Varje delsträcka har en gemensam start och alla får avsluta sin delsträcka i det tempo som passar. Det spelar således ingen roll om ditt lag var först eller sist på föregående sträcka. Vi hejar fram alla lagen både vid start och mål. Det viktigaste är inte tävlingen, det viktigaste är upplevelsen. De italienska arrangörerna påpekar detta med jämna mellanrum på charmig italienengelska: ”Don’t forget the view. It’s beautiful. It’s a little bit up, a little bit down, then up again, and VERY beautiful. No problem”.

Artikelförfattaren får langning i solen. Foto: Thomas Pickelner

Minst en löpare från varje lag springer respektive delsträcka och de andra lagmedlemmarna får transportera sig med bil. På majoriteten av delsträckorna kan bilen följa löparen längs vägen och bara på ett fåtal sträckor får löparen klara sig själv någon kilometer. Tack vare den starka supporten av mina lagmedlemmar i bilen känner jag mig trygg inför varje start och jag behöver inte starta med extra energi, extra kläder eller löparväska innehållande vätskeblåsa eller liknande. Bilen och lagmedlemmarna finns alltid där och servar mig. Det enda jag behöver är ett par löparskor, sen kan jag ge mig iväg. Det är en frihetskänsla.

Det finns så klart en del utmaningar med ett äventyr som detta. Förutom att det är runt 30 grader varmt ska du och din kropp klara av att springa i fyra dagar. Kroppen ska vara stark och vätske- och energinivåerna ska hållas stabila. Många delsträckor är väldigt kuperade, samt på asfalt, vilket gör att man känner sig ganska mör i benen efteråt. Vissa morgnar är man mer stel än andra och alla har vi olika tips och tricks för att lösa detta. Vissa stretchar eller kör yoga på morgnarna och kvällarna. Andra smörjer in sig. Vissa gör ingenting och det går bra ändå. Som sagt, alla har vi olika erfarenheter av löpning och alla kroppar fungerar olika.

En resa för smaksinnet

Upplägget ser ungefär likadant ut varje dag: Vi går upp tidigt för att äta frukost á la Italien, ibland bara bröd, sylt och en croissant. (Jag skulle vilja påstå att frukost inte är italienarnas starkaste sida men man kan alltid få en sagolikt god kaffe. Som vanligt gör italienarna de löpande kaffekonnässörerna nöjda!) Efter frukost avverkas två delsträckor innan det är dags för lunch. Lunchen serveras oftast på en lokal restaurang eller på ett tillfälligt uppdukat bord i den by vi är i för tillfället. Allting känns väldigt gemytligt och italienskt. Efter lunch är det vanligtvis en delsträcka kvar innan dagens löpning är avklarad. På kvällarna finns det gott om tid att utforska den stad vi befinner oss i, umgås med de andra lagen och förbereda kroppen för nästa dag.

Vår löpning genom Italien är inte enbart löpning genom fantastiska landskap och härligt umgänge med likasinnade. Det är även en resa för smaksinnet. Om frukost, enligt mitt tycke, inte är italienarnas bästa sida kompenserar de med att leverera underbar mat och goda viner dygnets resterande måltider. Närmare kusterna serveras fisk och skaldjur direkt från havet. Inne i landet får vi kött och grönsaker av bästa kvalitet. När vi springer genom Toscana bland olivlundar, vingårdar och böljande gröna kullar, serveras viner som säkerligen producerats på någon av de vingårdar som vi löper igenom. För att inte tala om all god glass som tillverkats i stövellandet!

Att få åka på en resa som kombinerar löpning med den italienska naturen, maten, kulturen och umgänget med de andra lagen är helt magiskt. Att få skymta kuststaden Cecina di Marina, när jag närmar mig slutet på dag fyra är också häftigt. Det är så skönt att äntligen se horisonten igen, efter alla kilometer genom landet. När jag har sprungit igenom en stor pinjeskog uppenbarar sig en magnifik strand och havet som ser så inbjudande . Jag vill definitivt åka tillbaka nästa år.

Svenskarna i stafetten. Foto: Thomas Pickelner

Det här är Italy coast to coast

Vad: Ett lopp på 220 kilometer som går i juni varje år från staden Cattolicia på italienska östkusten till staden Cecina di Marina på västkusten. Det är en stafett där man i lag om fyra personer springer olika delsträckor under fyra dagar. Medan en av lagmedlemmarna springer följer resten efter i bil.

Vilka kan delta? Alla kan vara med och nivån på deltagarna är väldigt varierad. Varje delsträcka har en gemensam start och alla får avsluta sin delsträcka i det tempo som passar.

LÄS MER OM RESAN OCH HUR DU SJÄLV FÖLJER MED HÄR!

Februarinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring smart i vinter
  • Möt världens snabbaste maratonlöpare
  • Smart klädd i vinter
  • Yoga dig snabb
  • Öva upp balansen
  • Möt Anna Haag
  • 6 grymma hörlurar

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

New Balance växlar upp

New Balance växlar upp


New Balance är från och med i år ny officiell huvudpartner till Göteborgsvarvet, som ett led i en större satsning på den skandinaviska marknaden.

New Balance är sedan tidigare officiell kläd- och skosponsor till två av världens mest prestigefyllda maratonlopp, TCS New York City Marathon och Virgin Money London Marathon. Nu meddelas alltså att New Balance även går in som huvudsponsor i världens största halvmaraton, Göteborgsvarvet, som firar 40 år den 18 maj i år.

NB sponsrar sedan tidigare svenska idrottare, som 800-meterslöparen Lovisa Lindh (som också är krönikör i Runner’s World).

Det lönar sig att prenumerera

Det lönar sig att prenumerera


Du får bland annat 20% rabatt på Runners’ Store.

Sveriges kanske bästa utbud av löputrustning. Som premium prenumerant har du hela 20 % rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% rabatt. Som digitalprenumerant har du 15% rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% i rabatt. Du kan handla via vår webbshop (länk till vår butik) eller besöka någon av våra butiker på Regeringsgatan 26 i Stockholm eller Baltzarsgatan 31 i Malmö. För att få rabatt i någon av butikerna i Stockholm eller Malmö behöver du visa upp din medlemstatus. Den hittar du under ·Mina sidor” här på sajten. Obs! för att få tillgång till din rabatt på sajten behöver du vara inloggad. Rabatten kan ej kombineras med andra rabatter eller erbjudanden. Dessutom för du möjlighet att läsa Bicycling, Vasalöparen och såklart Runner’s World digitala tidningen i din dator/mobil eller läsplatta.

Klicka här för att bli prenumerant

 

 

 

Sponsrat inlägg
Hur ska man klä sig för vinterlöpning?

Hur ska man klä sig för vinterlöpning?


Att springa utomhus på vintern har många fördelar; frisk luft, ljus, rosor på kinder och en fantastisk efter-känsla. För att få till träning utomhus ibland, trots vinter och tuffare förutsättningar gäller det att anpassa kläderna. Här delger coach Sanna Hed sina bästa tips.

Hur man anpassar sin utrustning beror såklart mycket på vilken temperatur det är, men det handlar om att köra lager på lager-principen. När det är kallt ute och du tänker träna dig svettig så se till att ha underkläder i ull eller som är i fukttransporterande konstmaterial så att du inte har blöta kläder närmast kroppen. Är det bara någon minusgrad så se till att ha varma ullstrumpor för löpning, långa fodrade vintertights, en långärmad tunn underställströja och en tunn vindjacka. Buff eller mössa på huvudet och ett par tunna löparhandskar.

Går det ner mot -10 så förstärker du med ännu en tröja på överkroppen, eller byter ut den tunna underställströjan mot en lite tjockare. På benen kan du vid riktigt kalla temperaturer sätta på dig ett par långkalsonger under tightsen, eller någon halvbens variant då en varm rumpa är skönt att ha. Ett plagg för riktigt kyliga rundor är en tunn men varm väst, stor fördel att bli varm över bröstet utan att det blir för bylsigt och knöligt över armarna. – Jag tycker att det är bättre att vara lite frusen innan jag drar iväg än att sätta på mig för mycket kläder och sedan bli för varm. Du kan tänka att du inte ska kunna stå still utan att frysa lite. Kan du stå still oberörd och känna dig bekväm med det så har du för mycket på dig.

Sen är det den där frågan om vad man har på fötterna? Just nu är det isigt och snöigt på många platser i vårt land. Det jag gör i första hand är att jag justerar min teknik efter underlaget. Att ta kortare steg gör att man får en tydligare kontroll på underlaget och får lättare att parera halka. Känner man ändå att det känns osäkert och att man spänner sig mycket så tycker jag att man ska skaffa ett par broddar som passar bra på löparskorna. Är det så att du sedan känner att det här med vinterlöpning verkligen är något för dig så investera i ett par vinterlöparskor. De flesta märken har sina specialskor för att hålla dig på fötterna!

 

Stort lycka till med löpningen önskar Sanna som är en av inspiratörerna i Runner´s Worlds Facebook grupp #JAGSPRINGERFÖR som riktar sig mot Tjejmilen 21k.
I gruppen får du inspiration och motivation från de andra deltagarna och gruppens inspiratörer Lisa Beskow, Sanna Hed, Cecilia Bildt Sandgren och Mikaela Larsson. Förutom tips och inspiration kan du också vinna fina prylar. Om du dessutom vill berätta för oss varför just du springer har du chansen att få berätta din historia i Runner’s World.

Så gå med i dag, häng på utmaningarna och dela med dig av din träning och dina mål under gruppens slogan #jagspringerför! Vi håller peppen hög hela vintern fram till Tjejmilen 21K den 27 april. Givetvis hoppas vi även att du vill vara en del av loppet Tjejmilen 21K – men det är inget krav för att hänga med och få inspiration i #jagspringerför-gruppen.

Run in My World: New York City

Run in My World: New York City


Knox Robinson är skribent, DJ, och en av grundarna till Black Roses Run – en av New Yorks hetaste ”running crews”. Här berättar han om energin som gör att New York ständigt rör sig framåt.

Löpningen som fenomen har förändrats. Löpning är inte längre bara en hobby eller en fritidsaktivitet – något man måste genomlida för att bli av med några trivselkilon. Tack vare några få visionärer i städer runtom i världen har löpningen utvecklats till en egen kultur. En livsstil. En mötesplats som hyllar olikheter och styrka.

I en serie artiklar, som produceras i samarbete med Jaybird, pratar vi med några av dessa visionärer om varför löpning är det bästa sättet att upptäcka en ny stad. Här möter du Knox Robinson. Den förra chefredaktören för FADER magazine är numera verksam som DJ, skribent och mindfulness-expert och grundare av Black Roses Run – en av New York Citys hetaste ”running crews”. Här berättar han med egna ord om hur det är att springa i hans värld.

* * *

”När jag och min partner kom på idén att skapa en icke-traditionell löpargrupp, Black Roses NYC, handlade det inte om att vi försökte ’göra’ något. För oss handlade det om att skapa en plattform för alla de som hakade på löparboomen under 2011 och 2012. Då kom det fram massor av nya löpare från oväntade håll och med olika bakgrund. Black Roses ger dem ett sammanhang där de kan dela med sig av sina idéer om vad löpning och kultur är. Jag vill att Black Roses ska spegla upplevelsen av världens bästa stad ­– en stad ständigt på jakt efter det unika, det vackra.”

Upplevelserna
”Som löpare i New York City måste du delta i och kommunicera med staden som vore den ett levande väsen. Det låter kanske löjligt, men vi väljer alltid rundor som har en speciell, lite dold energi. Vi springer längs vattnet så ofta vi kan. Av säkerhetsskäl och för upplevelsens skull undviker vi trafikerade stråk, även om det vore coolt att hoppa över bilar. Vi är verkligen en del av staden – både den mänskliga och den fysiska.”

”Det är en av anledningarna till att vi älskar att springa längs The High Line, en gammal tåglinje som löper längs västra sidan av Manhattan. Den får oss att reflektera över beständigheten i det vi gör. De ursprungliga träd och grässorter som har planterats på The High Line fanns en gång i tiden över hela Manhattan. Och The High Line var en gång i tiden en järnväg för industrin, och nu är det en park. Saker och ting förändras, och människor förändras. Därför är det viktigt att ta vara på stunden – att ta vara på varje löprunda.

 

Ljuden
”Jag har en bakgrund inom musik, och var tidigare chefredaktör för FADER. New York är en musikalisk stad, tack vare sin kultur. Staden är en smältdegel när det gäller all sorts musik, från jazz och hiphop till salsa och afro-kubansk musik till fantastisk indisk klassisk musik.

Jag lyssnar inte alltid på musik när jag springer. Ibland, som under hårda tempopass, försöker jag att inte fokusera så mycket på puls och fart och stegfrekvens utan istället ta in stadens vibbar – och det får jag energi av.”
”Det är först nyligen som jag har börjat lyssna på musik när jag springer, inte minst tack vare nya, bättre tekniska produkter. Jag lyssnar på två sorters musik när jag springer: antingen en
Jay Electronica mixtape, eller en från Mos Def där han rappar till låtar av Marvin Gaye. Så det blir mest sådant, och så har jag en låtlista med mer spirituell musik som jazz, eller sax med sitar och harpa: Coltrane, Pharaoh Sanders, Carlos Santana. I princip kan det bli antingen spirituell jazz eller musik med lågt BPM, som ’trap music’. Jag har skapat en egen låtlista tillsammans med Jaybird som speglar min upplevelse av att springa genom New York City.”

Smakerna
”Vi har två grundprinciper när vi planerar våra rundor. Dels vill vi att underlaget ska ha en viss struktur; den där råa känslan som väcker fötterna till liv, som man hittar i hamnen i Brooklyn eller på en byggarbetsplats efter stängningsdags. Dels vill vi att våra rundor ska avslutas på en riktigt bra restaurang – som i sin tur gärna får ligga ett stenkast ifrån en skivaffär.”

Loppet
”Jag har sprungit New York City Marathon 9 gånger. Att springa världens största maraton med över 50 000 andra löpare gör dig omedelbart till en del av New York. Man känner direkt en samhörighet med staden, och inte bara rent fysiskt. Att springa genom New York är en fantastisk upplevelse, som mycket väl kan vara i paritet med att få se sina barn födas.

Veckan före loppet förbereder sig hela staden för maran, räcker ut en hand, välkomnar dig. Som en gång i slutet av ett träningspass när en taxi började köra jämsides med mig. Efter ett tag lutade föraren sig ut och ropade: ’Looking good!’

New York City och dess invånare respekterar dig när det drar ihop sig mot maran. Det betyder däremot inte att cyklister och taxichaufförer inte försöker köra över dig, eller att dina kollegor inte blir trötta på att lyssna på ditt träningssnack. Däremot kommer okända människor att hälsa på dig, berömma dig för din insats och försäkra dig om att det kommer att gå bra på loppet.”

* * *

Läs mer i Runner’s Worlds och Jaybirds artikelserie om löpande visionärer i Tokyo, London, och Chamonix och om hur de utvecklar löpningen som kulturellt fenomen.

 

Sponsrat inlägg
Run in My World: Chamonix

Run in My World: Chamonix


Ultralöparen och UTMB-mästarinnan Rory Bosio om varför hon alltid vill tillbaka till sagolandskapen i de franska Alperna.

Löpning som fenomen har förändrats. Numera är löpning inte bara en hobby, en aktivitet att plåga sig igenom för att gå ner några kilo. Vår sport har blivit en egen kultur, en livsstil, mycket tack vare ett fåtal visionära eldsjälar runt om i världen. De har bidragit till att göra löpningen till en samlingsplats för mångfald och styrka. Det här är den fjärde artikeln där Runner’s World i samarbete med Jaybird, pratar med några av dessa visionärer om varför det bästa sättet att lära känna en plats på är – genom att springa.

Möt ultralöparen Rory Bosio från USA. Den 34 år gamla sjuksköterskan arbetar till vardags inom intensivvården, och slog igenom i världseliten på ultradistanserna genom att vinna det legendariska Ultra-Trail du Mont Blanc (UTMB) 2013. Bosio skapade historia i de franska Alperna det året genom att bli den första kvinnan att springa det 170 kilometer långa loppet under 23 timmar. I dag spenderar Bosio sina sommarmånader med att bo och springa i Chamonix, Frankrike – start- och målplats för UTMB och en av de hetaste platserna just nu i trailvärlden.

Så här är det att springa i Rorys värld – enligt henne själv:

”Att springa är min nyckel till lycka. Enkelt uttryckt, jag är som lyckligast när jag är ute och springer i bergen, antingen ensam eller med ett par vänner. Men även om jag älskar själva löpningen i sig, så är den egentligen mest ett sätt för mig att få vara ute i naturen. Jag känner mig fri och full av glädje när jag är omgiven av den vilda, vackra och naturliga världen – inte minst i Chamonix.”

 

Vill du se resten av Jaybirds Run Wild–filmer, klicka här.

”Jag vann UTMB 2013 och 2014. Jag älskar inte att tävla, men om jag kan prestera något så när bra i andras ögon då är det grädden på moset för mig. Min inställning handlar mer om att bara ge mig ut och ha en fin dag i bergen, att ta vara på ögonblicket. Det är något med Chamonix som gör att just det är lättare här än på andra ställen. Jag blev så förtjust i området och tävlingen att jag numera återvänder hit för att bo och springa här varje sommar.”


VYERNA

”Chamonix är oerhört vackert – en bergsby som är omgiven av de dramatiska bergstopparna i granit på både den franska och den italienska sidan. Vyerna är som bäst när du befinner dig ovanför trädgränsen, löpandes.

De flesta lederna här består av stigar, vilket jag föredrar. Det får mig att minnas hur det var att springa terränglopp som barn. Jag har tappat räkningen på hur många stigar jag har sprungit här genom åren, men det handlar om hundratals kilometer. Man tröttnar aldrig.

På sommaren växer det vilda blommor överallt. Ledsystemet i området är välskött, och vart du än vill springa finns det en stig eller led som tar dig upp på det berg eller den topp du vill nå.”


LJUDEN

”Jag springer oftast ensam, så jag brukar dela upp mina pass: ena halvan springer jag med en podd eller musik i mina lurar, andra halvan springer jag i tystnad. När man springer nära en by hör man ofta ljuden av vardagslivet där – som kyrkklockorna som ringer varje halvtimme. Det är väldigt charmigt. Men ju högre upp du kommer desto tystare blir det, särskilt när du har passerat trädgränsen.”

”Man hör löven rassla i vinden, fåglarna som kvittrar. Kossor och får som betar på hög höjd, med klockor runt halsen. Jag älskar det. Jag springer där uppe på berget och tittar ner på en äng eller i en liten dal och ser hundratals kor och får. Jag kan fortfarande höra deras klockor.

När jag är ute och springer i fem, sex timmar lyssnar jag på musik eller på en podcast under ungefär halva tiden. Min spellista är en mix av topplistemusik och sånt som tonåringar inte lyssnar på. Jag har skapat en spellista i samarbete med Jaybird med en del av den musik jag älskar att lyssna på när jag springer omgiven av den fantastiska miljön i Chamonix.”


SMAKERNA

”Maten här är magisk. Jag börjar min dag med en frukost bestående av havregrynsgröt med chiafrön, nötter och blåbär. Till det dricker jag en stor kopp kaffe. På det kan jag springa i flera timmar. Ska jag vara ute extra länge tar jag med mig en smörgås eller två, antingen en croissant med smält fransk ost på eller ett rejält bröd med mycket nötter och frön. Till det har jag lite tomat och avokado. Och det är ingen hemlighet att min konsumtion av rött vin och ost peakar när jag är här …”


ETT ANDRA HEM 

”Jag har lärt känna många andra löpare här genom åren. Chamonix är lite som ett Förenta nationerna i miniatyr; här finns människor från England, Australien, Sydamerika. Du behöver inte heller kunna prata flytande franska för att klara dig här. Min franska är förfärlig, och när jag börjar prata på min knackiga, brutna franska byter invånarna direkt till engelska. Men Chamonix är en turistort och ekonomin är beroende av turister så de har inga problem med det. Så fort du kommer ut på lederna så slipper du allt det där. Alla jag har lärt känna här bor i Chamonix på grund av bergen. Det är sådana människor jag älskar. Det här är den perfekta platsen för trail- och bergslöpning – och så har de dessutom den där franska livsstilen med fokus på det goda här i livet. Det är som hämtat ur en saga.”

****

Håll koll här för nästa del i serien Run in My World där Runner’s World och Jaybird utforskar andra heta platser i löparvärlden och hur de lokala eldsjälarna utvecklar vår sport.


Text:
Redaktionen/RORY BOSIO

Presenteras i samarbete med Jaybirdsport

Sponsrat inlägg
Rekord, försvarad titel och miljonte löparen på Lidingöloppet

Rekord, försvarad titel och miljonte löparen på Lidingöloppet


TCS Lidingöloppet 30K fick se en mycket glad Napoleon ”Nappe” Solomon, Turebergs FK, upprepa sin seger från ifjol. På damsidan vann kenyanskan Sylvia Medugu på nytt banrekord.

I 15 km klassen var Kristine Eikrem Engeset från Norge och Abraha Adhanom, Eskilstuna snabbast. Att loppet är ett lopp för alla underströks under eftermiddagen när den miljonte löparen i Lidingöloppets historia gick över mållinjen på Grönsta.

I Grönstabacken med knappt en mil kvar, gjorde Napoleon det avgörande rycket och sprang ifrån Ebba Tulu Chala, Huddinge AIS, som var den ende som hade hängt med dit fram. – Jag tog en bra placering i starten och kunde glida med avslappnat, när jag sedan hade mjukat upp kroppen lite så kunde jag trycka på mer. Jag försökte rycka förut, de andra släppte men Ebba fortsatte hänga på då, säger Napoleon. Spårvägens Olle Walleräng var trea vid Grönsta, 52 sekunder efter, men sa själv att han gick in i väggen i Abborrbacken 5 km från mål och passerades av kenyanen John Musee och slutade fyra på 1:39:49 i tremils debuten.

Vinnaren har haft skadeproblem de senaste månaderna. – Det var extra skönt att kunna vinna efter den här uppladdningen, jag har fått träna det jag har kunnat och vara stark i huvudet. Det var också kul att kunna förbättra min tid från ifjol, säger Napoleon som vann på 1.37.42.

Bakom de absoluta topplöparna imponerade skidkungen Johan Olsson återigen stort och sprang in på 15:de plats, med tiden 1.46.31. Nästan 2.5 minuter bättre än ifjol. – Det här året hade jag 100 procent mer rutin, hade förberett mig mer och hade faktiskt ännu roligare också, säger Olsson.


Sylvia var så pigg och stark att det blev banrekord

På damsidan stack Sylvia Medugu, ifrån övriga tjejer redan vid Kyrkviken efter cirka 9 km löpning.
– Det var ett bra lopp, jag sprang bara, jag tänkte inte på vad de andra gjorde. Banrekordet hade jag inte en tanke på, säger Sylvia, som alltså slog Lena Gavelins sexton år gamla rekord. Det nya rekordet lyder 1.53.00.


Hanna och Johanna hade en hård kamp om tredjeplatsen

Två blev amerikanskan Annie Bersagel och trea var bästa svenskan Hanna Lindholm, Huddinge AIS. – Jag hade krafter kvar till en spurt och kunde avgöra mot Johanna Eriksson, Motala IF.

En miljon löpare har gått i mål
Lite senare under eftermiddagen kom den miljonte löparen i Lidingöloppets historia i mål. Det blev Terese Artvin från Enskede gård som kom i mål vid precis rätt tillfälle. Hennes tid på 2.37.23 innebar dessutom att hon fixade medaljtiden för 30 km.

TCS Lidingöloppet 15K – hård uppgörelse mellan damerna, Abraha skoningslös i herrklassen
När TCS Lidingöloppets 15 km avgjordes var norskan Kristine Eikrem Engeset starkaste dam i avslutningen. I herrklassen hade Abraha Adhanom, Eskilstuna FI, bestämt sig. Efter tre andraplatser var det dags för en seger.


Kristine och Abraha med 15 km segerkransarna

Kristine Eikrem Engeset, Norge, vann damklassen efter att ha sprungit hela loppet tillsammans med etiopiskan Yitayish Agidew. Till slut skiljde sex sekunder till Kristines fördel. – Jag sprang och höll igen hela vägen, kände att jag hade mycket krafter, och när det var 500 meter kvar tänkte jag att nu är det dags att trycka på, säger Kristine. Norskan, som främst är banlöpare, har aldrig tävlat så långt som 15 km förut. – Jag hade ingen koll på banan och det var ju mycket backar, men jag tog det lugnt i dem. Tre blev Derartu Deelesa, Etiopien. Fyra och bästa svenska var Lisa Ring, IK Nocout.se.

I herrklassen var det hög fart från start. Fjolårstvåan Abraha Adhanom, Eskilstuna FI, tog kommandot tidigt.
– Vid fyra km såg jag att de andra var trötta, så jag höjde farten lite till. Jag är i bra form och det var väldigt kul att vinna här efter att ha varit tvåa tre gånger. Två blev Masresha Bisetegn, Etiopien och trea var fjolårsvinnaren David Nilsson, Högby IF.

Här hittar du resultaten för Lidingöloppet

Kolla in officiella filmen från Lidingöloppet här:

Om Lidingöloppet
TCS Lidingöloppet 30 är världens största terränglopp och en del av En Svensk Klassiker. Sedan 1965 har de 30 kuperade kilometrarna på gröna Lidingö varit en lockande utmaning för löpare av alla sorter. Numera är Lidingöloppet också en folkfest som bjuder på olika distanser och typer av lopp.

FOTO: Deca Text & Bild och Anders Szalkai