Jag är löpare: deckarförfattaren Emelie Schepp
JAG HAR SPRUNGIT till och från så länge jag kan minnas, men när jag kom över de trettio började jag fundera på hur jag skulle kunna motionera mer regelbundet. Jag insåg att löpning var det ultimata, för det kunde jag styra helt själv. Jag behövde inte matcha med någon tid på något gym och jag slapp stå och svettas ihop med andra.
NÄR BARNEN var små köpte jag ett löpband för att hinna springa. Vi har det i källaren i huset. Löpbandet är den bästa investering jag gjort, det gjorde att jag kunde springa när jag ville även när barnen var små.
JAG ÄR FÖDD och uppvuxen i Motala, det var mycket idrott under uppväxten och jag provade på flera olika sporter som judo och volleyboll. Jag gick samhällsvetenskaplig linje med inriktning på idrott och ridning på gymnasiet. Jag tillbringade väldigt många timmar i stallet varje dag och tävlade i hopp och dressyr.
JAG VISSTE tidigt att jag ville skriva, men efter gymnasiet jobbade jag ett år som au pair i USA. Jag tyckte det där med resande var så kul att jag sökte in till turismlinjen i Östersund. Men sen kom jag på att jag nog skulle satsa på skrivandet i alla fall, och kom in på en journalistutbildning i Sundsvall. Men innan jag hann börja där träffade jag min man. Han var då egenföretagare inom reklam och media och vi började arbeta tillsammans. Jag tyckte att det var bättre att få betalt för att skriva i stället för att ta studielån.
JAG HAR alltid haft en bra grundkondition, men när jag bestämde mig för att satsa på löpningen så tankade jag ner ett träningsprogram på nätet. Jag jobbar alltid bäst när jag har ett mål i sikte. Planen var att jag först skulle klara fem kilometer, sedan en mil.
VI BOR NÄRA skogarna i Kolmården, där finns det fantastiska löpstigar. Min vanliga löpsträcka är en mycket kuperad slinga på fem kilometer, som jag kör i ett ganska jämnt tempo. Jag spurtar alltid mot slutet, jag gillar att ta ut mig det sista jag gör.
JAG HAR aldrig deltagit i något lopp, jag gillar att vara fokuserad på mitt och mitt eget och springer mest för välbefinnande. Ett tag hade jag siktet inställt på att göra milen under 50 minuter, men insåg att jag inte trivdes med att pressa mig för mycket, så nu brukar jag ticka runt på 55 minuter. Som mest brukar det bli tre pass i veckan.
EFTER ATT ha jobbat i några år med att skriva reklamtexter och journalistiska texter, bestämde jag mig för att skriva en bok. Jag ville skriva en kriminalroman som var hårdkokt och jag tyckte att det saknades en kvinnlig huvudkaraktär som var riktigt tuff, någon som jag själv skulle vilja läsa om. Då skapade jag åklagaren Jana Berzelius som inte viker för någonting. Dessutom springer hon grymt fort på milen, haha, jag är riktigt avundsjuk på hennes fysik.
JAG SKICKADE manuset till ”Märkta för livet” till en massa olika förlag. Men när jag inte fått något svar efter ett halvår ringde jag upp förlagen och sa att de kunde slänga mitt manus eftersom jag tänkte ge ut boken själv. Jag satsade allt på att bli Sveriges främsta egenutgivare, tryckte upp boken som pocket och gav ut den som e-bok. Efter ett halvår hade jag sålt 40 000 exemplar och jag hade nått mitt mål om att bli den främsta egenutgivaren.
EFTER DET började flera förlag ringa upp, med förslag på kontrakt och i dag tillhör jag Wahlström & Widstrand. Jag är mycket ödmjuk inför det faktum att jag får arbeta fullt ut med mitt författarskap. I maj kom min andra bok om Jana Berzelius ut, ”Vita Spår”, och redan nu är jag igång med min tredje bok.
