Last Man Standing

Last Man Standing


Han sprang 455 kilometer på nästan tre dygn och satte med det nytt världsrekord i Backyard Ultra. Nu kan du kolla in filmen om fantastiska prestationen av Johan Steene som producerats av IRun4Ultra.

Big’s Backyard Ultra har beskrivits som en av de mest mentala och strategiskt komplexa tävlingarna i världen – där löparna springer en 6,7 km lång slinga varje timme, dag eller natt, nonstop. Den sista mannen eller kvinnan blir den ärofyllda segraren. I dokumentärfilmen The Last Man Standing får tittarna en djupgående inblick i den mentala och fysiska utmaningar som det innebär att springa dygn efter dygn.

Johan Steene var alltså ”The Last Man Standing” när tävlingen avgjordes i oktober och han sprang ofattbara 68 varv på 6,7 km slingan. Det är det mesta någon sprungit i tävlingsformen Backyard Ultra.

Antalet lopp som avgörs som Backyard Ultra ökar och Sverige har flera lopp med tävlingsformen 2019. Det familjära och stora med tävlingen är att alla kan delta (om man får en plats i de åtråvärda loppen) och man utmanar sig själv i hur många gånger man vill ge sig ut på 6,7 km slingan. Man bestämmer helt enkelt själv när man är klar och hela tiden startar man om varje hel timme tillsammans med alla andra löparna. När man inte längre hinner runt på 1 timme eller inte orkar mer fysiskt och mentalt är loppet över. Kolla in dokumentären som är den senaste produktionen av IRun4Ultra nedan eller på RunnersPlay

 

 

Nr 10 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Ditt bästa år! Experternas smarta tips
  • 7 pannlampor i stor test
  • Vad är långpass?
  • Spring saktare! Forskare: Därför gör det dig snabbare
  • Redo för träning? Enkelt formtest som ger dig besked
  • Jesse Owens trotsade Hitler och nazismen
Bli prenumerant

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Johan Lantz bäste svensk, Walmsley 12 sekunder från världsrekord

Johan Lantz bäste svensk, Walmsley 12 sekunder från världsrekord


Det var Elov Olsson eller Joacim Lantz som skulle ge sig på det svenska 100-kilometersrekordet i Arizona. Men det blev den tredje i Ockelbomaffian, Johan Lantz, som blev bäste svensk i den tävling där Jim Walmsley var snöpliga 12 sekunder från ett omtvistat världsrekord.

Hoka One One ordnade för andra gången en tävling där det skulle göras världsrekordförsök i samband med lansering av en ny sko. Project Carbon X 2 ägde rum på en 11-kilometersbana i Chandler, Arizona, där covidsituationen skapade en speciell miljö utan publik. Men över 200 000 följde livesändningen, något som skulle ha varit otänkbart för en ultratävling för inte så länge sedan.

Jim Walmsley sprang ett historiskt jämnt lopp, med 3:04:15 på den första halvan, och såg länge ut att slå japanen Nao Kazamis världsrekord. Men i mål visade klockan 6:09:26, 12 sekunder för mycket. Det är ungefär en sekund per mil, en tiondel per kilometer.

– Han är ju så positiv, så man märker inte på honom att han är besviken, berättar kompisen Johan Lantz.

– Han funderade mest på om han ska springa 100 km igen eller inte och kanske åka till Lake Saroma, för han tror att det är jättebra att springa där om man har tur med vinden.

Just Lake Saroma-banan är omtvistad. Den har 47 % skillnad mellan start och mål och ger ofta en betydande medvind. Efter att Tomoe Abe slog damvärldsrekordet där år 2000 ändrade IAAF gränsen för tillåten skillnad mellan start och mål från 30 % till 50 %. Herrarnas världsrekord på samma bana är alltså 6:09:14, satt av Nao Kazami 2018.

För de inbjudna Hoka-löparna från Ockelbomaffian startade Joacim Lantz mest optimistiskt. Men snedbelastning på grund av den fot han haft bekymmer med orsakade andra problem och han tvingades bryta. Istället blev det brorsan Johan som i sitt första 100-kilometerslopp på väg sprang in som sjätte svensk genom tiderna, på tiden 6:46:42, till slut bara drygt två minuter före Elov Olsson.

Det svenska rekordet har Jonas Buud, 6:22:44 från när han blev världsmästare 2015. Kan någon i Ockelbomaffian utmana det rekordet?

– Ja, det tror jag. Men då ska man springa fler 100-kilometerslopp. Jag tror Jocke är den som har störst chans att ta det, om han bara får springa lite lopp och får ordning på foten, säger Johan Lantz.

Närmast väntar Transgrancanaria, där Johan bröt lårbenshalsen 2015. Den tävlingen ingår numera i Spartan Trail World Championships.

Lyssna på en längre intervju med Johan Lantz i podden Ultraaktuellt ikväll. (Måndag 25/1-2021)

BILDER FRÅN @hokaoneone Instagram


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

6 nummer av Runner’s World med trådlösa hörlurar på köpet!

6 nummer av Runner’s World med trådlösa hörlurar på köpet!


Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World  tillsammans med ett par Defunc trådlösa TRUE GO-hörlurar för bara 546 kronor! Välj mellan färgerna vit, svart eller rosa.

Vårt erbjudande
• 6 nummer av Runner’s World (ordinarie butikspris: 594 kronor).
• Defunc trådlösa TRUE GO-hörlurar (ordinarie pris 499 kronor).
• Sammanlagt värde: 1093 kronor.

  • Din rabatt: 50 %, ditt pris: 546 kronor!

Här gör du din beställning!

 

Med Runner’s World får du:
✔️ Världens ledande löpartidning
✔️ Träningstips av experter och elitlöpare.
✔️ Extra mycket sko- och pryltester
✔️  Läsningen för alla som springer, från nybörjare till proffs,
✔️ Tips och råd om träning, teknik och nya prylar
✔️ Allt om de stora loppen
✔️ Inspirerande resereportage
✔️ Runner’s World digitala tidningsarkiv
✔️ Runner’s Worlds app

*Går ej att kombinera med andra erbjudanden.

 

Här gör du din beställning!

 

Defunc TRUE GO-modellen är för den som vill ha en kraftfull ljud- och kommunikationsupplevelse- TRUE GO passar för långvarig lyssning utan att bli obekväma genom vår världsunika, egenutvecklade MultiTip™-design som ger en bättre ljudupplevelse samt håller dina lurar på plats för ökad komfort.

Funktioner:

  • 22 timmars speltid
  • Superb säker passform
  • Kraftfullt ljud
  • Långvarig komfort
  • Touch control
  • Bluetooth 5.0
  • USB-C
  • 10 m trådlös räckvidd
  • Laddningsbox ingår naturligtvis

Här gör du din beställning!

Anna och Tobbe framröstade som årets ultralöpare 2020

Anna och Tobbe framröstade som årets ultralöpare 2020


Anna Carlsson och Tobbe Gyllebring har röstats fram till Årets ultralöpare 2020. Det är ultramarathon.se som för första gången har ordnat denna utmärkelse. 1 300 personer röstade på sex nominerade damer och sex nominerade herrar. Resultatet presenterades i en livesändning under måndagskvällen.

– Vad konstigt det blev, sa en överrumplad Torbjörn “Tobbe” Gyllebring när han presenterades som årets manlige ultralöpare.
– Det här hade jag inte kunnat drömma om det här året. Det här är helt obegripligt verkligen, att få folkets röst för en prestation som jag själv inte trodde skulle hända alls. Men gud så fantastiskt roligt.

Tobbe Gyllebring hade intensiva månader på jobbet när corona slog till och trodde inte att det skulle bli något tävlande alls under 2020. Men när det ordnades ett satellit-VM i backyard ultra, med 15 löpare vardera från 21 länder, då vann Tobbe den svenska tävlingen, efter 55 timmar och 369 kilometers löpning.
I backyard ultra springer man 6,7 km med ny start varje heltimme, tills bara en person återstår. När satellit-VM ägde rum i oktober följde flera tusen personer de svenska deltagarna i en Facebookgrupp.

Den som assisterade Tobbe i 54 timmar i den tävlingen var Anna Carlsson, som med nästan hälften av rösterna blev framröstad som årets kvinnliga ultralöpare.

– Det här var lite oväntat faktiskt, säger Anna.

Hon kallar sig inte för backyardlöpare och föredrar egentligen långa äventyr i bergen framför att springa runt runt. Ändå inledde hon året med att springa 45 varv på isen på Torneträsk, i en global, virtuell backyard ultra där hon nådde längst av alla kvinnor.
Men det som hon ser som sina egentliga tävlingar under 2020 var 100-milestävlingen the Hill Marathons, som hon totalvann, och Fjällmaraton 100 km, som blev årets enda deltävling i Spartan Trails nya så kallade världsmästerskapsserie.
– På längre sikt har det här året varit en väldigt nyttig erfarenhet för mig. Jag är ändå väldigt nöjd och glad över 2020. 2021 tänker jag blir mitt rookie-år på den internationella scenen, säger Anna.

Årets ultralöpare utsågs för första gången. Det är ultramarathon.se med podden Ultraaktuellt som nominerade sex damer och sex herrar, varefter vem som helst kunde rösta på sin favorit.

Anna Carlsson fick 48,7 % av rösterna på damsidan, följd av Jessica Svärd och Lisa Ring. På herrsidan var det jämnare, där Tobbe Gyllebring fick 27,7 % av rösterna, med Magnus Rabe och Elov Olsson inte långt därefter.

RW´s läsare har under 2020 kunnat läsa om Anna i ett stort reportage i RW´s april nummer, och Tobbe Gyllebring var gästkrönikör i decembernumret.

TEXT: Daniel Westergren
FOTO: Jacob Zocherman (Tobbe) & Anna Carlsson


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Kullamannen ingår i Ultra Trail World Tour 2021

Kullamannen ingår i Ultra Trail World Tour 2021


I november nästa år arrangeras trailloppet Kullamannen som en deltävling i den prestigefulla världscupserien Ultra Trail World Tour. 

– Vi räknar med att världseliten inom ultratrail kommer, säger tävlingsledaren Per Sjögren.

Det omtalade och mycket tuffa Kullamannen-loppet i Skåne ingår därmed i ett fint sällskap under 2021. I Ultra Trail World Tour hittar man lopp som Ultra Trail du Mont Blanc (UTMB) i Frankrike, Western States i USA, Eiger Ultra Trail i Schweiz och Ultra Trail Cape Town i Sydafrika med flera. Serien kan liknas vid världscupen i ultratraillöpning.

Arrangörerna bakom Kullamannen bekräftar också att loppet blir ett av få kvalificeringslopp som ger tillräckligt med poäng för den som vill springa UTMB.

Ett lopp där 70 procent av de startande bryter gör förstås att även elitlöparna har stor respekt för utmaningen

Ett lopp där 70 procent av de startande bryter gör förstås att även elitlöparna har stor respekt för den utmaning som Kullamannen innebär. Trots det är intresset stort och nästan alla startplatser snart slut, berättar arrangörerna.

– När man står på startlinjen ska man vara stolt över att ha modet att utmana den extremt oförutsägbara Kullamannen. Det är ett lopp vi själva hade älskat när vi var aktiva, säger tävlingsledaren Per Sjögren.

Om Kullamannen Kullamannen är Skandinaviens största ultratraillopp. Den längsta distansen är över 161 kilometer lång, med minst 3 800 höjdmeter. Löparna springer från en hemlig plats på Hallandsåsen hela vägen längs kusten via Båstad, Torekov och Ängelholm vidare till Kullaberg. Där möts de av en extremt teknisk utmaning och tusentals höjdmeter innan de slutligen går i mål i hamnen i Mölle. Bland de senaste årens segrare finns namn som Jonas Buud, Mimmi Kotka, Magnus Rabe, Ida Nilsson, Petter Restorp, Sofia Smedman och Patrik Wikström.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Jessica satte PB med 56 km när hon vann RM 24 timmars

Jessica satte PB med 56 km när hon vann RM 24 timmars


I helgen avgjordes Riksmästerskap i 24-timmarslöpning i Skövde och förhandsfavoriterna Jessica Svärd och Martin Scharp vann dam respektive herrklassen. Martin nådde 246 km och Jessica satte personbästa med 56 km och segerdistansen på 223 km innebar att hon sprang 559 varv på 400 meters banan där loppet avgjordes.

Runner´s World fick en pratstund med Jessica ett drygt dygn efter att hennes segerlopp.

Stort grattis, hur känns kroppen ett dygn efter målgången i segerloppet på RM 24 timmars?
– Det gör ont varje steg jag tar. Så varje steg jag tar påminner om vad jag gjort. Men det känns ändå riktigt härligt och att det är värt det alla gånger.
– Låren känns mest, men även armar och axlar värker av att ha varit i samma ställning i 24 timmar.

Hade du förväntat dig att vinna och springa så långt som du hann på 24 timmar?
– Vinna trodde jag att jag skulle kunna göra om jag fick till ett bra lopp, men det var inte det viktigaste utan för mig var det att nå mitt distansmål. Jag hade gått ut innan med att jag ville nå 200 km, men egentligen hade jag 220 km som mål för det är den indikativa kvalgränsen till att få tävla för landslaget i 24 timmars. Men jag ville ligga lite lågt med det, för det kan hända så mycket på ett 24 timmars lopp. Jag hade ju bara sprungit 167 km som längst innan, men jag hade verkligen bestämt mig för att fixa det.

Hur var din taktik under loppet, för jag antar att det ingick lite gång och stopp i din snittfart på 6 minuter 26 sekunder per kilometer?
– Jag tänkte att jag ville fixa 12 mil på 12 timmar. Det var första målet. Sen hade jag tänkt ta det lite lugnare, men under loppets gång kändes det så bra att jag körde på i bra fart ända fram till 100 miles (ca 160 km), och sen efter det unnade jag mig att gå ett halvt varv, men innan dess sprang jag hela tiden. – Jag räknade aldrig riktigt timmarna, utan jag räknade mer på distansen. När jag hade 100 miles visste jag att jag bara hade 6 mil kvar till mitt mål på 220 km. Jag tappade lite såklart på slutet, men det hade jag räknat med.

Hur såg ditt energiintag ut under loppet?
– Jag drack 2 dl sportdryck varje halvtimme och sen växlade jag mellan att var 30:de minut ta en energigel eller en halv banan och mannagrynsgröt som jag hade i ”klämpåsar”. Så det höll jag på att varva hela tiden och jag adderade även någon melonbit. Energimässigt var jag aldrig låg, utan det var den muskulära tröttheten som kändes.

Hur klarade du fötterna?
– Jag klarade mig bra, och fick bara en fick en liten blåsa på en tå, som min man fick sticka hål på idag. Lite skavsår under sporttoppen, men det var inget stort.

Hur tänker man när man springer så långt på en 400 meters banan?
– Ja, det är ju inte jättekul, men det är ändå skönt att ha supporten så nära hela tiden och man vet att om man missar något så kan man få support relativt snart igen. Man tänker inte så mycket, utan lyssnar på musik, pratar med medtävlare och helt enkelt bara springer. Sen byter man håll var 6:e timme, så då händer det något.

Hur är det med sömntrötthet, kommer det ingen känsla av att vilja sova under dessa 24 timmar?
– Jo, jag har sprungit fyra 24 timmars lopp tidigare och då har jag sovit några timmar. Men nu hade min coach, Linus Wirén, lagt upp ett program där jag kört några pass på nätterna och jag slutade med kaffe 10 dagar innan loppet för att sen kunna få större effekt av koffein under loppet. Det funkade bra, och jag höll mig pigg hela natten men vid 6 på morgonen (loppet gick från kl 12 på dagen till 12 nästa dag) fick jag en riktigt sömn dipp. – Så då var jag tvungen stanna och lägga mig i ett tält som en kompis hade med sig och så bad jag min support väcka mig efter 20 minuter. Det räddade slutdelen av loppet, för sen kom jag igång jätte bra. Egentligen ska man inte behöva sova på ett 24 timmars, men jag behövde det.

Loppet var ett stort lyft för dig på distansen, har din coach Linus ändrat något mer än att träna på natten, och hur ser en träningsvecka ut?
– Det har blivit lite fler längre långpass. Innan körde jag runt 35 km på ett långpass, nu har det blivit några långpass på 45-50 km. Samtidigt har Linus sänkt farten på passen för att jag ska jobba 24 timmars tempot. Annars ligger jag på runt 5 minuters fart på mina rundor, men nu har jag medvetet fått hålla igen.
– Mängdmässigt tränar jag runt 12 mils löpning i veckan. Sen adderar jag runt 3 timmars ”hemmastyrka”, runt 2 timmars crosstrainer och 1 timme simning. Så jag snittar nog runt 17 timmars träning på en vecka.

Hur får du ihop det pusslet med familj och jobb?
– Ja, det är ett litet pussel. Jag har tre barn och min man har tre barn, så vi är ett stort gäng. Men med planering funkar det. Transport löpning till eller från jobbet ger 18 km enkel väg. Styrka och Crosstrainer kör jag hemma i vardagsrummet, så då kan man fortfarande prata med barnen och se vad dom sysslar med. – Annars blir det såklart många tidiga morgonpass. Går man ut klockan 5 på morgonen hinner man ett bra pass innan dom andra är vakna. – Sen ställer min man upp mycket också, för han förstår hur mycket det här betyder för mig.

Hur ser din bakgrund ut som löpare?
– Jag har sprungit sen jag var 16-17 år (reda anm: Jessica är 38 år nu) men mer på ”jogga hemma” nivå. Det var först för 7 år sedan, när jag fött mitt sista barn, som jag började spring mer inriktat mot maraton. Jag tror det var 6 år sedan jag sprang min första mara, men jag har alltid varit intresserad av de långa distanserna. Jag är ju inte jättesnabb, utan det är på dom längre distanserna jag kan göra något bra och det är först nu som det släppt på riktigt.

Hur ser dina framtidsmål ut?
– Egentligen var målet i år 100 km SM, men det blev inställt som så många andra lopp. Så jag vill gärna göra en bra 100 km tid i framtiden, samtidigt blev jag ännu mer taggad nu på 24 timmars och där är målet att kunna hålla det tempo jag höll i början hela vägen. Nu gick jag en hel del på slutet, så där tror jag att jag kan förbättra mig. Så upp mot 230 km, och sen att få springa ett internationellt mästerskap på 24 timmars, det är drömmen.

RESULTAT SAMMANFATTNING RM 24H

DAM:
1. Jessica Svärd, Umara SC, 223 814 meter
2. Sara Lindström, IS Göta, 198 561 meter
3. Jenny-Ann Ehrling, Örebro AIK, 182 245 meter

HERR:
1. Martin Scharp, Scania Road Runners, 246 079 meter
2. Pavic Branislav, Majornas IK, 241 007 meter
3. Halalkic Emir, IF Kville, 230 827 meter


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Elov Olsson nära svenskt 24-timmarsrekord

Elov Olsson nära svenskt 24-timmarsrekord


I helgen sprang Ockelbo SK:s Elov Olsson näst längst någonsin i Sverige på ett 24-timmarslopp. Dessutom noterade han samtidigt näst bästa svenska tid på 100 miles (161 kilometer). Hur länge hade han laddat för loppet?  – Det var knappt två veckor sen jag kom på att jag skulle göra det, säger han. 

Utmed riksväg 56, mellan Heby och Gävle, ligger Tärnsjö. Där, på en 348 meter lång löparbana i klassisk kolstybb, alltså finfördelat kol som blandas med sand, lera och tjära, sprang Elov Olsson 757 varv. Han var en av deltagarna i Tärnsjö 24-timmars som gick 23–24 maj. Under detta dygn lyckades han både ta näst bästa svenska tid på 100 miles och springa näst längst i Sverige på ett 24-timmarslopp.

Bild: Erik Desmeules

Han sprang 263,746 kilometer, mindre än 2,8 kilometer från Johan Steenes svenska rekord från 2017. Målet var dock att klara 285 kilometer.
– Att jag kom så pass långt som jag ändå gjorde var väldigt häftigt för mig. Det kändes ju dåligt till och från de sista nio timmarna. Det känns ofattbart just nu. Sen att jag hade mycket högre mål är väl en annan sak, säger Elov.

De senaste två månaderna har det körts virtuella lopp och utmaningar i Gävle. En av dessa var 10 maj när Stefan Ehrin och Kristoffer Wallberg sprang upp för Mount Everest – i Hemlingbybacken i Gävle, som mäter 35 meter. De behövde springa upp och ner 253 gånger för att nå 8 848 höjdmeter. Elov hejade då på och sprang drygt hundra vändor själv. När han tränade i veckan efter så kändes det lätt att springa trots att det värkte i låren. Han hade hört om ett 24-timmarslopp som skulle hållas. När han insåg att det var sju mil hemifrån så var saken klar, han skulle vara med.
– Jag har tränat bra i år. Dagen innan loppet kom jag upp i 3 000 kilometer för året. Däremot har jag tränat för att springa snabbare lopp.

Målet i år, innan coronautbrottet, var världens största ultramaraton, Comrades Marathon som mäter 90 kilometer. Tidigare har han sprungit bland annat Western States Endurance Run, ett lopp på 100 miles i Kalifornien med cirka 5 500 höjdmeter. Han menar att den mentala utmaningen blir större på en varvbana än på lopp som dessa där man kan ta in den vackra naturen.
– Du ska vara en maskin som bara går runt, runt. Det är bara att gilla läget och göra det man ska, säger han.

Bild: Erik Desmeules

När Elov jämför detta lopp med sina två tidigare 24-timmarslopp så tycker han att mycket är likt men att den stora skillnaden ligger i att han är en mer stabil löpare nu. Trots motgångar kunde han hålla uppe tempot när han väl sprang. Men vid alla tre tillfällen har han fått yrsel. Första gången var den väldigt intensiv. Denna gång kom yrseln efter 15 timmars löpning och kom och gick sedan i vågor de sista nio timmarna.

Vi duschade av mig en gång i både varmt och kallt vatten för att jag skulle komma igång. Efter det var det ”lägg dig på bänken, på med vatten och så upp igen” så fort yrseln kom. Det var no mercy. 

Även magen började krångla för Elov under loppet.
– Löpare som jag sprang om sa efteråt att de tänkte ”här kommer Elov” eftersom de hörde min mage som kluckade. Man tror verkligen att man behöver gå på toa men när man kommer dit så händer det ingenting. Då känns det ju onödigt att ta tid från löpningen till det, säger han.

Läs också ”Så orkar du ultralångt”

Utan supporten han fick tror inte Elov att han hade klarat att springa hela loppet denna gång. Han hade nog kommit på fler anledningar att sluta än att fortsätta. Det viktiga med bra support, menar han, är att de känner en väl och vet hur man reagerar när man blir trött.
– Johan (Lantz) vet att han måste vara ganska hård med mig och att jag kanske kan bli lite ynklig och mesig. Han hade också mer perspektiv på hur jag låg till och vad som var möjligt.

Elov tror att hans främsta styrka som ultralöpare är att han kan behålla ett bra löpsteg i låg fart. Han tränar i princip bara löpning, utan att komplettera med annan träning. Ändå har han varit förskonad från skador. 
– Det är knappt så att jag får nämna att jag har någon känning i vårt gäng, då får jag ett ont öga.

Dessutom har han aldrig fått kramp när han har sprungit.
– Det var nära en gång när jag sprang ett lopp i Spanien och pulsade genom snö, säger han.

Elov är inte särskilt strukturerad i sin träning utan provar sig fram. Några mätningar av syreupptagningsförmåga blir det till exempel inte.
– Jag märker väl att folk mäter det då och då men jag gör inte det. Jag är väl inte så mycket teoretiker av mig, jag kör mest på känsla. Så länge jag blir bättre känns det som ett vinnande koncept.

Är du sugen på revansch nu?
  – Nej, inte just nu. Men jag kommer garanterat att springa fler 24-timmarslopp.

Bild: Erik Desmeules

Läs också Ursvik Ultra, George Mallory och ryggskott!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in