Ledarkrönika: Konsten att skapa världens bästa löpare

Ledarkrönika: Konsten att skapa världens bästa löpare


Jag läser titeln på omslaget till Adharanand Finns bok ”Jag sprang med kenyanerna – hemligheten bakom världens snabbaste löpare” och tänker cyniskt ”hemligheten är dopning”. Sedan Finns bok gavs ut 2012 har nämligen det kenyanska löparundret fått ytterligare en, inte så smickrande, delförklaring.

Flera avslöjanden har gjorts om utbredd dopning och djupt gående problem med korruption i det kenyanska friidrottsförbundet (vi skrev om detta i januarinumret). Därför hotar det internationella antidopningsorganet Wada nu att stänga ute alla kenyanska idrottare från OS i Rio, då man ännu inte tagit krafttag mot den utbredda dopningen.

Sedan börjar jag läsa ”Jag sprang med kenyanerna” och kan inte lägga ifrån mig boken. Adharanand Finns flyhänta analys av det kenyanska löparundret är rakt igenom fängslande.

Historien handlar om hur han, en medelålders brittisk före detta tävlingslöpare, blir besatt av idén att ge löpningen en sista chans innan det är försent. Finn flyttar därför med sin familj till Kenya för att träna med – och skriva om – världens bästa löpare.

Väl på plats bosätter de sig i Iten, där han sakta men säkert börjar identifiera de olika faktorer som verkar ligga bakom de kenyanska löparnas framgångssaga. Finn vänder och vrider på fysiologiska och genetiska aspekter. Han diskuterar kosthållningen – en extremt kolhydratrik och fettsnål kost – och geografiska förutsättningar som den höga höjden. 

När han kommer in på kulturella och sociologiska faktorer börjar det bli riktigt intressant. I den kenyanska löparkulturen är hängivenheten och disciplinen total. Den som satsar på att bli löpare, inspirerad av de många framgångsrika löparna i sin närhet, stöttas ekonomiskt av sin familj. Är du löpare i Kenya så är du inte någon motionär – du springer för att vinna, för att överleva. Löpningen är ditt enda jobb. Du lever ett oerhört spartanskt liv, springer hårt och vilar hårt. 

Den inhemska konkurrensen är mördande. De löpare som lyckas, får chansen att komma utomlands och springa större lopp med mer prispengar. Pengar som kan ta deras familjer ur fattigdomen, pengar som kan förändra livet för en hel by. Det är en oerhört stark drivkraft. 

Men den största faktorn bakom framgången, menar Finn, är att allt detta kombineras med en fysik som grundläggs i unga år. Barnen växer upp i en miljö präglad av hårt arbete på familjens gård, utelek och löpning barfota till skolan – vilket slipar fram ett effektivt löpsteg i unga år. Visserligen springer de inte för att bli löpare, de gör det för att de får stryk om de kommer försent.

Men resultatet blir en bred aerobisk grund, den fysiska bas som löparcoachen Ulf Friberg (i Claes Åkesons intervju på sidan 32) menar är förutsättningen för att lyckas som löpare. Den grunden, i kombination med alla andra faktorer som han identifierar, menar Finn är svaret på hemligheten bakom världens bästa löpare. 

Men då tar Finn alltså inte alls upp dopningsproblematiken. Kanske för att han inte stöter på den i Kenya, eller för att han helt enkelt väljer att inte diskutera det som en möjlighet – avslöjandena kom ju som sagt efter bokens utgivning. Detta försvagar förstås Finns argumentation, samtidigt som det kenyanska löparundret är så mycket mer och så mycket större än några fuskare. Kan du bortse från dem så är ”Jag sprang med kenyanerna” en hejdlöst underhållande, intressant och tankeväckande bok. 

Är du intresserad av löpning? Läs den.

Här kan du läsa senaste numret av RW digitalt!


Nr 8 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Frisk kropp – och knopp! Så påverkas din psykiska hälsa av löpning
  • Tänk dig snabb med mental träning
  • 15 enkla knep för bättre prestation
  • Nya teknologin som förändrar löpningen – för alltid!
  • Så lär du dig känna farten
Bli prenumerant
Antal kommentarer: 1

Johan Renström

Sitter också och läser den just nu. Började läsa igår och snart klar. Otroligt bra flyt i texten och man bara bläddrar vidare. 16-åringarna är till 60 % klara när de börjar träna, sa någon i boken. De har en bra grund byggd på barfotalöpning, disciplin, hårt arbete och stark motivation att ta sig ur detta elände – att springa runt hela dagarna för att överleva mellan hem, skola och kor är inte kul.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Krönika: Jag är en vaccinerad dåre

Mimmi Kotka springer trail, gärna långt och över höga berg.  Hon är just nu en...

Läs mer

6 nummer av Runner’s World med trådlösa hörlurar på köpet!

Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World  tillsammans med ett par Defunc...

Läs mer

Ledarkrönika: Världens bästa antistressmedicin

I tidningen berättar vi nummer efter nummer om hur löpningen påverkat andras livshistorier. Men här...

Läs mer

Mårten Klingberg: Att reda ett näste

"När exakt under förlossningen tänker du att det är läge att sticka ut på en...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Runner's High - meningen med att vara människa

Vad exakt är det som händer i hjärnan? Och hur kan du öka chansen att...

Läs mer
Ledarkrönika: Min perfekta helg!

Du vet de där överdrivet idylliska helgreportagen i livsstilsmagasinen? RW:s chefredaktör skruvar lite på konceptet. Hur skulle din drömträningshelg se...

Läs mer
Coltings krönika: Träningsfarsoten

Den här veckan lyfter vi träning, folkhälsa, välmående och dagens hälsoklimat ur olika infallsvinklar. Jonas Colting undrar när debatten om...

Läs mer
Så undviker du sittsjukan

"Jag förmodar att du sitter ner när du läser detta. Sitt still en stund till och läs färdigt. Sen tror...

Läs mer