I januari rivstartar många människor sina nya liv. Det ska tränas hårt och ätas sunt. Igen. Kontrasten är stor i februari – lysrören surrar över dammiga trappmaskiner, månen skiner över tomma motionsspår.

Varför blir det så här? Kanske för att vi strävar efter ideal som inte är särskilt realistiska, och formulerar målsättningar baserade på vad vi kanske en gång klarade av – inte vad vi rimligtvis klarar nu. Förväntningarna på snabba resultat är stora. Genvägarna till våra högt ställda mål går via tillkrånglade träningsmetoder, avancerade dieter och produkter som gör halva jobbet åt oss. Men när vi inte ser något resultat efter en månad så drar vi slutsatsen att det är vi som är odugliga. Och ger upp. Igen.

Jag ska inte låtsas att det är lätt. Det är det inte. Har du dessutom knappt tränat tidigare så är det ännu svårare. Att utveckla en träningsvana som är hållbar över tid – det vill säga för resten av ditt liv – kräver tid, tålamod och viljestyrka.

För att lyckas måste du börja med dig själv. Och det första du ska göra är att sluta se på träning, mat och hälsa som ett sorts undantagstillstånd. Som Mårten Klingberg uttrycker det i nya numret (RW nr 2, 2015): ”Träning ska vara som att borsta tänderna – något man bara gör”.

Var också realistisk. Utgå från hur ditt liv ser ut och hur du ska kunna göra träningen till en självklar del av din vardag. Bestäm dig sedan för att prioritera din träning. Planera in den. Hitta luckor. Men ha inte så höga krav att träningen inte blir av. All träning är bättre än ingen träning; så anpassa innehållet efter vad du klarar just nu. Just här. Idag. Och tänk på att kontinuiteten är din bästa vän. Det viktiga är inte hur fort du springer, eller hur långt eller hur många intervaller du gör. Det viktiga är att du tränar. Resten kommer sedan.

Låter det jobbigt? Det är det. Men bara i början. Funkar det? Ja, garanterat – det är kliniskt bevisat i schweiziska laboratorier. Men du kommer att behöva massor med inspiration och motivation. Det hoppas jag att du hittar på följande sidor. Tålamod, svett och lite jävlar anamma får du stå för själv.

Så välkommen till februari – och välkommen till vardagen. Den kan bli hur bra som helst.