Möt vår bloggare Joel Svensson

Möt vår bloggare Joel Svensson


Berätta lite om vem du är.
– Jag heter Joel Svensson, är 22 år och skriver en blogg här på Runner’s World Triathlon. Jag skriver alltid så himla långt, jag har försökt att göra någonting åt det men det har visat sig omöjligt. Så håll ut till slutet nu!

Jag bor och lever tillsammans med min fästmö Maria i Umeå. Jag läser till läkare, vilket har varit en dröm så länge jag kan minnas. Efter flitiga gymnasiestudier kom jag tillslut in här i Umeå. Många frågar varför jag vill bo ”bland myggor i kalla Norrland”. Här har jag möjlighet möjlighet att kombinera mitt idrottande med studierna genom att läsa på halvfart. Och Umeå är en fantastisk stad att leva i.

Drömmen om en idrottskarriär tog inte fart förrän jag var runt 18 år, jag tränade hårt på egen hand men tränade inte alltid så smart. Jag reste till Nya Zeeland 2012 och träffade många professionella triathleter, jag åt bland annat – helt ovetandes – lunch med Jürgen Zack. Han är tydligen en riktig legendar inom Ironmanvärlden. Jag småpratade kort med Bevan Docherty, träffade på Andrea Hewitt och gick runt i Auckland med Per Vikner för att titta på Brownlee, Gomez och Joel Vikner. Det kanske beskriver lite vem jag är. Jag lever efter övertygelsen om att vi alla är precis vanliga människor och att vi alla har all chans att kultivera och använda våra inneboende förmågor. Jag försöker åtminstone använda och förfina mina gåvor så mycket det går, varje dag.

Hur kom det sig att du började med triathlon?

– Jag började satsa hårt på triathlon för att jag älskar perspektivet jag får av träning. Sällan är ett glas vatten så uppskattat som efter ett längre löppass, en jordnötssmörsmacka så god som efter tre timmar cykel eller lättnaden så stor som att få luft efter en lång timme i bassängen. Det blev mitt svar på frågan: ”varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?” Jag bestämde mig för att göra detta till min livsstil och hur hårt, hur jobbigt eller hur motigt det än blir så ska jag fortsätta utan ifrågasättande. Velandet orsakade ångest och det var ju en produkt av alla valmöjligheter jag hade – så varför inte utesluta några? Mitt mål var att ”jag har sprungit idag!” skulle låta lika dumt som att säga: ”jag har borstat tänderna idag!”. Beslutsamheten har hållit i sig med en tilltagande kärlek till rörelse som bonus. Sedan har mycket hunnit förändras sedan dess, vilket är tur.

Bästa tränings- och tävlingsminnena?

– Jag har alltid sagt att jag gillar att träna själv. Men mina finaste träningsminnen kommer mestadels från någon form av gruppträning. I gymnasiet sprang t.ex. jag och en klasskompis två mil innan frukost. Sedan åt vi en omelett tillsammans. Det är ett fint minne som har gett upphov till fler, lika fina minnen. I tävlingssammanhang får jag nog säga att de flesta lopp som jag och min bror har kört tillsammans har blivit något alldeles särskilt. Inte så mycket förr kanske, när jag hellre struntade i loppet än vad jag var villig att riskera stryk av honom – men i efterhand är det alltid de roligaste minnena. I år har vi kört en del tillsammans och så länge jag är snabbare så är det himla roligt, haha.

Har du något riktigt dåligt minne?

– Jag har en god förmåga att klanta till det på cyklingen. Jag har cyklat fel tre gånger på åtta tävlingar – ingen av dem egentligen förståeliga, jag har bara så extremt dåligt lokalsinne. Det är ju alltid helt sjukt tråkigt.

Hur ser målen ut framöver?

– Mitt mål för denna och nästa säsong är helt enkelt att få se hur utvecklingskurvan ser ut efter en säsong med mer träning, mer återhämtning och bättre mat än någonsin tidigare. Jag siktar på runt 20 timmar i veckan från november och framåt och håller tummarna för att jag ska få vara skadefri så mycket det går. Jag tror på mig själv om jag nu äntligen skulle få ett år med konsistent, bra träning. Ett annat mål är att hitta lite support (mer än från mamma) utifrån – sökandet efter sponsorer gör jag med skräckblandad förtjusning. Det är lite otäckt att marknadsföra mig själv, ganska blottläggande, men det ger en krydda av seriositet i att försöka se mitt idrottande mer och mer som min nuvarande profession. Fake it till you make, som man brukar säga.

Har du någon förebild?

– Roger Federer! Han sägs ha haft ett fruktansvärt temperament som ung medan han nu inte rör en min på tennisplan – bara spelar på som en maskin. Den mentaliteten ser jag upp till. I triathlonsammanhang vill jag nämna Joel Vikner. Jag träffade honom när jag reste i Nya Zeeland – han frågade om jag inte ville käka middag med honom och hans familj på kvällen (detta efter VM i Auckland) och så blev det! Att vara så inbjudande inför naiva triathlonentusiaster kräver en stor ödmjukhet. Får man se en bild på min outfit under den tiden så förundras man nästan ännu mer över att han inte tog två steg bakåt istället. Coolt för Joel att bli omnämnd bredvid Roger Federer, men det ger jag honom.

Hur ser en perfekt söndag ut?

– Jag vaknar tidigt av mig själv, springer en lång runda alldeles för tidigt för att vara vettigt. Sedan äter jag gröt med Maria och så har jag tid att sova lite till, gärna under obegränsad tid. Sedan kanske jag gör någon nytta – pluggar, städar eller mekar med något för att sedan laga en god lunch. Eftermiddagen spenderar jag med Maria på vilket sätt vi än känner för och på kvällen träffar vi några kompisar – spelar spel, går på bio eller bara sitter och snackar. Sedan är det läggdags i tid – jag vill ju få en lika perfekt måndag!

Hur ser en typisk uppladdning ut för dig inför en tävling?

– En riktigt dålig uppladdning är när jag simmar en timma dagen innan tävling – får en pollenchock av pollenkornen som finns i vattnet, nyser och snorar med ett blytungt huvud bokstavligen hela natten. På morgonen dricker jag en halv liter ren rödbetsjuice tre timmar innan start för att komma försent till starten för att all denna juice tvunget skulle ut igen. Jag försöker sedan att hänga på de snabbaste simmarna i hundra meter och där har jag garanterat mitt livs sämst förberedda lopp!

De bästa förberedelserna är när jag bor på ett hotell femhundra meter ifrån tävlingsområdet två nätter innan start. De sista passen kör jag på tävlingsbanorna och jag är där under hela uppbyggandet av tävlingsområdet. Jag tar det 100% lugnt på hotellet och bara laddar mentalt inför att ha roligt på tävlingen. Jag äter lätt mat, umgås med familjen och läser en bra bok. Där har jag förmodligen mitt livs bäst förberedda lopp!

Vad får vi läsa om i din blogg?

– Det bästa är om ni går in och tar er en titt helt enkelt. Det är svårt att säga generellt. Det är en del triathlon antar jag, men mest om mina tankar kring vardagliga ting, kring livet som nyförlovad, halvtidsstuderande läkarstudent som satsar mot triathloneliten. Jag försöker att integrera triathlon med livet, istället för att separera dem år. Det låter lite lame, men det är mer än ni anar!

Tre snabba…

Kvällsträning eller morgonträning?
– Morgonträning.

Snabba löpintervaller eller längre distanspass?

– Snabba löpintervaller.

Punka på tävling (olympisk distans) eller simma utan våtdräkt?

– Simma utan våtdräkt (hellre ”samma för alla” än att drabbas av något så oturligt som en punktering).

Rolig kuriosa om mig:

– I sexan sade några sångpedagoger åt mig att jag uppriktigt borde överväga en sångkarriär. Jag gjorde ingenting med det och sedan kom målbrottet – problem solved. En mer triathlonrelaterad kuriosa är att jag kom tvåa i Kilsbergens motionstävling bland de första lopp jag körde, 2012. Jag hade ett par genomskinliga Biltemacykelshorts under min våtdräkt från Clas Ohlson. Jag hade nålat ihop ett vitt HM-linne med shortsen, med säkerhetsnålar. Cykeln var en aluminium-Crescent som jag köpt för en sommarlön två somrar tidigare och på huvudet hade jag en Biltemahjälm värd 150 kronor. Två år senare körde jag sprint i Kilsbergen. Jag fick sämre tider då, med min Girohjälm och karbonproppade Cervélo S5 – jag var nog sämre förberedd. Ibland tänker jag att jag var så mycket coolare då, för tre år sedan alltså…

Här hittar ni Joels blogg. 


Nr 5 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Fem farthöjande pass du måste testa
  • Det händer vid överträning
  • Ätstörning? Symtom du ska ta på allvar
  • Artros i knät?
  • Nya sköna löparskor
  • 6 enkla sätt att testa formen
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Läs också

Anders Hansen: Den motvillige löparen

Vi träffar succéförfattaren Anders Hansen och pratar om framgången, hans egen löpning och huruvida vi...

Läs mer

6 nummer av Runner’s World med trådlösa hörlurar på köpet!

Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World  tillsammans med ett par Defunc...

Läs mer

Så orkar du ultralångt

Om du ska springa ett ultralopp som Ultravasan gäller det att ha en koststrategi. Så...

Läs mer

Lisa Nordén jagar formen

Sveriges och en av världens främsta triathleter, Lisa Nordén, tränar just nu på höghöjdsläger i...

Läs mer

Fler intressanta artiklar

Bakom varje framgångsrik man finns en kvinna

Det är nog ingen som missat Patriks Nilssons fantastiska resa när han tidigare i år...

Läs mer
Ta chansen att träffa Patrik Nilsson!

På tisdagkväll 18 oktober har du chans att möta Patrik Nilsson och höra hans berättelse om vägen till att bli...

Läs mer
Fin OS-debut av Sharhrzad Kiavash

I söndags avgjordes för första gången triathlon i OS i Paralympics. Svenska Shahrzad Kiavash debuterade och hon gjorde det med...

Läs mer
Tipsen du inte vill missa inför Ironman Kalmar

Nu är det inte långt kvar. Nerverna kanske börjar kännas och nu ska träningen vara gjord. Nästa lördag, 20 augusti...

Läs mer