Tyvärr blev det ingen ny succé för Andreas Almgren på den stjärnfyllda Diamond League- galan i Monaco. Svensken tvingades bryta efter 3000 meter. På hemmaplan har Lag-SM avgjorts och utomlands har flera svenskar tävlat.
Efter europarekordet i Stockholm var det dags för Andreas Almgren att ställa sig på startlinjen igen. Den senaste tiden har han spenderat på höghöjden i St Moritz och enligt han själv har träningen flutit på bra.
Men tyvärr blev det en tung kväll för svensken. Efter att ha passerat 3000 meter på 7.39 tvingades han bryta med kramp i baksidan.
Vann gjorde istället Almgrens huvudmotståndare för dagen, etiopiern Yomif Kejelcha, på 12.49.
Övriga resultat från galan som stack ut var Emmanuel Wanyonjis fina 800m- lopp. Kenyanen klockade in på det nya världsårsbästat 1.41,44.
Alla resultat från Monacos Diamond League hittar ni här.
Lag-SM
I Sollentuna avgjordes under helgen Lag-SM finalen där de åtta bästa klubbarna i Sverige gjorde upp om SM- titeln. Tävlingarna präglades av mästerskapslopp där placering gick före tid.
Dock sticker några resultat ut lite grann. Bland annat fick Jonas Glans se sig besegrad i spurten på männens 5000 meter. Efter att ha dragit hela loppet blev han slagen av Turebergs Meron Goitom som vann på 13.50.
Och i damernas 3000 meter hinder vann Spårvägens Fanny Szalkai på 10.14,91. En tid som tar henne upp som den femte bästa junioren genom tiderna i Sverige.
På den klassiska BMC, British Milers Club, i Watford slog Kevin Bodén till med 1.50,22 på 800 meter. En tid som gör honom till åtta i Sverige i år.
På andra sidan Atlanten har Hanna Hermansson, Yolanda Ngarambe och Mia Barnett tävlat. I Eagle Rock, Kalifornien, sprang Hermansson 800 meter på 2.04,35. På samma tävling fast på 1500 meter kom Barnett in på 4.08,38.
I Memphis sprang Yolanda Ngarambe in på 4.07,74 på 1500 meter.
Europarekordhållaren Andreas Almgren har tagit sig till St Moritz för att ladda inför resten av sommaren. RW följde med honom på ett träningspass inför Monacos Diamond League.
Solen skiner över den blåa banan i Chiavenna, byn som omringas av Alperna. Klockan är strax efter halv tio när Andreas Almgren parkerar och temperaturen har precis passerat 25 grader.
Egentligen är det på höghöjden i St Moritz i Schweiz, någon timme i bil härifrån, han håller till men idag har han åkt ned på låglandet för dagens första pass. Här bor också hans tränare Urban Aruhn under en vecka.
Efter några minuter kommer också Urban till arenan. Almgren värmer upp och Aruhn lånar en av cyklarna som finns till för allmänheten.
Passet startar, 20×400 meter står på programmet och det genomförs utan några problem. Kontrollerat på 61 sekunder/intervall. När Almgren springer går det inte att se om det är första eller 20:e intervallen, han ser lika fräsch ut.
– Tanken var att ligga ungefär i 5000 metersfart så väldigt kontrollerat, säger Almgren efter passet.
Almgren efter 20×400 på italiensk mark. FOTO: Olof Silvander
Fått plats i Monaco
Fredagen den 11:e juli är det dags för nästa tävling, Monacos Diamond League. Kanske den mest prestigefyllda DL- tävlingen som finns.
– Jag skulle säga att formen är ganska god just nu. Jag har tränat rätt hårt här i två veckor så kroppen är ganska trött just nu men det är åtta dagar kvar innan Monaco så träningen kommer lättast mer och mer. Nästa vecka och in mot fredagen kommer det att bli väldigt lugnt och då hoppas jag på en peak i formen.
Det är inte vilka som helst han kommer att ställas mot i Monaco. Tävlingen lockar nästan alltid de bästa i världen på varje gren. På 5000 meter kommer bland annat Yomif Kejelcha, Hagos Gebrhiwet och Dominic Lobalu att springa.
– Jag skulle ändå säga att jag nu börjar närma mig en nivå där det är realistiskt att försöka vinna de loppen jag springer, så det är väl ett mål. Att försöka vinna loppet, berättar Almgren och fortsätter.
– I Stockholm var det mer en tanke på tid men nu så är det mer placering som jag tänker på. Sen brukar det krävas en rätt bra tid för att vinna i Monaco också så det kanske kan bli det också.
Hör du det här, Gunder? Såg du det, Gärderud? Musse, var du på plats? Det har skett igen.
I slutet av sommaren kommer det att vara ett decennium sedan DN- galan blev Bauhaus- galan. Då, för tio år sedan, var sensommarkvällen mörk och kall. Galan saknade stjärnor och svensk friidrott famlade i mörkret. Ärligt talat, vem brydde sig om den där kvällen.
Idag var stämningen något annat. Solen sken, på flera plan, och läktarna var i stort sett fulla. Startlistorna proppade med OS- medaljörer och på invigningen gick självaste Usain Bolt ut tillsammans med Ingemar Stenmark. Ingen ville missa det här.
Almgren ljuger inte
Andreas Almgren är ärlig på ett oarogant sätt. När han säger att formen är bra menar han det för han har tänkt. Det krävs inte många sekunder med 30- åringen för att förstå att det är en ingenjör som pratar. Killen har koll, inget han gör eller säger är en slump.
När klockan stod nio minuter efter sju startade därför Stadions inferno. Tillsammans med ett gäng världslöpare ingen brydde sig om drog Almgren iväg från 5000 meters- starten, Daniel Ståhl gick in i diskusburen och juste, jävlar, Mondo Duplantis la upp ribban på 6.28. Friidrotten levde och arenans puls var tillräckligt hög för att överrösta en Håkan Hellström- konsert.
Runt 19.25 skulle man kunna tro att piken var nådd. Äntligen hade det skett. Duplantis efterlängtade världsrekord på hemmaplan. Vilken grej! Wow! Kan vi gå till baren nu? Nej för f*n alla är ju kvar!
Det såg så lätt ut
På rundbanan hade Almgren precis blivit huvudperson i 5000 metersloppet. Han som målats upp som det stora hotet, OS- guldmedaljören Cole Hocker, var borta, stekt och rökt i en Grand Slam track- eld. Kvar var bara Kuma Girma, etiopiern som gjorde 12.46 för några dagar sedan, men helt ärligt, vem bryr sig om det?
Inte Andreas Almgren i alla fall. Han dunkade på från tät och med 800 meter kvar var vinsten klar. Klockan var kvar i kampen och ljusharen hans enda vän. Men med ett varv kvar hade han lämnat även dem bakom sig.
På sista varvet agerade Daniel Ståhl klackledare på sin raka och med 100 meter kvar lämnade 30- åringen den kurva där allt kunde ha slutat för nio år sedan. Mållinjen korsades, Almgren föll ihop, klockan stannade på 12.44 och svensk friidrotts största minuter sedan gulden i Athen hade precis inträffat.
Platsen förpliktigar
Att tro att allt är klappat och klart och att vägen mot VM- medalj nu ligger öppen för Almgren är att blunda för historien. Killen har haft fler skador än vad Gyllene tider haft comeback- turnéer.
Men kanske är det så att han lärt sig nu, jag vet inte. Oavsett så vill jag våga drömma nu för den här kvällen tillåter det och platsen förpliktigar det.
För nio år sedan kunde allt ha slutat här. När hans båtben gick av på stafett-SM var han nere för räkning. Historien om hans otaliga comebacks är som en Rocky- film.
Men jag nöjer mig inte med att stanna vid att det här var en kväll för Andreas Almgren. Det här är större än så. När Almgren korsar mållinjen syr han en söm mellan det gamla och det nya.
För 80 år sedan dominerades löparbanan av en svensk från Hemsjö. Gunder Hägg slog världsrekord på världsrekord vart han än sprang och Stadion fylldes för honom. För 50 år sedan var det Gärderuds tur och för snart 20 stod jag själv och skrek när Mustafa Mohammed gick upp i ledning i DN- galans huvudnummer. Jag vågar nästan säga att vi i Sverige blir exalterade så fort vi ser en spiksko på en röd tartanbana.
“Ska ta henne hit”
Men det är som att Almgren sett historien, synat den och höjt insatsen. Supertalangen som trillat ner i skiten, kommit tillbaka och alltid blivit bättre. Thrillern, som är hans karriär, nådde sin hittills största pik idag och historien om den kommer att berättas i generationer.
Min morfar brukade prata om hur Ingemar Johansson vann världsmästartiteln i boxning 1959, min pappa om Anders Gärderuds OS- guld i Montreal 1976. Själv har jag inga barn (än) men är lyckligt lottad med ett syskonbarn. En dag ska jag berätta om allt det här. Om svensk löpnings ständiga comeback- kid och vad han gjorde här på Stockholms stadion den 15:e juni 2025.
Han gjorde det igen, 30-åringen från Sollentuna. Stockholms stadion stod upp när Almgren korsade mållinjen på 12.44,27.
Armand Duplantis hade knappt hunnit landa i stavhoppsmattan innan det var dags för nästa svenska friidrottsstjärna att skriva historia.
Med 12.44,27 fick Andreas Almgren hela Stadion i extas när han slog Mohammed Katirs två år gamla Europarekord på 5 000 meter – ett rekord med en parentes kring sig då spanjoren nu är avstängd för brott mot dopningsreglerna.
Almgrens rekord är hans andra Europarekord och gör att han nu är tolva genom alla tider på sträckan.
Samuel Pihlströms vecka kommer (sjukt nog) i skymundan en sådan här kväll. Hällelöparen smällde redan i torsdags till med svenskt rekord på en engelsk mil när han gjorde 3.49,70 på Diamond League- tävlingarna i Oslo.
I dag var det 1 500 meter på schemat och “Pilen” flög igen. Med 300 meter kvar gick han upp i tät och drog ifrån de övriga. När han passerade mållinjen stannade klockan på 3.31,53, en tid bara han själv i den svenska historien sprungit snabbare än.
Även för Vidar Johansson blev kvällen på Stadion lyckad. I hinderloppet slutade han åtta på det nya personliga rekordet 8.17,89.
Andreas Kramer gjorde sin andra 800:ing för veckan. Efter fina 1.43,73 i Oslo blev det nu stabila 1.44,08.
Samuel Pihlström i sitt Hälle-linne. FOTO: DECA Text & Bild
Cernjul och Provci
I Oslo sprang både Carmen Cernjul och Saga Provci 1 500 meter. Efter ett tufft upplopp där unge Cernjul blev instängd slutade hon trea på 4.10,64, den näst bästa tiden av en svensk junior genom tiderna. I samma lopp blev Saga Provci nia på det nya PB:et 4.15,86.
Under söndagen, i Stockholm, möttes de igen och duellen fick ombytta roller. Efter ett fint upplopp var det Provci som korsade mållinjen först på 4.13,40, följt av Carmen Cernjul på 4.15,37.
Efter de internationella mästerskapen brukar NCAA-finalen i universitetsmästerskapen i USA räknas som det mest prestigefyllda. Under helgen har den avgjorts – och det med svenska framgångar.
På damernas 5 000 meter tog Vera Sjöberg silver efter en mycket fin avslutning där hon rundade stora delar av fältet på sista varvet. Klockan stannade på 15.34, vilket är sju sekunder från hennes PB men en sekund efter segraren.
Extra imponerande är att hon på samma mästerskap också sprang 1 500 meter. Där tog hon sig till final tillsammans med Mia Barnett och slutade elva på 4.11,42. Barnett blev tolva på 4.13,43.
Vera Sjöberg under Inomhus-VM i vintras. FOTO: DECA Text & Bild
Den svenska löparkungen slog till i Drammen, denna gång på 5 km landsväg. Nu är han bland Europas snabbaste löpare genom tiderna på ytterligare en distans. Bakom honom blev det en ny topptid av den där junioren från Lidingö.
13.05, så lyder det nya svenska rekordet på 5 km landsväg och det var på det upphaussade loppet i Drammen som det slogs.
Andreas Almgren hade hjälp i ungefär halva loppet, sedan var det en progressiv solokörning från 30- åringens sida. Efter att ha börjat i 3.05 min/km avslutade han loppet i 2.37- fart och kunde korsa mållinjen som segrare på den tredje snabbaste tiden någonsin av en europé på distansen.
Resultatet är ett nytt fint tecken för svensken som redan hunnit med att slå Europarekord på den dubbla distansen. Nu blir det höghöjdsläger för att ladda inför sommaren där första loppet blir på Bauhaus-galan den 15:e juni där han springer 5 000 meter.
I samma lopp som Almgren sprang även svenskarna Karl Ottfalk och Yohannes Kiflay. De slutade på sjätte respektive sjunde plats på 14.06 och 14.16.
Andreas Almgren under loppet i Drammen. FOTO: DECA Text & Bild.
Juniorens otroliga lopp
På samma tävling men på den dubbla distansen gjorde Lidingös Sebastian Lörstad ännu ett otroligt lopp. Den snart 17-årige löparen blev femma i seniorklassen på 29.07, nytt personbästa med två sekunder och den elfte bästa tiden någonsin av en europeisk junior.
Efter att ha passerat halvvägs på 14.04 fick Lörstad, precis som Almgren, springa stora delar av loppet solo. Till den segrande marockanen Soufiyan Bouqantar saknades det till slut drygt en minut.
På damsidan blev Emilia Lillemo bästa svenska. Hon tangerade sitt två månader gamla personliga rekord när hon blev åtta på 32.20. En tid som endast fyra svenskor sprungit snabbare än någonsin.
På RW:s instagram finns även filmer från tävlingen.
Lörstad under nordiska mästerskapen i terräng. FOTO: DECA Text & Bild
Berlin halvmarathon och en kort USA-koll
Europas fjärde största stad bjöd upp till löparfest när Berlin halvmaraton avgjordes under söndagen. Det blev dubbel etiopisk seger. Fotyen Tesfay vann damloppet på 63.35 – bara hon själv, Agnes Jebet Ngetich och Letesenbet Gidey har sprungit snabbare genom tiderna. På herrsidan gick det också fort då Gemechu Dida vann på 58.43.
Bland svenskarna var Sanna Mustonen (1.13.13) och Heshlu Andermarian (66.03) snabbast.
Alla resultat från Berlin halvmaraton hittar ni här.
I USA JEM-kvalade Ljungbys och Kansas Ebba Cronholm på 3 000 meter hinder när hon gjorde 10.07 vid Stanford Invitational.
På lördag 5 april springer vår svenska världslöpare Andreas Almgren ett femkilometerslopp i norska Drammen. Målet är att utmana Europarekordet på distansen, som nyligen sänktes under 13 minuter till 12:57. Runner’s World fick en intervju med Andreas dagen innan loppet.
Hej Andreas! Du har berättat att det här blir första gången du springer ett elitlopp i april månad?
– Ja, jag kan inte komma på att jag kört något lopp i april tidigare. A Lennart Julin eller någon annan expert får rätta mig om jag har fel. Oftast har man ju som banlöpare en period med mycket träning den här tiden på året, då ligger fokus mot tävlingar längre fram på säsongen.
Hur känns det att lägga in ett femkilometerslopp i april månad när det är träningsperiod?
– Ja, det är just det. Jag vet inte riktigt var jag står formmässigt. Men jag kommer från en väldigt bra träningsperiod som jag hade inför inomhus-EM (där Andreas blev 4:a på 3 000 meter, reds. anm.). Sedan dess har jag tränat på med hög mängd i ett par veckor.
Har du kört något speciellt pass inför morgondagens rekordförsök?
– Jag har fått till ett specifikt pass, som vi la in en vecka innan loppet. Jag sprang tio gånger 800 meter med 75 sekunders vila. Intervallerna gick i lite stegrande fart, från 2.05 ner till 1.59 ungefär per intervall, med 2.03 i snitt per åttahundring (snittfarten innebär ca 2.33 min/km, reds. anm.). Det var inget maxpass, men förstås jobbigt – och det kändes oväntat bra. Jag hade en god känsla. Så jag tror att jag ändå är i hyggligt slag.
Baserat på det, har du någon känsla för hur formen är?
– Formen är lite svår att bedöma efter bara ett specialanpassat pass med så korta intervaller som 800 meter. Men det gick klart bättre än vad jag hade trott. Jag är definitivt bättre nu än vad jag var vid den här tiden förra året. Så jag hoppas ju att formen ska vara god.
Vad är målet på elitloppet i Drammen?
– När vi kom på idén att springa Drammen 5 km så var Europarekordet på 13:12. Men sedan dess har rekordet sänkts ner till 12:57, och det är ju mycket tuffare. Så målbilden att sätta nytt Europarekord har fått justeras lite. Men det vore ändå kul att ge det ett försök.
Du var precis ute på ett pass på plats i Drammen – hur kändes det?
– Jag inledde med att springa 5,4 kilometer distans. Jag hade 3.40 min/km i snitt men då jag startade lugnare så gick det nog runt 3.20 min/km på slutet. Att jag har tagit det lugnt de senaste två dagarna har gett effekt. Jag har kommit upp ur ”gruvan” känns det som efter veckorna med volym. Jag har legat runt 19 mil per vecka efter inomhus-EM.
– Efter distansen körde jag lite rörlighet innan jag bytte till tävlingsskor. Därefter avslutade jag med 6 x 200 meter på banan här i Drammen. Jag hade en minuts vila mellan intervallerna, som gick i en lätt progressiv fart. Jag tror snittet hamnade runt 30 sekunder per intervall.
Varför väljer du att springa 5 kilometer i just Drammen?
– Det är en speciell historia. Jag var i Sierra Nevada i vintras och då var Fredrik Uhrbom och David Nilsson där också. De lyssnade på RW-podden där André, som är ”meeting director” i Drammen, gästade programmet. Efteråt sa jag att om de hade haft 5 kilometer i stället för 10 kilometer som huvudlopp skulle det kanske kunnat passa i mitt schema. Då skrev David till André och Kristian Ulriksen (elitlöpare som har en uppskattad norsk podcast, reds. anm.) som också är med och arrangerar. Sedan var bollen i rullning – och nu är jag här.
Andreas med ”meeting director” André Hjorteseth
Hur tänker du lägga upp loppet för att kunna nå 12:57? Det innebär ju 2:35 minuter per kilometer i snitt?
– Det brukar gå bäst när jag springer lopp i stegrande fart. Så tanken är att försöka gå ut lite försiktigare än snittfarten som krävs för att gå under 12:57. Jag kanske utgår från runt 2:37 på de inledande kilometerna, för att sen förhoppningsvis kunna plocka rätt många sekunder i slutet av loppet.
– När jag sprang mina två snabbaste lopp förra året, 5 000 meter på bana, plockade jag väldigt mycket tid på sista varvet. Så det finns mycket att hämta under den sista delen mot mål om jag känner mig fräsch. Så det är väl bara att sikta på det helt enkelt.
Kommer du få hjälp av andra löpare att klara den tuffa inledningsfart du måste hålla?
– Dawit Seare från Eritrea, som nyligen vann Premiärmilen och även sprang på runt 27.30 i Valencia när jag satte Europarekord på 10 kilometer, kommer till start. Han har ju även farten i kroppen från inomhuslopp på 3 000 meter. Så jag hoppas att han kommer vara med och sparra. Sedan är det en norsk hinderlöpare, Fredrik Sandvik, som ska pejsa loppet inledningsvis. Karl Ottfalk från Sverige är också med.
Hur lägger du upp tävlingsdagen när det gäller kost och energi? Loppet går ju på eftermiddagen, med start kl 16:20?
– Oavsett starttid så gillar jag att äta min sista måltid ganska långt innan, kanske fem timmar innan ungefär. Då är det fokus på kolhydrater, och sedan kompletterar jag med ganska lättsmält protein. Jag gillar antingen kyckling, vit fisk eller vegetariskt så att det inte ligger och skvalpar i magen.
– De sista timmarna fyller jag på med bikarbonat och den blandningen innehåller en del kalorier. Utöver det blir det någon energigel och sportdryck. Jag vill känna mig på gränsen till hungrig när jag står på startlinjen. Hellre hungrig än att man känner sig för mätt.
Hur ser säsongen framöver ut?
– Dagen efter loppet, på söndag, så åker jag till Sierra Nevada igen. Jag ska ligga på hög höjd där i sex veckor – om jag orkar. Det är inte det roligaste stället att vara på, så vi får se om jag klarar av det mentalt. Efter det är jag i Sverige ungefär en månad innan det är dags för 5 000 meter på Bauhaus Galan på Stockholm Stadion – så det blir första loppet på bana för säsongen.
Runner’s World tackar Andreas för intervjun och önskar stort lycka till i Drammen 5k i morgon lördag 5 april. Vi hoppas få återkomma efter ett riktigt snabbt – rekordsnabbt? – 5-kilometerslopp!
Drammen 5K och 10K sänds av Expressen livesportoch utöver Almgren springer även Karl Ottfalk 5 km elitloppet. På 10 km distansen kommer bland annat unga Sebastian Lörstad till start på herrsidan, och på damsidan hör Emilia Lillemo till topplöparna.
Med ett fåtal meter kvar till mål hade Andreas Almgren fortfarande medaljen i sin hand. Men fransmannen Azeddine Habz kom förbi och knep bronset.
Svensken stod för ett fint lopp, trots fjärdeplatsen. Efter en långsam inledning rörde han sig framåt och när Jakob Ingebrigtsen satte plattan i mattan med 600 meter kvar såg det lovande ut.
Även om han inte kunde följa Jakob och den brittiske europaettan George Mills låg han kvar som trea medan de övriga löparna föll ifrån.
Med 200 meter kvar började dock Azeddine Habz, som blev tvåa på 1 500 meter i går, röra sig framåt och med 150 meter kvar hade han kontakt med svensken.
Efter sista kurvan pressade sig fransmannen förbi Almgren och knep bronset, två tiondelar före svensken.
Fyra fjärdeplatser
Det här var Andreas fjärde fjärdeplats totalt på EM, men trots det lät han inte allt för besviken när han träffade SVT i Mixed Zone.
– Jag borde legat lite längre bak och kommit som Habz gjorde i slutet. Jag sa det till många innan att man kan vinna en del genom att komma starkt ut genom kurvan och det visade ju Habz. Vissa kanske tycker att man borde ha dragit upp hög fart från start. Jag har ju en del överkapacitet från längre sträckor, men jag är inte så bra på frontlöpning så det hade slitit för mycket.
– Jag får stryk av tre världsklasslöpare på 1 500 meter, som har en dragning mot längre sträckor. Men jag har en bra plats att stå på just nu och det kommer inte vara den här snabbhetskapaciteten jag står med på 10 000 meter på VM.
Segern gick till Jakob Ingebrigtsen som tog sitt sjunde IEM-guld och i och med det är bäst i historien. Ingebrigtsens segertid skrevs till 7.48,37. Silvret gick till George Mills från Storbritannien.
Kvällens överraskning blev att den nederländska supertalangen Niels Laros inte ens var i närheten av medalj. 19-åringen föll ifrån direkt när Ingebrigtsen satte upp farten och blev åtta.
Pihlström sexa – Nielsen nära final
Samuel Pihlström satte färg på 1 500-metersfinalen på EM. Efter 500 meter gick han upp i tät och höll den placeringen i knappt ett varv innan Jakob Ingebrigtsen kände att det fick vara nog.
Norrmannen skruvade upp tempot och tog sitt första guld för mästerskapet på 3.36,56.
Pihlström gjorde det fint men föll tillbaka i fältet och slutade sexa på 3.39,07, två sekunder från medalj.
Samuel Pihlström under Inomhus-EM. FOTO: DECA Text & Bild
Örgrytes Wilma Nielsen var nära en final på 800 meter. Efter ett taktiskt bra lopp, en dramatisk spurt och ett fall över mållinjen saknades det till slut endast två hundradelar för svenskan som kom i mål på 2.03,55.
För den tredje löparsvensken, Andreas Kramer, blev det ett tungt mästerskap. Göteborgaren har haft en strulig uppladdning med sjukdom. Kramer, som säsongsdebuterade på EM, kom aldrig in i det stökiga loppet och blev sist i sitt försöksheat på 1.50,17.
Abeba Aregawi väckte uppståndelse när hon för ett halvår sedan, från ingenstans, gjorde comeback och slog till med 31.05 på 10 km landsväg – den snabbaste tiden någonsin av en svenska. Nu har hon gjort det igen.
I Lissabon halvmaraton sprang Abeba in på 66.36. Det är nästan två minuter under Sarah Lahtis svenska rekord. Tiden hade räknats som svenskt rekord om det var så att Abeba tillhörde en svensk klubb. Nu gör hon inte det och därför står sig Sarah Lahtis rekord.
Fler väglopp – ett tydligt vårtecken
I Tyskland och Rund um das Bayer-kreuz sprang Victor Urquhart Smångs 10 km på 29.17.
På Sevilla Marathon sprang Ebba Tulu Chala in som ny tvåa genom tiderna i Sverige. I Växjö fick Andreas Almgren hallen att koka – och i Payerne snuddade Sarah Lahti vid det svenska rekordet på 10 km landsväg.
Det var ett jämnt lopp Tulu Chala stod för i Sevilla Marathon i Spanien. Första fem kilometerna passerades på 14.57, milen på 29.59 och halvvägs stannade stannade klockan på 63.43.
Efter 1.30.13 passerade Ebba 30 km och det svenska maratonrekordet låg inom räckhåll. Och hoppet om att det skulle slås fortsatte att leva.
Efter 35 km mattades farten av något men in på upploppet var det svenska rekordet fortfarande möjligt att slå.
Men så blev det inte. Trots ett mycket fint lopp kom Tulu Chala, som nu tävlar för Hässelby SK, in på 2.07.38 – endast två sekunder från Suldan Hassans svenska rekord.
Tiden är dock en förbättring av Ebbas tidigare PB med över 1,5 minut och räckte till en meriterande 13:e plats i loppet.
Etiopiern Selemon Barega tog hem segern på 2.05.15. Etiopisk seger blev det även på damsidan då Anchinalu Dessie var först över mållinjen med 2.22.17.
Den andra svensken i tävlingen, Archibald Casteel, bröt loppet.
Till Payerne, i västra Schweiz, reste Sarah Lahti för stadens 10-kilometerslopp. Svenskan, som börjat komma igång på riktigt efter en skadefylld tid, imponerade.
Det blev 31.28 för Lahti. Det är tio sekunder från hennes egna svenska rekord och en tid som bara hon själv, Abeba Aregawi och Meraf Batha sprungit snabbare än i den svenska löparhistorien.
Sarah Lahti under terräng-EM 2024. FOTO: DECA Text & Bild
Inomhus SM: Almgren fick arenan att koka
Andreas Almgren bjöd på show på inomhus-SM i Växjö. Redan innan mästerskapet gick han ut och sa att han sprang för tider ner mot 7.30 på 3 000 meter. Därför fanns det något extra i luften när den snart 30-åriga stockholmaren äntrade banorna i Telekonsult arena.
Det blev inte så snabbt som 7.30 men väl 7.36,38 och ett nytt mästerskapsrekord. Det som dock sticker ut mest är att Almgren gjorde allt från tät.
Redan från start satte han plattan i mattan och klockade varv på 30 sekunder. Men successivt mattades farten av och i mål kom han två sekunder från sitt eget svenska rekord.
Silvret gick till Emil Danielsson och bronset till Leo Magnusson.
Andreas Almgren efter sitt SM-guld på 3 000 meter. FOTO: DECA Text & Bild
I damloppet satte Emilia Lillemo upp farten från start och fick med sig Linn Söderholm. De två kamperade ihop under loppet fram tills dess att 400 meter återstod, då gick Söderholm om och förbi.
Sävedalslöparen kunde defilera in i mål som svensk mästare på 9.07,29. Sju sekunder efter kom Lillemo och ytterliggare sex efter henne kom trean, Liv Dinis.
Inomhus SM: Dramat på 800 meter
Damernas 800 meter kändes på förhand som den mest öppna grenen. I ett av årets yngre startfält var det fyra namn som stack ut lite extra: Lova Perman, Saga Provci, Carmen Cernjul och så den comebackande Alice Magnell Millán.
Det hela blev en av SM:s jämnaste historier. In på upploppsrakan kom Perman med en knapp ledning före Cernjul och Magnell Millán, som kom starkt bakifrån.
Efter målfoto kunde Lova Perman tituleras som svensk mästare för första gången på 800 meter. Silvret gick till Magnell Millán och bronset till Cernjul.
Permans segertid skrevs till 2.11,85.
I herrloppet avgjorde Habtom Asgede finalen med 200 meter kvar. Hässelbylöparen tog sitt andra guld och är nu svensk mästare på 800 meter både inomhus och utomhus.
Bakom honom tog Jakob Zäll silvret och Victor Wahlgren brons. Asgedes segertid blev 1.52,24.
Inomhus SM: Söderholm blev helgens drottning
Linn Söderholm kan vända hem från Växjö som dubbel svensk mästare. Efter guldet på 3 000 meter gjorde hon om bedriften på 1 500 meter och visade återigen att hon är svårslagen i en spurt.
Med cirka 300 meter kvar av loppet gick Söderholm upp i tät och drog iväg från de övriga löparna. Carmen Cernjul gjorde sitt bästa för att jaga ikapp men kom aldrig ifatt.
Söderholm vann på 4.26,58. Silvret gick till Elin Brink och bronset till Carmen Cernjul.
I herrfinalen på 1 500 meter höll Samuel Pihlström för trycket när han drog ifrån de övriga i fältet med 300 meter kvar. Hällelöparens segertid skrevs till 3.41,73. Bakom honom knep Vidar Johansson silvret och Simon Sundström bronset.
På RW:s Instagram finns filmer från helgen i Växjö.
Linn Söderholm – SM:s drottning. FOTO: DECA Text & Bild
USA-kollen
Svenskarna på andra sidan Atlanten håller sig ständigt aktuella. I helgen var det dags för Viktor Idhammar att öppna säsongen med ett lopp på den allt mer populära sträckan en engelsk mil.
Och Idhammar slog till direkt. Hans 3.55,51 är den näst snabbaste tiden någonsin av en svensk. Bara Samuel Pihlström har sprungit snabbare.
Av de andra svenskarna där borta tävlade även Julia Nielsen. Göteborgskan som springer för University of Oregon sprang 1 200 meter i en “all-condition”-stafett. Det betyder 1200m-400m-800m-1600m.
Totaltiden blev 10.42,05 och nytt collegerekord för laget.
På det som kallas världens snabbaste 10-kilometerslopp slog Almgren till. Med 26.53 gick han under det två månader gamla Europarekordet med elva sekunder. Dessutom har Andreas nu tagit sig in bland de snabbaste i världen – genom alla tider.
Visst fanns det i bakhuvudet att något speciellt kunde ske i dag. Det var på samma bana, i Valencia, som Andreas Almgren startade sin magiska vår 2024 genom att slå svenskt rekord på 10 kilometer landsväg. Nu skulle han stå där igen.
Han valde en offensivare öppning i år jämfört med förra året. Almgren hängde med tätklungan från start och passerade halvvägs på 13.43 och 7 kilometer på 19.06.
När det långa upploppet startade var det tre löpare som gjorde upp om segern: Andreas Almgren, Dominik Lobalu och Vincent Langat.
I det som redan blivit svensk löparhistoria lyckades Almgren med ett tiotal meter kvar till mål pressa sig förbi båda löparna och ta sig ända fram till segern.
När han passerade mållinjen stannade klockan på 26.53. Nytt Europarekord och den tolfte bästa tiden i världen genom alla tider.
– Jävligt bra känns det, svårt att uttrycka mig bättre just nu, skriver Almgren till RW efter loppet.
Det tidigare rekordet hade fransmannen Etienne Daguinos.
Almgren ställer sig nu bland svenska friidrottare som Patrik Sjöberg, Carolina Klüft, Susanna Kallur, Kajsa Bergqvist och Christian Olsson. Alla har haft eller har ett Europarekord.
Fina lopp av Magnusson och Grahn
Almgren var inte den enda svensken som sprang i Valencia. Bakom honom gjorde både Leo Magnusson och Jonathan Grahn två fina lopp.
Grahn kom i mål på 28.37 och Magnusson på 28.44. Personbästan för båda två och tider som placerar dem som nia respektive elva genom alla tider i Sverige.
Alla resultat från 10-kilometersloppet i Valencia hittar ni här.
Även Suldan Hassan har tävlat under dagen. I Nederländerna sprang han in på fina 62.10 på halvmaraton. Endast 14 sekunder från hans PB.
Beatrice Chebet avslutade 2024 med ett världsrekord på 5 km landsväg och om en vecka gör Andreas Almgren sin första start för 2025.
Lite under radarn har Beatrice Chebet haft ett succéartat 2024. Redan i våras blev hon första kvinna att gå under 29 minuter på 10 000 meter. Hon fortsatte med att ta dubbla OS-guld i Paris och när året skulle sammanfattas gjorde hon det genom att sätta nytt världsrekord på 5 km landsväg.
Beatrice Chebet under Oslo Diamond League 2023. FOTO: DECA Text & Bild
Det var på tävlingen Cursa dels Nassos i Barcelona som hon blev första kvinna att gå under 14 minuter på 5 km när hon vann på 13.54. Det är en förbättring av hennes egna världsrekord med 19 sekunder.
Almgren startar säsongen
Den tolfte januari, alltså nästa söndag, går startskottet för det som kallas “världens snabbaste 10-kilometerslopp” i Valencia.
Tidigare har vi skrivit att den svenska talangen Karl Ottfalk kommer att starta i loppet men nu står det även klart att Andreas Almgren kommer springa. Det var i Valencia förra året som Almgren slog svenskt rekord när han blev sexa på 27.20.
Senaste loppet för honom var terräng-EM där 29-åringen blev femma. Efter det åkte han på en sjukdom men har kunnat träna på bra under vintern ändå. På söndag får vi se hur bra det gått.
Förutom nyss nämnda kommer även Leo Magnusson och Jonathan Grahn att springa i Valencia.
Mustonens första seger
Sanna Mustonen startade det nya året genom att vinna ett 5-kilometerslopp i Sunrise, USA. Segertiden för Eskilstunalöparen blev 16.38.
Det fanns förhoppningar om medalj och efter ett fint lopp och en bra avslutning saknades det till slut endast tre sekunder.
I klungan som anfördes av britten Hugo Millner placerade sig Almgren bland de tio främsta direkt från start.
Efter cirka två tredjedelar av loppet bestämde sig dock superlöparen Jakob Ingebrigtsen att det var dags att vakna till. Norrmanenn gick upp i tät och började sakta dra upp farten. Klungan drogs ut men Almgren hölls sig kvar bland de främsta.
Så när ett varv återstod började svensken tappa kontakten till medaljplaceringarna. Almgren låg kvar på sin sjunde plats medan de andra löparna i utbrytar-klungan spände bågen.
Det blev aldrig några jättedistanser upp till medaljerna, men några få sekunderna saknades ändå. När upploppet började avancerade Almgren till en femteplats och till slut saknades det bara tre sekunder till bronset. Till RW skriver Almgren följande:
– Jobbig jävla skit, men är nöjd med loppet. Kan inte direkt göra bättre utifrån mina förutsättningar idag. Bra bas att jobba vidare ifrån.
Bakom honom gjorde Simon Sundström ett fint lopp och blev 16:e man. Jonas Glans blev 31:a, Oliver Löfqvist 37:a, Martin Regborn 44:a och Leo Magnusson 46:a.
I lagtävlingen, som vanns av Spanien, slutade Sverige sexa.
Den norske favoriten Jakob Ingebrigtsen vann loppet på 7,1 km, silvret till Italiens Yemaneberhan Crippa och bronset till Thierry Ndikumwenayo från Spanien.
Lahti är tillbaka
Efter ett tufft år har Sarah Lahti, precis som Almgren, tagit sig tillbaka till toppen.
Hon var offensiv från start och la sig i tätklungan i ett lite mer splittrat lopp. Det hela visade sig vara en lyckad taktik då Lahti kom i mål på sin bästa placering på EM någonsin, sjua.
Lahti missade sommarens OS på grund av skador men är nu tillbaka i europaeliten på allvar.
Bakom henne tog sig Carolina Wikström upp till en 25:e plats efter mycket progressiv löpning. Samrawit Mengsteab slutade 27:a, Emilia Lillemo 56:a och Evelina Henriksson 61:a.
Sarah Lahti är tillbaka. FOTO: DECA Text & Bild
Guldet gick till favoriten Nadia Battocletti från Italien. Silvret till tyskan Konstanze Klostehalfen och bronset till turkiskan Yasemin Can.
I lagtävlingen, som vanns av Italien, slutade Sverige sjua
För er som undrar hur det gick med den andra norska superlöparen Karoline Bjerkeli Grövdal kan vi säga att hon tvingades ställa in i sista stund.
Fina resultat av juniorerna
I U20- loppet på 4,1 km var både Sebastian Lörstad och Karl Ottfalk offensiva från start och för Ottfalk var det nära att det räckte till medalj.
In på upploppet låg han fyra, i kamp om bronset men där fick han tyvärr se sig omsprungen av två norrmän.
Trots det en fin femteplats för Ottfalk, som var fyra förra året, och som har ytterligare ett år kvar i klassen.
För den 16- årige sensationen Sebastian Lörstad blev det en imponerande tolfteplats.
Karl Ottfalk under JVM i somras. FOTO: DECA Text & Bild
Tredje svensk var Samuel Berhane, som blev 69:a. Det svenska laget slutade elva och den nederländska supertalangen Niels Laros tog hem guldet inviduellt.
På damsidan blev Elsa Sundqvist bästa svenska med en 16:e plats. Ida Kraft blev 21:a, Majken Söderlund Larsson 24:a, Julia Rosén 58:a och Hanna Kinnane 60:a.
I lagtävlingen kom Sverige på en fin femteplats.
I U23- klassen var Liv Dinis enda svenska på startlinjen. Hon blev 42:a i loppet på dryga 5,5 kilometer.
Andreas Almgren har slagit två svenska rekord, på 5 000 och 3 000 meter. Hindersuccén fortsätter och Pihlström närmar sig 3.33. Frågan är om inte det här är den bästa svenska löparveckan någonsin?
Bislett Stadion var slutsåld när Andreas Almgren i torsdags startade sitt andra 5 000-meterslopp för i år. Precis som i loppet på Stockholms Stadion fick dock inte Almgren en perfekt resa. Liksom då tvingades han även nu dra sin klunga de sista fyra varven – men kom trots det i mål på 12.50,94. Ett nytt svenskt rekord och en tid som gör att han är ny sexa genom tiderna i Europa, före legendarer som Mo Farah.
Men Almgren var inte färdig där. Under söndagen var det dags för Bauhausgalan och den svenska succémannen var förstås ett av tävlingens dragplåster, nu på 3 000 meter.
Farthållningen var satt så att löparna skulle kunna kom ned på tider runt 7.30, men rätt snabbt visade det sig att ingen var särskilt taggad på att gå med hararna. I stället passerade klungan halvvägs på 3.48 (fart för 7.36). Efter dryga 2 000 meter drogs dock farten upp och Almgren hängde med toppklungan.
In på upploppet stod publiken på den nästan slutsålda Stockholms stadion, samtidigt som Andreas Almgren sprintade mot mål som fyra. Klockan stannade till slut på 7.34.28. Svenskt rekord med tre sekunder.
I samma lopp slutade Emil Danielsson tolva på 7.49,03. Loppet vanns av normannen Narve Gilje Nordås på 7.33,49.
Stadion kokade för Andreas Almgren. FOTO: DECA Text & Bild
Tidernas svenska hinderlopp?
Det var inte bara Andreas Almgren som levererade i solen på Stadion. Ur svensk synvinkel är hinderloppet kanske det bästa genom tiderna.
Emil Blomberg blev bäste svensk med en niondeplats på det nya PB:et 8.16,94 och Simon Sundström tia på 8.17,15. Vidar Johansson, som slog i ett hinder, blev tolva på 8.23,99 och Leo Magnusson trettonde på 8.24,91.
Samtliga kvalar in bland de tio snabbaste tiderna någonsin i Sverige på 3 000 meter hinder. Emil Blomberg är ny fyra genom tiderna och Leo Magnusson ny åtta. Alla fyra tider är dessutom under EM- kvalgränsen.
Etiopiern Lamecha Girma vann loppet på 8.01,63.
Pihlström och Yolanda
Samuel Pihlström inledde sin vecka med att i Ostrava göra 3.35,26 på 1 500 meter, och fortsatte med att springa in som femma på samma distans på Bauhausgalan på 3.34,51. En tid som gör att han befäster sin plats som fyra genom tiderna i Sverige. Pihlström tog också viktiga rankingpoäng i jakten på en OS- plats.
Jonathan Grahn gjorde även han ett fint 1 500-meterslopp under Bauhausgalan. Han slutade tolva på 3.38,02. I damernas lopp blev Hanna Hermansson elva på 4.07,85. Loppet vanns av Laura Muir på 3.57,99.
Samuel Pihlström under presskonferensen inför Bauhausgalan. FOTO: DECA Text & Bild.
På damernas 800 m tog sig Yolanda Ngarambe in som ny nia genom tiderna. Med en fin avslutning kom svenskan i mål som femma på 2.01,32. Nästa vecka kommer hon att springa EM i Rom, fast då på 1 500 m.
Bakom henne blev Julia Nielsen sjua på 2.02,37, hennes syster Wilma slutade åtta på 2.03,10. Brittiskan Jemaa Reekie vann loppet på 1.57,79.
I herrloppet slutade Andreas Kramer sjua på stabila 1.45,27. Tidigare under veckan tävlade han på Golden Spike-galan i Ostrava där han slutade trea på 1.45,85.
Det var 18 400 löpare av 23 000 anmälda som sprang iväg utanför Stockholms Stadion för att ta sig an de dryga 42 kilometerna runt Stockholm. Solen sken och temperaturen visade över 25 grader när startskottet ljöd för den 45:e upplagan av Stockholm Marathon.
Av svenskarna var det Samuel Tsegay som till en början var mest offensiv. Hällelöparen gick med tätklungan men föll tillbaka. I stället var det Keep up Running Clubs Ebba Tulu Chala som tog över täten i SM-klassen. Tulu Chala hade ett stabilt grepp om SM-guldet fram tills dess att några kilometer återstod. Då började Spårvägens Archibald Casteel öka tempot och inne på Stadion hade han ögonkontakt med Ebba.
Tulu Chala kunde dock hålla undan och ta sitt första SM-guld på 2.18.43, vilket också räckte till en sjätteplats totalt. Casteel tog silvret, sju sekunder efter Ebba och Linus Rosdal knep bronset på 2.19.36.
I damklassen valde Högbys Hanna Lindholm att öppna hårt, något som hon senare fick betala för. Som mest hade hon en lucka ned till Carolina Wikström på 20 sekunder, men hon stumnade rejält och fick se sig omsprungen av både Wikström och Runacademys Malin Starfelt.
Uppsalalöparen Wikström tog därmed sitt fjärde SM-guld på tiden 2.37.28, vilket räckte till en fjärdeplats totalt. Silvret gick till Starfelt som sprang in på 2.41.25 och bronset till Lindholm på 2.45.58.
Carolina Wikström mot SM-guldet. FOTO: DECA Text & Bild
Totalt blev det dubbelt kenyanskt då Fredrick Kibii vann herrklassen på 2.14.17 och Marion Kibor vann damklassen på 2.31.46.
Alla resultat från Stockholm maraton hittar ni här.
