Det blev historiska resultat när lag-VM i backyard ultra avgjordes i dagarna. En fantastisk svensk laginsats toppades av Niklas Sjöblom och Niklas Yjord, som båda sprang längre än någon svensk gjort tidigare. Sjöblom slutade sist, efter osannolika 81 timmar. Och lagets enda kvinna, Hanna Bergwall, har med 56 varv skapat en ny gräns att överträffa för svenska kvinnor.
Lag-VM i backyard ultra uppstod under pandemin. När det år 2020 inte gick att resa till USA för att springa originatävlingen Big’s Backyard Ultra anordnade varje land istället sin egen tävling.
Det som då kallades för satellit-VM blev en succé och numera anordnas det vartannat år, med det individuella VM, Big’s Backyard Ultra, åren däremellan. Med 61 länder över hela världen i årets tävling har backyard ultra med årets lag-VM blivit ett globalt fenomen.
Den svenska upplagan gick i år i Bromölla, med varvningsområde i FysKompaniets lokaler. 15 löpare hade kvalat genom att vinna en så kallad silver ticket-tävling, eller genom att ha sprungit flest antal varv under kvalperioden. Det gjorde att bara en kvinna var med i laget, Hanna Bergwall.
Lagresultatet är det totala antalet varv för samtliga 15 löpare. Sverige hade ett på förhand väldigt jämnt lag. Och elva av dem kom att springa längre än vad de någonsin gjort tidigare! Åtta stycken kom 50 varv (335 km) eller längre, något som bara fem svenskar hade gjort någonsin tidigare.
Med sammanlagt 729 varv kom Sverige sjua i lagtävlingen, med Belgien och Frankrike som de enda europeiska lagen före. Vid lunchtid på onsdag, när det närmar sig 4 dygn sedan starten, leder Belgien överlägset lagtävlingen med 1089 varv. I Belgien lag noteras sju löpare över 80 varv och efter 93:e varvet har dom fortfarande 4 löpare kvar. Även Australien har två löpare kvar i kampen om att bli ”last man standning” som enskild löpare.
Svenskt dambästa av Hanna
Hanna Bergwall sprang rekordlångt på backyard-VM. FOTO: Jimmy Duvborn
Hanna Bergwall sprang i princip alla sina varv mellan 44-48 minuter, vilket gav gott om tid för mikrosömn i pauserna mellan varven. Ett varv är 6,7 km och nytt varv påbörjas varje heltimme.
– Jag hade pratat med Tobbe [Gyllebring] innan, kring det där med tider. Han peppade mig att lita på min egen känsla istället för alla som tyckte jag borde springa långsammare. Jag höll koll på pulsen så den inte skulle sticka iväg, berättar Hanna Bergwall.
Tre minuter in på det 57:e varvet vände Hanna tillbaka till depån, några timmar in på den tredje natten. Synen hade blivit sämre och gjort det jobbigare när mörkret trängde på.
– Men jag la av för att jag var less på att springa, inte på grund av synen, säger Hanna.
56 varv innebär två varv mer än vad Anna Carlsson gjorde i det första satellit-VM 2020. Det går inte att tala om rekord i ett format där tävlingen avslutas efter att vinnaren ensam gör ett sista varv. Dessutom då kvinnor och män tävlar i samma klass. Men ingen annan svensk kvinna har alltså sprungit längre än Hanna.
– Jag är absolut nöjd med det! Och jag hoppas någon passerar mitt nya rekord – eller vad man nu ska kalla det – inom kort! Så att jag har någon morot till nästa backyard, skrattar Hanna.
Sverigebästa av Niklas
Last man standing: Niklas Sjöblom. FOTO: Jimmy Duvborn
Efter att Hanna klivit av återstod två Niklas, med efternamnen Sjöblom och Yjord. Vatten och jord, med en eld brinnande inom sig. De tog sig tillsammans igenom hela den tredje natten och trotsade regnet under långa morgontimmar.
Strax före lunch på tisdagen passerade de Tobbe Gyllebrings tidigare Sverigebästa. När Gyllebring sprang 69 varv i Big’s Backyard Ultra förra året slog han Johan Steenes 68 varv från 2018. Steenes resultat var då längst i världen. Nu kom 41 löpare längre än så.
Den tredje dagen blev till natt. Några regniga timmar inledde den fjärde dagen, som blev kväll igen. De flesta av dessa varv sprang Niklas och Niklas tillsammans.
2 x Niklas påväg mot ny nordisk rekordlängd i Bayckyard Ultra. FOTO Mikko Mallo
Först efter 80 timmars löpning kom avgörandet. Ute på varv 81 klarade Niklas Yjords svullna knä inte längre fortsätta och han fick bli hämtad med bil. Det varvet blev alltså Niklas Sjöbloms segervarv.
Med förvånansvärt pigga ben och glatt sinne avslutade Niklas Sjöblom med ett varv på 46,5 minuter. 81 varv. 81 timmar. 543 kilometer.
Sjöblom bor i Schweiz, där han 2020 vann den schweiziska deltävlingen i satellit-VM. Han gjorde nu sin nionde backyard ultra och förbättrade sitt eget personbästa med 19 timmar och Tobbe Gyllebrings tidigare bästanotering med ett halvt dygn.
Yjord hade som längst gjort 42 varv i en backyard ultra, men gick i 75 timmar när han 2019 assisterade Agne Truss till segern i fotrallytävlingen Maratonmarschen.
Det blev ett rekordfyllt Big Dog’s Backyard Ultra när världens bästa i disciplinen möttes i Backyard Ultra-VM. ”Last man standing” blev amerikanen Harvey Lewis på nya världsrekordet 108 varv, vilket innebar cirka 724 kilometer på 4,5 dygn. Torbjörn ”Tobbe” Gyllenbring satte nytt svenskt rekord genom att springa 69 varv – cirka 462 kilometer.
FOTO: Jacob Zocherman
Tävlingsledaren för Big Dog’s Backyard Ultra-VM, som arrangerades på Big Farm i Short Creek i Tennessee, USA, är även skaparen bakom konceptet Backyard Ultra. Han heter Gary Cantrell, kallas för Lazarus Lake, och beskriver loppet som det ultimata testet – en tävlingsform där styrka eller hastighet inte är avgörande utan den rena viljan att vinna. Hans lopp, Big Dog’s Backyard Ultra, är också det som har utsetts till VM för disciplinen.
Till start kom tre svenska löpare: Niklas Sjöblom, Branislav Pavic och Torbjörn ”Tobbe” Gyllebring. Det var den sistnämnda som imponerade mest genom att springa fler varv än någon svensk gjort tidigare. Efter 69 varv slutade ”Tobbe” springa, vilket var ett varv mer än vad den tidigare svenska rekordhållaren Johan Steene sprang i oktober 2018 på just Big Dog’s Backyard Ultra.
Omräknat till kilometer innebär det att Tobbe sprang cirka 462 kilometer på knappt tre dygn. Rapporterna säger att Tobbe fick lite problem med en fot och därför valde att kliva av. Han sparar sig till 24-timmars-VM som avgörs cirka en månad efter Big Dog’s Backyard Ultra.
Men tävlingen var långt ifrån över när Tobbe valde att inte fortsätta. Löparna fortsatte varv efter varv på den tekniskt utmanande stigen som man sprang på under dagtid (nattetid bytte man till en asfaltsrunda för löparnas säkerhet).
Till sist var det bara två löpare kvar, som båda redan hade passerat det tidigare världsrekordet på 102 varv. Vem som skulle bli ”Last man standing” stod efter 107 varv mellan USA:s Harvey Lewis och Kanadas Ihor Verys. Tävlingen avgjordes på det 108:e varvet när Ihor Verys vände tillbaka. Harvey Lewis fullföljde varvet och blev därmed 2023 års världsmästare i Backyard Ultra.
Att springa det 6,7 kilometer långa varvet 108 gånger innebar att Harvey avverkade otroliga 724 kilometer på 4,5 dygn. Harveys ”assist”, Ihor Verys gör en lika stor prestation, även om det bara kan vara en segrare om konceptet ska fullföljas.
DET HÄR ÄR BACKYARD ULTRA Backyard Ultra är en tävlingsform där deltagaren ska springa så många varv som möjligt på en slinga på 6 706 meter (4,167 miles). Varje timme startar man på ett nytt varv. Löparna bestämmer själva hur snabbt de vill genomföra varvet. Man kan springa snabbt och därmed få vila längre innan nästa start, eller långsamt och vila kortare. Tävlingen avslutas när alla löpare utom en har gett upp – ”last man standing” – alternativt om de kvarvarande löparna inte hinner springa hela varet innan det är dags för nästa start. Tävlingsformen har ökat i popularitet under de senaste åren. Inte minst här i Sverige – svenska löpare kan springa Backyard ultra-lopp året runt och ta del av denna sociala tävlingsform.
Det blev dubbla banrekord i den tionde och kanske sista upplagan av Silverleden på en dag. Kanske var det även sista upplagan av SMIR, Stockholm Multi Island Run, där det också blev banrekord.
Två udda ultratävlingar, tre backyardliknande och fem klassiska trailtävlingar. Så kan man sammanfatta de tio ultratävlingar som arrangerades i Sverige den gångna helgen.
Högklassigt i tionde Silverleden på en dag
Av de fem trailtävlingarna var Silverleden på en dag mest noterbar. Det var den tionde, och enligt tävlingsledaren Claes Frisk också den sista, upplagan och det gick riktigt snabbt på stigarna runt Hällefors. Anders Fox slog André Rangelinds åtta år gamla banrekord och Elin Tengbert slog Malin Barrulfs dito. Av de 109 herrar och 53 damer som startade tog sig 73+33 hela vägen till målet.
I herrklassen var det 2021 års vinnare Jonas Nilsson och tvåan i Ultravasan45 senast, Kim Andersson, som satte upp högt tempo från början. Anders Fox hängde på och när hälften av de 64 kilometerna hade avverkats var det bara fjolårsvinnaren Fox som själv orkade fortsätta i samma tempo.
Försprånget drygades ut med ungefär en minut per kilometer. I mål skiljde det hela 36,5 minuter till Kim Andersson och ytterligare fyra till Jonas Nilsson. Fox’ tid, 5:04:33, var dessutom nio minuter snabbare än André Rangelinds banrekord från dennes ultradebut 2015.
29-årige Anders Fox, som förra året var tvåa i Trailrunning Swedens Trailtour, visade återigen att kapaciteten är nog så hög även på ultradistanser. Sett till rankingpoängen av ITRA (internationella traillöpningsförbundet) är det årets bästa prestation hittills på ultratrail i Sverige. Och utomlands är det av svenskar bara världsstjärnan Petter Engdahl som har gjort bättre, med sin 13:e-plats i VM i kort trail och framför allt tredjeplatsen förra helgen i Marathon du Mont-Blanc.
Inte nog med det, då potten för att slå banrekordet har ökat med 1 000 kronor per år blev Anders Fox 9 000 kronor rikare, då han även tog hem både backpris och seger.
På damsidan hängde Ebba Sigfridson och Linn Alexandersson med i täten i ungefär 15 kilometer. Men sedan var det Elin Tengbert som sakta gler ifrån alltmer. I ett närmast prickfritt lopp stannade klockan för Elin på 6:25:11 och därmed banrekord med 3,5 minuter.
Tengberts facit på fyra starter i Silverleden på en dag är 2-2-1-1 (plus en andraplats i coronaupplagan 2020). Eftersom banrekordet på damsidan bara var två år gammalt blev det inklusive backpris och seger totalt 4 000 kronor i prispengar för Elin, varav hon skänkte de 2 000 som var för damrekordet till Friluftsfrämjandet i Hällefors.
Enligt ITRA:s rankingpoäng är Elin Tengberts tid på Silverleden i paritet med en annan Elin, nämligen Hartelius, när den senare vann SM-guld på lång trail för två veckor sedan.
Stockholm Multi Island Run (SMIR) och Maratonmarschen var de båda mer udda inslagen i tävlingskalendern.
SMIR går ut på att ta sig så snabbt som möjligt tvärs över åtta öar i Stockholms skärgård, med båtresa mellan öarna. Man springer i par och för att hitta kortast möjliga väg är det en fördel med goda navigationskunskaper. Enligt upphovsmannen Nicholas Roman var det sista gången som han ordnade denna tävling, som i år dessutom gick nattetid.
André Rangelind, som alltså blev av med sitt banrekord i Silverleden på en dag, såg till att i par med Anton Fauli ordna ett nytt. Det tog dem 5 timmar och 19 minuter, över vad som för dem blev totalt drygt 69 kilometers löpning, 22 minuter snabbare än tidigare banrekord från 2020.
Maratonmarschen är originaltävlingen i den tävlingsform som har fått namnet fotrally. Det går ut på att promenera i 5 km/tim så länge man orkar, tills bara en person återstår. Årets upplaga var den 13:e och för andra året var Mariefred navet. Och för andra året blev det också Anders Jungefors som blev sist kvar, efter att Anna Hessel stannat med 42 timmar passerade, vilket hon hade planerat på förhand.
Inte sedan 2011 har det räckt med så få timmar för att vinna tävlingen, även om procentandelen som klarade 24 timmar var rekordmånga (35 av 100 startande).
Backyard med kvinnlig totalseger och två alternativ
Backyard Ultra Nämforsen, norr om Sollefteå, såg Ann Caroline Wiberg som totalvinnare, efter att tidigare ha slutat på placeringarna 3-2-2. 19 varv blev segerresultatet för Ann Caroline.
I Hofors ordnade Christian Länk och Carola Snar Hofors varv efter varv, en backyard med maximalt tio varv. Snabbast tid på sista varvet avgjorde. Pierre Larsson, som tidigare i år blivit tvåa i både Ottarsloppet och Björnfrossa Ultramaraton, avverkade det sista 6,7-kilometersvarvet på 29 minuter och stod därmed som vinnare.
Jerker Sterneland höll i en annan backyardvariant i Avesta. Varvet i Avesta Jernverks Varvultra är nämligen 7,25 km, men fortfarande med nytt varv varje heltimme. Ken Hakata bemästrade detta koncept bäst och vann på 13 varv och 94 km.
Trailtävlingar från Skåne till Boden
Och slutligen de övriga fyra trailtävlingarna. I Bocksten Trailruns längsta distans, 44 km, sprang Dennis Källerteg in på ny bästatid, 3:23:57, 6 minuter före Fredrik Sigurd. I damklassen slutade Johanna Nilsson på 4:29:34, fyra minuter före Helena Gautam.
I Skogsvargarna Trailrun på Hunneberg utanför Vänersborg var namnet för dagen Johanna. Johanna Junhav vann för fjärde året i rad och delade i år segern med ultradebutanten Johanna Hillebrand. Fredrik Sundberg var 33 sekunder före Niklas Jönsson i herrklassen.
”Äventyr längs historiska stigar och uppför hemliga berg” handlar det om i Boden Fortress, där 50-kilometersdistansen vanns av Johanna Nordblad, som när hon senast tävlade på ultra för fyra år sedan hette Nilsson i efternamn. En annan Nilsson, med förnamnet Marcus, återtog herrtronen före de två senaste årens vinnare Jonas Johansson.
Den gångna långhelgen blev verkligen ultralång. Den slutade med att Niklas Sjöblom sprang 62 varv i Backyard Masters, något bara Johan Steene har överträffat av svenskar. Tidigare hade finländskan Satu Lipiäinen blivit den första nordbon att slå ett officiellt världsrekord i ultralöpning, då hon sprang 153,6 km på 12 timmar.
Första nordiska världsrekordet i ultralöpning
Begreppen “världsrekord” och “svenskt rekord” används allt mer lättvindligt. Inom ultralöpning finns två internationella organ, med demokratisk representation från nationella förbund, som för officiella rekord med tydliga kritierier för godkännande.
Det internationella friidrottsförbundet, World Athletics, för officiella världsrekord på ultradistanserna 50 km och 100 km. Det internationella ultramarathonförbundet, IAU, är ett fristående förbund, även om det samtidigt av World Athletics erkänns som det styrande globala organet för sporten ultralöpning. IAU för även officiella rekord på följande ultradistanser: 50 miles, 100 miles, 6-timmars, 12-timmars, 24-timmars, 48-timmars och 6-dagars.
Efter en debatt då IAU ville ta bort 6-dagars ur sina rekordlistor bildades ännu en organisation, Global Organization of Multi-day Ultramarathoners (GOMU). Denna består dock av individer, inte av nationella förbund, och har inget officiellt erkännande. GOMU för rekord på alla ultradistanser längre än 24-timmars, inklusive de av IAU ratifierade på 48-timmars och 6-dagars.
Backyard ultra är exempelvis en disciplin som inte lyder under något förbund. Det finns inte heller någon kontrollmekanism för godkännande av resultat. Det kan också diskuteras huruvida det är rimligt att tala om rekord i en gren där man inte får fortsätta när man är ensam kvar.
Man skulle också kunna argumentera för rekord på olika underlag. World Athletics för enbart rekord på väg, inte på bana eller trail. IAU förde tidigare separata rekord på väg och bana, men har numera enbart ett rekord oavsett underlag. Dock inte trail, då det inte möjliggör samma precision vid banmätning.
Satu Lipiäinen blev därför den första nordbo att slå ett officiellt världsrekord i ultralöpning, även om rekordet inväntar godkännande av IAU. Det gjorde hon när hon sprang 153,600 km på 12-timmars i Kokkola Ultra Run. Kokkola kallas på svenska för Karleby och är en stad på den finska västkusten, i höjd med Umeå. Det var den nionde upplagan av Kokkola Ultra Run, som går på en 864 meter lång bana, med ungefär lika andel grus och asfalt.
27-åriga Satu Lipiäinen har vunnit samtliga ultratävlingar som hon har ställt upp i sedan debuten som 21-åring 2017, förutom två världsmästerskap på 100 km. På senaste VM blev hon femma, efter att ha legat tvåa halvvägs.
Nu kan hon alltså också titulera sig världsrekordhållare. Det tidigare rekordet innehades av polskan Dominika Stelmach, som sprang 152,633 km i januari.
I den andra upplagan av Backyard Masters i Rettert utanför Frankfurt hade tävlingsledaren Alex Holl bjudit in 34 deltagare från 21 olika länder. Det är därmed den backyardtävling som hittills har samlat löpare från flest länder i samma tävling på en så hög nivå.
Grundaren av backyard ultra-konceptet, Gary “Lazarus Lake” Cantrell var själv på plats med hustrun Sandra Cantrell. Förra året sprang belgaren Merijn Geerts 90 varv, vilket då var det längsta som någon hade sprungit i en backyard (tillsammans med landsmannen Ivo Steyaert sprang han senare otroliga 101 varv i den belgiska upplagan av satellit-VM).
I år tog tävlingen slut efter 74 timmar, med italienaren Antonio Di Manno som vinnare. David Stoltenborg från Danmark assisterade och är numera den nordbo som har sprungit flest varv i en backyard ultra. När Johan Steene vann Big Dog’s Backyard Ultra 2018 med 68 varv var det då det längsta någon hade sprungit.
Två svenskar fanns med i tävlingen. Emil Lilja stannade på 38 varv, medan Niklas Sjöblom för första gången fick möjlighet att ta ut allt han hade för dagen i en backyard och slutade på 62 varv. Det innebär alltså 415,772 km. Till slut var det ett lår som inte ville mer, vilket han själv misstänker beror på att han sprang på i en lång nerförsbacke för att få mer tid för sömn under nätterna.
Bara två veckor tidigare vann Niklas den schweiziska upplagan av Wings for Life World Run på 60,73 km (snitt 3:49 min/km) och blev global tia. Ytterligare två veckor tidigare sprang han under 2:29 på marathon. Många strängar på den lyran.
Niklas Sjöblom – foto Viktor Jinnevång
Om logistiken fungerar är det troligt att vi får se Niklas Sjöblom tillsammans med åtminstone Torbjörn “Tobbe” Gyllebring i “VM”, Big Dog’s Backyard Ultra, i oktober. För närvarande räcker även de 56 varv som Branislav Pavic gjorde under satellit-VM i Älvdalen, men kvalperioden sträcker sig till 15 augusti.
Satellit-VM i backyard ultra har återigen flyttat fram gränserna för vad som är möjligt. Två belgare valde att avsluta tillsammans efter 101 timmar och i Älvdalen blev det nytt rekord på svensk mark.
Backyard ultra är en tävlingsform med två ansikten. 6,7 kilometer ska avverkas inom 60 minuter, med start av nytt varv varje heltimme. För vanliga motionärer är det ett fantastiskt sätt att springa längre än man själv trodde var möjligt. I sin extremform är distanserna nu bortom vad det finns normala referensramar för. Och vinnare är den som likt Hunger Games överlever alla sina motståndare, även om slutet blev annorlunda i den här tävlingen.
Satellit-VM ordnades första gången för två år sedan. Då det inte var möjligt för internationella löpare att åka till Tennessee för det som nu kallas för VM, Big Dog’s Backard Ultra, skapades en pandemivänlig form. Varje deltagande land ordnade en egen tävling med 15 deltagare, som tävlade mot varandra som lag. Det föll så väl ut att numera ordnas satellit-VM vartannat år och det individuella VM åren däremellan.
I år deltog 37 länder från samtliga världsdelar. Löpare hade kvalat in till sitt lag antingen genom att vinna silverbiljettävlingar eller genom att springa fler varv än andra. I Älvdalen tävlade både det svenska och det norska laget, på samma bana men åt var sitt håll. Sweden Runners stod för arrangemanget och Janne Svärdhagen var både lagledare för det svenska laget och livesände för alla dem för vilka det vanliga livet pågick under dessa dagar.
Det skapas en väldigt speciell bubbla under sådana här evenemang som pågår under lång tid. Under 10-15 minuter varje timme råder febril aktivitet inne i depåzonen, med kort kommunikation mellan löpare och support om vad som behövs inför nästa varv.
När mörkret faller kommer också regnet. Någon får inte regntäta kläder i tid och kommer in nedkyld, med bara några minuter för att få upp värme och med sig energi ut på nästa varv. De flesta försöker gå ner i viloläge för att både får ner pulsen och kanske rentav få någon minuts värdefull sömn. Det behövs om man ska springa genom flera nätter.
I Älvdalen är det 13 timmars mörker per dygn så här års och termometern går ner mot nollan under natten. Även om banan är förhållandevis enkel, med få höjdmeter och jämn men varierat underlag, kan också monotonin tära i längden, inte minst mentalt.
Det svenska laget presterar generellt sett färre varv än vad de har kvalat in med från tidigare tävlingar. Men i en backyard ultra är marginalerna små och det finns inte mycket utrymme att lösa de problem som uppstår förr eller senare. Att det till skillnad från andra backyardtävlingar är en lagtävling är påtagligt. Flera löpare hjälper varandra rent bokstavligt längs banan och många väljer att fortsätta längre än vad de annars skulle ha gjort, för lagets skull.
Efter att fyra löpare brutit på det 34:e varvet, helt oberoende av varandra, återstår fem svenska deltagare. André Rangelind har varit på fallrepet länge och efter att ha pressat sig igenom det 35:e varvet faller han ner på knä utan förmåga att ge sig ut på ett till.
Johan Johansson passerar 40 varv. Med tydlig depåstretegi och gott humör har han nått nästan lika långt som när han vann en silverbiljett i Kalmar i våras. Men innan den andra natten är över är också hans energireserver, inte minst de mentala, tömda.
Filip Söderling är den i laget som tidigare hade sprungit minst antal varv. 34-åringen är den som överträffar sig mest denna långhelg och efter 41 varv har han sprungit 10 timmar längre än någonsin tidigare.
Torbjörn “Tobbe” Gyllebring och Branislav “Brane” Pavic. FOTO: Jacob Zocherman
Det blev natt och det blev morgon, det var den tredje dagen. I den svenska tävlingen återstår nu bara de båda giganterna Torbjörn “Tobbe” Gyllebring och Branislav “Brane” Pavic. Tobbe, som sprang 250 km på EM i 24-timmars bara fyra veckor tidigare, där han drabbades av knäproblem, fick återigen ont i ena knät redan efter 8 timmar. Men det funkar att springa, så han matar på med varv runt 45 minuter, medan Brane kommer in till depån några minuter senare.
Det råder tystnad när de försöker maximera vilan, med applåder och hejarop längs hela banan när både supportrar och Älvdalenbor söker sig ut för att bevittna de otroliga prestationerna.
När det tredje dygnet påbörjas börjar Pavic få ont i foten. Han får hjälp med tejpning av akutsköterskorna Malin Barrulf och Nea Höglund och trummar på med fortsatt gott humör. Men när fotsmärtorna får sällskap av svårigheter att hålla värmen uppe när mörkret åter fallit räcker det till slut inte. Ut på det 57:e varvet vänder han om och Tobbe Gyllebring springer därmed tävlingens sista varv, på 43 minuter.
Gyllebring belönas med ett guldmynt som bevis på att han vann tävlingen och därmed har en plats till Big Dog’s Backyard Ultra om ett år. Pavic’ 56 varv räcker just nu också till en plats via den så kallade at large-listan, med dem som sprungit flest varv efter de direktkvalificerade vinnarna i varje land. Men tio månaders kvalificeringstid återstår.
Den norska tävlingen avslutades efter 38 timmar, då Norges backyardkung Jon Asphjell som väntat blev siste man när Eivind Svellingen stannade på 37. Norge vann lagtävlingen för mindre backyardnationer, där inte alla 15 i laget hade kvalat in med 24 varv eller mer. Finlands tävling fick dock avbrytas efter det 32:a varvet, då storm fällde träd över banan och äventyrade säkerheten för de tre kvarvarande.
Tobbe Gyllebring vann även den svenska satellit-VM-tävlingen för två år sedan, då på 55 varv. När han återigen står som siste man kvar har han alltså förbättrat rekordet på svensk mark till 57 timmar. Längst av svenskar har dock Johan Steene sprungit. När han vann Big Dog’s Backyard Ultra 2018 på 68 varv var det längre än vad någon annan hade sprungit i världen. Men det som då ansågs som ett fantastiskt resultat överträffades nu av 13 löpare i fyra olika länder.
När den japanska tävlingen tog slut efter 86 timmar var alla blickar riktade mot Belgien. För två år sedan assisterade Merijn Geerts landsmannen Karel Sabbe som då slog världsrekord med 75 timmar. I våras slutade Geerts först efter 90 timmar i en tävling i Tyskland, världsrekord. Men nu var den stora frågan om Geerts och Ivo Steyaert skulle bli de första att passera ofattbara 100 timmar.
Det blev 101 och när starten gick för det 102:a varvet valde de båda att avsluta tillsammans. Tävlingen slutade därmed formellt sett utan någon vinnare, men med två nya världsrekordhållare.
I lagtävlingen vann USA överlägset med sammanlagt 860 varv. Sverige slutade slutade på nionde plats med 524 varv, bara ett efter Frankrike och 17 efter Danmark där vinnaren Søren Møller nådde hela 66 varv i blott sin andra backyardtävling.
Det var dessutom ytterligare en tävling i tävlingen. Varje lands löpare seedades utifrån antalet varv som man kvalade in med och tävlade med motsvarande löpare i de andra länderna för att komma med i ett världslag, i likhet med fotbolls-VM. Tanken är att det skulle visa varje löpares betydelse för lagets framgång. Nämnde Møller kom med som ende nordbo, på positionen för åttondeseedade löpare. Branislav Pavic kom näst längst av de åttondeseedade och blev därmed ende svenska i “reservlaget”.
Magnus Rabe vann Jernbruket Backyard Ultra och belönades med en silverbiljett till ännu ett internationellt mästerskap, satellit-VM i backyard ultra. Bill Öster och Emir Halalkic kompletterar den starka truppen till EM i 24-timmarslöpning. Och flera ultralöpare gjorde starka insatser i Stockholm Marathon.
Sju herrar och två damer uttagna till EM i 24-timmars
Under tisdagen offentliggjordes den slutgiltiga uttagningen till EM i 24-timmarslöpning i Verona 17-18 september. Två nya namn kompletterade de redan uttagna, Bill Öster och Emir Halalkic.
27-årige blekingen Bill Öster, som tävlar för Karlshamns SK, gjorde sin första egentliga ultratävling när han vann det första svenska mästerskapet i 24-timmarslöpning i ett hett Skövde i juli förra året, på 222,482 km. Han hade dock tidigare slagit FKT, Fastest Known Time, på både Blekingeleden och Skåneleden SL1 (båda sedermera slagna).
Bill Öster från Viadal. FOTO: Henrik Roos
I september tog Bill en plats i Team Sweden i satellit-VM i backyard ultra som går i oktober. På SM i 24-timmars i april detta året låg han tvåa halvvägs, men kraschade och klev av efter 19 mil. Han tog dock den sista chansen att ta en EM-plats genom att under Kristi Himmelsfärdshelgen springa 247 km på ett blåsigt Viadal utanför Förslöv i Skåne.
Emir Halalkic, tävlandes för IF Kville i Göteborg, var trea i riksmästerskapet 2020, då han för första gången nådde över 230 km. Efter att ha återkommit efter en skada tog han brons även på SM. Men både Viadal 6-dagars och 24-timmars i landslagsdräkt på PRT i december blev besvikelser för Emir. I mars begav han sig till Sittard i Nederländerna och med det nya personbästat 243,7 km trodde nog många att EM-platsern var klar. Men efter de högklassiga resultaten på SM behövde han visa ännu mer för landslagsledningen och anmälde sig till en tävling i Danmark samma helg som Viadal.
Emir öppnade stenhårt och hade efter 6 timmar fortfarande ett snittempo på 5 minuter per kilometer, vilket hade innebut ett slutresultat på närmare 290 km. Under natten möttes han dock av väggen, men han tog sig tillbaka för att avsluta sista timmen i 6-minuterstempo och tog sig precis över 230 km ännu en gång. Det var tillräckligt för att övertyga landslagsledningen i form av Annika Nilrud (lagledare för 24-timmarslandslaget) och Lotta Thörn (övergripande landslagslansvarig).
Sverige skickar därmed sju herrar till EM. Sex av dem måste namnges för att ingå i det lag där de tre bästa resultaten räknas in i lagtävlingen. Den sjunde tävlar därmed enbart individuellt.
Nämnas bör att ett normalt självskrivet namn som Elov Olsson (263,7 km 2020) väljer att enbart springa VM på 100 km. Och Branislav Pavic, som överskred den indikativa landslagsränsen på 235 km som fyra på SM, får inte heller plats i det högklassiga svenska herrlaget.
Inga ytterligare damer togs ut och Sverige har därmed inte något lag i lagtävlingen. SM-guldmedaljören 2021 och SM-tvåan 2022, Elin Hartelius, och SM-bronsmedaljören 2022, Louise Kjellson, är de båda som springer i Sveriges färger i september.
Uttagna blev därmed inte Therese Fredriksson eller Jessica Svärd. Therese sprang 222,558 km inomhus i finländska Espoo i februari 2020 och vann PRT senast i december (före Hartelius och Kjellson), bara 2,67 km från den indikativa gräns som landslagsledningen hade satt upp (ett resultat som hade placerat henne som 25:e europé i VM 2019). Såväl inför SM och Viadal Ultra blev hon sjuk och kunde därför inte visa något färskare resultat.
Jessica Svärd var uttagen till VM i 24-timmars förra året, en tävling som blev inställd. Hon blev riksmästare i Skövde sommaren 2020 på 223,8 km, hennes hittills enda 24-timmarstävling (utöver en avbruten i Danmark förra hösten). Jessica, som var SM-tvåa på 100 km förra året, hoppas istället på en plats till VM-laget på 100 km.
Inte heller Maria Jansson finns med i laget. Förutom EM 2018 har hon deltagit i samtliga internationella mästerskap i 24-timmars mellan 2012 och 2019, med EM-guld och svenskt rekord både 2015 och 2016.
SM-vinnaren Anna Carlsson har tackat nej, då hon siktar på UTMB i slutet av augusti.
Jernbruket Backyard Ultra
Den 15 oktober går starten för det andra satellit-VM i backyard ultra. I minst ett 40-tal länder kommer parallella tävlingar att pågå, med 15 medlemmar i varje lag. Varje tävling avslutas som i en vanlig backyard ultra när bara en person återstår. Då räknas alla deltagares samtliga antal varv för att få nationsresultatet.
Det finns två sätt att få en av de 15 platserna i det som kallas för Team Sweden. Fem silverbiljetter, direktplatser, delas ut till vinnarna i de fem tävlingar som har getts denna status. Bill Öster, Jonas Johansson och Mai Bui hade på detta sätt redan före helgen tagit en plats i laget den vägen. Vinnaren i Jernbruket Backyard Ultra tog den fjärde och den sista silverbiljetten delas ut till vinnaren i Bunketorp Backyard Ultra, som går precis innan deadline för kvalificering, 13 augusti.
De övriga tio platserna i Team Sweden erbjuds till dem som har sprungit flest antal varv i en backyard ultratävling mellan 16 augusti 2020 och 15 augusti 2022. I skrivande stund krävs minst 37 varv för att få en VM-plats den vägen, om alla som erbjuds plats tackar ja.
I fredags kväll kl. 18 gick starten för den tredje upplagan av Jernbruket Backyard Ultra i Floda, den fjärde av fem silvertickettävlingar. 93 löpare stod på startlinjen och 83 av dessa höll på minst till klockan ett på natten och klarade därmed ultradistans. Detta trots starttiden och en relativt tuff bana, med omkring 100 höjdmeter och flera trappor på dagbanan och 80 höjdmeter på nattbanan.
Madeleine Lundell blev med 20 varv den av kvinnorna som nådde längst. 13 män nådde dock ännu längre, 11 av dessa klarade 24 varv eller längre. När det var dags för det 27:e varvet klockan 21 på lördagskvällen stod fyra tappra löpare kvar. Och när fjolårstvåan Rasmus Stenemo och fjolårsfyran David Strodel gav upp efter 30 varv var det de båda giganterna och förhandsfavoriterna Branislav Pavic och Magnus Rabe som kunde se fram emot en natt tillsammans.
Magnus Rabe. FOTO: Jernbruket
På det 37:e varvet började en högerfot bråka för Branislav Pavic, som valde att tacka för sig efter att ha genomfört 40 varv. Magnus Rabe kunde alltså defilera hem en silverbiljett genom att vara ensam om att genomföra det 41:a varvet. Rabe är uttagen till EM i 24-timmars 17-18 september och har nu alltså också en direktplats till satellit-VM i backyard ultra bara fyra veckor senare.
För Pavic’ del ska det mycket till för att sex löpare, som inte redan har gjort det eller vunnit VM-plats genom silverbiljett, ska springa fler än 40 varv före 15 augusti. En plats i Team Sweden är därmed högst sannolik även för honom. Trots att han som fyra på SM överskred den indikativa landslagsgränsen för EM i 24-timmars blev Pavic inte uttagen till det högklassiga svenska herrlaget till det mästerskapet.
Det finns maratonlöpare som gör gästspel i någon ultratävling och så finns det ultralöpare som någon gång ibland gör kortare lopp som marathon. I den senare kategorin kan nämnas flera som gjorde framstående resultat i det varma Stockholm Marathon.
Elov Olsson, bland annat trefaldig SM-vinnare på 100 km, slog sitt andra personliga rekord för året genom att bli 20:e (12:a i SM) på 2:31:01. En minut bakom kom Niklas Sjöblom in på 2:32:08. Niklas är med sina 50 backyardvarv självskriven i Team Sweden i satellit-VM i backyard ultra och var 2018 global trea i Wings for Life (70,1 km).
Andra ultralöpare bland topp 50 att nämna: Fredrik Eriksson (vinnare Ultravasan45 2019, 7:a i Ultravasan90 2021 och DNF på SM i ultratrail), 2:33:47, Mattias Wellermark (SM-trea på 100 km, bäste svensk på PRT 100 km), 2:36:55 och Björn Morén (tvåa i Borås 6-timmars, 9:a i Fjällmaraton 100K, 1:a Tjörnarparen 50 miles 2018 bland mycket annat), 2:40:34.
På damsidan måste SM-fyran Åsa Wiklund nämnas, även om hon ännu inte gjort tävlingar över 50 km. Hon vann Fjällmaraton Bydalsfjällen och var tvåa i Åre Fjällmaraton och sprang nu på 2:47:34. Ebba Sigfridson (femma i Ultravasan90 2019) blev SM-10:a på 2:52:48.
Och Sofia Smedman (SM-vinnare på 100 km 2021, tvåfaldig vinnare Kullamannen 100 miles bland mycket annat) visade att hon är på gång efter skadebekymmer och tuff återhämtning efter PRT genom att slå personligt rekord med 2:59:15. Sofia hoppas att få se sitt namn i VM-laget på 100 km när den slutgiltiga uttagningen offentliggörs 27 juni.
Ytterligare fem mindre ultratävlingar anordnades i Sverige den gångna helgen. Fredrik Larsson fullföljde för andra gången 10 varv (106 km och 6 000 höjdmeter) i den av IF Kville arrangerade The Alpaca Race i Göteborg. Med tiden 17:59 slog han också sitt tidigare banrekord med nästan 5,5 timmar. Halva distansen vanns av Philip King på 8:21 och Mervi Heiskanen, som med tiden 9:03 var 50 minuter snabbare än förra året.
I skogarna vid Garphyttan utanför Örebro hade Rickard Ahlberg skapat en tävling som han själv kallade för den svenska motsvarigheten till the Barkley Marathons, Skogs-Ultra Storstenshöjden. Ingen av de tre anmälda till 100 milesdistansen kom till start. Martin Westlund och Johan Elvermåhr delade segern på 50 miles på 24 timmar och 30 minuter.
Backar var det även i den sjätte upplagan av Lunds OK:s 6-timmarstävling S:t Hans Extreme Ultra, om än mer lättsprunget underlag. Tävlingen går på Sankt Hans backar i Lund, som var en av Lunds kommuns största avfallsplatser fram till slutet av 1960-talet. I det numera populära aktivitetsområdet kom Marie Lennerhagen och Hannes Dahlberg längst. För Marie blev det andra raka segern, återigen på 52 560 meter (endast hela varv mäts). För Hannes var det första ultratävlingen utöver Gerilla Backyard och segerdistansen blev 56 940 meter.
Den plattaste tävlingen för helgen var Möckeln Runt Ultramarathon, arrangerad av Elmhults SC. Fyra nationer var representerade bland de sju löparna, där danske Benjamin Holst Kjeldsen var snabbast. 4:35 tog det för Kjeldsen på den 52 km långa banan.
Mai Bui blev den första kvinnan att vinna en silverbiljett till satellit-VM i backyard ultra, när hon i helgen vann Winter Bay Backyard Ultra i Stockholm efter 41 timmar. EM-uttagne Martin Scharp vann en ultratävling för andra helgen i rad. Jonas Wängberg har sprungit genom hela Spanien. Och Sophia Sundberg är tillbaka på ultradistanser, bättre än någonsin.
På Liljeholmen i Stockholm anordnade Run Raisers den tredje av fem backyard ultra-tävlingar där vinnaren får en silverbiljett till satellit-VM i oktober. 177 löpare sprang minst ett varv och hela 132 stycken klarade av sju varv eller mer, vilket innebär ultradistans.
När det första dygnet var avklarat hade tolv män och en kvinna tagit sig sammanlagt 100 miles (160,9 km). Mai Bui hade då redan varit den enda kvarvarande kvinnan sedan det 18:e varvet.
Männen droppade av en efter en. När Peter Schröder steg av efter 36 varv var den enda kvarvarande mannen för Mai att slå Henrik Lowemark. 46-årige Lowemark från Ljusdal har en ultraresumé som sträcker sig tillbaka till 2013, då han debuterade med TEC 100 miles. Han har bland annat vunnit 250-milestävlingen Thames Ring i England.
Den 20 år yngre Umeåbon Mai Bui har förutom ultradebuten Umeå Trail 2018 enbart backyard ultra-tävlingar på sin ultrameritlista. I samtliga har hon varit sist kvarvarande kvinna och i augusti vann hon även High Coast Backyard på 31 varv.
När tystnaden lagt sig till och med över Stockholm och klockan närmade sig två natten till måndag meddelade Henrik att det blev hans sista varv. Det 41:a varvet sprang Mai på egen hand och belönades därmed med vinst och en silverbiljett till satellit-VM i Älvdalen i oktober.
1984 arrangerades den första 100-kilometerstävlingen i Sverige, på en bana i Lund med två 5-kilometersslingor i en åtta. Med skoföretaget Lejon som sponsor blev namnet på tävlingen Lejonbragden. Förutom den 51 kilometer långa trailtävlingen Hälsingeleden, som gick 1976 till 1986, var ultralöpning i Sverige i princip synonymt med denna 100-kilometerstävling fram till 2000-talet.
Efter 25 års dvala återupptogs Lejonbragden i ytterligare fyra år från 2012 till 2015. Den gångna helgen var det dags för den tredje inkarnationen, återigen på en bana med två 5-kilometersslingor (även om det inte längre är samma bana som på 1980-talet).
Man kunde välja mellan tre distanser: 30, 50 eller 100 kilometer. Martin Scharp var en av dem som valde huvuddistansen på 100 kilometer, trots att han helgen innan hade sprungit 33 varv i Lomma Backyard Ultra, som han vann. Även denna helg gick 54-åringen, som är en del i det starka svenska 24-timmarslaget på EM i september, vinnande ur tävlingen.
Martin Scharp
Med tiden 8:49:01 var Martin Scharp en halvtimme före en annan evighetsmaskin, ett år äldre Tommy Carlsson, som gjorde sin fjärde ultratävling på lika många veckor.
På damsidan gick segern till Matilda Gend på 9:32:07. Hon har dämed vunnit alla ultratävlingar som hon har gått i mål i (men bröt SM). Hon var 14 minuter före trailspecialisten Lisa Eneroth, som fick springa i lånade asfaltsskor.
Vinnare på 50 km blev Lisa Engström på 4:37:42 och Filip Lindblad på 4:07:17.
2013 var Sophia Sundberg EM-femma på 100 kilometer. Fyra år senare satte hon det ännu rådande svenska ultramaratonrekordet i 6-timmarslöpning och 2018 blev hon sexa i världens största ultratävling, det anrika Comrades Marathon i Sydafrika.
Men sedan fick hon operera en häl och drabbades dessutom av en ihållande stressreaktion i kroppen. En andraplats på Ultravasan 45 förra året var en del av resan tillbaka till ultradistanser. När hon åkte till Slovenien för att delta i den globala tävlingen Wings for Life World Run skulle hon få ett riktigt kvitto på att hon nu är tillbaka. Hon snittade 4:10 min/km i nästan 3,5 timme och hann därmed 49,39 km.
Sophia vann ohotat tävlingen i Slovenien och var trea globalt. Nu siktar hon på att återigen springa 100 kilometer, troligen under nästa år.
1 070 kilometer blir det om man springer från Urdos i sydligaste Frankrike, genom hela Spanien ner till Málaga vid Medelhavskusten. Uppdelat i 18 dagsetapper på 45 till 76 kilometer blir det tävlingen Trans España, vars första upplaga nyligen avslutades.
Jonas Wängberg var ende svensken bland de 33 som startade. Med en total löptid på 5 dagar och knappt 14 timmar tog han sig i mål som 10:e löpare.
Ultralöpning i Svenska Friidrottsförbundets regelbok
I den nya utgåvan av Svenska Friidrottsförbundets regelbok benämns för första gången ultralöpning, traillöpning och bergslöpning. Tidigare har det inte funnits några regler specifika för ultralöpning och det enda ultrarelaterade som funnits med är att 100 kilometer är en standarddistans där man slå världsrekord och svenska rekord.
Pabianice utanför Łódź i Polen var förra året platsen där Aleksandr Sorokin från Litauen slog Yiannis Kouros’ “oslagbara” världsrekord i 24-timmarslöpning. Även i år blev Ultra Park Weekend en höjdartävling.
Patrycja Bereznowska blev första kvinna att officiellt noteras för en sträcka över 400 km på 48-timmars. Hon hade själv sprungit 401 km i Aten 2018, men inte fått distansen godkänd. Men nu har hon även världsrekordet på 48-timmars, med 403,32 km och slog därmed japanskan Sumie Inagakis 12 år gamla rekord.
Bereznowska slog världsrekord på 24-timmars (senare slaget av Camille Herron), när hon 2017 blev världsmästare. Hon har dessutom sprungit snabbare än någon annan kvinna både i Spartathlon och Badwater.
Även i öppna polska mästerskapen i 24-timmars blev det finfina resultat. Både nye polske rekordhållaren Andrzej Piotrowski (282,201 km) och tjeckiske dito Jiří Horčička (267,108 km) petar därmed ner de tre herrmedaljörerna från SM i världsårsbästastatistiken.
På damsidan vann Aleksandra Niwinska på 255,587 km och är med det resultatet sexa i världen genom tiderna, men bara trea i Polen.
I en högklassig backyardtävling på Lidingö nådde tre löpare över 40 varv och Tobbe Gyllebring vann igen. I en slalombacke utanför Karlstad höll de på nästan lika länge, med att samla 10 000 höjdmeter. Och i Örebro avgjordes en annan udda backyardtävling.
I Lur 2018 pressades Torbjörn “Tobbe” Gyllebring av Emir Halkic till att nå 39 varv. Efter det är det bara när samme Tobbe vann den svenska tävlingen i satellit-VM på 55 varv för ett år sedan som någon har nått längre i en backyard ultra på svensk mark.
Men liksom Niklas Sjöblom, som förra veckan sprang 50 varv i Schweiz, var Tobbe Gyllebring förberedd för att springa långt i Big Dog’s Backyard Ultra i Tennessee. När reserestriktioner hindrade honom stärkte han ett redan mycket namnkunnigt startfält i Lidingö Backyard Ultra. Trots en bana med över 100 höjdmeter per varv infriades förväntningarna på en lång tävling.
Backyardlandslagets egen kapten Janne Svärdhagen var på plats och sprang 24 varv. När debutanten i disciplinen Henrik Hult la av efter 30 varv var det de fem huvudfavoriterna som var kvar. Daniel George stannade på 31 och Henrik Lowemark på 35. Martin Scharp, som fick den långa tävling han ville inför PRT 24-timmars men inte riktigt var vän med rötterna på natten, gav till slut upp efter 40 varv.
Ensamma i natten var, liksom på Big Shadow Backyard för sju veckor sedan, Tobbe Gyllebring som fyller 40 på söndag och Sten Orsvärn, 59. Då fick Aftonbladets reporterteam hänga kvar i 34 timmar. Den här gången blev det nio timmar till.
– Torbjörn Gyllebring och Martin Scharp är definitivt två av de genuint finaste gossar jag har träffat på. Jag kan inte tänka mig mer sympatiska och empatiska individer. Alla världsledare borde springa backyard. För efter 30-40 varv tillsammans blir man jäkligt goda kompisar och vill varandra bara väl, säger en känslosam Sten Orsvärn dagen efter målgång.
På det 37:e varvet hade Sten fått en sömndipp och nästkommande varv blev hans tuffaste. Det såg Tobbe när det var dags att ge sig ut på det 39:e och följde Sten i hasorna under stora delar av varvet.
– Han gjorde något av det finaste jag varit med om. Han försökte inte springa om, utan bara var där och kollade att allt gick bra med mig. Det kändes otroligt tryggt och fint att ha Tobbe som en liten skyddande ängel bakom mig, för jag var verkligen inte stabil just det varvet, berättar Sten.
Morgonen efter Big Shadow hade Sten nämligen upplevt väldigt oregelbunden puls, som han misstänker kan ha berott på salt- eller vätskebrist. Därför ville han nu inte heller riskera något när tröttheten slog till. Men 42 varv är det längsta någon över 55 år har sprungit i världen någonsin (Lisa Amundsson är världsbäst bland kvinnor över 55 med 33 varv 2018).
Men för sjätte gången fick Tobbe Gyllebring springa ett backyardvarv helt själv och med 43 varv tangerade han sitt resultat som 2019 räckte till en femteplats i “backyard-VM” i USA.
– Det här är det vackraste backyardvarv jag sprungit och jättehögklassigt arrangemang också. Ganska spännande med en natt där sportdrycken fryser till is. Men även om det nu är 43 varv som banrekord på den här banan, åk inte dit i tron att det här är en bana att springa långt på. För den är ganska tjurig faktiskt, säger Tobbe Gyllebring.
Liksom för Martin Scharp är ännu en tävling med ytterst namnkunnigt startfält nästa mål för Tobbe, 24-timmarstävlingen Personliga Rekordens Tävling (PRT) i Växjö i december.
– Jag vill göra satsningen seriöst på 24-timmars. Jag vill ta på mig landslagsdress och jag tror att backyard är en bra disciplin för att bygga hårdheten och psyket, liksom 24-timmars är en fantastisk disciplin för att kunna prestera på backyard, funderar Tobbe.
Av damerna nådde Anna Hadenius längst med 21 varv, följt av Jenny Lindroth på 18.
Udda backyard i Kvinnersta
I Örebro ordnade Udda Ultra, med Ola Nordahl i spetsen, en annan backyard där det fanns förhoppningar på långa distanser. En av förhandsfavoriterna, SM-bronsmedaljören på 24-timmars Daniel Brånn, fick dock problem med magen och Filip Andersson blev aldrig på allvar utmanad.
Krister Hägg Lahti stannade på 24 och Björn Tikkanen slog distansrekord med 25 varv. För femte gången stod Filip Andersson därmed som segrare i en backyard ultra, men sambon Leonora Johnsons familjerekord på 32 varv står kvar.
– Jag får väl kanske ändå försöka ta mig ur Värmland/Närke om jag skall lyckas överta famljerekordet, funderar Filip, som kanske får sikta på en av de fyra återstående silverticketloppen där vinnaren får en plats i landslaget till satellit-VM i oktober 2022.
Anna-Karin Larsson var fyra totalt och kom längst av damerna med 21 varv, två mer än Maria Pettersson.
Anmärkningsvärt är att blott 12-årige Melker Mangnäs från Örebro numera kan titulera sig ultralöpare! Han sprang sju varv och därmed ungefär 47 kilometer. Melker kan vara den yngsta någonsin i Sverige att genomföra en ultradistans på tävling på under 7 timmar.
Höjdmeterjakt i 10K High Club
I Bryngfjordens skidbacke norr om Karlstad samlades 20 förväntansfulla höjdmeterjägare i helgen för att inom 48 timmar springa 176 varv upp och ner. Då fick man nämligen ihop 10 000 höjdmeter (och knappt 130 km) och kan därmed bli upptagen i 10K High Club.
Fem herrar och två damer höll ut hela vägen. Dan Fallquist förbättrade sin tid från förra året med över två timmar och var snabbast att ta sig till 10 000 med tiden 24:28. På damsidan sprang Marie Frödén för första gången längre än Ultravasans 90 kilometer och kunde pusta ut efter 28 timmar och 46 minuter.
– Smärtan var jobbigast. Men jag tycker man blir mer slut energimässigt när man springer snabba lopp som Ultravasan, man är uppe i en helt annan puls då. Här kunde man med jämna mellanrum fylla på med energi och få mycket pepp av kompisarna, berättar Marie Frödén, som nu har en 100-milestävling som nästa mål.
Ingen vinnare i historiska Hultstred
På 1990-talet var 100-kilometerstävlingen Hultsfred Ultra under några år Sveriges enda ultratävling. Då liksom nu var Kurt Gustavsson den drivande kraften. Nu 75-årige Kurt sprang denna gång dessutom sju varv själv.
– Jag är ju i toppen av min karriär, bara 75 år! säger Kurt.
Även andra historiska ultraprofiler som Kjell och Gunilla Franzén var på plats och sprang fyra respektive tre varv. Gunilla var enda kvinna att 1997 genomföra den 460 kilometer långa Vänern runt, ett av K-G Nyströms påfund, och Kjell var bäste svensk i 24-timmars-VM 2003.
Någon vinnare kunde dock inte utropas. Både Per Christell och Jonas Eklund avslutade efter 12 varv, liksom Fanny Lampert och Maria Steinthorsson efter 9.
Internationella framgångar
På den internationella fronten gjorde Petter Engdahl ännu ett stabilt lopp. I stortävlingen Grand Trail des Templiers i Frankrike blev han femma, med CCC-vinnaren Jonathan Albon först i mål före Ultravasandominanten Sebastien Spehler.
I Schweiz sprang Ivan Bretan och Fredrik Forsström 48-timmars. Men när det blev så kallt att flera lager av ylletröjor, goretexjackor och dunjackor inte hjälpte Ivan att drabbas av hypotermi avbröt han efter 40,5 timmar och 310 km. Han blev därmed tvåa i tävlingen och nådde inte direktplats till Spartathlon. Men liksom Fredrik Forsström, som nådde 295,5 km har de i alla fall en plats till lotteriet för 2023.
Två backyarddueller, inspirerande resa från noll till hundra miles och 50-årsfirande mitt i natten. Ja, det saknas aldrig dramatik när helgens ultraäventyr ska sammanfattas.
Backyardfester i skuggan av vingården
I en backyard ultra krävs det minst två personer för att komma riktigt många varv. När bara en person återstår är ju tävlingen avgjord. Numera går det ofta fler än en backyardtävling varje helg och det blir därför sällan som två eller fler löpare håller på riktigt länge. Men i helgen fick vi se två svenska backyardtävlingar hålla på i 34 timmar, vilket aldrig tidigare har hänt i Sverige under samma helg.
Sedan den första svenska backyardtävlingen 2016 har 13 svenskar har sprungit minst 35 varv, i totalt 7 olika tävlingar (samt på originalet Big Dog’s Backyard Ultra i USA). De senaste två åren är det dock bara i satellit-VM i Älvdalen 2020 och Älvdalen Backyard Ultra i år som segerresultatet slutat på över 31 varv.
Big Shadow Backyard
Att Big Shadow Backyard i Stora Skuggan-området på Norra Djurgården skulle hålla på länge var väntat, med namn som Tobbe Gyllebring, Sten Orsvärn och Daniel George i startfältet. Med 168 startande, varav 133 sprang ultradistans, är det dessutom en av de absolut största backyardtävlingarna i Sverige (tillsammans med Sweden Runners’ tre tävlingar i Malmö, Älvdalen och Trelleborg, samt Trosa och numera även Bocksten Vineyard).
Med Team Nordic Trail med Miranda Kvist i spetsen blev det också en fest. Men banan är inte helt enkel, med både över 90 höjdmeter, en rejält trixig passage och ett par branta nerförsbackar.
När löparna gav sig ut på det 16:e varvet var Jenny Lindroth ensam kvinna kvar, tillsammans med 17 män. Jenny började springa för ett drygt år sedan, efter att hon hade fyllt 40. Första ultrapasset blev ett socialt evenemang längs banvallen från Läggesta till Eskilstuna i oktober förra året. Och redan i den riktigt tävlingsdebuten i Trosa i somras blev det 18 varv.
Jenny Lindroth. Foto: Pia Stolt
– För ett år sen kom jag i kontakt med Stockholm Gerillalöpare, som springer varje onsdag i Hammarbybacken. Efter ultrapasset i oktober fick jag blodad tand och han som höll i det sa att när man blir lite äldre ska man springa långt och inte snabbt. Det där fastnade. Jag gillar inte att springa snabbt, för jag är lat, säger Jenny.
Träningsmängden växte och i helgen passerades drömgränsen 100 miles, 24 varv. Det är en imponerande snabb utveckling och hon sällar sig till de ytterligare 21 svenska kvinnor som tidigare sprungit minst 100 miles på backyard.
– Det var häftigt. Det hade jag inte riktigt räknat med, även om det någonstans i bakhuvudet låg där som nån hemlig målbild att “wow, vad häftigt det vore att kuta 100 miles i en backyard”. Men jag trodde inte det skulle gå så här snabbt. Jag hade tänkt att innan jag fyller 50 skulle jag ha sprungit 100 miles, säger Jenny som alltså lyckades redan innan hon fyllt 42.
Efter att Daniel George, som var med i satellit-VM och fyra gånger sprungit minst 30 varv, gav upp efter det 28:e varvet, då stod kampen mellan två giganter. Sten Orsvärn, som firade nyss fyllda 59, har inofficiellt svenskt rekord på 48-timmars och har sprungit 840 km på sexdagars. Och Torbjörn “Tobbe” Gyllebring behöver ingen närmare presentation. Hans enda ultralopp förra året innebar svensk seger i satellit-VM och utnämningen årets manlige ultralöpare.
Men även det roliga tar slut. Efter 33 varv valde Sten att inte fortsätta.
– Det var ganska långt ifrån max. Men det var jobbigt ändå. Kroppen är missnöjd med mina aktiviteter i helgen, men den är glad över att jag slutade när jag gjorde, säger Sten Orsvärn.
Tobbe Gyllebring. Foto: Jacob Zocherman
Och så fick Tobbe Gyllebring alltså återigen defilera hem en backyardseger, hans femte, efter 34 varv. Han var till och med så pigg efter det sista varvet att han kostade på sig en spurt in i mål.
– Det kändes så enkelt. Jag startade för att tävla, men med förbehållet att inte göra något som skulle riskera mina möjligheter att vara tillbaka i fullgod löpform till Big’s den 16:e oktober, säger Tobbe Gyllebring.
I dagsläget är det ännu osäkert om internationella löpare för inresetillstånd till USA . Men startfältet i det som numera utropas som VM i backyard ultra, Big Dog’s Backyard Ultra, är helt osannolikt bra. 37 av löparna har sprungit i 48 timmar eller mer i en backyard. Förutom Tobbe Gyllebring står även svenskarna Johan Steene, Anna Carlsson och Niklas Sjöblom i startlistan.
Även i bockstensmannens bokskogar runt Ästad vingård i Tvååker utanför Varberg blev det backyardfest som pågick länge. Med gänget bakom Bocksten Trailrun vid rodret hade tävlingen lockat i princip lika många deltagare som i Big Shadow, 165 stycken. 108 av dem sprang minst 7 varv, vilket innebär ultradistans. På natten kryddades stämningen till och med av ett raveparty i närheten.
Fyra löpare passerade “drömgränsen” 100 miles och med 24 varv blev Kit Carlsson den som kom längst av damerna. Göteborgaren Joakim Jakobsson närapå fördubblade sitt distansrekord genom att komma upp i 30 varv, över 200 km.
Efter det stod kampen mellan den i Varberg boende kalmariten Rasmus Stenemo och falkenbergaren Henrik Bengtsson. Rasmus hade varit tvåa i sina två senaste backyards, senast med 28 varv i Jernbruket i juni. Efter det sprang han SM i 24-timmars och den inställda HUB-tävlingens första 100 miles på egen hand i augusti.
Den forne orienteraren Henrik Bengtsson vann en virtuell backyard ultra på 30 varv förra sommaren. Det gav honom en plats till satellit-VM i oktober, då han kom 26 varv. Sedan dess har han bara tränat.
– Årets enda mål har varit helgens backyard. Och det gick ju bra. Kul att kunna leverera när det gällde, säger Henrik.
Ja, i 33 varv höll Rasmus sällskap, innan han vände tillbaka strax efter starten av det 34:e.
– Det kändes bra även halva 33, men tog sedan ett snabbt beslut att bryta efter 33 varv då jag började känna lite yrsel och ville inte riskera något. Skulle haft med mig astmasprayet ut på rundan, vilket jag ej hade, kanske därför också det blev jobbigt på varv 33. Hade hyfsat stora astmakänningar då, säger Rasmus som ändå är nöjd med sin tredje raka andraplats.
För Henriks del hade 40 varv varit lite av ett drömmål.
– Fast jag blev ju inte jätteledsen när Rasmus hoppade av igår, säger Henrik, som återigen gav kommentaren “Aldrig mer” efter målgång.
– Haha, det har jag sagt förr, men jag brukar glömma snabbt.
Backyard Ultra Gävle
I Gävle var startfältet något mindre i den tredje upplagan av Backyard Ultra Gävle, BUG. Av de 30 startande nådde hela 26 stycken ultradistans. Malin Holmgren blev för tredje året i rad den kvinna som nådde längst, den här gången med 16 varv.
Ett par timmar tidigare hade det stämts upp till “Ja må han leva” när klockan passerade midnatt. Då fyllde Håkan Lenneby 50 år. Han startade i en åldersklass och gick i mål i en annan. Födelsedagssången hjälpte honom till 20 varv och distansrekord med ett varv. Han assisterade därmed vinnaren Martin Hedin, som vann på 21 varv.
Nässjö 6-timmars
I Nässjö har sedan 2015 en 6-timmarstävling skett lite i skymundan, med Mattias Sundkvist som eldsjäl. Totalt 19 löpare kom till start i år och 16 av dem hann passera maratondistansen. För Josephine Beijer blev det ultradistans med bara 6 meters marginal.
Längst nådde Ida Larsson på damsidan med 47,371 km och fjolårsvinnaren Emil Falkek på herrsidan med 68,271 km.
Höga Kusten Trail
I tävlingen om vackrast målgångsplats lär Höga Kusten Trail ligga väldigt bra till. Med ett par plågsamma kilometer uppför Skuleberget som avslutning blir belöningen en fantastisk utsikt över Höga Kustens skärgård.
I den längre av helgens två distanser tog sig 144 damer och 303 herrar igenom de 43 kilometerna. Elin Telhammer vann damklassen på 4:43:33, bara två minuter före Sandra Rahimi, med Liv Fahlén ytterligare nio minuter bakom.
Liknande segermarginal blev det för Gustav Bodin i herrklassen. Hans 3:54:15 var 2:37 före Johan Samuelsson, som bara hade 36 sekunder ner till Andreas Berthagen på tredje plats.
När i princip alla vanliga tävlingar är inställda var intresset stort när Sweden Runners ordnade ännu en virtuell backyard ultra. Totalt startade 189 deltagare och 114 sprang minst sju varv, vilket innebär ultradistans. Som vinnare stod backyard-debutanten Magnus Rabe, medan Ingela Jonsson och Maria Kumpula kom längst av damerna.
Törsten efter att få tävla är onekligen stor. Då nuvarande lagar inte tillåter motionslopp med fler än åtta personer har virtuella tävlingar blivit ett alternativ för dem som vill ha något att se fram emot och få lite tävlings- och gemenskapskänsla.
När Sweden Runners sommaren 2020 tvingades ställa in sina backyard ultra-tävlingar i Älvdalen och Trelleborg ordnade de istället virtuella varianter som lockade över 200 deltagare. Den gångna helgen var det alltså dags igen: 189 personer, 79 kvinnor och 110 män, sprang minst ett varv på 6,7 km, varhelst man befann sig. Av dessa sprang 114 minst sju varv, vilket innebär knappt 47 km och därmed ultradistans.
Seger av Rabe i backyarddebuten
Då backyard ultra inte har några könsindelade klasser slutade Magnus Rabe som vinnare och “last one standing” på 28 varv, knappt 188 km. Magnus vann Kullamannen 100 miles 2019 och slog i somras ett fantastiskt banrekord på The gax 100 miles.
– Jag hade inte sprungit backyard innan, så jag tänkte det kunde vara kul att testa på det också och se hur det funkar. Det var väldigt speciellt, jag tränar aldrig så långsamt, berättar Magnus
För Magnus var det ett bra träningspass inför att kanske testa på att springa långt i 24-timmarslöpning. Den indikativa kvalgränsen för att bli aktuell för VM i oktober är 245 kilometer.
Den som assisterade Magnus var Daniel Bååth, som gjorde en utmärkt insats med 27 varv, två varv mer än Marcus Broman.
Ingela och Maria sprang längst av damerna
På damsidan nådde Ingela Jonsson och Maria Kumpula längst med 15 varv, ett varv mer än Jennie Karlsson, som likt Ingela sprang i ett mini-arrangemang i Hultsfred. För Marias del känner hon att hon i och med detta äntligen kan kalla sig för ultralöpare.
– Jag har nosat lite på det här med ultra i något 6-timmarslopp och irrade runt själv på Roslagsleden, 67 km i spöregn förra sommaren med för tung packning. Och i november körde jag en egen Ultra Interval Challenge och skrapade ihop 90 km under ett dygn. Men ja, faktiskt är det först nu som jag känner mig lite som ultralöpare, berättar Maria Kumpula, som sprang helt på egen hand.
Backyardexplosion
Konceptet backyard ultra har exploderat de senaste två-tre åren. Idén kommer från den legendariske lopparrangören Gary “Lazarus Lake” Cantrell, som 2011 ordnade den första tävlingen på sin egen bakgård i Tennessee. Sju år senare etablerade löparföretaget Sweden Runners kontakt med “Laz”, bildade den informella organisationen Backyard Ultra och skyddade varumärket backyard ultra i EU.
Ursprungstävlingen Big Dog’s Backyard Ultra kallas numera för VM och i höstas ordnades ett semi-virtuellt satellitvärldsmästerskap där drygt 20 länder tävlade både som lag och individuellt. Sverige är det land efter USA med flest backyard ultra-tävlingar, i ett tävlingsformat där vem som helst kan delta och utmana sina gränser.
Idén går ut på att springa 6,7 km inom 60 minuter, med ny start varje heltimme, tills man inte längre kan fullfölja ytterligare ett varv. När bara en person återstår är tävlingen över.
När ”VM” i Backyard Ultra inleds på lördag, 17 oktober, ställer Sverige upp med ett mycket starkt team. Vi fick ett förhandssnack med Anna Carlsson, som har flest varv på meritlistan i det svenska laget.
Backyard Ultra är en tävlingsform som ökat i popularitet de senaste åren. Men precis som för många andra tävlingar har även Backyard-loppen tvingats ställa in eller ställa om i år. Det gäller även Big Dog’s Backyard Ultra i USA – ett lopp som brukar kallas för Backyard-VM. I stället för det vanliga arrangemanget har arrangörerna valt att köra ett ”World Championship” där varje land genomför sin egen tävling. Resultat jämförs sedan i realtid med övriga deltagande länders resultat.
Backyard Ultra-loppen har sina föregångare i USA. Tävlingarna genomförs på ett varv som är 6 706 meter, där deltagarna springer så många varv man kan med det enda kravet att varvet ska genomföras på mindre än en timme. Varje hel timme startar ett nytt varv – och de löpare som misslyckas med att slutföra varvet inom 60 minuter avbryter tävlingen. Loppet pågår tills bara en löpare återstår – ”last man standing”.
Eftersom Big Dog’s Backyard 2020 blir ett event där varje land har sitt fristående lopp, kommer nog konkurrensen i detta ”VM” vara hårdare än någonsin. Länderna och löparna jämförs med varandra och vinnaren som håller på längst blir ”världsmästare” 2020.
Alla ländernas lopp är dock separata tävlingar, vilket gör att varje lands deltagare måste jobba som ett team. För när det bara är en löpare kvar i ett lands lopp avslutas det landets tävling.
Det svenska loppet avgörs i Älvdalen, med start 14.00 på lördag. Den deltagare som har gjort flest varv på en Backyard Ultra i den svenska truppen är Anna Carlsson. Anna blev en världsnyhet tidigare i år efter ”The Quarantine Backyard Ultra” där hon sprang 45 Backyard Ultravarv – över 300 kilometer – på en plogad bana på isen i Abisko. (I RW nummer 4–2020 hade vi ett stort reportage om Annas bedrift.) Nu är hon alltså en av de svenska löparna i ”Backyard-VM”.
Hur är läget inför helgens Big Dog’s Backyard Ultra på ”hemmaplan”? – Jo, det är bra hoppas jag. Lite hypokondrisk, men det ska man väl vara vid den här tiden.
Vad är det som händer i helgen? – Starten går på lördag klockan 14.00 svensk tid, och jag antar att det motsvarar en start 07.00 i USA. Alla länder startar samtidigt. Jag tror att det är 26 nationer som har sin egen tävling, med upp till 15 personer i varje team. Varje tävling är separat, så även om vi är ett team tävlar vi mot varandra samtidigt som vi är beroende av varandra för att nå långt.
Hur är tävlingens upplägg? – Så länge vi är minst två stycken löpare kvar får vi köra vidare, men när endast en person är kvar i respektive land är man ”last man standing” och då avslutas tävlingen för landet. Resultatet jämförs sedan med hur långt ”last man standing” hunnit i de andra länderna. Det här gör att vi både är inbördes konkurrenter i våra inhemska lopp, men måste hjälpa varandra för att nå långt i den internationella tävlingen.
Finns det en dam- och herrklass, eller är det verkligen ”last man standing”? – Nej, det är inte uppdelat utan ”last man standing” är grundkonceptet. Jag tror att grundaren av Backyard-konceptet, Lazarus ”Laz” Lake (Gary Cantrell), ville visa att tjejer och killar är jämlika i denna uthållighetsform. Den senaste vinnaren av Big’s Backyard var en kvinna. I många lopp har man en dam- och herrsegrare, men här är grunden att en vinnare utses – oavsett vem man är.
Har ni i det svenska teamet pratat ihop er, för ni måste ju hjälpa varandra om någon ska nå långt? – Vi har inte pratat mer än ”online”, men vi kommer ju att ses och kommer definitivt att peppa varandra för att vi ska nå långt. Jag tror det är viktigt att vi får lite lagkänsla så att vi blir några som driver varandra framåt till riktigt många varv. Jag hoppas vi är många kvar efter 30 varv och kan ta det vidare därifrån.
Loppet startar ju på lördag, tar ni höjd för att fortsätta i veckan som följer? – Ja, det var ungefär samma starttid som när jag sprang The Quarantine Backyard Ultra, och då höll jag ju på in på måndagen.
Nu hoppas jag absolut att vi kommer springa in på tisdagen. Samtidigt vet jag såklart att det är mycket som ska stämma.
Det är lätt att prata, svårare att göra i verkligheten. Men ambitionen om att hålla igång till tisdag finns.
När vi intervjuade dig tidigare i år sa du att du behövde bli bättre på att få in mer sömn under loppen. Hur ser du på det nu inför helgen? – Jag och min support kommer ha med ett eget tält, så under nätterna kommer jag att avskärma mig lite för att om möjligt få lite sömn.
Ska det bli kul med ett ”riktigt” lopp – även om det delvis är virtuellt? – Ja, jag ser verkligen fram mot loppet, att få gå in i bubblan och bara tänka på att ta mig framåt.
Vad tycker du om den 6,7 kilometer långa banan i Älvdalen? – Jag sprang min första Backyard där och den är väldigt fin. Den har en kort sträcka med asfalt, men sedan är det mestadels parkväg med grus och någon del med lite rötter och stenar. Den är omväxlande med några backar, relativt lättsprungen, så det är en riktigt bra Backyardbana enligt mig.
