Långt på Lidingö, högt i Karlstad och udda i Örebro

Långt på Lidingö, högt i Karlstad och udda i Örebro


I en högklassig backyardtävling på Lidingö nådde tre löpare över 40 varv och Tobbe Gyllebring vann igen. I en slalombacke utanför Karlstad höll de på nästan lika länge, med att samla 10 000 höjdmeter. Och i Örebro avgjordes en annan udda backyardtävling.

I Lur 2018 pressades Torbjörn “Tobbe” Gyllebring av Emir Halkic till att nå 39 varv. Efter det är det bara när samme Tobbe vann den svenska tävlingen i satellit-VM på 55 varv för ett år sedan som någon har nått längre i en backyard ultra på svensk mark.

Men liksom Niklas Sjöblom, som förra veckan sprang 50 varv i Schweiz, var Tobbe Gyllebring förberedd för att springa långt i Big Dog’s Backyard Ultra i Tennessee. När reserestriktioner hindrade honom stärkte han ett redan mycket namnkunnigt startfält i Lidingö Backyard Ultra. Trots en bana med över 100 höjdmeter per varv infriades förväntningarna på en lång tävling.

Backyardlandslagets egen kapten Janne Svärdhagen var på plats och sprang 24 varv. När debutanten i disciplinen Henrik Hult la av efter 30 varv var det de fem huvudfavoriterna som var kvar. Daniel George stannade på 31 och Henrik Lowemark på 35. Martin Scharp, som fick den långa tävling han ville inför PRT 24-timmars men inte riktigt var vän med rötterna på natten, gav till slut upp efter 40 varv.

Ensamma i natten var, liksom på Big Shadow Backyard för sju veckor sedan, Tobbe Gyllebring som fyller 40 på söndag och Sten Orsvärn, 59. Då fick Aftonbladets reporterteam hänga kvar i 34 timmar. Den här gången blev det nio timmar till.

– Torbjörn Gyllebring och Martin Scharp är definitivt två av de genuint finaste gossar jag har träffat på. Jag kan inte tänka mig mer sympatiska och empatiska individer. Alla världsledare borde springa backyard. För efter 30-40 varv tillsammans blir man jäkligt goda kompisar och vill varandra bara väl, säger en känslosam Sten Orsvärn dagen efter målgång.

På det 37:e varvet hade Sten fått en sömndipp och nästkommande varv blev hans tuffaste. Det såg Tobbe när det var dags att ge sig ut på det 39:e och följde Sten i hasorna under stora delar av varvet.

– Han gjorde något av det finaste jag varit med om. Han försökte inte springa om, utan bara var där och kollade att allt gick bra med mig. Det kändes otroligt tryggt och fint att ha Tobbe som en liten skyddande ängel bakom mig, för jag var verkligen inte stabil just det varvet, berättar Sten.

Morgonen efter Big Shadow hade Sten nämligen upplevt väldigt oregelbunden puls, som han misstänker kan ha berott på salt- eller vätskebrist. Därför ville han nu inte heller riskera något när tröttheten slog till. Men 42 varv är det längsta någon över 55 år har sprungit i världen någonsin (Lisa Amundsson är världsbäst bland kvinnor över 55 med 33 varv 2018).

Men för sjätte gången fick Tobbe Gyllebring springa ett backyardvarv helt själv och med 43 varv tangerade han sitt resultat som 2019 räckte till en femteplats i “backyard-VM” i USA.

– Det här är det vackraste backyardvarv jag sprungit och jättehögklassigt arrangemang också. Ganska spännande med en natt där sportdrycken fryser till is. Men även om det nu är 43 varv som banrekord på den här banan, åk inte dit i tron att det här är en bana att springa långt på. För den är ganska tjurig faktiskt, säger Tobbe Gyllebring.

Liksom för Martin Scharp är ännu en tävling med ytterst namnkunnigt startfält nästa mål för Tobbe, 24-timmarstävlingen Personliga Rekordens Tävling (PRT) i Växjö i december.

– Jag vill göra satsningen seriöst på 24-timmars. Jag vill ta på mig landslagsdress och jag tror att backyard är en bra disciplin för att bygga hårdheten och psyket, liksom 24-timmars är en fantastisk disciplin för att kunna prestera på backyard, funderar Tobbe.

Av damerna nådde Anna Hadenius längst med 21 varv, följt av Jenny Lindroth på 18.

Udda backyard i Kvinnersta

I Örebro ordnade Udda Ultra, med Ola Nordahl i spetsen, en annan backyard där det fanns förhoppningar på långa distanser. En av förhandsfavoriterna, SM-bronsmedaljören på 24-timmars Daniel Brånn, fick dock problem med magen och Filip Andersson blev aldrig på allvar utmanad.

Krister Hägg Lahti stannade på 24 och Björn Tikkanen slog distansrekord med 25 varv. För femte gången stod Filip Andersson därmed som segrare i en backyard ultra, men sambon Leonora Johnsons familjerekord på 32 varv står kvar.

– Jag får väl kanske ändå försöka ta mig ur Värmland/Närke om jag skall lyckas överta famljerekordet, funderar Filip, som kanske får sikta på en av de fyra återstående silverticketloppen där vinnaren får en plats i landslaget till satellit-VM i oktober 2022.

Anna-Karin Larsson var fyra totalt och kom längst av damerna med 21 varv, två mer än Maria Pettersson.

Anmärkningsvärt är att blott 12-årige Melker Mangnäs från Örebro numera kan titulera sig ultralöpare! Han sprang sju varv och därmed ungefär 47 kilometer. Melker kan vara den yngsta någonsin i Sverige att genomföra en ultradistans på tävling på under 7 timmar.

Höjdmeterjakt i 10K High Club

I Bryngfjordens skidbacke norr om Karlstad samlades 20 förväntansfulla höjdmeterjägare i helgen för att inom 48 timmar springa 176 varv upp och ner. Då fick man nämligen ihop 10 000 höjdmeter (och knappt 130 km) och kan därmed bli upptagen i 10K High Club.

Fem herrar och två damer höll ut hela vägen. Dan Fallquist förbättrade sin tid från förra året med över två timmar och var snabbast att ta sig till 10 000 med tiden 24:28. På damsidan sprang Marie Frödén för första gången längre än Ultravasans 90 kilometer och kunde pusta ut efter 28 timmar och 46 minuter.

– Smärtan var jobbigast. Men jag tycker man blir mer slut energimässigt när man springer snabba lopp som Ultravasan, man är uppe i en helt annan puls då. Här kunde man med jämna mellanrum fylla på med energi och få mycket pepp av kompisarna, berättar Marie Frödén, som nu har en 100-milestävling som nästa mål.

Ingen vinnare i historiska Hultstred

På 1990-talet var 100-kilometerstävlingen Hultsfred Ultra under några år Sveriges enda  ultratävling. Då liksom nu var Kurt Gustavsson den drivande kraften. Nu 75-årige Kurt sprang denna gång dessutom sju varv själv.

– Jag är ju i toppen av min karriär, bara 75 år! säger Kurt.

Även andra historiska ultraprofiler som Kjell och Gunilla Franzén var på plats och sprang fyra respektive tre varv. Gunilla var enda kvinna att 1997 genomföra den 460 kilometer långa Vänern runt, ett av K-G Nyströms påfund, och Kjell var bäste svensk i 24-timmars-VM 2003.

Någon vinnare kunde dock inte utropas. Både Per Christell och Jonas Eklund avslutade efter 12 varv, liksom Fanny Lampert och Maria Steinthorsson efter 9.

Internationella framgångar

På den internationella fronten gjorde Petter Engdahl ännu ett stabilt lopp. I stortävlingen Grand Trail des Templiers i Frankrike blev han femma, med CCC-vinnaren Jonathan Albon först i mål före Ultravasandominanten Sebastien Spehler.

I Schweiz sprang Ivan Bretan och Fredrik Forsström 48-timmars. Men när det blev så kallt att flera lager av ylletröjor, goretexjackor och dunjackor inte hjälpte Ivan att drabbas av hypotermi avbröt han efter 40,5 timmar och 310 km. Han blev därmed tvåa i tävlingen och nådde inte direktplats till Spartathlon. Men liksom Fredrik Forsström, som nådde 295,5 km har de i alla fall en plats till lotteriet för 2023.

Långa backyardfester och plågsamt vacker målgång

Långa backyardfester och plågsamt vacker målgång


Två backyarddueller, inspirerande resa från noll till hundra miles och 50-årsfirande mitt i natten. Ja, det saknas aldrig dramatik när helgens ultraäventyr ska sammanfattas.

Backyardfester i skuggan av vingården

I en backyard ultra krävs det minst två personer för att komma riktigt många varv. När bara en person återstår är ju tävlingen avgjord. Numera går det ofta fler än en backyardtävling varje helg och det blir därför sällan som två eller fler löpare håller på riktigt länge. Men i helgen fick vi se två svenska backyardtävlingar hålla på i 34 timmar, vilket aldrig tidigare har hänt i Sverige under samma helg.

Sedan den första svenska backyardtävlingen 2016 har 13 svenskar har sprungit minst 35 varv, i totalt 7 olika tävlingar (samt på originalet Big Dog’s Backyard Ultra i USA). De senaste två åren är det dock bara i satellit-VM i Älvdalen 2020 och Älvdalen Backyard Ultra i år som segerresultatet slutat på över 31 varv.

Big Shadow Backyard

Att Big Shadow Backyard i Stora Skuggan-området på Norra Djurgården skulle hålla på länge var väntat, med namn som Tobbe Gyllebring, Sten Orsvärn och Daniel George i startfältet. Med 168 startande, varav 133 sprang ultradistans, är det dessutom en av de absolut största backyardtävlingarna i Sverige (tillsammans med Sweden Runners’ tre tävlingar i Malmö, Älvdalen och Trelleborg, samt Trosa och numera även Bocksten Vineyard).

Med Team Nordic Trail med Miranda Kvist i spetsen blev det också en fest. Men banan är inte helt enkel, med både över 90 höjdmeter, en rejält trixig passage och ett par branta nerförsbackar.

När löparna gav sig ut på det 16:e varvet var Jenny Lindroth ensam kvinna kvar, tillsammans med 17 män. Jenny började springa för ett drygt år sedan, efter att hon hade fyllt 40. Första ultrapasset blev ett socialt evenemang längs banvallen från Läggesta till Eskilstuna i oktober förra året. Och redan i den riktigt tävlingsdebuten i Trosa i somras blev det 18 varv.

Jenny Lindroth. Foto: Pia Stolt

– För ett år sen kom jag i kontakt med Stockholm Gerillalöpare, som springer varje onsdag i Hammarbybacken. Efter ultrapasset i oktober fick jag blodad tand och han som höll i det sa att när man blir lite äldre ska man springa långt och inte snabbt. Det där fastnade. Jag gillar inte att springa snabbt, för jag är lat, säger Jenny.

Träningsmängden växte och i helgen passerades drömgränsen 100 miles, 24 varv. Det är en imponerande snabb utveckling och hon sällar sig till de ytterligare 21 svenska kvinnor som tidigare sprungit minst 100 miles på backyard.

– Det var häftigt. Det hade jag inte riktigt räknat med, även om det någonstans i bakhuvudet låg där som nån hemlig målbild att “wow, vad häftigt det vore att kuta 100 miles i en backyard”. Men jag trodde inte det skulle gå så här snabbt. Jag hade tänkt att innan jag fyller 50 skulle jag ha sprungit 100 miles, säger Jenny som alltså lyckades redan innan hon fyllt 42.

Efter att Daniel George, som var med i satellit-VM och fyra gånger sprungit minst 30 varv, gav upp efter det 28:e varvet, då stod kampen mellan två giganter. Sten Orsvärn, som firade nyss fyllda 59, har inofficiellt svenskt rekord på 48-timmars och har sprungit 840 km på sexdagars. Och Torbjörn “Tobbe” Gyllebring behöver ingen närmare presentation. Hans enda ultralopp förra året innebar svensk seger i satellit-VM och utnämningen årets manlige ultralöpare.

Men även det roliga tar slut. Efter 33 varv valde Sten att inte fortsätta.

– Det var ganska långt ifrån max. Men det var jobbigt ändå. Kroppen är missnöjd med mina aktiviteter i helgen, men den är glad över att jag slutade när jag gjorde, säger Sten Orsvärn.

Tobbe Gyllebring. Foto: Jacob Zocherman

Och så fick Tobbe Gyllebring alltså återigen defilera hem en backyardseger, hans femte, efter 34 varv. Han var till och med så pigg efter det sista varvet att han kostade på sig en spurt in i mål.

– Det kändes så enkelt. Jag startade för att tävla, men med förbehållet att inte göra något som skulle riskera mina möjligheter att vara tillbaka i fullgod löpform till Big’s den 16:e oktober, säger Tobbe Gyllebring.

I dagsläget är det ännu osäkert om internationella löpare för inresetillstånd till USA . Men startfältet i det som numera utropas som VM i backyard ultra, Big Dog’s Backyard Ultra, är helt osannolikt bra. 37 av löparna har sprungit i 48 timmar eller mer i en backyard. Förutom Tobbe Gyllebring står även svenskarna Johan Steene, Anna Carlsson och Niklas Sjöblom i startlistan.

Lyssna på intervju med Jenny Lindroth i veckans avsnitt av podden Ultraaktuellt

Bocksten Vineyard Backyard Ultra

Även i bockstensmannens bokskogar runt Ästad vingård i Tvååker utanför Varberg blev det backyardfest som pågick länge. Med gänget bakom Bocksten Trailrun vid rodret hade tävlingen lockat i princip lika många deltagare som i Big Shadow, 165 stycken. 108 av dem sprang minst 7 varv, vilket innebär ultradistans. På natten kryddades stämningen till och med av ett raveparty i närheten.

Fyra löpare passerade “drömgränsen” 100 miles och med 24 varv blev Kit Carlsson den som kom längst av damerna. Göteborgaren Joakim Jakobsson närapå fördubblade sitt distansrekord genom att komma upp i 30 varv, över 200 km.

Efter det stod kampen mellan den i Varberg boende kalmariten Rasmus Stenemo och falkenbergaren Henrik Bengtsson. Rasmus hade varit tvåa i sina två senaste backyards, senast med 28 varv i Jernbruket i juni. Efter det sprang han SM i 24-timmars och den inställda HUB-tävlingens första 100 miles på egen hand i augusti.

Den forne orienteraren Henrik Bengtsson vann en virtuell backyard ultra på 30 varv förra sommaren. Det gav honom en plats till satellit-VM i oktober, då han kom 26 varv. Sedan dess har han bara tränat.

– Årets enda mål har varit helgens backyard. Och det gick ju bra. Kul att kunna leverera när det gällde, säger Henrik.

Ja, i 33 varv höll Rasmus sällskap, innan han vände tillbaka strax efter starten av det 34:e.

– Det kändes bra även halva 33, men tog sedan ett snabbt beslut att bryta efter 33 varv då jag började känna lite yrsel och ville inte riskera något. Skulle haft med mig astmasprayet ut på rundan, vilket jag ej hade, kanske därför också det blev jobbigt på varv 33. Hade hyfsat stora astmakänningar då, säger Rasmus som ändå är nöjd med sin tredje raka andraplats.

För Henriks del hade 40 varv varit lite av ett drömmål.

– Fast jag blev ju inte jätteledsen när Rasmus hoppade av igår, säger Henrik, som återigen gav kommentaren “Aldrig mer” efter målgång.

– Haha, det har jag sagt förr, men jag brukar glömma snabbt.

Backyard Ultra Gävle

I Gävle var startfältet något mindre i den tredje upplagan av Backyard Ultra Gävle, BUG. Av de 30 startande nådde hela 26 stycken ultradistans. Malin Holmgren blev för tredje året i rad den kvinna som nådde längst, den här gången med 16 varv.

Ett par timmar tidigare hade det stämts upp till “Ja må han leva” när klockan passerade midnatt. Då fyllde Håkan Lenneby 50 år. Han startade i en åldersklass och gick i mål i en annan. Födelsedagssången hjälpte honom till 20 varv och distansrekord med ett varv. Han assisterade därmed vinnaren Martin Hedin, som vann på 21 varv.

Nässjö 6-timmars

I Nässjö har sedan 2015 en 6-timmarstävling skett lite i skymundan, med Mattias Sundkvist som eldsjäl. Totalt 19 löpare kom till start i år och 16 av dem hann passera maratondistansen. För Josephine Beijer blev det ultradistans med bara 6 meters marginal.

Längst nådde Ida Larsson på damsidan med 47,371 km och fjolårsvinnaren Emil Falkek på herrsidan med 68,271 km.

Höga Kusten Trail

I tävlingen om vackrast målgångsplats lär Höga Kusten Trail ligga väldigt bra till. Med ett par plågsamma kilometer uppför Skuleberget som avslutning blir belöningen en fantastisk utsikt över Höga Kustens skärgård.

I den längre av helgens två distanser tog sig 144 damer och 303 herrar igenom de 43 kilometerna. Elin Telhammer vann damklassen på 4:43:33, bara två minuter före Sandra Rahimi, med Liv Fahlén ytterligare nio minuter bakom.

Liknande segermarginal blev det för Gustav Bodin i herrklassen. Hans 3:54:15 var 2:37 före Johan Samuelsson, som bara hade 36 sekunder ner till Andreas Berthagen på tredje plats.

114 sprang ultradistans i virtuell backyard ultra – Rabe vann i sin debut

114 sprang ultradistans i virtuell backyard ultra – Rabe vann i sin debut


När i princip alla vanliga tävlingar är inställda var intresset stort när Sweden Runners ordnade ännu en virtuell backyard ultra. Totalt startade 189 deltagare och 114 sprang minst sju varv, vilket innebär ultradistans. Som vinnare stod backyard-debutanten Magnus Rabe, medan Ingela Jonsson och Maria Kumpula kom längst av damerna.

Törsten efter att få tävla är onekligen stor. Då nuvarande lagar inte tillåter motionslopp med fler än åtta personer har virtuella tävlingar blivit ett alternativ för dem som vill ha något att se fram emot och få lite tävlings- och gemenskapskänsla.

När Sweden Runners sommaren 2020 tvingades ställa in sina backyard ultra-tävlingar i Älvdalen och Trelleborg ordnade de istället virtuella varianter som lockade över 200 deltagare. Den gångna helgen var det alltså dags igen: 189 personer, 79 kvinnor och 110 män, sprang minst ett varv på 6,7 km, varhelst man befann sig. Av dessa sprang 114 minst sju varv, vilket innebär knappt 47 km och därmed ultradistans.

Seger av Rabe i backyarddebuten

Då backyard ultra inte har några könsindelade klasser slutade Magnus Rabe som vinnare och “last one standing” på 28 varv, knappt 188 km. Magnus vann Kullamannen 100 miles 2019 och slog i somras ett fantastiskt banrekord på The gax 100 miles.

– Jag hade inte sprungit backyard innan, så jag tänkte det kunde vara kul att testa på det också och se hur det funkar. Det var väldigt speciellt, jag tränar aldrig så långsamt, berättar Magnus

För Magnus var det ett bra träningspass inför att kanske testa på att springa långt i 24-timmarslöpning. Den indikativa kvalgränsen för att bli aktuell för VM i oktober är 245 kilometer.

Den som assisterade Magnus var Daniel Bååth, som gjorde en utmärkt insats med 27 varv, två varv mer än Marcus Broman.

Ingela och Maria sprang längst av damerna

På damsidan nådde Ingela Jonsson och Maria Kumpula längst med 15 varv, ett varv mer än Jennie Karlsson, som likt Ingela sprang i ett mini-arrangemang i Hultsfred. För Marias del känner hon att hon i och med detta äntligen kan kalla sig för ultralöpare.

– Jag har nosat lite på det här med ultra i något 6-timmarslopp och irrade runt själv på Roslagsleden, 67 km i spöregn förra sommaren med för tung packning. Och i november körde jag en egen Ultra Interval Challenge och skrapade ihop 90 km under ett dygn. Men ja, faktiskt är det först nu som jag känner mig lite som ultralöpare, berättar Maria Kumpula, som sprang helt på egen hand.

Backyardexplosion

Konceptet backyard ultra har exploderat de senaste två-tre åren. Idén kommer från den legendariske lopparrangören Gary “Lazarus Lake” Cantrell, som 2011 ordnade den första tävlingen på sin egen bakgård i Tennessee. Sju år senare etablerade löparföretaget Sweden Runners kontakt med “Laz”, bildade den informella organisationen Backyard Ultra och skyddade varumärket backyard ultra i EU.

Ursprungstävlingen Big Dog’s Backyard Ultra kallas numera för VM och i höstas ordnades ett semi-virtuellt satellitvärldsmästerskap där drygt 20 länder tävlade både som lag och individuellt. Sverige är det land efter USA med flest backyard ultra-tävlingar, i ett tävlingsformat där vem som helst kan delta och utmana sina gränser.

Idén går ut på att springa 6,7 km inom 60 minuter, med ny start varje heltimme, tills man inte längre kan fullfölja ytterligare ett varv. När bara en person återstår är tävlingen över.

Läs en historik i tre delar om utvecklingen av backyard ultra i världen och Sverige

Lyssna på Ultraaktuellt för intervjuer med Magnus Rabe och Ingela Jonsson

Foto: Olle Rabe

Kan någon svensk bli ”last man standing” i VM?

Kan någon svensk bli ”last man standing” i VM?


När ”VM” i Backyard Ultra inleds på lördag, 17 oktober, ställer Sverige upp med ett mycket starkt team. Vi fick ett förhandssnack med Anna Carlsson, som har flest varv på meritlistan i det svenska laget.

Backyard Ultra är en tävlingsform som ökat i popularitet de senaste åren. Men precis som för många andra tävlingar har även Backyard-loppen tvingats ställa in eller ställa om i år. Det gäller även Big Dog’s Backyard Ultra i USA – ett lopp som brukar kallas för Backyard-VM. I stället för det vanliga arrangemanget har arrangörerna valt att köra ett ”World Championship” där varje land genomför sin egen tävling. Resultat jämförs sedan i realtid med övriga deltagande länders resultat.

Backyard Ultra-loppen har sina föregångare i USA. Tävlingarna genomförs på ett varv som är 6 706 meter, där deltagarna springer så många varv man kan med det enda kravet att varvet ska genomföras på mindre än en timme. Varje hel timme startar ett nytt varv – och de löpare som misslyckas med att slutföra varvet inom 60 minuter avbryter tävlingen. Loppet pågår tills bara en löpare återstår – ”last man standing”.

Eftersom Big Dog’s Backyard 2020 blir ett event där varje land har sitt fristående lopp, kommer nog konkurrensen i detta ”VM” vara hårdare än någonsin. Länderna och löparna jämförs med varandra och vinnaren som håller på längst blir ”världsmästare” 2020.

Alla ländernas lopp är dock separata tävlingar, vilket gör att varje lands deltagare måste jobba som ett team. För när det bara är en löpare kvar i ett lands lopp avslutas det landets tävling.

Det svenska loppet avgörs i Älvdalen, med start 14.00 på lördag. Den deltagare som har gjort flest varv på en Backyard Ultra i den svenska truppen är Anna Carlsson. Anna blev en världsnyhet tidigare i år efter ”The Quarantine Backyard Ultra” där hon sprang 45 Backyard Ultravarv – över 300 kilometer – på en plogad bana på isen i Abisko. (I RW nummer 4–2020 hade vi ett stort reportage om Annas bedrift.) Nu är hon alltså en av de svenska löparna i ”Backyard-VM”.

Hur är läget inför helgens Big Dog’s Backyard Ultra på ”hemmaplan”?
– Jo, det är bra hoppas jag. Lite hypokondrisk, men det ska man väl vara vid den här tiden.

Vad är det som händer i helgen?
– Starten går på lördag klockan 14.00 svensk tid, och jag antar att det motsvarar en start 07.00 i USA. Alla länder startar samtidigt. Jag tror att det är 26 nationer som har sin egen tävling, med upp till 15 personer i varje team. Varje tävling är separat, så även om vi är ett team tävlar vi mot varandra samtidigt som vi är beroende av varandra för att nå långt.

Hur är tävlingens upplägg?
– Så länge vi är minst två stycken löpare kvar får vi köra vidare, men när endast en person är kvar i respektive land är man ”last man standing” och då avslutas tävlingen för landet. Resultatet jämförs sedan med hur långt ”last man standing” hunnit i de andra länderna. Det här gör att vi både är inbördes konkurrenter i våra inhemska lopp, men måste hjälpa varandra för att nå långt i den internationella tävlingen.

Finns det en dam- och herrklass, eller är det verkligen ”last man standing”?
– Nej, det är inte uppdelat utan ”last man standing” är grundkonceptet. Jag tror att grundaren av Backyard-konceptet, Lazarus ”Laz” Lake (Gary Cantrell), ville visa att tjejer och killar är jämlika i denna uthållighetsform. Den senaste vinnaren av Big’s Backyard var en kvinna. I många lopp har man en dam- och herrsegrare, men här är grunden att en vinnare utses – oavsett vem man är.

Har ni i det svenska teamet pratat ihop er, för ni måste ju hjälpa varandra om någon ska nå långt?
– Vi har inte pratat mer än ”online”, men vi kommer ju att ses och kommer definitivt att peppa varandra för att vi ska nå långt. Jag tror det är viktigt att vi får lite lagkänsla så att vi blir några som driver varandra framåt till riktigt många varv. Jag hoppas vi är många kvar efter 30 varv och kan ta det vidare därifrån.

Loppet startar ju på lördag, tar ni höjd för att fortsätta i veckan som följer?
– Ja, det var ungefär samma starttid som när jag sprang The Quarantine Backyard Ultra, och då höll jag ju på in på måndagen.

Nu hoppas jag absolut att vi kommer springa in på tisdagen. Samtidigt vet jag såklart att det är mycket som ska stämma.

Det är lätt att prata, svårare att göra i verkligheten. Men ambitionen om att hålla igång till tisdag finns.

När vi intervjuade dig tidigare i år sa du att du behövde bli bättre på att få in mer sömn under loppen. Hur ser du på det nu inför helgen?
– Jag och min support kommer ha med ett eget tält, så under nätterna kommer jag att avskärma mig lite för att om möjligt få lite sömn.

Ska det bli kul med ett ”riktigt” lopp – även om det delvis är virtuellt?
– Ja, jag ser verkligen fram mot loppet, att få gå in i bubblan och bara tänka på att ta mig framåt.

Vad tycker du om den 6,7 kilometer långa banan i Älvdalen?
– Jag sprang min första Backyard där och den är väldigt fin. Den har en kort sträcka med asfalt, men sedan är det mestadels parkväg med grus och någon del med lite rötter och stenar. Den är omväxlande med några backar, relativt lättsprungen, så det är en riktigt bra Backyardbana enligt mig.

FÖLJ DET SVENSKA TEAMET PÅ FACEBOOK

Det blir spännande att följa både Anna och svenska teamet. RW önskar alla stort lycka till!

TILL HEMSIDAN FÖR Big Dog’s Backyard 2020

TOPPFOTO: Emil Sergel