Svenska hopp i spansk mara

Svenska hopp i spansk mara


På söndag avgörs elitversionen av Valencia Marathon med flera intressanta svenska löpare i de superstarka startfälten. Vi stämmer av läget i svensklägret med de svenska damernas coach Christian Mundt.

Som med alla storlopp under 2020 har det funnits en osäkerhet om erkänt snabba Valencia Marathon ens skulle kunna genomföras med en begränsad elitgrupp. Med bara några dagar kvar till start, som är på söndag 6 december, verkar det som att loppet verkligen kommer bli av.
För Sveriges del finns det stora förhoppningar på de fem svenska löpare som har fått startplatser i loppet. Kan David Nilsson eller Mikael Ekvall bli första svenskarna under 2.10?
Kan Carolina Wikström springa till sig en OS-plats? Får debutanten Sanna Mustonen sitt stora genombrott?

”Team Mundt” på plats i Valencia. Carolina, Christian & Sanna.

Christian Mundt, som vi skrivit tidigare om i Runner’s World, coachar flera svenska elitlöpare. Han är på plats med två av löparna i ”Team Mundt” i Valencia: Carolina Wikström och Sanna Mustonen. Vi ringde upp Christian för att stämma av läget i svensklägret.

Hallå Christian, hur har det gått för er under resan till Valencia med tanke på de restriktioner som råder?
– Vi kom ner i tisdags eftermiddag, och resan gick bra. Det har inte varit några större skillnader mer än att vi ska ha munskydd. Det krävdes även ett negativt coronatest inom 72 timmar innan man anlände till Spanien. Detta var däremot inget vi behövde visa när vi kom in i Spanien.

Hur är vädret och hur ser prognoserna ut inför loppsöndagen?
– Det är runt 15–16 grader och solen tittar fram, men det ska bli något kyligare på söndag. Prognosen säger runt 8 grader vid start och sedan efter hand ska det stiga till runt 11 grader. Så det är ganska ideala förhållanden för löpning. Sedan står det att det ska vara 7 sekundmeter i vind, men banan går inte vid vattnet i år så jag vet inte hur vindkänslig den är.

Det är alltså en annan bana i år?
– Ja, det är en tvåvarvsbana. Det går en elithalvmara innan helmaran, maratonlöparna springer två varv på samma bana som halvmaralöparna gör ett varv på.

Du har två aktiva på plats: Carolina Wikström och Sanna Mustonen. Hur lyckades ni få platser? Jag har förstått att startplatserna är oerhört eftertraktade eftersom det inte arrangeras så många lopp?
– Vi anmälde oss redan i januari och sen när loppets ”My best 42”-program öppnade i mars eller april anmälde vi oss även till det och kom in direkt. Sedan dess har det varit klart, och jag har hela tiden utgått från att det kommer bli av. Valencia har varit det stora målet som vi drivit träningen mot, både för Sanna och Carolina, under hela året.

Ni har varit väldigt öppna med den träning ni genomfört via sociala medier, vilket kanske inte alla elitlöpare är. Hur tänker du runt denna öppenhet?
– Om folk tycker att det är lite spännande att få se vad vi gör i träningen så visar jag gärna det, jag har inga hemligheter. Jag gillar själv att kolla vad andra gör. Om vår träning kan inspirera andra när det gäller upplägg på pass är det bra, även om det blir enskilda pass som tas ur en helhet. Träningen är individuellt upplagd för både Sanna och Carolina och den helheten kommer ju inte fram – det är ju mycket mer som påverkar än de enstaka pass vi redovisar.

Både Sanna och Carolina har tränat mot samma mål nu under en längre tid – har de ändå kört efter helt skilda upplägg?
– Ja, de har haft ganska olika upplägg även om jag tänker på maratonträning utifrån ett visst sätt. Så det finns många likheter i deras scheman men också tydliga skillnader. De har bland annat tävlat i olika lopp under året och de inslagen måste ju passas in i schemat. Sedan utgår jag mycket från farter i min träning, och eftersom deras tidsmål är olika skiljer det sig även där också. Men vi har synkat flera pass också, för att kunna utnyttja varandras sällskap och styrkor och få in den sociala biten också. Det är viktigt när man tränar så här hårt.

Kan du dela med dig av något enskilt pass inför loppet som Sanna och Carolina kört och som du tycker gått riktigt bra?
– Carolina körde ett 40 kilometer långt pass 3–4 veckor innan loppet. Hon sprang första 28 kilometerna med ett snitt runt 3.52 min/km, och de sista 12 kilometerna i maratonfart. Då låg hon på 3.27 min/km i snitt, inklusive lite kupering ute på Gärdet i Stockholm. Det var ett oerhört starkt pass.

– Sanna gjorde ett 25 kilometer långt pass med 16–17 dagar kvar till Valencia. Då sprang hon på 98 procent av sin maratonfart, snittet var 3.37 min/km, vilket var snabbare än planen. Jag fick bromsa henne efter halva passet för hon gick på så starkt, dessutom var det ganska mycket vind och bara precis över noll grader. Då såg vi att det finns fog för det mål vi siktar på.

Finns det ett tydligt tidsmål för både Carolina och Sanna?
– Jag tränar väldigt mycket utifrån vad vi har för tidsmål. För Carolina tror jag att det kanske krävs under 2.27 för att SOK ska vilja ta ut henne till OS, vilket finns med i målbilden. Så det är det tempot vi utgått från i träningen. Sedan vet vi inte hur farthållningen kommer se ut på söndag, vilka farter klungorna kommer hålla. Men det vore idealiskt att öppna den första halvan på 1.13.30 för Carolinas del.
– För Sannas del har vi tränat för att gå under 2.30, vilket innebär 3.33 min/km i fart. Där räknar jag med att det kommer finnas en grupp som satsar mot den internationella OS-kvalgränsen för damer (2.29.30). Så tanken är att gå med där för jag tycker att Sanna är redo för det. Det ska bli oerhört spännande att se om hon får ut allt på maran, som är en distans jag tror passar henne väldigt bra.

Sanna är debutant på maratonsträckan medan Carolina är något mer erfaren. Lägger du någon aspekt på det som coach?
– Nej, jag tänker inte så mycket på det. De sista åtta veckorna innan loppet är till för att förbereda dem både fysiskt och mentalt på hur det kommer att kännas. Passen är uppbyggda utifrån att de inte är rädda för sträckans utmaning. Känslan ska vara att de är tränade för det här och jag har gjort allt jag kan för att de ska nå dit.
– Så det är lika för de båda, även om oron för hur det verkligen känns efter 35 kilometer kanske infinner sig lättare om man är debutant. Det är ju något Sanna inte känt än, men som Carolina upplevt några gånger. I det avseendet är det kanske en liten skillnad när det gäller vilka mentala strategier de tar med sig in i loppet, att man som debutant har ett ännu större behov av en tydlig mental strategi.
– Sen är det andra saker som skiljer. Carolina går ju in i loppet med mycket större yttre förväntningar på sig än vad Sanna har. Sanna är lite mer ”underdog”.

Hur viktig är den mentala förberedelsen?
– Den är viktig. Jag tycker att man ska ha en ”gameplan” och en palett med strategier som man kan ta till för att tackla olika känslor och scenarier under loppet. Det kan vara allt från delmål till ord man kan ta fram för att trigga sig själv, eller rent tekniska delar i löpningen som man kan fokusera på. Man måste ha med sig att det får vara jobbigt, och det är ju en del i varför jag lägger upp så långa och tuffa pass i träningen mot loppet – man får känna att det är jobbigt men man klarar det ändå.

Kör ni några pass på plats i Valencia?
– Ja, vi startade i onsdags med ett lätt distanspass på morgonen för att jobba resan ur kroppen. På eftermiddagen åkte vi upp till arenan där de slog världsrekord nu under hösten på 5 000 och 10 000 meter. En maratonuppvärmning och sedan en 5:a i maratonfart stod på programmet. Torsdag, fredag och lördag blir det relativt kort distanslöpning i lugn till moderat fart, där vi lägger in några ”hundringar” under något av passen.

Har tjejerna samma energi- och vätskeplan för loppet?
– Nej, den skiljer sig lite åt. Carolina kör bara gel i kombination med vatten. Det gör det hela ganska enkelt eftersom hon kan ha med sig gelen själv och inte heller riskerar att missa någon flaska. För Sannas del har det varit en utmaning att hitta något som funkar bra med magen. Där har vi med oss gels, men försöker att hålla oss till sportdryck i den mån det går.

Vi ser med spänning fram mot att följa Carolina och Sanna, liksom Mikael Ekvall och David Nilsson på herrsidan, i Valencia på söndag!

TILL Maratón Valencia Trinidad Alfonso EDP

TOPPFOTO: Deca Text & Bild på Carolina Wikström

Rekordsnabba svenskar i Dresden

Rekordsnabba svenskar i Dresden


Den onekligen annorlunda säsongen 2020 är inte riktigt slut ännu, och i söndags tog några svenskar chansen att springa riktigt fort vid Laufszene Invitational Run i Dresden. På halvmaratonsträckan förbättrade Sarah Lahti sitt eget svenska rekord till 1:09:52 och på herrsidan vann Jonas Glans 10 km loppet och skrev för första gången in sig i svenska rekordhistorian genom att gå i mål på 28:08.

För några veckor sedan fick Hässelbys Sarah Lahti lämna sent återbud vid VM-Halvmarathon när hon blev förkyld. Igår fick hon chans till revansch, och vilken revansch det blev. Laufszene Invitational Run i Dresden avgjordes på en onekligen snabb varvbana, och en bit in i loppet låg Sarah klart under det egna svenska rekordet på 1:09:58. Lite mattades farten, men med en riktigt stark avslutning tog hon sig under sitt eget svenska rekord med 6 sekunder. Med 1:09:52 kom hon 2:a i loppet 10 sekunder efter Tysklands Miriam Dattke.

Jonas Glans vinner 10 km i Dresden på ny svensk rekordtid 28:08

Loppet i Dredsen erbjöd inte bara halvmaraton distansen utan även 10 km och maraton, och det var på 10 km nästa svenska rekord kom.
MAI´s Jonas Glans (fd Leanderson) hängde med kompisen David Nilsson från Högby och på slutet kunde han till och med spurta ifrån både David och alla andra konkurrenter till segern på nya svenska rekordtiden 28:08.

Att Jonas skulle sätta svenskt rekord var säkert överraskande både för honom själv och många andra. Jonas har inte tävlat alls under 2020 och hans främsta meriter är på kortare distanserna 1500 meter och 3000 meter.
Just på 3000 m har han fina mästerskapsmeriter inomhus.
– Indikation på att springa fort över 10 km har dock funnits då han vid ett 10 km lopp i december 2018 vann på 28:41.

Några sekunder bakom Jonas, som trea i loppet, kom David Nilsson som satte personbästa med över en halv minut och han tangerade Mustafa Mohameds tidigare svenska rekordtid på 28:12.

Övriga svenska elitlöpare på plats sprang också bra där Spårvägen löparna Mohammadreza Abootorabi och Archibald Casteel satte nya personbästa i halvmaratonloppet. ”Reza” blev 3:a i loppet på 1:02:39 och Archie blev 5:a på 1:03:29.

FOTO: från Laufszene Sachsen Facebook sida

RESULTAT

Lindh nostalgisk när hon ger bästa 1000 meters tipsen

Lindh nostalgisk när hon ger bästa 1000 meters tipsen


RW Runstreak2020 gruppen på Runner’s World Facebook, med över 2100 löpare, inspirerar varandra i maj månads utmaning #RWtempoChallenge! Det handlar om fartträning, och att utveckla den personligt snabbaste 1000 meters tiden på en månad. Lovisa Lindh har det svenska rekordet på 1000 meters, och när hon ska tipsa om hur man tacklar sträckan bäst blir hon lite nostalgisk.

Maj månads utmaning i RW Runstreak2020 handlar om att lägga in fartträning under en månad och med hjälp av den träningen förbättra din snabbaste tid på 1000 meter på en månad. Tidigare har vi fått tips från svenska rekordhållaren på 1000 meter på herrsidan Johan Rogestedt, och nu är det damsidans svenska rekordhållare Lovisa Lindh som tipsar. Hon har förbättrat det svenska rekordet vid två tillfällen och den gällande rekordnoteringen är på minst sagt imponerande på 2:35:15!

”För min del har det varit speciellt båda gångerna jag slagit svenskt rekord på 1000 meter. Första gången, 2016, kom jag direkt hem ifrån EM där jag tagit brons, sprungit tre lopp och ”persat”.
Däremellan hann jag med lag-SM på 1500 meter och blev uttagen till OS. Jag svävade alltså på moln av självförtroende, samtidigt som jag är glad att kroppen pallade ett femte lopp på drygt en vecka.

År 2017 var det samma sak, att jag kom hem efter att precis slagit svenskt rekord på 800, så även då visste jag att formen fanns där för att springa fort. För min del körde jag alltså inte riktigt någon specifik 1000m-träning inför, men håller med Johan Rogestedt om att det liknar 800 meter mer än längre sträckor.

För oss som är så vana att tävla på antingen 800 eller 1500 och sällan något däremellan har vi nog samma känsla om att man måste hålla sig lagom lugn i början men sen våga köra även om man börjar bli trött.

RW´s skribent Lovisa Lindh påväg mot svenska rekordet på 1000 meter. 2:35.15

Ett träningspass med 200-ingar och 400-ingar skulle jag säga är perfekt för att både få in lite ”längre” sträcka så man kan springa snabbt men ändå hinna bli lite trött, men även kunna flyta på i snabbare tempo på 200-ingarna.

Förslagsvis 5×400 meter för att få dubbla tävlingsdistansen, och då i lite lägre fart än snittfarten för att nå tidsmålet på 1000 meter. Vilan mellan varje 400 meters intervall kan man lägga på 90 sekunder. Efter sista 400 meters blir det lång serievila på 4 minuter innan man avslutar intervallpasset med ett set med 5 x 200 meter för att springa lite snabbare än vad man måste hålla för att klara sin 1000 meters tid. Vilan här kan vara 60 sekunder mellan ”tvåhundringarna”.
Jag tycker passet lämpar sig bra på löparbana, förutsatt att man vill och gillar att springa på bana. För en motionär skulle man, om man inte vill köra bana, kunna springa motsvarande upplägg varsomhelst på en inspirerande sträcka.

Några korta rader om tips på 1000-meters pass, blev lite längre för jag blev lite nostalgisk när jag började tänka tillbaka på rekord-loppen :), men hoppas det kan inspirerar i träningen mot en personligt snabb 1000 meters tid.”

FOTO: Deca Text & Bild

Vässa din 1000-metersfart!

Vässa din 1000-metersfart!


RW Runstreak2020 är gruppen på Runner’s World Facebook där vi genom träningsutmaningar vill ge dig träningsmotivation. Maj månads utmaning #RWtempoChallenge handlar om fartträning, och att utveckla ditt personliga rekord på 1 000 meter. Här får du bästa tipsen för att fixa det från svenska rekordhållaren på sträckan, Johan Rogestedt, som gjort 2.17,67!

Maj månads utmaning (läs mer om den här) handlar alltså om att lägga in fartträning under en månad och med hjälp av den förbättra din tid på 1 000 meter. Johan Rogestedt, skribent i Runner’s World, har det svenska rekordet på distansen på herrsidan. Här ger han sina bästa tips till dig som vill ta dig an utmaningen:

Jag tror att det viktigaste när man springer 1 000 meter är att våga satsa under mittendelen av loppet. För mig som banlöpare ser jag 1 000 meter snarare som ett långt 800-meterslopp än ett kort 1 500-meterslopp.

Innan jag slog mitt svenska rekord sprang jag ett pass bestående av 5x400m + 5x300m + 5x200m med 1 min vila och 6 min seriepaus. Jag hade då strax över 1000-metersfarten på 400, ungefär på min målfart på 300m och strax därunder på 200 meter.
Ett annat pass jag gjorde 5 dagar innan jag sprang 2:17 för andra gången körde jag 2×500 meter i planerad race-pace med 2 min vila och sedan 4×200 meter med 90 sekunders vila progressivt där jag sprang ut steget. 

1000 meter är en lurig distans, och det är lätt att öppna för långsamt och sedan ha krafter kvar. Med det sagt ska man givetvis inte ’toköppna’ heller. Det viktigaste är att våga trycka mellan 400 och 700 meter, det är där många inte vågar tillräckligt mycket.

FOTO: Deca Text & bild

Rekord-Musse – 2:10:03!

Rekord-Musse – 2:10:03!


Runner’s Worlds medarbetare Mustafa ”Musse” Mohamed gjorde idag sitt livs maratonlopp när han sprang i mål på 2:10:03 i Sevilla Marathon. Det var inte bara personbästa med över två minuter utan Musse underskred dessutom David Nilssons relativt nysatta svenska rekord med 6 sekunder.

Hällelöparen som fyller 41 år den 1 mars, verkar inte alls bry sig om ålder utan förbättrade sitt sju år gamla personliga rekord med drygt två minuter och sprang dessutom under SOK:s nomineringskrav till OS i Tokyo med 56 sekunder.

2005 gjorde Mustafa Musse Mohammed sin maratondebut just i Sevilla Marathon. Då avgjordes loppet i kraftigt regn, kyliga temperaturer och mycket blåst. Då kom ”Musse” in på 2:32, men idag fick han grym revansch på samma lopp och trots att han numera är ”veteran” fick Musse äntligen ut lite av den kapacitet många trott han haft just på maratonsträckan.

Inför Sevilla Marathon har Musse legat på läger i Etiopien och tränat riktigt bra. Inledningsvis var han dock förkyld några dagar, något han berättar om i Runner´s Worlds andra nummer 2020. Där beskriver Musse hur han hanterar förkylningar och hur man startar upp träningen igen optimalt. Något Musse onekligen gjorde bra, för resultatet är nästintill ofattbart bra om man väger in Musses långa karriär och att han passerat 40 år.

Här berättar Musse själv om sitt rekordlopp

Efter rekordloppet framhöll Musse att dom tuffa långpassen på hög höjd i Etiopien gett resultat. Även om han själv efter loppet uppgav att han hade en lite svacka efter 17-18 km var känslan under loppet grymt bra. Trots 3.05 minuter per kilometer i fart, kändes det lättare än på de 30-35 km långpass han genomfört i runt 3.25 minuter per kilometer på den höga höjden i Etiopien.

Loppet avgjordes under bra förhållande med runt 13 grader, men löparna hade bitivs lite vind att jobba mot. Musse kom 21:a i loppet och bakom honom förbättrade Huddinges Ebba Tulu Chala sitt personliga rekord med drygt två minuter till 2:11:18 och Strömstads Mikael Ekvall sitt med en halvminut 2:11:37. Inledningsvis var det dock en annan svensk som låg främst i herrloppet genom Eskilstunas Adhanom Abraha som gick med täten och passerade halvmaran på 1:02:34. Den öppningen var dock för tuff och efter 35 verkade det som Abraha tvingades bryta.

Musse sprang loppet med så kallad negativ split, dvs att andra halvan gick snabbare. 10 km passerades på 30:50 och halvvägs hade Musse 1:05:25 och då låg han i samma klunga som Chala och Ekvall. Efter 35 km gled Musse ifrån övriga svenskarna och avslutade riktigt starkt då han visste att han hade en liten chans slå det svenska rekordet.

Men det var inte bara Mohamed, Ekval och Tulu Chala som gjorde superbra lopp, utan även på damsidan fick Sverige en mycket gångbar tid internationellt genom Huddinges Hanna Lindholm som blev 11:a på imponerande 2:28:59. Hanna sänkte sitt personliga rekord med drygt en halv minut och med den tiden förstärkte Hanna sin andraplats på den svenska genom-tiderna-listan.

På damsidan är SOK:s nomineringsgräns 2:28:00 till Tokyo OS, så det återstår att se om tiden räcker till OS för Hanna. Genomförandet av loppet visar dock på otrolig styrka och Hanna plockade placeringar hela vägen, vilket SOK borde ta med i beräkningen.

Hanna Lindholm

Vinnare i Sevilla Marathon blev Josephine Chepkoech på damsidan med 2:24:14 och på herrsidan vann Workneh Tesfa Tiruneh på 2:06:27

FOTO: Deca Text & bild