Xterra Sweden – terrängtriathlon för alla

Xterra Sweden – terrängtriathlon för alla


Vad är det speciella med Xterra-formatet?
– Xterra är mer av upplevelse och omväxling än vanlig asfalts-triathlon. Man tävlar (och tränar) ju i naturen. Man cyklar mountainbike i skogen istället för att cykla på asfaltsvägar och man springer i utmanande och vacker natur istället för på platt asfalt. Det är både roligare och säkrare. Inte minst att träna cykling på fina skogsvägar istället för på farliga bilvägar, säger Pål Török, en av tävlingsledarna för Xterra Sweden.

Måste man vara duktig på mountainbike för att kunna tävla?
– Nej, det finns en klass (Lite) som har tekniskt superenkel cykling. Men i fin natur. Och med jobbiga backar. För den som vill ha mer teknisk utmaning finns Xterra Sweden, där man även kan kvala in till Xterras VM-final på Maui i oktober. I den klassen (liksom på Hawaii) är det mer tekniskt krävande cykling. Oavsett klass måste man dock ha en mountainbike, MTB.

Kan alla vara med och tävla? 
– Ja, alla kan vara med. Har man ingen MTB, så kan man hyra en för tävlingen. Och är man orolig för att man har får dåliga tekniska skills så finns klassen Xterra Lite.

Vilka distanser finns att välja på?
– I Xterra Lite är distanserna: 400 m simning – 15 km enkel MTB – 5 km trail run.
I huvudklassen, Xterra Sweden, är distanserna: 1500 m simning – 30 km MTB – 10km trail run. Alltså motsvarande en olympisk triathlon. Även om cyklingen är en mil kortare här än i en asfalts-olympisk, så tar den längre tid – och är mycket roligare!

Ser ni ett ökat intresse för årets tävling jämfört med förra året? 
– Visst snackas det mer Xterra i år! Och det kommer att bli deltagarrekord, så visst ökar intresset.

Vad är det som lockar mest tror ni?
– Formatet med triathlon i naturen lockar i sig, att det är så nära Stockholm city lockar nog extra. Fler och fler söker nog också upplevelser och omväxling i sina utmaningar, inte bara att kunna mala på i visst tempo tills man är i mål. I takt med att triathlon blir en – livsstil för allt fler så ökar nog också drivkraften att ha kul både på träning och tävling – inte bara att prestera viss snittpuls så att ”man i alla fall tagit ut sig”.
Och för dem som verkligen tävlar på hög nivå så lockar ju såklart kvalplatserna till VM-finalen på Hawaii.

Finns det något som man bör tänka på när man kör off-road tävlingar generellt? Har man några skydd när man cyklar mtb till exempel?
– Ska man köra Lite-klassen är det inget speciellt att tänka på alls om man bara kan simma, cykla och springa, mer än det som gäller vilken triathlontävling som helst. Jo förresten – att det är mer backigt både på cyklingen och löpningen.
Ska man köra Xterra Sweden så krävs lite mer tekniskt kunnande på cykeln för att det ska kunna gå riktigt fort. Alternativet är ju annars att man helt enkelt hoppar av cykeln och springer med den de få partier som är riktigt trixiga, och det är det många som gör. Skydd är det nästan ingen som har. Det är ju inte farligare att cykla långsamt i skogen än snabbt på hård asfalt där det även kan komma bilar.

Hur bör man förbereda sig för loppet?
– Vill man som nybörjare förbereda sig bra för loppet, så bör man gå en grundkurs i MTB och även köra cykelbanan innan. Vilket är lätt ordnat.
Det ordnas nämligen en rad gratis träningsevent vid Hellasgården i både juni och juli. Dels flera tillfällen med en kortare träningstävling – Try Triathlon Hellas – där man får råd och tips, samt får prova på terrängcykling och terränglöpning och sedan köra en kort träningstävling. Alltså samma upplägg som tidigare succén Try Triathlon Sjöhistoriska som Team Snabbare anordnat i flera år – och där det kom totalt 900 deltagare de två sista gångerna förra året.
Dels en guidad genomcykling respektive genomlöpning av tävlingsbanorna. Vid flera av dessa event kan man dessutom få låna/prova både våtdräkter och mountainbikes.

Hur stort är Xterra utomlands och hur stort kan det bli i Sverige?
– Nästa år kommer det att gå fler Xterra-tävlingar i Sverige, både terrängtriathlon och Swimrun. Xterra har allt som krävs för att bli ”nästa stora grej” inom triathlon och uthållighetsidrott, och den passar ju extra bra i Sverige där vi har så mycket fin natur och relativt kort säsong för cykling på landsväg.
Dessutom drar sig allt fler för att stångas med aggressiva bilister, och det är svårt att få vägar avstängda oavsett om det gäller träning eller tävling. Och vem vill egentligen inte hellre springa i vacker natur på sviktande underlag än på asfalt?

Xterra Sweden är en del av Xterra World Tour, vad innebär det?
– Xterra i sig är en global tävlingsserie av triathlontävlingar i naturen. Det går över 300 Xterra-tävlingar per år världen runt, så det blir ju nästan en om dagen. I Norden är detta fortfarande nytt och ”nästa grej”. 

Har ni några världsstjärnor som kommer delta i år och hur såg det ut förra året?
– Det är helt fantastiskt att vi kan ha så många ur den absoluta världseliten på plats vid Hellasgården. Startande från 15 olika länder är redan anmälda till årets tävling. Och fler lär tillkomma. Proffsen bestämmer sig sent och kan anmäla sig sent. Närmare tävlingen vet vi vilka de största världsstjärnorna blir i år. Men det blir en utmaning för någon svensk att vinna i alla fall.

Förra året hade vi ett enormt starkt startfält både på herr- och damsidan. Jonas Djurback blev då bäste svensk med en fjärdeplats i herrklassen. Vann där gjorde multisportvärldsmästaren Braden Currie, Nya Zealand, före mångfaldige Xterra-mästaren Dan Hugo, Sydafrika och Ben Allen, Australien. De tio första kom från tio olika länder.
I damklassen vann europaettan Helena Erbenová, Tjeckien, före Carina Wasle, Österrike, och Renata Bucher, Schweiz. Två svenskor lyckades ta sig in på topp-tio: Marie Nilsson (sexa) och Cecilia Jessen (åtta).

Hur många svenskar kvalade in till Hawaii förra året?
– Under förra årets svenska tävling lyckades 41 lyckliga knipa en kvalplats till Xterras VM-final på Maui, Hawaii. Bland dem som lyckades med detta märks bland andra Martin Flinta, Daniel Hansson (som senare samma år även vann Ötillö), Oscar Olsson, Richard Schuber, Marie Nilsson, Cecilia Jessen, Annelie Persson och Sandra Ådén. Redan tidigare hade Carolin Holmqvist (vinnare av bl a Haglöf Åre Extreme Challenge) och Lelle Moberg (vinnare av bl a Ötillö) kvalat in till VM-finalen via Xterra Spanien. Så det blev många entusiastiska reseberättelser från Maui i höstas, fyllda av djungeläventyr, race reports och skön surfing om vartannat.

Nytt för i år är Xterra Swimrun, hur är distanserna där?
– Dagen efter Xterra Sweden går Xterra Swimrun (12 juli alltså). Det är en sjö-till-sjö-tävling där man i lag om två springer till olika sjöar och simmar över dem. Fem olika sjöar hinner man med. Totalt 3,6 km simning + 11,2 km löpning i terräng.
Även detta i omgivningarna runt Hellasgården, där fler tränar Swimrun (och har gjort så i flera år) än på något annat ställa i landet. Så det blir något av första riktiga tävlingen på Swimruns hemmaplan. Några av Xterra-proffsen kommer även att tävla sin första Swimrun-tävling dagen efter. Så detta är även ett sätt att sprida Swimrun internationellt.

Hur många lag kan anmäla sig till Swimruntävlingen?
– 100 lag max. Favorit bland dem som redan anmält sig är kanske Tom Remman och Øystein Askjem i lag Xterra Norge. Tom har en diger meritlista, med exempelvis seger i kultloppet Norseman.

Läs mer om Xterra och anmäl dig här.


Foto: Gunnar Eld

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kom i form nu! Bästa tipsen för dig som vill bli snabb, stark och skadefri i vinter
  • Vi har testat 10 smarta träningsklockor
  • Run streak med RW: Spring lite varje dag och förändra ditt liv
  • Benhård träning: Övningarna som ger dig kraft i benen
  • Heta julklappstips
  • Forskning: Farväl inflammation
  • Smart mat: Stärk immunförsvaret

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Så orkar du ultralångt

Så orkar du ultralångt


Att springa jättelångt är en utmaning för kroppen – inte minst när det gäller energiåtgången. Så här kan du tänka när det gäller mat- och vätskeintaget på riktigt långa lopp – oavsett om du ska genomföra ett Ironmanlopp eller springa Ultravasan.

En stor utmaning för ultralöpare är att få i sig tillräckligt med energi. Det såg man i studier redan 1925, och det har bekräftats i ett flertal efterföljande studier.

I en studie undersökte man energiintaget och energiförbrukningen hos idrottare som genomförde ett triathlonlopp med 3,8 kilometer simning, 180 kilometer cykling med en stigning på över 2 600 meter och 42,2 kilometer löpning. Syftet var att undersöka om de fick i sig tillräckligt med energi under loppet.

De här triathleterna gjorde av med cirka 11 000 kilokalorier, medan de åt cirka 3 600 kilokalorier (merparten kom från kolhydrater). Det betyder att de hade en energiförlust på cirka 7 400 kilokalorier (eller cirka 70 procent), det vill säga motsvarande vad många normalt äter på två till tre dagar. 

”Många studier visar också att man behöver få i sig stora mängder kolhydrater för att kunna prestera optimalt inom uthållighetsidrott.”

Många studier visar också att man behöver få i sig stora mängder kolhydrater för att kunna prestera optimalt inom uthållighetsidrott – rekommenderat intag är 40 till 110 gram per timme.

Så äter ultralöparna

Forskaren Trent Stellingwerff studerade till exempel 2015 ett antal ultralöpare från världseliten för att kartlägga hur deras energiintag såg ut under en rad 100-mileslopp (162 kilometer).

Löparna hade alla hittat sin koststrategi genom att pröva sig fram under träningspassen. De åt cirka 5 500 kilokalorier var, varav cirka 4 600 kilokalorier kom från kolhydrater – främst från sportdryck. De åt däremot minimalt med fett och protein under loppen.

Löparna åt även en kolhydratrik frukost en till tre timmar före tävlingsstart. Under loppen åt de i genomsnitt 70 gram kolhydrater i timmen. 

Optimera ditt intag

Oavsett vilken koststrategi man väljer i vardagen, bör man optimera sitt kolhydratintag under ultralopp. Upp mot 70 gram per timme kan hjälpa dig att prestera bättre.

Det är också viktigt att prova ut vad man ska äta och dricka i förväg under långa träningsrundor. Detta för att undvika obehagliga överraskningar under loppet. Det kan vara mag- och tarmbesvär eller att man har svårt att svälja det man stoppar i sig.

I de studier som nämnts ovan har löparna använt olika former av gel och sportdryck, men man kan lika gärna äta mat eller dricka vanlig dryck. Sportdrycker och gel är populärt dels för att de är lätta att ta med, dels för att de innehåller koncentrerade kolhydrater.

Sportdrycker och gel innehåller dessutom natrium, vilket hjälper till att bibehålla vätskebalansen. I vissa fall innehåller de också koffein, som bevisats ha en prestationshöjande effekt. 

Tre förpackningar gel eller starkt blandad saft plus en matsked honung eller tre bananer (vilket är svårt att få i sig varje timme under ett lopp) innehåller cirka 70 gram kolhydrater. Löpare brukar föredra flytande föda eftersom det är lätt att svälja. I slutet av loppet föredrar vissa någon form av fast föda som kanske banan, torkad frukt eller choklad. 

Urval av referenser:

Trent Stellingwerff: Competition Nutrition Practices of Elite Ultra-Marathon Runners, International Journal of Sport Nutrition and Exercise, 2015.

Anna Barrero: Energy Balance of Triathletes during an Ultra-Endurance Event, Nutrients, 2015. 

Passa på! Just nu 60% rabatt!

Passa på! Just nu 60% rabatt!


Just nu! Mer än halva priset på prenumeration, endast 39 kronor per tidning! Ordinarie pris 99 kronor.

Få Sveriges största löpartidning hemskickad till dig 11 gånger (helår) för bara 437 kronor! Du får massa tips om löpning, kost, prylar och om hur du bäst kommer i form, allt direkt hem i brevlådan och på webben. Nyhet! Du har dessutom som prenumerant 20%* på löparskor och kläder! Bra va!

TA DEL AV ERBJUDANDET HÄR!

Ge bort en prenumeration!

Wretlings bästa Ironman tips

Wretlings bästa Ironman tips


Hon är extremidrottaren som började träna vid 38 års ålder och sedan dess – inom loppet av några år – har gjort allt från att genomföra ett maraton till att som serieentreprenör grunda och utveckla varumärket Power Woman. Nu är hon rankad som topp 1 % i VÄRLDEN i sin age group på Ironmandistansen.

I Runner´s Worlds mars nummer 2019 träffade Kenneth Gysing Anna under vinjetten ”Jag är löpare”. Där berättar Anna hur löpningen startade med att hon köpte ett par löparskor för att kunna gå bättre. Det tog henne vidare till att varva löpning och gång mellan olika lyktstolpar, och tillsist avverkades en mil sammanhängande. Men det slutade inte där, utan nu har Anna bland annat genomfört Norseman, som tillhör de mest extrema Ironoman loppen. Klicka här för att läsa hela ”Jag är löpare” artikeln.

Med sin erfarenhet att gå från nästan noll till att klara av Ironoman och därtill prestera så att hon ligger i topp i sin åldersgrupp ger hon här sina 10 bästa tips för dig som vill genomföra ett Ironmanlopp.

Anna Wretling under vinjetten JAG ÄR LÖPARE i Runner´s World mars 2019

Anna Wretlings 10 bästa tips inför Ironman:

  • Satsa på springa så lite som möjligt men ändå tillräckligt för att klara distansen. Löpning sliter på kroppen o är en orsak till skador så för att hålla det borta springer jag så lite som behövs för att spara kroppen.
  • Ett fartpass med intervall är smart lägga in varje eller varannan vecka. Det behövs ganska lite intervall för att ändå boosta konditionen. Många sliter med intervaller för ofta utan att det ger bättre resultat.
  • För långdistans gäller annan intervall än för kortdistans. Intervallerna är längre o lägre intensitet, att maxa håller jag mig borta ifrån. Ofta kommer skador när du går över 90% o det ger inte bättre resultat för en som kör långa lopp.
  • Sluta spring mellanmjölk-pass eller tävla på träning. Gör du bästa milen på träning så tränar man fel. Det är på lopp du ska briljera, i övrigt träna smart. Fort för att få upp flås o långsamt för bygga tålighet.
  • Distanspass är bra för vänja benen vid hålla på länge, men gör det med måtta. Man behöver inte dra tre mil varje söndag utan periodisera så du får in något längre pass inom en månadsperiod i stället. Det sparar kroppen o du får ändå uthållighet. Sen ska farten vara låg, återigen ligger många för fort på sina distanspass. Jag uppmuntrar tom att gå emellanåt i passen då jag tänker ”tid på fötter” med än fart o kilometer.
  • Träna brick löpning, dvs kort löp efter du cyklat. De behöver inte vara långa, viktigast är få in övergången och inte mata distans.
  • Träna på känsla o ansträngningsnivå, en dag kan en fart vara lätt o en annan dag samma fart vara hård. Därför går det inte kolla på en klocka o tro den ska visa rätt. Utgå från dagsform är viktigare än en fart. Ha några nivåer du utgår ifrån, dvs hur jobbit det ska kännas. Lätt, mellan, hårt o jättejobbigt. 
  • För att få in mängd i träningen cykla eller simma istället för springa. Det sliter mindre.
  • Träna styrka. Många löpare o triathleter glömmer eller struntar i styrketräningen men det är bara att göra sig själv en björntjänst. En stark baksida lår och rumpa kombinerat med stark core kommer göra att du orkar hålla uppe kroppen ffa sista delen av ironman löpningen.
  • Tunga ben pga cykel och styrka är bara att ”gilla läget”. En triathlet har inte pigga ben i grundträningen men sen när benen får vila o toppa sig så säger det BOOM!

Kolla in Anna Wretlings tips på IGTV

Inlägget presenteras i samarbete med Powerwoman

Therese Alshammar mot nya utmaningar

Therese Alshammar mot nya utmaningar


Therese Alshammar, en av världens bästa simmare genom alla tider, har kommit ut ur garderoben som löpare i vuxen ålder! Hon började lite försiktigt för två år sedan, och efter det har det bara blivit mer och mer. I september körde hon världsmästerskapet i Swimrun, Ö till ö, i par med rapparen Petter, som själv gjorde tävlingen för femte året i rad. RW fick en exklusiv intervju med Tessan.

Jag träffar Therese Alshammar för en fika en förmiddag mitt i sommaren på Broms på Östermalm. Asfalten kokar, ökenvindar drar över stadens gator och torg, och Therese oroar sig en smula för eftermiddagens löppass. Hon tycker om värme, men nu börjar det gå till överdrift.

– Jag slutade simma aktivt hösten 2016, det blev inga mer tävlingar, ingen mer simning på elitnivå. Främst handlade det om att jag hade problem med skador, diskbråck och liknande, men då fick jag och min kille också vårt andra barn.

– Jag älskar att simma, det är min största passion, men det tar mer tid, kräver en hel del logistik. Det går inte att bara ställa bebisen i en vagn vid sidan av bassängen, man är omsluten av ett annat element, hör inte något. Det har varit en av de stora tjusningarna med simning för mig, den där otillgängligheten, men det är ju inte så bra som mamma. Så jag tänkte att jag skulle hitta på något annat att träna.

Löpning verkade praktiskt, då kunde hon ta med en bebis i löpvagn. Det enda problemet var att hon inte hade tagit ett löpsteg under hela simmarkarriären.

– Man är rädd för skaderisken, det är mycket högre skaderisk i löpning.

Simningen är en sådan skonsam sport, vi har inga frånskjut förutom vid start och vändningar, man jobbar bara med hållningen och att vara flexibel och stark i vattnet. Det är väldigt låg tryckverkan på kroppen.

– Vi vill ju vara så rörliga vi någonsin kan i fotleder, i knän, höfter och axlar.

Vi sitter gärna på våra fötter och stretchar dem, och vi lyfter inte på benen, som simmare rör man bara benen från höften och med fokus bakåt, uppåt.

Hon tog det väldigt försiktig i början.

– De första rundorna blev på två, tre kilometer, och så har jag ökat allteftersom. Nu tycker jag det är roligt, men det tog tid att komma in i det. Jag tror det tog tjugoen gånger, eller mer, innan det blev kul.

– Jag har klarat mig från skador, men jag kan känna av i knäna när jag springer lite längre. Men lyckligtvis ingenting från diskbråcket. Som simmare tränade jag också två gånger om dagen, med monotona rörelser hela tiden och extrem flexion på ryggen. När jag springer undviker jag rörelser som frestar på ryggen för mycket.

En vanlig löparvecka?

– Det finns ingen vanlig löparvecka när man har två små barn. Målet är att springa tre till fyra gånger i veckan. Förra veckan sprang jag två milpass, ett pass på fem kilometer och ett på sju kilometer. Riktigt hur det blir den här veckan vet jag inte.

– Det längsta jag har sprungit är femton kilometer, men Petter säger att jag måste upp mot två mil ett par gånger före Ö till Ö. Jag har lite ångest inför den där tävlingen, men jag tänker att jag ska tänka så lite som möjligt på den, jag vill inte matta ut mig mentalt, bara ta det som det kommer. Det är viktigt att vara fräsch, känna sig sugen, nyfiken och tänka ”gud vad spännande”. Och så relaterar jag till andra tuffa saker jag har klarat mig igenom, jag har fött två barn, min första förlossning tog över tjugo timmar. Så länge kommer vi inte hålla på i Ö till Ö.

Det var också mycket därför hon tackade ja, när hon fick frågan.

– Jag tänkte att det skulle vara spännande att få ha en riktigt utmaning framför mig, få en spark i baken. När jag slutade simma på elitnivå, tappade jag också rutiner. Som elitsimmare tänkte jag inte på att jag behövde ett mål för träningen, det var bara att man tog sig till bassängen två gånger om dagen och gjorde sitt bästa. Men när man inte har någon tränare, och inga kamrater som står och väntar på en, då blir det svårare. Man missar några träningspass, veckorna går och plötsligt är man alldeles ur fysisk form.

En gemensam vän förde samman Therese och Petter.

– När han fick höra att Petter skulle köra Ö till Ö för sista gången i år och ville ha någon att köra med, så tyckte han att Petter skulle göra det med mig.

Och så blev det, Therese och Petter träffades och pratade och körde några träningspass ihop.

– Vi har provat med lina, där jag har dragit. Första gången kändes det som vissa övningar man gör när man simmar, man har en vikt bakom sig eller att man sitter fast i väggen med ett rep. Det var som att jag körde max hela tiden, och jag tänkte att det här kommer inte att hålla.

– Men efter ett par gånger funkade det bättre, jag har lärt mig att hålla igen, tänka att jag inte ska ta mig fram så fort som möjligt. I swimrun gäller det att hitta en rytm och ett tempo tillsammans. Jag kommer nog också börja köra med en flytdolme, för att spara benen till löpningen. Och Petter klagar över att det blir så mycket bubblor bakom mig med bensparkarna, han ser ingenting när jag drar på, ha, ha.

Petter och Therese under årets Ö till ö. Foto: Jakob Edholm.

Hur är det att omvandla sig från att vara en av världens bästa simmare till löpare på nybörjarnivå? Går det att förvandla simmarkraften till löpenergi?

– Fysiskt går det inte, men jag kan ta med mig mycket mentalt, föra över samma tänkesätt som jag har i simningen. Jag tänker att jag bara ska luta mig framåt och låta det rulla på. Det är jobbigt i början, det kommer att ta emot, men efteråt kommer det att kännas bra. Tänka på hållningen, fokusera på tekniken, inte på hur långt det är kvar.

Rent fysiskt har det också varit en del problem.

– Det jobbigaste med löpning är att få skavsår i armhålan. Som simmare får man ju rätt stora lats, för att klara mig från skavsår måste jag springa med armarna lite utåt i stället.

Och när det kommer till swimrun, att simma i öppet vatten har heller inte varit helt lätt att vänja sig vid.

– Det är som en helt annan sport, att inte se botten är obehagligt. Vissa dagar tänker man det värsta; jag kommer att simma på en stor sten, eller så kommer det en massa alger eller så flyter det upp ett lik eller något annat ur djupet. Men sen när man kommer upp blir man lite extra stolt över att det har varit så läskigt, och att man ändå klarade av det!

Vågor är också någonting nytt.

– Jag är ju trygg i vatten, jag kan andas på båda sidor och så, men jag är ganska så lätt, jag är ingen pråm. Jag är mer tekniksimmare, och kanske lite fragil, skulle man kunna säga. Men Petter är ju stor och stark och gillar när det är lite ruffigt, blir det höga vågor får väl han ta täten och plöja oss fram (skratt).

När Therese slutade simma på elitnivå var planen att simma två till fyra gånger i veckan som ”motionär”.

– Men det blev mycket mindre, kanske en till två gånger i veckan. Nu har jag i alla fall haft min äldste son i simskola varje morgon i två veckor, då har jag simmat bredvid i en timme varje dag. Det är så skönt och roligt att träna tillsammans, äta något gott efteråt, och vila i den där känslan att alla är glada.

Löpträningen förlägger hon till största delen ute på Djurgården, det är praktiskt, familjen bor i närheten.

– Jag har en favoritrunda, och den går längs vatten. Jag har ingen löparklocka, men min kille har en, jag lånar den ibland. Men jag försöker springa utan klocka, jag tycker det ger en skönare upplevelse, jag vill komma ifrån att tävla om saker, jag har tävlat så mycket i mitt liv. Med en klocka på armen blir det lätt att man börjar pressa sig själv.

– Jag försöker ligga i ett tempo runt 5.30, där vill jag att det ska vara behagligt att löpa. Jag dricker sällan någonting när jag springer, jag är van från simningen att gå tom, jag drack aldrig under två timmar långa simpass. Men när jag ska springa riktigt långt får jag väl börja träna på det, ha, ha.

Therese är noga med vad hon äter, hon har varit vegetarian i många år.

– De sista två åren har jag gått åt veganhållet, men jag är inte militant på något vis. När jag åker hem till mamma äter jag det hon serverar, det är inget problem. Men jag tror vi människor är gjorda för att äta ”plant-based”. Jag har i alla fall alltid mått väldigt bra av det.

Hon fyller 41 i år, simmarkarriären är över, och med det en identitet. Nu gäller det att hitta en ny mening i livet.

– Man måste ändra på sina värderingar, acceptera vissa saker, få större förståelse för saker och ting. Jag tycker dock inte att jag har haft någon större ålderskris, jag skaffade barn ganska sent i livet, det gick inte tidigare på grund av simningen. Och med småbarn har man hela tid fullt upp, man hinner inte gå runt och grubbla, det är bara att rensa huvudet och fokusera på vad man ska handla i mataffären.

Hon har en del projekt på gång, dels ett kopplat till simkunnighet och till ett försäkringsbolaget, och dels en egen kollektion träningskläder.

Therese kille är simtränare, men den vägen vill hon inte gå.

– Det kräver att man är strukturerad och har en viss förkärlek för Excel, och det har inte jag.

Det största projektet just nu är dock Ö till Ö.

– Det är som med löpningen, jag känner mig stolt över mig själv när jag klarar av saker. Om det sedan räcker för att klara av Ö till Ö, återstår att se. Men det ska bli spännande att försöka! (Det blev till slut en 41:a plats med tiden 11.54,44 för Therese och Petter, reds. anm.)

Fakta Therese

Ålder: 40.

Bor: Stockholm.

Familj: Sambo Johan Wallberg, simtränare, sönerna Fred, 5, Ted, 9 månader.

Karriär (i urval): 73 internationella mästerskapsmedaljer, 2 OS-silver, 1 OS-brons, 12 VM-guld. En av Sveriges största idrottare genom tiderna.

Första Ironman på full distans i Italien lockar många svenskar

Första Ironman på full distans i Italien lockar många svenskar


Ironman Italien, Emilia-Romagna
Nu till helgen så är det dags för Ironman Emilia-Romagna i Italien. Det är första gången Italien arrangerar en Ironman på full distans och det lockar såklart många lokala, men även svenskar. Emilia-Romagna är en trevlig turistort där det fortfarande är varmt och man har en förlåtande platt bana.

Det är 57 svenska Age groups som sätter sig på planet ner till turistorten Cervia i nordöstra Italien.

Det verkar som om många proffs vill ta tidiga poäng inför Kona 2018 då det är hela 55 herrproffs anmälda. Där finner vi även svenska Marcus Hultgren.
På damsidan är det 20 proffs anmälda och där hittar vi både Camilla Lindholm Borg och Emma Graaf. Som vanligt när det gäller proffsklasserna så vet man aldrig hur många som kommer till start. Det faller alltid bort en hel del sista veckan, men då detta är en av de första tävlingarna för poäng till nästa säsong så tror vi att det kommer bli ganska stort startfält.

ITU World Triathlon Grand Final Rotterdam
I helgen så var det grand final av ITU nere I Rotterdam, Holland. Flora Duffy från Bermuda fortsätter vara dominant på damsidan och tog hand om förstaplatsen och därmed femte vinsten för året. Hon tog även hem WTS world Series Championship för andra året i rad. Duffy låg med i täten på simningen och var sedan med i utbrytargruppen som skaffade sig en ledning på 1:30 efter cyklingen. Sedan kunde Duffy med dagens snabbaste löptid på 33:35 ta hand om vinsten 55 sekunder före Katie Zaferes från USA och Jessica Learmonth från Storbritannien som kom trea.  

På herrsidan blev det ett väldigt tight race där sprintstarka Vincent Luis från Frankrike vann efter en spurtduell mot Kristian Blummenfelt från Norge. Totalvinnaren för WTS world Series Mario Mola från Spanien kom trea. Javier Gomez som för bara en vecka sedan tog hem världsmästartiteln på Ironman 70.3 kom in på fjärde och kunde behålla sin andraplats på totaltrankingen.

Nere i Rotterdam så avgjordes även U23-VM på olympisk distans där vi hade Gabriel Sandör på startlinjen! Gabriel låg bra med efter både simningen och cyklingen där han låg med långt fram i täten, men tyvärr så tappade han lite på löpningen och kom in på 21:a plats.

Vi hade även fyra svenska age groups och en paratriathlet vid namn Malin Lundström som gjorde fina resultat nere i Rotterdam.

Topp 3 dam:

1. Flora Duffy (BER) 1:58:39
2. Katie Zaferes (USA) 1:59:34
3. Jessica Learmonth (GBR) 2:00:56

Slutställning WTS World Series Ranking, damer:
1. Flora Duffy (BER) 5200 p
2. Ashleigh Gentle (AUS) 4320 p
3. Katie Zaferes (USA) 4302 p

Topp 3 Herr:
1. Vincent Luis (FRA) 1:51:25
2. Kristian Blummenfelt (NOR) 1:51:27
3. Mario Mola (ESP) 1:51:35

Slutställning WTS world series Ranking, herr:
1. Mario Mola (ESP) 4728p
2. Javier Gomez (ESP) 4311p
3. Kristian Blummenfelt (NOR) 4281p


Ironman Weymouth 70.3

I ett regnigt och blåsigt Storbritannien så avgjordes Ironman Weymouth 70.3 i helgen. Relativt små startfält i proffsklasserna. Det kom 13st herrproffs till start där James Cunnama från Sydafrika tog hand om första platsen före Tom Leconte från Frankrike och Kenneth Vandendriessche från Belgien på tredjeplatsen.

På damsidan så kändes Corinne Abraham som storfavorit inför tävling då hon i sommar radat upp pallplaceringar men hon är troligen nedtränad inför Hawaii om några veckor och hon blev tillslut femma i proffsklassen. Vann gjorde Katrien Verstuyft från Belgien på tiden 04:42:35 följt av Natalie Seymour från Storbritannien och Joanna Soltysiak från Polen. I reselutat listorna så står det Sverige men efter lite efterforskning så kommer Joanna från Polen men är boende i nere i Lund i Sverige. Så vi är lite osäkra vilken nationalitet som stämmer.

Det var sex stycken svenska age groups som hade tagit sig över för att köra tävlingen.

Topp 3 herr
James Cunnama RSA 04:02:32
Tom Leconte FRA 04:08:01
Kenneth Vandendriessche BEL 04:10:13

Topp 3 Dam
Katrien Vaestuyft BEL 04:42:35
Natalie Seymour GBR 04:43:57
Joanna Soltysiak POL/SWE 04:49:56

Första pallplatsen för Sara Svensk

Första pallplatsen för Sara Svensk


Ironman-VM 70.3, Chattanooga, USA.

Favorittippade Javier Gomez och Daniella Ryf vann prestigefyllda VM på Ironman 70.3 i Chatanooga, USA. Detta event flyttar varje år runt bland de sex kontinenterna. Nästa år går det i Port Elisabeth, Sydafrika, på samma bana som man kör de afrikanska mästerskapen i April. Man kör dock alltid fem veckor före Kona så att deltagarna hinner återhämta sig då flertalet kör ”dubbeln”. Denna bana var tuff av flera anledningar. Ström simning, 1 000 höjdmeter på cykeln och strax under 300 höjdmeter på löpningen. Addera värmen på det …

Den största överraskningen på herrsidan var före detta ITU-triatleten Ben Kanute som låg etta fram till kilometer 10 på löpningen då han passerades av den snabbfotade Gomez. Ben kom sedan tvåa. Sebastian Kienle som sannolikt var sliten och nertränad inför Kona kom femma. 70.3-specialisterna Tim Don och Sam Appleton kom trea respektive fyra. Förra årets vinnare Tim Reed kom långt ner i fältet då han nyligen varit sjuk. Det är ett tydligt mönster nu med f.d. ITU-killar och -tjejer som dyker upp på halvdistansen och dominerar de prestigefyllda loppen. Full Ironmandistans är ett helt annat djur och där är det än så länge en större mix när det kommer till världstoppens bakgrund.

Daniella Ryf vann en överlägsen seger på nästan sju minuter då förra årets segrare och hot Holly Lawrence bröt en bit in på cyklingen. “I just didn’t have it. I’m exhausted and I didn’t have the fight today. My legs felt dead. That’s racing. It’s been a long season.” sade Lawrence. Ryf vann på otroliga 4:11:59h. Emma Pallant kom tvåa följt av Laura Philip på 4:18:36 resp 4:19:40h. 


Svenska Age-Groups

Det var relativt många svenska Age Groups som hade tagit över sig till Chattanooga. 34 svenskar tog sig i mål och vi hade några topp 20-placeringar. Intresset för detta race jämfört med Kona går inte jämföra. När folk går över lik för en Konabiljett får Ironman nästan övertala motionärer att köpa sina 70.3 slots. De har helt enkelt inte lyckats skapa samma magi och habegär över tävla detta race. Självklart är det också så att det är svårt att motivera långa resor för att ”bara” tävla på medeldistans och folk prioriterar helt enkelt utefter var de bor.

Ironman Ruegen 70.3, Tyskland

I söndags avgjordes Ironman Ruegen 70.3. Vi hade sett fram emot en duell mellan snabbfotade Patrik Lange från Tyskland och vår egen Patrik Nilsson. Tyvärr hade Patrik känning i en vad som gjorde att han avstod tävlingen för att inte riskera sin prestation på Hawaii om några veckor. Lange tog därför en övertygande seger där han ledde från start till mål och vann på 03:43:46.

Men vi fick svenskt på pallen ändå nere i Ruegen. Sara Svensk tog sin första internationella pallplacering med en fin tredjeplats efter haft dagens snabbaste löptid bland damproffsen och kom i mål på 04:25:59. Vann loppet bland damerna gjorde Anja Beranek från Tyskland på 04:16:37. Sara kommer bli spännande att följa framgent då hon har en hög löpkapacitet, en talang som är svår träna upp jämfört med cyklingen.


Herrar:
1. Patrick Lange TYS 03:43:46
2. Franz Loeschke TYS 03:49:48
3. Lukasz Kalaszczynki POL 03:51:08

Damer:
1. Anja Beranek TYS 04:16:37
2. Daniela Sammler TYS 04:19:41
3. Sara Svensk SVE 04:25:59

Ironman Wales

I helgen så avgjordes även Ironman Wales som körs på en riktigt tuff bana. Vann loppet gjorde Cameron Wurf från Australien som fortsätter visa fin form efter andraplatsen i Kalmar. Det var Wurfs snabba cykling som gjorde att han kunde hålla ifrån en jagandes Philip Graves från Storbritannien. Tredjeplatsen gick till Christian Kramer från Tyskland. På damsidan så var det tyvärr endast fyra proffs som kom till start, samtliga från Storbritannien. Lucy Gossage tog en överlägsen seger före Parys Edwards följt av Kate Comber.

Från Sverige hade vi fem stycken age groups som tog sig i mål.