Yolanda klar för VM

Yolanda klar för VM


I Runner´s Worlds marsnummer mötte vi Turebergslöparen Yolanda Ngarambe. Sedan dess har hennes utveckling som löpare fortsatt i rekordfart. Nyligen tog hon en meriterande seger på Lag- EM på 3000 meter, och vid en tävling i Polen slog hon till med den 3:e bästa svenska kvinnliga tiden på 1500 meter någonsin, vilket gör att Yolanda fått klartecken för VM.

Med tiden 4.05.18 är det av svenskor bara världslöparna Abeba Aregawi och Meraf Batha som sprungit snabbare. Det ska bli spännande att följa Yolanda på VM och framöver, och därför vill vi här dela med oss av Herman Degselius intervju med Yolanda under vinjetten Elitlöparen i Runner´s World mars nummer 2019.

Yolanda Ngarambe efter segern på Lag-EM

Skadefri och ny tränare – då satte hon nytt svenskt rekord!

I slutet av januari blev Sarah Lahti svenska rekord på en engelsk mil (1 609 meter) inomhus raderat. I amerikanska Boston korsade Yolanda Ngarambe mållinjen på 4.28.30 – en putsning av det tidigare rekordet med två och en halv sekund. Yolanda passerade 1 500 meter med tiden 4.10.13, vilket gör att hon klättrar upp till en sjätte plats genom tiderna på den distansen. (Sedan denna intervju har alltså Yoland nu sprungit 1500 meter på 4.05.18)

Innan loppet i Boston visste Yolanda att det skulle finnas en bra ”hare” och många snabba löpare i startfältet.
– När startskottet gick så behövde jag få en bra position från början för vi var många tjejer med. Så jag sprang ganska fort i början, sedan försökte jag hålla farten uppe hela vägen och med två varv kvar försökte jag trycka på och se hur många som jag kunde passera på slutet.
– Jag hann inte tänka så mycket utan jag försökte bara vara aggressiv hela loppet eftersom jag visste att det var bra tjejer med; och jag visste att om jag sprang hårt så skulle jag nog få en bra tid, säger Yolanda som slutade femma i loppet och hade de två välmeriterade amerikanskorna Brenda Martinez och Emma Coburn efter sig i resultatlistan.

Hade du tankar på att ta det svenska rekordet?
– Helgen innan sprang jag på 4.31 (helgen dessförinnan på 4.37) och då sprang jag sista 800 själv med negativ split. Och när jag sprang på den tiden och det kändes jättebra utan någon konkurrens, då kände jag att jag borde kunna springa under 4.30. Men jag ville inte prata om det utan tänkte att jag åker till Boston och springer och så får vi se vad som händer. Däremot kändes det som att något måste gå väldigt fel för att jag inte skulle springa under 4.30 – för formen var där.

Hur kändes det när du korsade mållinjen?
– Alltid när jag springer så vet jag inte hur fort jag springer, så jag hade ingen koll; för jag är alltid nervös att jag kommer att sakta ner i slutet av loppet. Därför visste jag inte vad jag sprang på och tänkte ”hoppas det är under 4.30”, haha. Sen när jag såg att det var låga 4.28, då var det kul!

Första helgen i mars stundar inomhus-EM i Glasgow. Yolandas 1 500-meterspassering på 4.10 innebar att hon sprang klart under kvalgränsen på 4.16. Tre tjejer blir uttagna, och det är låga odds på att Yolanda inte skulle vara en av dem. Yolanda har under inomhussäsongen dessutom satt PB på 800 meter med 2.04.08, också det en tid för EM, men det är 1 500 som gäller om hon blir uttagen.

Löparkarriären har onekligen fått sig en skjuts framåt i vinter – hur förklarar hon det?
– Det är många som har frågat mig om det, och mitt svar är att jag har varit skadefri i ett år och att jag har haft en bra tränare i fyra år. Jag har dessutom tränat ordentligt och trott på min träning. Jag var skadad 2017, precis innan var jag i jättebra form på träning men jag fick aldrig visa det på tävling – jag hade nog tagit ett kliv redan då fast det fick vänta tills nu i stället; för förra året försökte jag bara komma tillbaka, och det gick ändå ganska bra men jag missade EM-gränsen med en sekund. Så jag har alltid varit nära, men det är nu som det äntligen klickar.

Kan det också vara så att det är din träning under många år som ger utdelning?
– Precis. Jag har ju alltid gått framåt lite, lite, men det är väl mest man själv och sin tränare som märker sådant. Om man kollar på min utveckling så ser man att det gått uppåt hela tiden, fast det har ju inte gått såhär: ”poff!”. Och jag har aldrig varit något ungt stjärnskott utan jag har som sagt alltid förbättrat mig lite hela tiden. Jag har också alltid tänkt långsiktigt; att resultaten kommer, så det är skönt att jag nu har resultaten i skrift, säger Yolanda som började med friidrott i årskurs nio då hon gick med i Turebergs FK.

Efter löpargymnasiet i Sollentuna fick Yolanda ett idrottsstipendium till University of Vermont, där hon fortsatte sin satsning på löpning varvat med studier under fyra års tid. Sedan 2015 bor hon i Atlanta.

Du tillhör Atlanta Track Club. Kan du berätta hur det fungerar?
– Jag har ett idrottsvisum. Jag springer för klubben på heltid och vi är sponsrade av Mizuno som vi får kläder och skor ifrån. Klubben har tränare, ett gym och vi åker på tävlingar tillsammans. Mitt visum gick ut i december, jag är här lagligt, men jag får inte ta emot pengar just nu, bara träna. Men när jag har fått förnyat visum kommer jag jobba tio timmar i veckan för klubben, det måste alla göra för att få lön. Jag lever på de pengar jag får från klubben och delar bostad med två lagkamrater.

När jag ber Yolanda beskriva en vanlig dag som löpare i Atlanta Track Club, säger hon att det främst handlar om att träna och sova. Med klubben har de gemensam träning tre gånger i veckan.
– Om det är en sådan dag möts vi till exempel på friidrottsbanan och kör intervaller. Därefter ett pass på gymmet. Sen åker jag hem och tar en tupplur. Oftast har vi dubbelpass. Vi måste också vara volontärer 200 timmar per år, så ungefär varannan vecka volontärar jag för vår klubb, exempelvis på en löpartävling för barn där vi springer med dem eller så åker vi runt i skolor och prata om löpning.

Du är noga med sömnen – lägger dig tidigt och så?
– Ja, jag är väldigt sömnbesatt. Jag älskar sömn, jag tänker att sömn är nyckeln till allt! Jag känner att det är så jag återhämtar mig bäst.

Hinner du med något annat löpning?
– Faktiskt inte, haha. Umgås med kompisar och pojkvännen, jag vet inte. Man orkar typ inte. Min tränares träning är hård, man är helt slut. Men i dag är det superbowl, då ska alla i laget samlas hemma hos en lagkamrat och kolla, så det är mest sådant; att man hänger ihop.

Hur många mil springer du i veckan?
– Just nu är det 10 mil i veckan. I college sprang jag typ 50 kilometer i veckan. Det är mest med min nya tränare som jag har sprungit ordentligt, i alla fall som jag ser det som ordentligt. Folk kanske tycker det är lite, jag vet inte så mycket om andra personers träning.

Fartpass?
– Vi kör två hårda pass i veckan, ibland tre. Det är lite olika, det beror på vilken period i säsongen man är i, den här veckan körde vi tre hårda pass, men det är sällan. Min tränares filosofi är ”hard days are hard days, easy days are easy”. Så vi kör två jättehårda pass och resten är lätta förutom långpasset som är mediumhårt.

Hur länge kommer du stanna i USA?
– Om allt med visumet går bra så i alla fall till 2020, det är min och min tränares plan. Jag tycker om min tränare (Andrew Begley) och vill inte ha någon annan.

Är det satsning på 800 och 1 500 meter som gäller framöver?
– Mitt fokus är 1500 men med min träning kommer jag kunna springa 800 upp till 5 000 meter. 1 500 är min gren, men jag måste kunna springa alltifrån 800 till 5 000 meter, det är också en del av min tränares filosofi.

VM i Qatar, som avgörs i månadsskiftet september-oktober – hur ser du på det?
– Jag tycker inte om att prata om mina mål så mycket, säger Yolanda och skrattar till. Hon fortsätter:
– Oftast när folk frågar om mål, har jag lärt mig genom åren, om man säger sitt mål så är det många som svarar ”det är inte omöjligt”, eller ”jaha, det kan bli svårt”. Så jag gillar inte att dela med mig av mina mål längre. Men jag kan säga att jag vill springa fortare och fortare för varje år – det är mitt svar!

Yolanda Ngarambe , Turebergs FK, 1500 meter

FAKTA YOLANDA NGARAMBE

Ålder: Född 1991.
Bor: Atlanta, USA.
Klubb: Atlanta Track Club och Turebergs FK.
Tränare: Andrew Begley.

FOTO: Deca Text & Bild

Nr 10 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Ditt bästa år! Experternas smarta tips
  • 7 pannlampor i stor test
  • Vad är långpass?
  • Spring saktare! Forskare: Därför gör det dig snabbare
  • Redo för träning? Enkelt formtest som ger dig besked
  • Jesse Owens trotsade Hitler och nazismen
Bli prenumerant

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Svenskar i världsrekordjakt på 100 km

Svenskar i världsrekordjakt på 100 km


De svenska ultralöparna Elov Olsson, Johan Lantz och Joacim Lantz är några av de löparstjärnor som ska göra ett världsrekordförsök på 100 kilometer den 23 januari. Loppet, som arrangeras av Hoka One One, heter Project Carbon X 2 och går på en snabb varvbana i utkanten av Phoenix i USA.

Skoföretaget Hoka One One lanserar den andra versionen av kolfiberskon Carbon X med det här världsrekordförsöket, som genomförs både i Japan och USA (läs mer om Carbon X 2 längst ner i artikeln).
Första versionen av modellen, som kom 2019, lanserades även den med ett 100-kilometerslopp där flera av Hokas sponsrade ultralöpare deltog. Vi på Runner’s World hade förmånen att vara på plats då och fick se den kanske största stjärnan, USAs Jim Walmsley, göra en väldigt offensiv satsning. Han satte nytt världsrekord på 50 miles (ca 80 km) som mellantidspassering, men gick sedan nästintill i väggen i slutet av loppet i den 30-gradiga värmen.

Den 23 januari är det återigen Jim Walmsley som står i fokus i den nya rekordjakten. Men denna gång får han bland annat svensk sparring av löparna i den så kallade Ockelbomaffian:  Elov Olsson, Johan Lantz och Joacim Lantz. De har alla tre kontrakt med Hoka och tävlar för Ockelbo, men kommer till start med lite olika målsättningar. Runner’s World stämde av med killarna som är på plats i Phoenix och som testat delar av banan under ett 25-26 km pass.

Elov Olsson är den i Ockelbomaffian som har rutin från 100 km lopp, där han vid sin SM seger 2019 sprang på den näst snabbaste tiden någonsin med sina 6.38.44. Bara svenska rekordinnehavaren Jonas Buud är snabbare (se ruta nedan).
Det innebär att Elov var klart under 4 minuter per kilometer i 100 km i rad utan vila. Elov har även i andra lopp runt 10 mil visat sin kapacitet med seger i Ultravasans 90-kilometersklass 2017, och 6.44 på VM på 100 km.
Under fjolåret 2020 körde han flera ännu längre löpningar, där kanske hans 24 timmarslopp på en 348 meter lång löparbana i Tärnsjö var den största prestationen under det coronadrabbade året. Hans dryga 263 km på dygnet är det näst längsta någon svensk nått på distansen.
Nu är det dock 100 km som gäller i Carbon X 2-projektet.

– Det finns en fartgrupp som ska hålla 3:52 (6:25 i sluttid), och det är väl den gruppen som ligger närmast min målsättning. Jag hade kanske tänkt utgå lite från Jonas Buuds svenska rekordfart, och då är det precis under 3.50 som gäller. Men vi får se vad dagen säger.

– Att vara på plats efter alla coronatester och allt pappersarbete för att komma hit, känns oerhört skönt. Så nu kan man ha fokus mot loppet även om man såklart märker av coronapandemin här också. Alla går med mask i offentliga miljöer, och det gör att det känns tryggt ur smittsynpunkt.

– För min del blev sista längre passet 26 km där vi testade delar av banan och det flöt på bra trots den långa resan. Det kändes ganska avslappnat med 3.48 min/km i snitt. Resten av veckan blir det mest jogg, men kanske några lättare intervaller på tisdagen innan loppet.

Johan Lantz har kommit tillbaka starkt, men det har tagit tid, efter den allvarliga skada han ådrog sig 2015 där lårbenshalsen small av helt under ett lopp på Gran Canaria.
Under 2020 kom han 3:a på första upplagan av Fjällmarans elitlopp över 100 kilometer. Då ingick 3 500 höjdmeter på de 10 milen, nu är det ett nästintill helt platt lopp som ska avverkas.

– Först var min tanke att vara farthållare i loppet, men ska jag någon gång springa 100 km på väg, då ska det vara på det här loppet. 100 km väg är inte riktigt min grej, men utifrån corona och det unika med loppet känns det ändå bra att springa loppet.
– Jag tycker träningen gått hyfsat. Det har varit lite svårt när snön kom till Åre dit jag flyttat, så jag har försökt få in mer 100-kilometerinriktade pass när jag varit nere i Ockelbo och sen när vi var på Fuerteventura för några veckor sedan. Jag körde 68 minuter på halvmaran i början av 2020, så jag tycker farten borde räcka.

– Hur jag än gör nu på loppet tror jag att jag kommer bli trött och tappa på slutet, så därför kommer jag gå ut med ambitionen att ha lite buffert. Målet är att gå ut i 3.52 min/km-fart, och det är den farten jag höll på ett 62 kilometer lång pass i ganska tuffa förhållande. Det var inte alls jobbigt, men jag vet ju att tröttheten kommer komma, men jag hoppas det ska hålla för under 6.40 i sluttid.

Joacim Lantz, som med sina 29 år är den yngre av ”Lantzbröderna”, har under fjolåret verkligen visat på en utvecklad fartkapacitet. Han har sänkt sina personbästa på 5 000 m (14:36), 10 000 m (30:36), halvmaraton (1:06:35) och maraton (2:24:01 på den tuffa SM banan) och han har tidigare visat att han kan springa snabbt över ännu längre sträckor med en andraplats på Ultravasan 90 km 2019.

– Träningen har gått bra hela hösten fram till för någon vecka sedan då jag fick lite knarr i en hälsena. Den känningen har sedan förflyttat sig längre ner mot foten. Det har gjort att jag fått dra ner på löpträningen, men det som jag ändå kört har gått bra. Jag hoppas och tror att det kommer funka, och utifrån de farter som farthållarna kommer gå på är mitt mål att hänga med i 3.42 min/km-klungan. (I jämn fart hela vägen skulle det innebära en sluttid på 6.10, klart under Jonas Buuds svenska rekord, reds. anm.)

– Jag hade tänkt gå något långsammare per kilometer, men i valet av klungor blir det nog den. Jag körde ett 62-kilometerspass inför loppet där jag snittade 3.45 och det kändes kontrollerat. Samtidigt är 100 km mycket längre, så jag räknar med att jag kommer tappa fart, men jag hoppas såklart på så lite tapp som möjligt. Det känns väldigt stort att få vara med, så jag ser fram emot loppet, och hoppas de lugna dagarna här gör foten gott.

LIVE STREAM PÅ HOKA´s YOUTUBE KANAL:

LIVE RESULTAT OCH STATISTIK

Världsrekordet för herrar på 100 km hålls av Japans Nao Kazami som 2018 sprang på 6:09:14 (ca 3:41 min/km i snitt). Även på damsidan är rekordet japanskt genom Tomoe Abe som år 2000 sprang på 6:33:11 (3:55 min/km).

De svenska rekorden innehas av Jonas Buud på herrsidan med 6:22:44 (3:49 min/km) och Kajsa Berg på damsidan med 7:20:48 (4:24 min/km). Båda svenska rekorden sattes i Winschoten 2015.

RWs skoexpert Christer Wernhult om Hoka One One Carbon X 2:

Hokas produktutvecklare var tidigt ute med att haka på carbon-trenden och nu är tiden inne att presentera andra generationen av Carbon X-modellen. Såväl Hokas typiska vagg-liknande Meta-Rocket-sulplattform som dess inkapslade kolfiberplatta har samma utformning som på pionjärmodellen, vilket underlättar en kvick stegavveckling.

Nytt är en mjukare mellansula med en mer markant uppdragen, stödjande sarg i häldelen. Ovandelen har också fått en mer följsam passform genom en ny typ av stickningsteknik och hälkappan är markant uppdragen och svängd bakåt för att undvika tryck på hälsenan. Skons snörhål är förstärkta för att tillåta att man snörar skon distinkt på foten.
Viktmässigt skiljer det enbart några gram till nykomlingens fördel och häldroppet är oförändrat 5 mm. Carbon X 2 kommer bäst till sin rätt på snabba tempopass och i tävlingssammanhang.

Vikt: Herr 239 gram. Dam 198 gram.
Häldropp: 5 mm
Rek. butikspris: 2 400 kr

Ockelbomaffian: Elov Olsson, Johan Lantz & Joacim Lantz på plats i USA

Ockelbomaffian på Instagram


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

6 nummer av Runner’s World med trådlösa hörlurar på köpet!

6 nummer av Runner’s World med trådlösa hörlurar på köpet!


Passa på! Nu kan du få 6 nummer av Runner’s World  tillsammans med ett par Defunc trådlösa TRUE GO-hörlurar för bara 546 kronor! Välj mellan färgerna vit, svart eller rosa.

Vårt erbjudande
• 6 nummer av Runner’s World (ordinarie butikspris: 594 kronor).
• Defunc trådlösa TRUE GO-hörlurar (ordinarie pris 499 kronor).
• Sammanlagt värde: 1093 kronor.

  • Din rabatt: 50 %, ditt pris: 546 kronor!

Här gör du din beställning!

 

Med Runner’s World får du:
✔️ Världens ledande löpartidning
✔️ Träningstips av experter och elitlöpare.
✔️ Extra mycket sko- och pryltester
✔️  Läsningen för alla som springer, från nybörjare till proffs,
✔️ Tips och råd om träning, teknik och nya prylar
✔️ Allt om de stora loppen
✔️ Inspirerande resereportage
✔️ Runner’s World digitala tidningsarkiv
✔️ Runner’s Worlds app

*Går ej att kombinera med andra erbjudanden.

 

Här gör du din beställning!

 

Defunc TRUE GO-modellen är för den som vill ha en kraftfull ljud- och kommunikationsupplevelse- TRUE GO passar för långvarig lyssning utan att bli obekväma genom vår världsunika, egenutvecklade MultiTip™-design som ger en bättre ljudupplevelse samt håller dina lurar på plats för ökad komfort.

Funktioner:

  • 22 timmars speltid
  • Superb säker passform
  • Kraftfullt ljud
  • Långvarig komfort
  • Touch control
  • Bluetooth 5.0
  • USB-C
  • 10 m trådlös räckvidd
  • Laddningsbox ingår naturligtvis

Här gör du din beställning!

Kämpainsats gav Fougberg 2:28 – trots mardrömsuppladdning

Kämpainsats gav Fougberg 2:28 – trots mardrömsuppladdning


När Charlotta Fougberg stod på startlinjen i ett kylslaget Reggio Emilia i Italien på luciamorgonen var det med målet att springa till sig en OS-plats på maraton. Det blev både personbästa och en tid under OS-kvalgränsen – men tiden 2:28:55 var inte alls vad Ullevilöparen hade hoppats på.

Charlotta Fougberg har haft en suverän höst som löpare. Först med en stark första plats i Lidingöloppets elitlopp och sedan med den bästa placeringen någonsin av en svensk löpare i halvmaraton-VM. Hennes 18:e plats gav henne utmärkelsen Årets prestation i landslaget, och tiden 1:10:19 är både personbästa och den tredje snabbaste svenska tiden bland kvinnor genom tiderna på halvmaran.

Charlotta Fougberg i Edizone Speciale Maratona di Reggio Emilia

I Edizone Speciale Maratona di Reggio Emilia, som även fungerade som italienska mästerskapen i maraton, skulle formen och kapaciteten nu räcka över den dubbla distansen. Charlotta gjorde också ett oerhört starkt lopp. Tiden 2:28:55 räckte både till en meriterande andra plats i elitloppet och är den tredje bästa tiden genom tiderna av svenskor. Fougberg har nu endast Isabellah Andersson, som har det svenska rekordet på 2:23:41 från Dubai 2011, och Carolina Wikström (som nyligen gjorde 2:26:42 i Valencia) framför sig. Tiden var även klart under den officiella OS-kvalgränsen. Men det var ändå inte en lycklig Charlotta Fougberg som intervjuades efter loppet. Charlotta berättade om förberedelserna som snöade igen och om känslan av att springa med ben som inte känns som de brukar.

Varför valde du just Reggio Emilia Marathon som ditt ”OS-kvallopp”?
– Jag har inte haft så många lopp att välja mellan på grund av pandemin. Valencia, som jag väldigt gärna ville köra, valde att säga nej till mig tre gånger – trots att min coach Johan Wettergren verkligen låg på dem om detta. Men så hittade Johan italienska mästerskapen i Reggio Emilia som ett alternativ.
– Ända fram till drygt två veckor innan loppet var det osäkert om de skulle genomföra loppet, men när det blev klart fick vi kolla upp att tävlingen uppfyllde alla kriterier för att vara kvalificerande till OS.

Utifrån den korta förberedelsetid du fick på dig mot just detta specifika lopp, hur la du upp det?
– När allt var klart åkte jag iväg till St Moritz för att genomföra mina sista förberedelser på hög höjd. Det såg bra ut när jag åkte, snöfritt och med öppna faciliteter, men det blev inte alls som jag tänkt mig. Jag hade räknat med att det skulle komma snö, men tanken var att kunna göra mycket av träningen ute ändå och sen kombinera med löpband. Men sedan kom snön, och det var inte lite snö heller – runt 1,5 meter! Samtidigt skärptes restriktionerna i regionen och alla gymmen stängdes.
– Så träningsförberedelserna förändrades, och Johan som var i Italien fick inte åka upp till mig och supporta. Men via en kontakt fick jag tillgång till ett löpband i en lokal där professionella atleter fick tillåtelse att träna. Där gällde så klart ansiktsmask på och bara ett fåtal personer fick vistas i lokalen, men jag kunde i varje fall träna fartpass på löpbandet.

Omgivningarna runt St Moritz fylldes med mycket snö

Så hela sista förberedelseperioden fick du träna på bandet?
– Ja, så var det och tyvärr gav det mig en seg känsla i benen. Jag är inte alls van vid att träna så mycket löpband, så det kan kanske vara en anledning till segheten som infann sig. Jag tänkte att det skulle släppa när jag drog ner på träningen mot slutet, och jag åkte även ner till Italien lite tidigare än planerat för att kunna springa lite på snöfritt underlag några dagar för att hitta känslan.

Hittade du in till känslan igen?
– Det kändes hyfsat på uppvärmningen inför loppet och under de första kilometrarna. Men redan efter 10 kilometer fick jag börja kämpa, trots att det var en fart som jag normalt sett inte ska behöva kämpa för så tidigt i loppet.

Hur var skillnaden jämfört med när du är i form?
– Den stora skillnaden fanns ju redan i de sista passen inför loppet, där jag brukar ha en känsla av att flyga fram när jag lättat på träningen. Jag brukar få hålla igen för att inte springa för fort, men så var det inte alls nu. Jag hade ändå en förhoppning om att det skulle släppa till loppet, men det gjorde det inte.

Hur tacklade du det under loppet, när du får kämpa för att hålla farten så tidigt i loppet?
– Det var mitt tredje maraton, och jag har ju tidigare fått höra att det kan hända så mycket under ett maraton. Känslorna kan komma och gå. Så min tanke var att om jag jobbade på fanns ju chansen att det skulle kännas bättre efter hand. Även om farten var någon sekund åt fel håll var det inom felmarginalen utifrån mitt tidsmål. – Men det släppte inte utan det var en kamp hela vägen. Även om jag inte rakt av hade stenkoll på farten kände jag att både 2.27- och 2.28-målet sakta försvann. Samtidigt försökte jag tänka att det oavsett tid blir en bra maratonerfarenhet.

Jag ger inte upp i första taget och med lite distans till loppet är det ändå en bra tid

Hade du aldrig några tankar på att kliva av?
– Det är klart att den kom upp, men jag slog bort den. Jag ger inte upp i första taget och med lite distans till loppet är det ändå en bra tid, speciellt med tanke på att den kom i ett lopp där jag har den här känslan.
– Jag vet att jag kan mycket bättre även om jag vet att det inte är lätt. Så jag är stolt ändå att jag kunde prestera på det sätt jag gjorde, och även Johan var imponerad över hur jag höll ihop det.

Som jag förstod det var du, trots den fantastiska prestationen, väldigt ledsen direkt efteråt. Kan du berätta om hur du kände?
– Ja, tårarna rann i flera timmar efter målgången. Jag vet att jag kan bättre och blir så ledsen när jag inte får ut det. Man har inte så många chanser på maraton, så det måste ju stämma den dagen och nu gjorde det inte det. Men sedan vände känslan och jag blev revanschsugen i stället, även om det först så klart gäller att ta vila och en period med lättare träning.

Hur känns kroppen efter att du fått kämpa så tidigt i loppet?
– Det känns ju att jag har sprungit ett maraton, men jag är väldigt glad att kroppen ändå känns så bra. Jag har inga skadekänningar alls, och jag ser verkligen fram mot att köra igång träningen igen – även om jag inte ska stressa fram något.

Du klarade den officiella OS-kvalgränsen för maraton i riktigt kyliga förhållanden, och du gjorde ett fantastiskt bra halvmaraton-VM tidigare i höst. Vad tror du och din tränare om OS-chanserna?
– Ja, det var kyligt. Mina fingrar var helt vita och bortdomnade när jag gick i mål. Folket i målfållan var så glada för min skull och gratulerade till att jag klarat gränsen, och förstod inte riktigt hur jag kunde vara ledsen. Men det är SOK som bestämmer, så jag får utgå från det. Men jag ser fram mot nya chanser att springa riktigt fort på maran. 

TOPPFOTO: Deca Text och Bild från VM på halvmarathon 2020


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

David tangerade sitt personliga rekord i Valencia

David tangerade sitt personliga rekord i Valencia


David höll långt in i loppet fart för att putsa Mustafa Mohameds svenska rekord, men slutade med en försmädlig tangering av det personliga rekordet. Mikael Ekvall fick efter en tuff satsning bryta loppet.

I filmen ”Groundhog Day” från 1993 vaknar Bill Murray upp i samma dag, om och om igen. Det låter obehagligt likt David Nilssons upplevelse från dagens maraton i Valencia. För nästan exakt ett år sedan sprang David 2:10:09 runt Valencias gator när han förbättrade det svenska rekordet för första gången sedan 1983. Idag öppnade Högbylöparen loppets första halva nästan 30 sekunder snabbare, men slutresultatet blev detsamma, 2:10:09.

Efter 40 löpta kilometer (2:03:16) fanns det fortfarande goda möjligheter att bli första svensk under 2:10. David orkade dock inte öka farten och fick retfullt se klockan passera drömgränsen innan han korsade mållinjen som 31:a man i det ohyggligt starka startfältet. Tiden visar dock att David har etablerat en stabil nivå på världstider, vilket kommer öppna möjligheter för mer starter i snabba maror.

Mikael Ekvall låg länge med samma grupp som David, men tappade efter halvmaran passerats. Efter 30 km fick han kliva av. -Det var ingen höjdare idag. Jag valde tyvärr fel grupp och det gick för fort. Jag gick in i väggen helt enkelt.

Etiopien fick se sig slagna av Kenya i toppstriden. Loppets favorit Birhanu Legese blev trea bakom Evans Chebet och Lauwrence Cherono (2:03:00 resp. 2:03:04). Snabbaste europé blev Ayad Lamdassem på nytt spanskt rekord, 2:06:35.

Dagens prestation hittar vi dock på den halva distansen. Aldrig tidigare i historien har någon sprungit ett halvmaraton under 58 minuter. Idag gjorde 4 män det.

Kibiwott Kandie sets a pending World Athletics record at the Valencia Half-Marathon (organizer photo from RRW)

Snabbast vara Kibiwott Kandie från Kenya på sanslösa 57:32, en förbättring av världsrekordet med 29 sekunder! 5 km passerades på 13:37 och 10 km på 27:24. Kandie fick revansch på ugandiska världsmästaren Jacob Kiplimo som sprang på 57:37 som tvåa.
Loppet levde in på målrakan, där Kandie tillslut kunde avgöra med en mäktig spurt. Även kenyanerna Rhonex Kipruto, 57:49, och Alexander Mutiso, 57:59, underskred 58 minuter. För sitt världsrekord belönades Kandie med en bonus på €100 000. KOLLA UPPLOPPET PÅ RW´s INSTAGRAM

Damernas halvmaraton vanns av världsrekordhållaren på 1500m, Genzebe Dibaba. 65:18 gör etiopiskan till den snabbaste debutanten på sträckan genom tiderna!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Fantastisk tid av Carolina Wikström i Valencia Marathon

Fantastisk tid av Carolina Wikström i Valencia Marathon


Efter ett tillsynes optimalt genomfört lopp fullkomligt krossade Carolina sitt personliga rekord med över 7 minuter och placerade sig högt i den tuffa konkurrensen. Sanna Mustonen tvingades efter en stark öppning kliva av på den andra halvan.

Carolina (LK Roslagen) höll ett jämnt och fint tempo över den första halvan av loppet. Vindens påverkan gjorde vissa partier mer svårlöpta än andra. Innan loppet siade hennes tränare Christian Mundt om att 1:13:30 nog skulle vara ett idealiskt utgångstempo på den första halvmaran. Carolina var mer ivrig än så och passerade halvvägs på 1:13:09.

– Det gick lite snabbare i början, men inom det spann som kändes rimligt, kommenterar tränare Christian.

Runt 30-kilometerspasseringen var vinden mer påtaglig och Carolina tappade någon sekund per kilometer, men kunde sedan öka farten in mot mål. I mål landade hon slutligen på 2:26:42, en putsning av det personliga rekordet med drygt 7 minuter! Tiden gav också en 11:e plats i loppet, endast slagen av etablerade afrikanska löperskor.

Den internationella kvalgränsen till OS i Tokyo ligger på 2:29:30, men SOK är notoriskt ogenerösa i sina uttagningar.

– Vi har gjort det vi kunnat och klarat kvalkriterierna, säger Christian efter loppet.

– Eftersom Carolina sprang med mer press än tidigare var det mest nervöst första 5 kilometerna för att se att hon hittat sin klunga och öppningsfart. Därifrån kände jag mig trygg.

Själv säger Carolina om loppet:

– Det blev precis som jag önskat mig då det bildades en grupp som gick för sub-2:27. Det flöt på rätt bra fram till 30 kilometer med klungan, men där fick jag gå ifrån för att hålla tempot. Det var en tuff sista mil, men med OS i tankarna kunde jag hålla ihop det.

Det flöt på rätt bra fram till 30 kilometer med klungan, men där fick jag gå ifrån för att hålla tempot

Carolina är i och med sin tid den näst snabbaste europeiskan i år. Endast Kenyafödda Lonah Chemtai Salpeter är snabbare i år, och hennes nya hemland Israel tävlar enbart i europeiska tävlingar av pragmatiska skäl.

Den andra svenskan, och andra adepten i ”Team Mundt”, Sanna Mustonen (Hässelby SK) fick kliva av efter att ha fått kramp vid 27 kilometer.

– Exakt vad det beror på kan vi bara spekulera i, men möjligen en kombination av att hennes grupp gick snabbare än planerat och vätskeintaget, resonerar Christian.

Sanna passerade halvvägs på 1:14:17, fart för under 2:30 på den fulla distansen.

Loppet vanns av Kenyas världsmästare på halvmaraton, Peres Jepchirchir, på 2:17:16 – årets snabbaste tid! Hon sprang andra halvan nästan minuten snabbare än den första och distanserade landsmaninnan Joyciline Jepkosgei med långt över minuten (2:18:39). Namibias Helalia Johannes avrundade pallen med det personliga rekordet 2:19:48.

FOTO: Deca Text och Bild
(från ett lopp på bana sommaren 2020)


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

David och Micke i historiskt bra startfält i Valencia

David och Micke i historiskt bra startfält i Valencia


2020 har såklart präglats av Coronaviruset, och löparvärlden har inte sluppit undan. Trots inställda friidrottsmästerskap har banlöpare kunnat tävla mot bra inhemskt motstånd, och även vid enskilda tillfällen fått mäta krafterna mot internationellt motstånd. Världens maratonlöpare har dock haft det mer sparsmakat med tävlingar.

SM i maraton kunde genomföras, men undangömt från storstadens gator, publikens bifall och klungor med löpare mot nya personliga rekord. London maraton kunde genomföras på en modifierad bana för den absoluta världseliten, och på söndag tar Valencia maraton efter konceptet. Två svenska herrar ställer sig på startlinjen på söndag, David Nilsson, Högby IF, och Mikael Ekvall, Strömstad LK.

David har goda minnen från förra årets upplag då han slog Kjell-Erik Ståhls svenska rekord från 1983 med sina 2:10:09. Mustafa Mohamed har sedan dess sänkt rekordet med 6 sekunder och att ta tillbaka rekordet, och bli första svensk under 2:10, lockar. – Allt över 2:10 känns såklart som ett misslyckande, säger David efter att ha kommit fram till Valencia under fredagen.
Träningen har gått bra och David har siktet inställt på en grupp som ska passera halvvägs på 64:30.
– Jag har fått in några längre pass och också försökt få in några snabba halv(maror) på träning.

David Nilsson har visat en ny fartkapacitet sommaren 2020

Resultatraden 28:48, 28:49 och 28:12 skvallrar också om att farten finns där. Det är Davids tre lopp över 10 km under hösten. Den internationella kvalgränsen till Tokyo-OS är 2:11:30. Det är dock högst otroligt att Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) skulle nominera någon löpare som inte underskridit 2:08. SOK kan komma att kräva en så bra tid som 2:05, en tid som endast en Europé sprungit under (borträknat turk-kenyanen Özbilen).

– Jag räknar inte med att SOK kommer skicka någon man eller kvinna över huvud taget.

– Jag räknar inte med att SOK kommer skicka någon man eller kvinna över huvud taget. Jag tänker inte på det just nu. Ifall det inte blir OS så finns det många stora maror nästa år under hösten, där det kan finnas möjlighet att komma in.

En som tidigare fått nobben av SOK är Mikael Ekvall. Senaste OS-cykeln är också den som ”Micke” haft sina bästa resultat; i alla fall inför 2020. De som tvivlat på att han skulle komma tillbaka till samma höga nivå fick ordentligt svar på tal i Sevilla i februari. Micke sprang in på nya personliga rekordet 2:11:37. Valencia är en ypperlig möjlighet att ytterligare slipa på den tiden.

– Jag har inga tankar på OS. Det ska vara en grupp som går i 65:30 halvvägs, så jag ska gå med den gruppen och hoppas på personligt rekord. Träningen har gått som planerat. Jag har kört fler långa pass än tidigare, annars har träningen sett likadan ut.

Mikael Ekvall kör intervaller med coach Mats Erixon

David och Micke ställs mot ett historiskt bra startfält. Smaka bara på dessa siffror: 9 (!) män har gjort under 2:05. 25 under 2:08. 35 under 2:10. Ingen tidigare mara har haft den bredden! Snabbast i fältet är Birhanu Legese från Etiopien. Han är tredje snabbast genom tiderna med sina 2:02:48, bara bakom legendarerna Eliud Kipchoge och Kenenisa Bekele. Näst snabbast i på pappret är Legeses landsman Kinde Atanaw med 2:03:51 som personbästa.

Ett par andra namn som sticker ut är mästaren i Boston och New York, Lelisa Desisa, Etiopien. Eritreas Zersenay Tadese kanske har sina bästa år bakom sig, men i sin prime var han en av få som vågade utmana Kenenisa Bekele på löparbanorna. Han har också innehaft världsrekordet på halvmaraton, 58:23. Kenya leds av Lawrence Cherono (2:04:06) och Reuben Kiprop (2:04:40).

Som en extra bonus startar också ett halvmaratonlopp innan maratonloppen. Om möjligt är startfälten ännu bättre här. På herrsidan har 12 löpare personbästan under 60 minuter. Ugandas världsmästare på sträckan Jacob Kiplimo (58:49) möter silvermedaljören från Kenya, Kibiwott Kandie (58:37). Även Kenyas Bedan Karoki och Stepen Kiprop har tidigare sprungit under 59 minuter. Den kanske mest spännande starten görs dock av Rhonex Kipruto. Han sprang på osannolika 26:24 på 10 km senaste han var i Valencia för snart ett år sedan och kommer utmana om vinsten här.

Damsidan har ett litet, men minst lika spännande startfält. Etiopiens Senbere Teferi har det snabbaste personbästat (65:32). Det är debutanterna som kittlar dock. Letesenbet Gidey slog i somras världsrekord på 5 000m med 14:06.62. Hon har också världsrekordet över 15 km med 44:20. Hon möter en annan världsrekordhållare i Genzebe Dibaba, Etiopien, som har sprungit 1500 m på 3:50.07. Om vädret samarbetar (vind förväntas) så kan världsrekordet på 64:31 utmanas.

LÄS OM SVENSKORNA WIKSTRÖM & MUSTONEN i DAMFÄLTET

På Maratón Valencia Trinidad Alfonso EDP
Youtube kanal uppges det komma en livesändning

TILL HEMSIDAN FÖR Maratón Valencia Trinidad Alfonso EDP

FOTO: Deca Text och Bild.
(Toppbilden är från VM i London 2020 där både David och Micke sprang maraton)


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in