Nu då man knappt kan lämna lägenheten längre längtar jag mer än någonsin härifrån. Men då det inte är möjligt får jag istället tänka tillbaka på alla fina ställen jag har fått åka till pga mitt idrottande (inte riktigt samma sak som att resa, men man kan ju inte få allt). Personligen är jag inget fan av turistande. Jag har varit i Rio utan att besöka Jesusstatyn, i Peking utan att besöka kinesiska muren och i Rom utan att besöka Vatikanstaten. Det skulle säkert vara en upplevelse att besöka kända platser, men att köa i evigheter och trängas med turister skulle ta bort all njutning. Så jag har nöjt mig med att bildgoogla såna platser istället.

Ställen jag verkligen har uppskattat är de ställen som har fått mig att känna någonting. Oftast är det ställen där jag inte har haft några förväntningar alls och blivit överraskad. Ofta är det också ställen där jag har varit ensam. Jag gillar platser som får mig att känna mig pytteliten medan världen känns oändlig. Det ger en sån frihetskänsla.

Så jag har klurat lite på vilka som är mina favoriter genom åren och vilka som inte har varit några höjdare alls. Jag är dock mycket mer mindfulnessig nu än jag var tidigare så jag har säkerligen varit på platser jag inte brydde mig om där och då men som jag skulle uppskatta nu. Här kommer i alla fall mina favoriter, mina okejställen och mina besvikelser. Sorry för dålig bildkvalitet, bloggprogrammet beskär och suddar ut mina bilder.

(Tillägger att jag har sett rätt lite av de flesta ställena, tävlingsresor brukar bara vara ett par dagar och då är fokus på att prestera och inte på sightseeing. Så om jag hade haft lite mera tid hade jag kanske tyckt annorlunda).

Mina WOW-ställen:

Andorra la Vella (Träningsläger 2017)

Jag och Magnus åkte till Andorra för att träna i en dryg vecka för att få miljöombyte. Vi anlände sent på kvällen då det var mörkt, och på morgonen då jag vaknade och gick upp till takterrassen så blev jag nästan tårögd. Det kändes så mäktigt att befinna sig i dalen med stora berg på alla sidor. Alla de olika delarna av Andorra var superfina och att det fanns tartanbelagda gångbanor att springa på var ett stort plus. Fanns massor med fina vandringsleder som skulle passa fint för traillöpare också.

En av bergsvägarna med utsikt över Andorra Lavella.

Klipporna vid Alfamar (Träningsläger 2010/2011)

Det tre veckor långa träningslägret vid Alfamar hör inte till mina favoriter. Tre veckor, inget internet, helt dött överallt (förutom får och arga hundar) och typ ingenting att göra (Heidi och Karin, ni var bra sällskap ändå). Träningen gick fint men i övrigt var det låååånga dagar. En av de första dagarna tog jag stigen mot stranden och kom ut till de röda klipporna. Och där kunde man springa flera kilometer längs klippkanten med utsikt över havet. Klipporna var så höga och branta att man fick en kick av att springa där. Så häftig upplevelse.

Fina, höga, röda, branta klippor.

Eiffeltornet (Decanations 2009)

Kanske har jag så goda minnen från den här resan eftersom jag persade på hinder (9.45,50) på den tävlingen och åt en massa macarones på banketten och var allmänt glad. Men Eiffeltornet var ju speciellt. Kanske inte själva grejen att åka upp (det var ärligt talat lite läskigt), utan mera vägen dit. Känslan då vi först såg tornet och då vi sen närmade oss och insåg hur gigantiskt det är. Jag trodde aldrig att det skulle kännas så häftigt att stå under själva tornet. En av de få klassiska turistställen jag faktiskt har besökt. Totally worth it. Dessutom kom vi dit precis då de öppnade så vi behövde knappt köa.

Världens finaste torn var för stort för att rymmas i min blogg.

Berlin (VM 2009)

Jag har inte sett så mycket av Berlin, men det jag har sett älskade jag. Vi bodde precis vid Tiergarten vilket gjorde att det fanns ett superbra ställe att springa på (vilket det sällan finns). Jag älskar parker där man kan springa vilse och samla kilometer. Så fint och mysigt. Och Olympiastadion i Berlin är ju en av de finaste.

Har inte telefon/kamera med mig då jag springer. Så det här var det bästa jag fick med på bild från Berlin.

OS-byn i Rio (2016)

Jag såg nästan ingenting av Rio förutom OS-byn och tävlingsområdet. Men den där känslan av lugn då man befinner sig i en by som är gjord för elitidrottare. Där allt är uppbyggt för att man ska kunna förbereda sig så bra som möjligt för att prestera. Och då alla är där av samma anledning. Den atmosfären är väldigt speciell och behaglig. Det är som att vara hemma. Fanns en fin slinga på typ 2km att springa på också.

Mitten av OS-byn.

Kanalerna i Birmingham (Diamond League 2016)

Det här är en lite otippad grej på min lista. Men jag hade gjort en ganska dålig tävling och var så himla besviken och behövde komma ut och vädra tankarna. Så jag frågade coach om han hade något tips och jag fick en märklig vägbeskrivning till svar. Så jag gick iväg ett par hundra meter, kom till en stor byggnad (som jag inte minns vad var) där allt var stängt och öde, men man kunde ändå gå igenom byggnaden. Och på andra sidan var det som att komma ut i en ny värld med kanaler, långa smala båtar, små pubar, smala vägar och fina broar. Supermysigt. Och lite Narniakänsla över det faktum att det fanns bakom en tråkig grå byggnad.

Orättvis bild. Det var ljust och mysigt. Och båtar.

Öarna i Inverness (Träningsläger 2017)

Inverness var en fantastisk liten stad med många fina, platta grusvägar att springa på, framför allt längs River Ness. Men mitt i River Ness fanns också Ness Islands, två små öar med superfina och gigantiska träd. Och då det började skymma ute tändes färgglada ljusslingor längs de små vägarna på öarna. Så himla mysigt. Dessutom råkade vi tajma in vårt läger med Halloween och i Inverness har de alltid Halloweenshow på Ness Islands. Svinläskigt och superhäftigt. (Loch Ness var däremot en stor besvikelse).

Ness Islands. Galet fint!

Genevesjön vid Lausanne (Diamond League 2015)

Jag är lite besviken över att jag inte riktigt hann upptäcka Lausanne under de två dygn jag var där. Innan tävlingen ville jag ta det lugnt och efteråt orkade jag inte göra så mycket. Vilket är lite synd, då jag tror att Lausanne har mycket att erbjuda. Men det jag hann med var i alla fall lite löpning och promenader vid Genevesjön. Vet ni hur vacker den sjön är? Så turkost vatten och så fin omgivning. Ett sånt där ställe där man kunde sitta hela dan om man hade en bok och en kopp kaffe. Och tillgång till en toalett.

Det här är jag. Jag är inte alltid i Lausanne, men tydligen då den där bilden togs vid Genevesjön.

Broarna i Hongkong (VM 2015)

Då jag kom till Hongkong hade jag varit vaken i över 24h (jag har lite svårigheter med att sova på flyg), så jag hade svårt att ta in allt jag såg genom bussfönstret. Men alltså broarna i Hongkong får Replotbron att kännas som en bräda över ett dike. De är så jäkla gigantiska! För att inte tala om alla fartyg och färjor i hamnarna. Där kände man sig pytteliten. Men jag gillade Hongkong i övrigt också. Idrottscentret vi bodde på hade en 1km tartanslinga att springa på och annars fanns en bred lång kanal i närheten. Supermysigt. Synd att det var 35 grader varmt och en luftfuktighet på tvåhundra procent. Har aldrig i mitt liv svettats så mycket.

Har tappat bort bilden av broarna. Men så här såg jag ut då jag kom fram till Hong Kong och hade varit vaken 24h.

Idrottsplatsen i Ribeira Brava (Träningsläger 2016)

Efter att ha besökt största delen av Kanarieöarna känns Madeira som ett paradis. Till skillnad från de sandiga och gråa Kanarieöarna så är Madeira så himla grönt. Jag älskar grönt. Ribeira Brava där vi bodde låg vid kusten, omgivet av berg. Det kändes väldigt isolerat. Ärligt talat var det helt värdelöst för mig som löpare, det fanns verkligen ingenstans att springa där omkring och gymmet var rätt dåligt. (Vet dock att Madeira lär vara ett paradis för traillöpare, och det betvivlar jag inte, men för oss som gillar platt är det värre). Men idrottsplatsen som var omgiven av berg, den var helt amazing. Jag tog mina första löpsteg efter häloperationen där, så det var en fantastisk upplevelse på många sätt. Jag älskade hotellet med utsikt över hav och solnedgång (trots att mina kläder blev invaderade av myror och frukostkaffet var odrickbart). Men maten på Madeira var också helt fantastisk. Och då är jag verkligen ingen matälskare.

Bergen var grönare än på bilden. Och fulla av vattenfall och höns.

Det finns massor med fina ställen som inte riktigt platsade på topp tio listan. Antingen för att förväntningarna var så himla höga att jag blev lite besviken, eller så för att jag inte tog mig tid att upptäcka platserna ordentligt. Några av dem är:

Davos (Träningsläger 2019)

Davos var så vackert. Fikaställena utklassade allt. Grusvägen runt sjön var amazing att springa runt (det fanns tama ekorrar!!!) och alla turer upp på bergen var så vackra. Jag kan inte säga något negativt om Davos och därför vet jag inte riktigt varför jag inte fick wow-känslan. Kanske för att förväntningarna var för höga. Men jag vill definitivt dit igen.

Människa och kor på ett berg.

Bergen (Lag-EM kanske 2009 och 2010. Och nåt NM, minns inte)

Jag är säker på att Bergen är fint. Men jag vet inte, jag fastnade helt enkelt inte riktigt för stället. Det samma gäller Trondheim och Köpenhamn. Troligen för att jag inte hann upptäcka tillräckligt mycket.

Typiskt norskt julehus.

Annecy (Decanations, 2010 kanske)

Troligen superfint. Åtminstone sjön. Sen minns jag inte så mycket mer än att jag och Heidi gick vilse. Och att jag föll i loppet. Vet inte hur det gick. Skulle vara kul att upptäcka Annecy på riktigt.

Det här är en fin bild. Åtminstone innan mitt ben och berget klipptes bort och bilden suddifierades.

Safari i Sydafrika (Träningsläger 2010)

Sydafrika blev aldrig någon favorit för mig. Vägarna att springa på var tråkiga och jag kände mig konstant otrygg. Vi hade rätt roligt där, men jag har aldrig varit sugen på att åka tillbaka. Ett måste då man är i Sydafrika är ju safari och jakten på ”The big five”. Och visst var det mysigt att se giraffer, zebror, lejon och elefanter. Speciellt elefanterna för de kom vi så himla nära. Men jag tyckte inte att det var så himla speciellt, kanske främst för att man såg djuren på så långt håll.

Den här elefanten och en sköldpadda var de enda djur vi kom nära på safarin.

Södra Hällarna, Visby (Blodomloppet 2018)

Visby är ju mysigt och gotländska gör en glad. Och det är fint att springa längs vattnet. Men då jag skulle köra långpass där ville jag se något mer så jag googlade lite och beslöt mig för att besöka ett ställe som heter Södra Hällarna. Lite klurigt (för oss med dåligt lokalsinne) att hitta dit men totally worth it. Så fint och mäktigt.

Sverige är också fint.

Chiba, Japan (Chiba Ekiden 2009)

Vet inte hur jag ska beskriva det. Vi bodde i små stugor på ett supermysigt område med en mjuk spånbana att träna på och en idrottsplats med gröna banor och träd på innerplanen. Och en gigantisk golfbana som vi sprang vilse på. Hela Japanupplevelsen var väldigt annorlunda. Vill verkligen upptäcka mer av Japan. Trots att vi var där en vecka så kändes det som att vi inte hann se speciellt mycket av landet.

Man på japansk löparbana.

Åland (många gånger)

Mysigt och somrigt. Inget wow, men så fint och lugnt och tryggt.

Jag som förbereder mig för årets viktigaste tävling, SFI-seriefinalen i Mariehamn. Go Falken!

Edinburgh (Träningsläger 2017)

Fint där vi bodde i närheten av Arthur’s seat. Men i övrigt lite råddigt. Vi hittade inte alla platser vi ville se och det var inte så löpvänligt som jag trodde. Många fina hundar (!) som ägarna verkligen har pli på.

Den där vardagsrumsutsikten utklassar det mesta.

Och så till slut, platser som jag känner att jag borde gilla men aldrig riktigt föll för:

Colosseum, Rom (We Run Rome 2014)

Eller ja, Rom överlag. Mysigt, absolut. Men alldeles för turistiskt för mig. Colosseum var fint utifrån, men jag hade klarat mig utan den guidade rundturen.

Vet inte om de hade styrkelyft på Colosseum förr i tiden. Men om de hade och jag hade varit med så hade jag vunnit lätt.

Barcelona (EM 2010)

Jag fastnade aldrig för Barcelona. Stället kändes mest opersonligt. Tyckte inte ens om strandpromenaden även om den var ok att springa på.

Okej, orättvis bild, men den enda bilden som inte är tagen från själva arenan. 

Paris (Decanations2009)

Bortsett från Eiffeltornet var jag inte så intresserad av Paris. Notredame såg jag bara från en turistbuss och Louvren och Triumfbågen var inte så spännande på distans. Staden i sig fick jag ingen riktig känsla för alls, men jag var också där väldigt kort tid. Mitt starkaste minne är då en långtradare fastnade i en vägtunnel.

Halv människa och halv triumfbåge. Kämpa bloggen.

Oslo (Diamond League 2010)

Jag vill gilla Oslo men jag kan inte riktigt. Hotellet jag bodde på låg centralt och det var omöjligt att hitta ens en kort sträcka att springa på. Bislett är ju också placerat helt värdelöst. Enda stället att värma upp på är inomhus, och det känns bara wierd. Så jag har dömt ut hela Oslo utgående från det. Inte helt rättvist, jag vet.

Norska versionen av Moulin Rouge.

Hoppas ännu på att få uppleva mera av Japan och Storbritannien, få en bättre bild av Paris och att någon gång åka till USA. Och överlag bli bättre på att uppskatta småsaker.

Men tills vidare njuter jag av Nackareservatets vägar och är tacksam över att vara löpare i detta Coronakaos.

Sicklasjön. Ett av mina absoluta favoritställen att springa på. 

---