Här kommer en liten uppdatering från ett nu soligt Mallorca och jag passar på att ta tillbaka det jag sa i förra inlägget om att det fick regna om det ville. Nu har vi sol och jag vill inte på något sätt byta det mot kyla och regn igen. Men inget gott som inte har något ont med sig. I samma stund som solen kikade fram bland molnen började jag nysa som en galning, näsan rinna och huden klia. Min pollenallergi gjorde sig verkligen påmind. Efter påbörjad tablettkur är jag nu istället symptomfri men trött och slö och i det närmaste lobotomerad av medicinen. Strunt samma. Träningen går fint och nu är det bara två hårda dagar kvar innan nedtrappningnen inför Mallorca 70.3 börjar. Älskar det här livet! Önskar det vore för evigt.
Lite bilder från diverse träningspass livar upp er därhemma va?
Bästa sättet att förvara sin Garminklocka är i badmössan och då vill man ju inte riskera tappa den.
Magnoy the triathlon man!
Halv storm kl 07:00 men det hindrar inte oss från att simm öppet vatten.
Uppehåll på väg till Bon Amy för lite urladdning uppför (och regnet kom som ett brev på posten efter stigningen).
Core och rörlighetsträning innan simning. I sol!
Kaffetur och lätt cykling för trötta ben till Cala de saint Vincent. Danska Mikael vill gärna vara med på bild;).
Nils och Lars spexar loss.
Långtur i bergen. Körde Piggen från ”fel” håll denna gång. 5:55 aktiv tid i sadeln.
Idag har det fullkomligt spöregnat här på Mallorca. Passande nog har vi heller inte haft någon träning på schemat. Istället har dagen tillbringats i receptionen på hotellet där det finns internetuppkoppling. Mycket viktigt att sköta sina konton på sociala medier så man får lite koll på vad som händer på hemmaplan. Vilodagar är aldrig särskilt roligt när man är på träningsläger. Redan efter frukosten kl 10 var kroppen och knoppen sugen på att göra något. Helst träna. Ju längre dagen lidit desto tröttare har jag blivit och serotoninivån är nu nere i botten. Vi alla längtar nog till morgondagen då benen ska prövas igen. Faktum är att jag aldrig har tränat så mycket som på det här läget. Och då har jag ändå medvetet (ja inte medvetet från min sida utan med hjälp av coach ) inte deltagit på allt under lägret pga en strulande baksida dom nu tycks vara ok igen. Trots träningsmängden känner jag mig inte sliten så formen är på väg åt rätt håll. Längtar redan efter morgondagens träning: Cykling-löpning-simning.
Har spanat in startlistan för Mallorca 70.3 och proffsfältet ser imponerande. 32 damer i damklassen med många namn jag inte känner igen. Trivs bra med att inte veta vilka de är. Lyckligt ovetande kan man kanske säga men jag väljer att fokusera på mig själv och min egen prestation. Jag skiter ärligt i vilken plats jag får. Detta är min första tävling som proffs och jag vet att det blir svinhårt och att jag inte är på topp. …än. Min ambition är ändå att göra mitt bästa som proffs, se vart det bär och satsa på mitt idrottande. Drömmen är att göra det fullt ut. Få saker i omvärlden är lika intressant och spännande som triathlon. Det här är mitt liv. Jag är mycket nöjd med det så det jan regna en vecka till om det är så. En liten review från gårdagens cykeltur kan man titta på i Åsa Lundströms blogginlägg från idag.
Idag började vi med en snabb simtur i havet innan frukost. Kl 06:45 masade vi oss ned till stranden för att inse att havet var som en ursinnig gryta av gigantiska vågor. Men vi gav oss i. Härligt när man lyckades bryta vågen på exakt rätt tidpunkt och kunde glida igenom vågen och ut på andra sidan. Mindre skönt när man hamnade mitt uppe på den och nästan fick fritt fall efter den dragit förbi.
Frukost.
Bytte snabbt om för intervaller på cykel i regnet. Riktigt trevlig runda nedåt landet. Idag på platten. På schemat stod 4*20 min Ironmanpace med fokus på rytm. Börjar köra intervaller efter ca 1 timmes uppvärmning med alla andra i gruppen. Träningssufori i kvadrat. Fick äntligen till alla intervallerna bra och har hittat kadens, puls och motstånd för att det ska göra sådär ont i låren men som ändå är lite skönt. Man får lära sig leva med smärtan helt enkelt och skilja på hur ont de olika farterna ska göra. Bara trycka på. Hitta rytm. Mosa på. Fan, vad jag älskar min nya cykel från Cykelcity. Vi bara flyger fram!
Efter cykelpasset var det bara hem och snabbt byta kläder och skor för off-bike löpning 6 km. Första två kom-igång-kilometrarna på stela ben men sedan gick det lätt och fint bara jag får komma in i rytmen. Nya skor från Pearl Izumi gör sitt.
Stretch, energipåfyllning och sedan simning i bassäng. Det var helt bedrövligt svinkallt vatten. Vi trodde aldrig att vi skulle härda ut. Åsa menade att hon kanske inte skulle köra hela passet och då sa Nils att han skulle håna henne resten av lägret. Så då vågade inte jag heller avbryta. Var bara att tugga på och härdas i 3000 meter. Hittade äntligen rytmen i simtagen i tretakt! Ska jobba bort alla skevheter i kroppen och inte bara andas på högern som jag tidigare gjort. Nu ska det bli symmetri! Fokusera. Slappna av i nacken. Streamline. Tillslut hittade jag det.
Efter en iskall timme i bassängen blev det tid för wellness-bad i duschen. Skållhett vatten i minst 20 minuter. Äntligen upptinad.
Buffé= mat i mängder. Så himla nöjd med dagen. Älskar det här!
Tack och god natt!
Jag och coach Lunekilde i vågorna. Ny dräkt från Orca/Cykelcity.
På väg från havet mot hotellet. Fortfarande tidig morgon.
Hårda atleter (kort taget under ett av all bergspass, dvs inte idag)
Så har då äntligen jag också kommit iväg på mitt efterlängtade triathlonläger. I tre veckor har jag förmånen att simma, cykla, springa och styrketräna under lite bättre och lättare omständigheter än hemma. Första två veckorna med min tränare Jens Lunekildes Ambition Camp och sista veckan som ledare på Pål Töröks TriMallorca. Det hela ska toppas med att köra Mallorca 70.3 den 11 maj.
Vädret är inte det bästa, regn, blåst och moln om vartannat men faktiskt så störs jag inte så mycket av det. Jag har ledigt och kan lägga all min tid åt att fokusera på mitt idrottande och det är det som jag har längtat efter (sedan vore det ju förbannat trevligt om jag kunde få komma tillbaka till Sverige med lite brun färg också petitesser).
Dagarna har flugit fram sedan jag kom hit i söndags lunch. Trött, stel och bedrövad man är
En första anblick på träningsupplägget och både Åsa och jag tyckte att det såg lite och lätt ut, något som vi båda fick äta upp bara efter dag två. Det var visst ganska hårt emellanåt. Kroppen älskar det här och det är märkligt hur trött man kan vara ena stunden för att sedan göra jättebra ifrån sig med pigg kropp andra stunden. Det är ingen tvekan om att formen börjar komma, även om det känns som jag har långt kvar till någon toppform.
Ska försöka blogga så ofta jag hinner om våra strapatser här nere.
Vad underhåller ni er med en tisdag kväll kl 20-22?
Att vara triathlet och samtidigt arbeta seriöst där ett visst mått av engagemang och ansvarstagande förväntas, kräver sina tidiga mogonar och sena kvällar. 5:45 kliver jag upp för att kunna ligga i poolen och plaska mellan 6:30-8-isch. Kommer man dessutom hem sent från jobbet finns inte många alternativ än att också träna sent på kvällen. Passen ska bara göras.
Igår var en sådan dag. Jag hade turen att få sällskap ut till sätrahallen för att springa snabbt, teknikskola mig och förbättra min spänst. 10*200 med start 2:30 stod på schemat. Kort arbete och lång vila alltså. Syftet är att bli snabbare. Då måste man vila. Tekniken ska vara god hela vägen, intervallerna körs med progressiv tanke och det är fullt ös som gäller. Känslan när man stannar efter en 200-ing är vidrig. Det bränner, pulserar och är sådär skönt i kroppen som det bara är när man tagit ut sig rejält. Älskar känslan! Man vet liksom inte om man ska skratta eller spy?
Vi var helt ensamma i sätrahallen. Ingen annan ville träna 20:30-22. Men vad ska man göra? Hårt arbete lönar sig. Tidiga morgnar och sena kvällar är en del i det.
Godnatt!
Tack Mackan för pepp, skjuts och den fina bilden. Medan Mackan spexar ligger jag som en blöt fläck på golvet och pustar ut.
Ursäkta för det uteblivna bloggandet. Veckorna går för snabbt för att jag ska hinna med!
Åker till Mallorca på läger nästa söndag och på något vis verkar det som jag får jobba in tre veckors arbete innan jag åker. Jättedumt! I all stress förra veckan vaknade jag kallsvettig en natt och insåg: JAG HAR INGEN CYKEL!
Jag ska ju tävla nere på Mallis och tanken var att hinna köra in mig på en ny tempohoj på lägret innan. Men nu?! Magsåret bara växte och sömnen uteblev. Hur göra? P5:an från Cerveló som jag ska få lyser med sin frånvaro. Ringde Mackan på Cykelcity. Två sekunder senare har killen fixat en ersättningscykel till mig! Kan inte med ord beskriva hur glad jag är att ha Sveriges bästa triathlon- och cykelbutik som sponsor. Dagen efter skulle jag få komma till butiken och prova ut. En Cerveló P3 från en av medlemmarna i nedlagda Cykelcityteamet fanns på lagret och den skulle jag få låna.
Gick till butiken på Folkungagatan på min protorsdag efter simning, elitgruppspsykning (det är inte lätt att hävda sig i den gruppen ska ni veta) och fika. När jag blir insläppt på Cykelcity blir jag varse att något är på tok. Hela personalstyrkan står och letar efter ”min” cykel. Det finns inte någonstans! Efter 30 min letande får vi tillslut reda på att ”just det, den är nog såld”! Magsåret igen… meeennn….
Otto, Fredde och Mackan knixade med knäna och fick fram en Specialized Shiv som de slänger upp mig på. Och vilken cykel! Lycka i kvadrat kan man sammanfatta av det lilla jag satt och trampade under utprovningen. Har fått Shiven inställd efter mig med en hel del finlir, skruvande, lodande och koll av vinklar. Det mesta är inställt efter mig nu även om vi inte hade tid för en hel Body Geometry Bike Fit som jag ska göra med min kommande P5:a. Som Stefan Norman sa till mig när han fick veta att jag skulle få cykla på en Cerveló P5: ”Men, men…det är ju som att kasta pärlor åt svinen”. Du ska bara veta Stefan, säger jag…
Fick ett mail av en kille som undrade lite hur man ska tänka kring cykelköp, vilket märke som var snabbast och bäst etc. Det tips jag kan ge är: köp en cykel som du tycker om, tycker är snygg och motsvarar dina ambitioner. Gör sedan en riktig bikefit på Cykelcity och få hel cykeln justerad till just din kropp så att du sitter skönt och får ut maximal kraft. Hur din kropp är uppbyggd är högst individuellt och därmed även cykelposition. Sitter man skönt på cykeln så kan man också cykla snabbt! Det kanske inte är mest aero som är aktuellt för alla. Sitter man obekvämt i barsen blir det lätt att man går upp och sätter sig och då försvinner hela syftet med att ha en tempocykel. Att sitta skönt i tempoposition är en hel vetenskap och det behöver man hjälp med. Att välja färg på cykeln, det kan man göra själv.
Den här pärlan kommer att vara till salu efter Mallorca 70.3 så vill du ha en jävligt bra cykel, håll dig framme!
Specialized Shiv. Fett. (och neeej så många spacers ska jag inte ha)
Man tror att det bara är att justera sadelhöjden och ge sig iväg…det är det inte. Mackan in action.
Loda knät vs pedalen. OBS! Notera=Nya skor:) 2013 år modell av Sidi triahlonsko. Skönare och snyggare. Och vitare.
Ett stort problem som vi får ta tag i när jag gör min bikefit till P5:an är att minimera mina horisontala knärörelser med framförallt vänster ben. Alltså. Här sitter jag och tjatar om att inte röra på knäna när jag är spinninginstruktör och så gör jag EXAKT så som jag inte vill göra. Enligt grabbarna som kan, ska jag inte behöva träna bort det här, utan knärörelserna skall minimeras med ilägg och diverse knep. Tills dess får jag försöka få kraften rakt ner och inte åt sidorna. Dumma knän.
Så här står det på ena väggen i spinningsalen på Sportlife. Just do it!
Och såhär står det på andra väggen. Då undrar jag. Vem fan stjäl en spinningcykel? Den är ju jättetung?
Det blev alltså inte utlandet över påsk utan södra Dalarna, Finnmarken och Norhyttan. Mycket nöjd med det valet. Här kommer en något ostrukturerat inlägg om min påskhelg.
Har tränat riktigt bra på sistone och idag hade jag en fin 4,5 timmesdag på MTBn där jag kollade läget i Säfsen där Carl gjorde sina mil i skejtspåret. Hem och byta skor sedan 25 minuter efterföljande löpning direkt efter. Konstigt att man först kan vara så otroligt trött i benen men bara man kommer iväg lyder benen utmärkt och löpningen bara flyter!
Många timmar ska göras nu innan jag tävlar för första gången utomlands, första gången i proffsklass och första gången för säsongen. Jag ska vara väl förberedd och gör min träning duktigt och fokuserat. Vill vara så bra förberedd det bara går’ även om jag inte har några som helst förväntningar eller krav på mig på mallis 70.3 i maj. Det är ju bara en B-tävling i planeringe. Ser mycket fram emot att testa kroppen dock.
Någon njutning i träningen är det inte just nu men tillfredsställelsen går inte att ta miste på efter avslutat pass enligt plan. Blir nämligen helt speedad efter att jag legat på golvet en minut efter passen. All energi jag laddat ur under passet kommer liksom tillbaka tusen gånger om och jag bara njuter av känslan!
Det blir inga sena kvällar som elitidrottare. Går numer och lägger mig INNAN pappa som stiger upp halv fem varje morgon. Sömnen är otroligt viktig och känner negativa resultat direkt på träning om jag inte får sova ordentligt mina åtta timmar. I stolpboa i Norhyttan sover man dock som en stock och vaknar alltid utvilad.
När jag kom hit i fredags simmade jag ett ben/styrka/teknikpass med Ludvika Simsällskap under ledning av Magnus Engström. Fick en hel del tips vad gäller teknik, speciellt map benspark som var väldigt värdefullt. Framförallt att ANVÄNDA dem. Sista serien var 12*25 maxben ryggsim med ryggstart och fyra kickar under vattnet. Ida, född 2003 var inte nöjd med min insats och påpekade det gång på gång med en garvande tränare på kanten. Efter fjärde nasala sköljningen med klorvatten gav jag upp och hämtadenäsklämman. Mitt hemliga vapen! Men likt fan simmade ändå Ida snabbare. Förbannade unge!Tar med mig alla tips och kommer nu kunna bli ruskigt snabb i vattnet till sommaren om jag får till det hela. Nyttigt att få tjejdäng av en -03:a.
Imorgon ska jag cykla o springa innan tattarbilen åker mot fjollträsk.
Tänk ändå att jag tackade nej till årliga aglingen på Olsjön till förmån för att springa 400-ingar tills kräket satt i halsen. Ryktet säger att det fiskande herrskapetvar rejält förfriskade på brännvin redan vid lunchtid. Legendariskt. Sådant pysslar man med i Finnmarksskogen. Undra på att vi är sådär gladbittra i själen.
Jag vill också vara på läger nu. Är jätteavundsjuk på alla som åker till Playitas, La Santa, Teneriffa, Andalucien etc etc. Blir galen på alla statusuppdateringar på sociala medier och bloggar…Jag vill ju också!
Träningen går bra nu. Har kommit över den jobbiga puckeln när allt bara känns miserabelt och det är kul att träna igen. Men skulle inte ha något emot att byta ut MTB-passen på landsväg där leran och saltet sticker i ansiktet, fötterna domnar och sportdrycken i vattenflaskan fryser. Trainerpassen i skrubben kan jag också tänka mig byta bort. Eller att få chansen att simma i en utebassäng, bli lite brun, få frisk luft och slippa omklädningsrum som är marinerade i pisslukt och hårstrån på golvet.
Påsken ligger tidigt i år. Passar bra med tanke på den träningsmängd jag behöver få in inför min första tävling. Har ändrat om lite i schemat där och beslutat mig för att köra Mallorca 70.3, en halv Ironman i Alcudia den 11/5. Någon tävling i Barcelon blir det inte i år, logistiken och ledighet från jobbet måste ju passa in så B är nu struket.
Det passar egentligen väldigt fint eftersom jag ändå ska vara på Mallorca, först i 2 veckor på min tränare Jens läger och sedan 1 vecka som ledare på TriMallorcas läger med Pål Török. 3 hela veckor i paradiset och avslutar med Mallis 70.3! Längtar!
Innan dess är det bara att bita ihop och göra min tid i sadeln, bassängen och i löpskorna. Ju mer jag cyklar desto mer gillar jag det. Trots att det fortfarande är vinter. Mitt distanspass på cykeln i söndags med Lelle var riktigt härligt i solskenet och jag börjar sakteligen bli trygg i hur jag ska ligga i mina intervaller i Ironman-pace. Passet såg ut som sådant: 1 timme lätt uppvärmning+4*20 min med lite olika pace (kan ju inte avslöja ALLT)+nedvarvning, totalt 4 tim 23 minuter cykling och sedan lite off-bike-löpning med stela ben på det. Ja just ja, jag simmade 1 timme och 15 minuter och körde 30 minuter styrka med Human Ambition på morgonen också. Dagens Nyheter var där och fotograferade så håll utkik i morgontidningen efter ett gäng badmössor. Vet inte när artikeln kommer.
Åker hem till Norhyttan på Långfredagen och hoppas på att finnmarken ska göra underverk för kropp, själ och form. Befinner ni er i Ludvikatrakten över påsk, tveka inte att kontakta mig så kan vi cykla ihop! Vill gärna ha sällskap! Vem behöver sol och värme när det finns chans att åka till Norhyttan och träna en långhelg?!
Nu är jag anmäld! No return!
Fina byxan och strumpan som Marre är sååå avundsjuk på. Tack vare dem har baksidan hållt ihop hela veckan.
2minuterspaus vid Årsta Havsbad. Notera lermasken i ansiktet.
ProLelle och Emma on tour. Snart på en tävling nära dig:)!
Snart, snart åker jag hem och finner kraft i skogarna…Staden suger musten ur mig ibland.
Som vanligt på lördagar var det i morse tidig uppstigning och avresa till Bosön. Mycket trevlig bilresa både till och från Lidingö med som Näsvik utryckte det ”tre snygga grabbar och en halvful tjej” inmosade i min lilla röda bil. Som musik poppade vi Åsa Lundströms gamla brända skiva från 2007 med härliga låtar som ”Cara Mia”, ”Sjumilakliv” och ”En riktig schlager” (med Markoolio och Linda Bengtzing). Näsvik var överlycklig över musikvalet, Nils och Lelle försökte hålla för öronen och jag ifrågasatte skarpt min vänskap med Åsa samtidigt som jag inte kunde låta bli att låta min stämma bli ett med Davids och CD-skivans sköna sång. Jag menar, visst, jag älskar Åsa och hon är en fantastisk triathlet men hennes musiksmak -07 var under all kritik.
En parentes. Varför åker jag runt med Åsa Lundströms skiva i CD-spelaren? Jo det ska jag berätta, att augusti 2007 var jag på väg till Stockholm för att testa tävla min första triathlon i Åkersberga och Åsa skulle på Les Mills-konvent i samma stad. Jag körde bil och plockade upp henne i Västerås och självklart skulle vi ha musik, så hon tog med sin CD-väska med endast brända skivor. När vi var framme glömde hon det i bilden och CD-väskan med alla gamla godingar har legat i Polon sedan dess. Jag ska inte heller sticka under stolen med att jag lyssnat på skivan ”På väg till Borlänge och Kupolen med syster” flera gånger och tyckt att den var svängig.
Vi slirade förbi Eriksdalsbadet och skulle köra lite lätt teknik/glid och lek på simningen. Lelle simcoach satte upp ett alldeles förträffligt program med mycket av min favoritgren- skovel. Fokus var att hitta grepp och gliiid i en avslappnad simning. Och jag tror jag hittade det! Fantastisk känsla!
Så här kul har vi på våra träningar när vi kollar teknik (förutom Zoolander som står och ser sträng ut på kanten):
Bloggar för sällan! Känner att det bara bubblar inom mig för att dela med mig av allt. Här kommer ett axplock…
Efter ytterligare ett besök på Acccess Rehab där Andreas knäckte mig rejält kunde jag plötsligt både vrida på huvudet OCH börja använda mitt vänstra ben igen. Vet inte om det var Andreas magiska händer eller om jag vilat mig i form men jag kan faktiskt använda hela benet nu när jag springer, cyklar och simmar. Känns helt fantastiskt! Ska faktiskt till Access Rehab idag igen för att ta en extra koll och se hur vi kan undvika problemet baksida och rumpa i fortsättningen. Blir spännande och se vad experterna kommit fram till.
Har varit med och arrangerat Fastrun igen i bitande kyla. Bara att dyka upp om ni är sugna på att springa 5 km på torsdag. Samling kl 19 utanför Sjöhistoriska. Info finns här.
MEN viktigast av allt. Det är KUL att träna igen! Och formen är på G upp igen efter liten svacka med sliten kropp och knopp. Fick frågan vad som inspirerar mig och vad som får mig att fortsätta satsa av SCT-klubbkamrat Krister som skriver på triathlonbloggen ”Triathlongubben”. Intervjun kan ni läsa här. Gubben skriver såhär om mig: ”En glad dalkulla med ett sjuhelvetes jävlaranamma!”. Läs och låt er inspireras om hur jag gör för att motivera mig till tidiga morgonträningar och vad som driver mig vidare under deppiga perioder.
Det är bra att tänka efter lite då och då. Vad ÄR det som driver en egentligen? Kom på att det är många parametrar som samverkar och det hela fallerar inte bara för att man tar bort en av dem. Drivkraften är för stor för det.
Helgerna ger alltid en träningsboost. Morgonträningarna på Bosön med vänner är så pass roliga att det LÄTT är värt att offra sovmorgonen för ganska mycket syra i benen.
Igår var jag ute på en långkörare och fick följa med boysen Nelker, Jonas och Törn. Garvade röven av mig ända till benen tog slut. De stackars grabbarna fick turas om att släpa runt mig på turen och vi började frysa mer och mer för varje timme som gick. Efter 4 timmar tyckte jag att jag var klar och stack med blåfrusna fötter ut på säsongens första off-bike-löp. HELVETE vad jobbigt det var. Minns inte att det var så jobbigt förra våren? Efter 3 km hade fötterna tinat och jag märkte att jag ändå höll ganska bra fart trots att benen bara skrek SLUTA!!! 4:55 min/km blev snittet och jag är nöjd med första brickpasset 2013. Det ska ju bara bli bättre-lättare-snabbare nu:).
Lite mat och så var jag redo för simning. 40*50 VO2max stod på schemat och jag maskade rejält. Man kan inte orka vara snabb jämnt och ständigt.
Ser fram emot nästa helg, då ska jag cykla utan att bonka och springa som en gud (och kanske simma snabbt).
Det växter mountainbikes i dikeskanten, är det ett vårtecken?
Triathletens svar på fikapaus-Vitargobars och lite sportdryck vid vägkanten. Mikael Nelker tar sig på kuken och tar en kaka till.
Så här ”fin” blir man när man ligger bakom i fyratimmar och cyklar i slask och plask.
Efter en tung vecka känslomässigt men lätt vecka träningsmässigt är jag nu redo för nästa block träning.
Går du in i en period med mycket mängd, hårdare cykling och till och md lite off-bike-löpning. Ska bli kul att testa kroppen och se hur den svarar. Hoppas på underverk, snabba och starka ben och smärtfri baksida.
Helgen har varit gått fort som vanligt. Hade en träningsfri dag i fredags och då kan man tro att man ska vakna utvilad på lördag morgon. ICKE. När klockan ringde 6:45 kändes det som någon klubbat mig i huvudet ett par gånger. Kan man bli bakis på sin sambos AW-andedräkt?
Drog till Bosön i min proppfulla Polo. Härligt att kunna träna med finaste vännerna en lördagmorgon! Inte varje dag man får träna med TV-kändisen Mikey Mike Sahlberg. Synd bara att Lisa Nordén satt ivägen när SVT gjorde sitt repotage om en cyklande Micke;).
Efter lite hopp och skutt var det dags för 10*200 meter med start 2:30. Jävlilngt lång start kan man tycka men syftet är att ge allt på 200-ingen och då behövs lång vila. Finns inget värre än att springa 200 meter allt vad man har och sedan stanna upp. Känns som alla organ vrider sig i kroppen och själva syran kommer liksom efter man sprungit. Otäck känsla men ändå så tillfredställande. Hatkärlek!
Fick fint stöd under intervallerna då SCT hade temadag på Bosön och stod och hejade på oss under de sista intevallerna. Fick även lite feedback på mitt löpsteg efter avslutade intervaller. Jag klampar som en elefant. Det hörs långa vägar när jag är på väg.
Försöker springa med lätta steg men det klampar ALLTID! Kan inte få till det med ljudlösa steg. Kan det vara för att jag har så stela vrister eller springer jag med helt åt fanders teknik? För mig hjälper det INTE att höra att jag klampar som kritik? Vet nämligen inte vad jag ska göra med den informationen. Var i steget gör jag fel? Det behöver jag ta reda på. Blir filmkamera på lördag.
Sedan var det dags för lite tekniksimning på Eriksdalsbadet där vi dominerade en hel bana. Plötsligt händer det! Inga bröstsimmare så långt ögat kunde nå (på vår bana).
Fotograferades med Gunnar Eld på eftermiddagen. 2 timmar photoshoot i bara löpkläder var KALLT men det var det värt. Sinnesjukt fina bilder blev det och han kan det där Gunnar. Ser utt som jag är inklippt i ett vykort! Kommer bli fint på min hemsida framöver…
Igår körde jag ett lätt MTB-pass i skogen i finaste solskensväder. 2,5 timmar klarade jag sedan var mina fötter helt utan känsel.
Eftersom SCTs klubbträning var inställd och badet stängt pga tävling fick jag istället chans att gå på bio med min kära. Django-unchained såg vi och har du inte sett den. GÅ OCH SE DEN! Film i bästa Tarantino-hämnd-style. Nu vill jag också bli prisjägare.
Blåfrusen om fötterna men varm i övrigt, tack vare mina Fusion Hot kläder. Bra grejer.
Om ni inte sett den- Se den! Coolare film får man leta efter. Kärlek, hämnd, vänskap, viktigt budskap/information och en hel del splatter. Me like.
Inte nog med att baksidan fortfarande ömmar och irriterar, det har varit rejält tungt att träna den här veckan.
Man fattar knappt själv hur mycket privata saker påverkar ens träning. Är det tungt i hjärtat går det tungt på träning. Även om kroppen vill ut och köra, svettas och andas frisk luft vill huvudet absolut inte. Jag vill bara sova, grina och vänta tills det blir sommar.
Min älskade vovve försvann från jordelivet i onsdagsmorse. Saknaden är fruktansvärd. Så många pass han har stöttat, puschat och hängivet följt med på. Nu är han borta och inget kommer någonsin vara sig likt i Norhyttan. Min fina hund. Han har det bra nu. Har inte ont mer och kan springa obehindrat efter fåglarna igen. Han har inte varit en hund för mig. Han har varit min bror och min allra bästa vän.
Jag har vetat det länge, att han är gammal och trött. Mamma ville vänta till efter jag tävlat i Kalmar i somras men när tävlingen varit, började han pigga på sig igen. I måndags fyllde han 13 år. 13 fina år har vi haft.
Som om inte det vore nog är finaste och bästa mormor riktigt dålig. Tampas med döden varenda dag. Kommer sakna henne…tuffare kvinna får man leta efter. Klagar aldrig och är jämt glad. Hur jävligt det än är. och hon är en envis rackare. Underbara mormor.
Träningen går helt ok men all sorg suger energi från kroppen och inget är speciellt kul. Vet att det blir bra snart och det är ju trots allt såhär livet är. Det formar en. Men usch vad jag saknar chip.
🙁
”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören – något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!”
