Guide: Spring ditt bästa Lidingölopp
Blogg

Guide: Spring ditt bästa Lidingölopp


FÖRE STARTSKOTTET
Det är viktigt att komma till tävlingsområdet i god tid före start. Då kan du koppla av och göra de sista förberedelserna inför loppet utan att stressa. Gör så här:

1. Förbered löputrustningen. Plocka fram tävlingslinnet eller tröjan, shortsen och löpskorna kvällen före loppet. Nåla fast nummerlappen och fäst tidtagningschipet i ena skon. Med cirka ett halvt dygn kvar tills startskottet smäller, finns det gott om tid att packa väskan och se till att allt kommer med.

2. Res lätt. Duscha hemma om du har möjlighet så slipper du bära med dig ett extra ombyte, handduk med mera. Även om många tävlingsarrangörer erbjuder duschmöjligheter kan det ibland bli långa köer av svettiga löpare i de populäraste loppen. Då är det smidigare att ha med ett lättare ombyte med en under- och en överdragströja samt ett par varma överdragsbyxor. Kontrollera också vilken busslinje du ska åka till startområdet. Hur lång tid tar det att gå från stationen till starten?

3. Visa ditt nummer. Även om tiden mäts med chip i en del tävlingar så måste du ändå visa ditt startnummer. Nummerlappen är beviset på att du är registrerad, dessutom är det ofta en attraktiv annonsplats för någon av loppets sponsorer. Fäst därför alltid nummerlappen i brösthöjd fram på tröjan eller linnet så att den syns tydligt.

4. Dags för Bajamajan. Besök toaletten en sista gång och ta med eget toapapper. Ju längre köerna är, desto större risk är det nämligen att toapappret är slut.

5. Skaffa en plastpåse. Det är inte snyggt, men funktionellt. En stor plastpåse med hål för huvudet skyddar hela kroppen mot både regn och kyla.

6. Värm upp klokt. Undvik våta gräsmattor eftersom du kan bli blöt om fötterna. Leta i stället upp ett kort vägavsnitt där du kan jogga fram och tillbaka några gånger.

7. Kom i tid. Ställ dig bakom startlinjen i god tid före start. Undvik att ställa dig för tidigt eftersom du hinner bli både stel och nervös om du får vänta för länge på starten. Håll utkik efter dina medtävlare och smyg in i startfållan i lugn och ro.

STARTEN HAR GÅTT
När loppet har börjat finns det mer att tänka på än att sätta ena foten framför den andra. Tänk på det här:

1. Ha tålamod. Gör inte misstaget att springa för snabbt i början. Det är tyvärr vanligt och brukar leda till att det blir onödigt jobbigt senare i loppet. Sänk axlarna, slappna av i armarna och håll huvudet högt så hittar du snart flytet i löpningen. Försök att inte dras med i dina medtävlandes tempo utan håll din egen fart. 

2. Drick tidigt. I till exempel ett maratonlopp är det viktigt att börja dricka tidigt för att energitillförseln ska ske kontinuerligt. I början av varje vätskestation brukar det bli trångt. Sikta därför in dig på att greppa en mugg i slutet av stationen.

3. Passera andra löpare försiktigt. Att springa förbi löpare som lyssnar på musik, kan vara svårt eftersom de inte hör att du är på väg att passera. Var uppmärksam på att löpare med hörlurar inte är lika koncentrerade som andra löpare. Ropa högt till den du är på väg att passera.

4. Håll åt sidan när du saktar ned. Håll dig åt sidan av vägen om du tvingas sänka tempot eller stanna. Då slipper du att bli omkullsprungen av löparna bakom.

5. Vänta med firandet. Visst kan det kännas som du nästan är i mål när det bara återstår några få kilometer av ett långlopp. Men vänta med att ta ut något i förskott. Spara på krafterna, de kan behövas ända in på mållinjen.

LYCKLIGT SLUT
Du är inte klar bara för att du kommit i mål. Några moment återstår fortfarande:

1. Fortsätt framåt. När du passerat mållinjen är du säkert trött. Det är alla andra löpare också. Många av dem du har strax bakom dig vill också komma till den efterlängtade vätskan och duschen efteråt och det kan bli trångt i målfållan. Undvik därför att stanna direkt när du gått i mål. Fortsätt i stället att gå tills utrymmet blir större.

2. Ta på dig något snabbt. I en del lopp kan du få ett plastskydd över dig när du gått i mål som hjälper för att hålla kroppsvärmen. Alternativet är att du byter linnet mot en torr överdragströja så snabbt du kan

3. Lämna tillbaka chipet. Om det är ett lopp som använder tidtagningschip så är det dags att lämna tillbaka det nu. Arrangörerna brukar vara snabba på att klippa av de smala gummi- eller plastbanden som chipet är fastsatt i. Om du ändå vill knyta fast chipet i skosnörena så fäst det strax under snörningsknuten. Då räcker det med att du drar i knuten för att chipet ska lossna.

4. Visa beviset. Häng medaljen runt halsen och njut av känslan av att ha fullföljt loppet. Låt medaljen hänga kvar även på festmåltiden på kvällen. Det ger många uppmuntrande kommentarer.

5. Ät något lätt. Fyll också på med något ätbart efteråt. Både proteiner och kolhydrater behövs för att du ska kunna återhämta dig.

6. Leta upp dina bekanta. Bestäm en återsamlingsplats där du kan träffa vänner och anhöriga efter loppet. En skylt med en viss bokstav eller siffra, alternativt ett stort träd kan vara lämpligt. Kom ihåg att det oftast är lättare för dig att hitta dina anhöriga än tvärtom i en stor samling med löpare som är likadant klädda.

DAGEN EFTER
Tro det eller ej, men det finns löpare som ger sig ut och tränar dagen efter en mara eller ett Lidingölopp. Men de utsätter sig för avsevärda risker. Dels är immunförsvaret omedelbart efter en sådan kraftansträngning försvagat, och dels är risken för skador inte obetydlig.

Träningen är dessutom helt bortkastad. Det framgår av en amerikansk studie där man undersökt en grupp vältränade löpare under en vecka efter ett långlopp. Löparna som vilade totalt återvann benstyrkan och arbetskapaciteten snabbare än de som joggade i 20-45 minuter. Vilan, konstaterade forskarna, gav musklerna möjlighet att läka snabbare. Elitlöpare såväl som normallöpare bör alltså vila minst en vecka. Om du vill, kan du i stället ägna dig åt simning, cykling eller promenader. Då undviker du stötchocken vid löpningen. Det milda muskelarbetet kan rentav påskynda återhämtningen. 

LÄS MER
Coach LG tipsar: Så lägger du upp träningen sista veckorna inför Lidingöloppet


Blogg

Ångrar du dig?


“Wow, I really regret that workout.”

– Said no one. Ever.


"Ända in i kaklet"-passen som ger effekt
Blogg

"Ända in i kaklet"-passen som ger effekt


Fartlekspassen för elitlöparna vid det kenyanska träningscentret i Iten börjar snabbt – och avslutas snabbt. Hundratals löpare försöker hänga med ledarna. De springer så fort de kan och när de inte längre orkar så släpper de tätklungan. Det kan förvåna västerländska löpare som vant sig vid ett träningskoncept där man inte springer fortare än att man orkar hålla tempot uppe igenom hela träningspasset. Men för kenyanerna är det här ”ända in i kaklet”-passet ett sätt att testa och flytta fram sina fysiska och mentala gränser.

Försiktig tempohållning skapar förutsättningar för en jämn energiförbrukning, så att du orkar genomföra hela ditt planerade träningspass. Men det skapar också fasta ramar där huvudet bestämmer hur fort du ska springa, inte dagsformen. Kenyanerna däremot börjar all tempoträning med högt satta mål och försöker sedan hålla i så länge som möjligt. Det är högriskträning, men också starkt belönande träning som kräver att du in i det längsta ignorerar varningssignalerna från ben och lungor, vilket höjer din smärttröskel. Men klarar du av det så kommer du att vara bättre rustad för de krav som en tävlingssituation ställer – och ha lärt dig att verkligen ge allt ända in över mållinjen.

Löp fort
Löparna i Iten har alltid någon snabbare löpare att jaga framför sig, men träningsupplägget går också att genomföra ensam. Börja en intervall i ett tempo som är lite mer ambitiöst än vanligt – upp till fem procent snabbare. Som stoppsignal har du ett tempo som är två procent lägre än ditt vanliga tempo. Gör så många repetitioner som möjligt i ditt planerade tempo, och när du inte orkar hålla det utan hamnar på den lägre nivån så är det dags att stanna. Om du springer 400-meters-intervaller eller kortare och kanske missar att hålla tempot av misstag mer än trötthet, då kan du köra en intervall till. Men annars, ingen mer löpning när du märker att du inte klarar att hålla tempot. Om du fortsätter att ändå slita dig igenom intervallerna i ett allt långsammare tempo, så kommer återhämtningen att ta mycket längre tid.

Löp i nuet
Det är svårt att förhålla sig till ett löppass som man inte vet hur länge det kommer att pågå. Konventionell träning lär oss att hushålla med energi under givna distanser, men så fungerar det inte här – vilket gör de här ”ge allt”-passen till ett sådant användbart komplement. De simulerar tävlingssituationer där en medtävlare plötsligt kan höja tempot. Du vet inte hur länge tempohöjningen kommer att pågå, men om du vill vinna måste du hänga på. Så när du tränar, tänk inte för långt framåt – då kommer du lockas att försöka spara på energin. Se istället varje intervall som din sista desperata fajt. När du börjar bli riktigt trött så dela upp intervallen i mindre segment, och fokusera bara på att klara av delmålet.

Håll huvudet högt
Att ge allt innebär inte att du ska springa in i väggen. Om du följer kenyanernas exempel klokt och bromsar när du inte längre klarar att hålla tempot, så kommer du återhämta dig som från vilket hårt intervallpass som helst – förutsatt att du sätter gränsen vid ett till två så här hårda pass i månaden. Den mentala styrka passen ger är oskattbar, men värdelös om den inte kombineras med traditionella intervallpass i kontrollerad hastighet. En mix av båda varianter är optimalt. 

TESTA DE HÄR PASSEN
Byt ut den vanliga fartträningen mot de här ”ända in i kaklet”-passen, två gånger i månaden.

1. Löp 600 meter i ett tempo som du tror att du kan hålla i 6-8 repetitioner. Tempot ska vara cirka fem sekunder snabbare per kilometer än ditt vanliga femkilometerstempo. Vila i 90 sekunder efter varje repetition. Sluta när du märker att tempot sjunker mer än två sekunder under ditt planerade tempo.

2. Alternera 300-metersintervaller i femkilometersfart med 100-metersintervaller i halvmaratonfart. Räkna ut tempot i förväg och avrunda till närmaste sekund. Upprepa sedan intervallerna kontinuerligt tills du inte längre klarar att hålla ditt planerade tempo. När du missar med mer än en sekund under två intervaller i rad är det dags att lägga av för dagen. 

 


Bildspel från Tjejmilen 2014
Tjejmilens toppmöte: "Tempot blir högt!"
Blogg

Tjejmilens toppmöte: "Tempot blir högt!"


Som runnersworld.se tidigare rapporterat står tre heta topplöpare på startlinjen till morgondagens 31:a upplaga av Tjejmilen. Under fredagens pressträff möter vi Charlotta Fougberg, Meraf Bahta och Isabellah Andersson som ser fram emot att mäta krafterna mot varandra runt Djurgården i Stockholm.  

– Det är alltid lika roligt att springa Tjejmilen. En riktig folkfest! För mig som har haft en skadedrabbad säsong är det dessutom en stor glädje att äntligen vara på väg tillbaka, säger Isabella Andersson som vunnit fem av de sex Tjejmilen-lopp hon ställt upp i. 

Mer ovan på distansen är EM-silvermedaljören på 3 000 meter hinder, Charlotta Fougberg. Tjejmilen blir hennes andra millopp på landsväg, i februari tidigare i år sprang hon på 33:42 i holländska Schoori.     

– Jag har bara hört gott om Tjejmilen, det är så häftigt med alla dessa tjejer som springer tillsammans. Vilken girlpower! Säger Charlotta.

Meraf Bahta, som i augusti tog hem EM-guldet på 5 000 meter i Zürich, håller med.

– Det ska bli jättekul att springa mot Charlotta och Isabellah! 

Senaste gången Isabellah, Meraf och Charlotta tävlade mot varandra var på Karlskrona GP i juli 2009. Då var distansen 1 500 meter och Charlotta sprang in på sjätte plats, fyra hundradelar före Meraf. Isabellah gjorde debut på sträckan och knep åttondeplatsen.

Tjejmilens banrekord på 33:14 sattes 2012 av norska Karoline Bjerkeli Grøvdal. Inför morgondagen spår Isabellah att det gamla banrekordet kan vara i fara.

– Jag har bara tränat några veckor sedan min fotskada och är inte i tävlingsform, men jag hoppas ändå att benen vill springa fort i morgon. Med så många bra namn i fältet kommer tempot att trissas upp. De här tjejerna blir farliga, ler Isabellah och pekar mot Meraf och Charlotta.    


Vann du start till Nordic Extreme?
Blogg

Vann du start till Nordic Extreme?


Lördag 1 november 2014 är det dags för andra upplagan av löpartävlingen Nordic Extreme Running på Gotland. Loppet är vad det låter som – extrem löpning under 1 mil i lera, vatten och terräng på den tuffaste delen av Gotland Grand National-banan, veckan efter Endurotävlingen.

Nu har vi dragit vinnaren i tävlingen om startplats för två personer, inklusive resa och boende (totalt värde 5000 kr).

Rätt svar på frågan: “Var avgörs Nordic Extreme Running?” är Tofta Skjutfält.
Vi säger stort grattis och önskar trevlig resa till: Daniel Björnberg + vän!

Låter Nordic Extreme Running som en utmaning för dig? Anmäl dig här! 


Blogg

Nä, men jag knäböjer väl lite då…


Just som jag trodde att jag var dömd att köra utfall i resten av mitt liv blev jag motbevisad idag. Det var dagens coach Camilla Salomonsson Hellman som tipsade om en skonsam knäböj. Jag fick spänna fast ett sånt där bälte som man fäster tyngder i runt magen och hänga en kettlebell i kedjan. Sen fick jag smidigast möjligt kliva upp på ett par boxar och göra knäböj så att kettlebellen kom ner mellan boxarna. Otroligt skönt!

Jag har alltid tyckt att det känns avigt att hålla hantlar i händerna när jag gör knäböj, men det slipper man ju här. Den hänger ju bara där! Det var min favoritövning en stund, tills kedjan nöp mig i innanlåret och vägrade släppa innan jag tråcklade loss den med händerna.

En jättebra övning för dig som inte vill eller kan lägga tunga vikter på axlarna.

Det var väl egentligen bara själva appliceringen av kettlebellen som inte var så attraktiv…

“Det ser ut som att du står och kliar dig grundligt på muffen”, gapflabbade mina medtränande och smygfotade bakifrån.

Så, men den bilden på era näthinnor önskar jag er en trevlig helg!


Rubin McRae ligger steget före
Blogg

Rubin McRae ligger steget före


Om inte OM hade funnits så hade Rubin McRae kanske fortfarande bott kvar på Nya Zeeland och levt ett liv som ”kiwi” – eller varit världsberömd skådespelare. Om inte OM hade funnits så kanske han aldrig hade tackat ja till den där första flytten från sitt land. Om inte OM hade funnits så kanske han aldrig hade sagt det där han sa till en viss Lisa efter ett lopp. Och då hade den här storyn förmodligen aldrig blivit skriven. Men nu finns OM. Och därför ska du få läsa en historia som inte är lik någon annan.

Rubin McRae och hans tvillingbror Paul föddes den åttonde mars 1973 i den Nya Zeeländska småstaden Huntley. Mamma Kay jobbade som sjuksköterska och pappa John som lärare. Efter några år föddes även systern Rebekah.

När pojkarna var sex år gamla flyttade hela familjen till Auckland, där det bodde betydligt fler än de 500 invånare som fanns i lilla Huntley. Redan då hade både Rubin och Paul mycket spring i benen.

– Pappa var löpare och jag minns att jag satt och kollade i en av hans klippböcker. Där fanns bland annat ett tidningsklipp om hur han hade slagit storlöparen John Walker, så därför ville jag absolut bli som pappa, berättar Rubin.

Rubin berättar detta på engelska, för även om Rubin förstår och pratar svenska i princip flytande, så pratar han helst sitt modersmål.

– Efter ett tag blir min svenska nämligen helt obegriplig och jag svamlar mest, skrattar han lite förläget.

Rubin började springa på bana redan när han var fem år, men då var det förstås mest lek. Det var först när han var tolv som löpträningen blev mer seriös.

– Pappa coachade både mig och Paul. Men pappa “smygtränade” innan han kom till banan för att springa med oss, och det gjorde mig otroligt arg för jag ville ju springa lika mycket som han gjorde.

Det var tufft att träna löpning med familjen för Rubin.

– Jag och brorsan tävlade hela tiden mot varandra, och jag var alltid klenast och alltid skadad, medan Paul aldrig var det. Vi brukar skoja och säga att det berodde på att Paul tog all näring när vi låg i mammas mage. Första gången jag var helt skadefri var 1999 när jag flyttade till USA och ”slapp” brorsan.


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Runner’s World nummer 8 2014.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:


13 löpartips för alla nivåer!
Blogg

13 löpartips för alla nivåer!


  • Varför blir jag plötsligt matt under mina löppass?
    Om du drabbas av plötslig matthet har du förmodligen för lite bensin i tanken, det vill säga slut på glykogen i musklerna. Det brukar inte hända på löprundor under 60 minuter, om du inte har ätit dåligt under dagen. Men springer du längre än en timme bör du få i dig 100-200 kalorier var 30:e till 60:e minut för att kunna prestera bra. Slarvar du ofta med maten? Då kan en matdagbok vara ett enkelt sätt att hålla koll.
  • Hur blir jag av med min stelhet i lederna?
    Om du är stel i lederna är det bra att äta fet fisk som innehåller stora mängder omega3, till exempel lax eller makrill. (Ett vegetariskt alternativ är chiafrön, som innehåller höga halter omega3.) Det visar flera studier, varav en där 60 procent av deltagarna kunde sluta äta värktabletter mot sin led- och nackvärk när de åt omega3-tillskott. Det är också smart att dessutom minska sin köttkonsumtion, eftersom köttets höga innehåll av omega6 kan orsaka inflammationer i kroppen – bland annat i lederna. Vi behöver visserligen omega6; men problemet är att de flesta får i sig för mycket.
  • Åsikterna tycks variera, hjälper stretching mot stela muskler – eller inte?
    Jodå, stela muskler avhjälps främst med stretching. Men om man ska tro forskningen är det framför allt stretchingen efter passet – inte före det – som minskar risken för skador. Gör gärna dynamiska stretchövningar, då du slappnar av och tänjer muskeln om vartannat, istället för att belasta en muskel som är statiskt utsträckt.
  • Jag gillar distanslöpning. Är intervallträning verkligen nödvändigt?
    Att hålla sig till distanslöpning är fullt tillräckligt för att få löpningens alla hälsofördelar: låga halter av farliga blodfetter, minskad risk för hjärt- och kärlsjukdom, liksom för diabetes och vissa cancerformer. Men om du vill ha en effektiv träningsutveckling, det vill säga bli starkare, snabbare och mer uthållig – då är intervallöpning en mycket effektiv träningsform. Intervallträningens effekter liknar nämligen de man får av anabola steroider, men utan de negativa biverkningarna. Högintensiv konditionsträning fungerar som en effektiv utlösare av naturliga tillväxthormoner, vilka i sin tur ger starkare muskler med ökad uthållighetsförmåga och en högre fettförbränning som följd.
  • Okej då – men om jag bestämmer mig för att köra ett intervallpass, i vilket tempo ska jag springa?
    Det viktiga är att du väljer ett tempo som du kan hålla genom hela passet. Det är alltså bättre att hålla samma tempo genom hela intervallpasset än att börja snabbt och bli tvungen att sänka tempot lite för varje intervall. Om du däremot känner att du har energi kvar mot slutet av passet, kan du istället höja tempot under den sista eller de två sista intervallerna.
  • Är det skillnad mellan dam- och herrskor?
    Ja, eftersom kvinnor generellt är lättare och ofta har smalare fötter än män. Men alla fötter är så klart olika och grundregeln är därför att noga prova ut vilka skor som passar just dina fötter. Får du återkommande blåsor, skavsår eller snedbelastningsskador bör du uppsöka en ortopedtekniker som är specialiserad på att hjälpa löpare och deras fötter.
  • Ska jag skippa löppasset om jag känner mig trött efter en dålig nattsömn?
    Dålig sömn försämrar vår fysiska prestationsförmåga. Samtidigt visar ett stort antal studier att regelbunden träning kan avhjälpa sömnproblem. Här finns ett par regler att förhålla sig till: Skippa inte löppasset, men välj ett lugnt distanspass. Du kommer förmodligen att bli mer andfådd än vanligt i alla fall. Studier har nämligen visat att syreupptagningsförmågan försämras radikalt hos vältränande personer som inte sovit ordenligt, jämfört med hos dem som sovit bra.
  • Jag slarvar med styrketräningen. Är den verkligen så viktig för oss löpare?
    Japp, inte minst i långa loppet. Löpning är ju en monoton rörelse som i stort sett belastar samma muskler. Styrkan i fötterna, vaderna, låren, baklåren och sätesmuskulaturen ökar med löpträningen, men det skadar inte att stärka dessa muskler ytterligare med styrkeövningar – antingen med kroppen som tyngd eller med vikter på gym. Att ha en stark bålmuskulatur är minst lika viktigt, eftersom det minskar belastningen framför allt på nedre delen av ryggen, höfterna och bäckenet. Men en stark bål hjälper även knäna och fötterna, vilket i sin tur minskar risken för sned- och överbelastningsskador.
  • Jag misstänker att jag har genetiska anlag för övervikt. Innebär det att jag förr eller senare kommer att dra på mig överflödskilon?
    Vissa har en medfödd låg ämningsomsättning och har därför lätt att gå upp i vikt. Men man kan faktiskt överlista sina gener. Det visar en finsk studie från 2009 där forskarna följde 16 tvillingpar under ett par årtionden. Efter tre år kunde forskarna se att den tvilling som hade varit mest aktiv av de två, hade upp till 50 procent mindre bukfett än sin stillasittande bror eller syster. Så länge du springer regelbundet har du alltid ett försprång på dina gener.
  • Hur gör jag min kompletterande simträning mer motiverande?
    Simning är mycket bra kompletterande träning för löpare, men den kan lätt bli tradig. Variera därför genom att använda antingen bara armarna eller benen, och byta simteknik vid varje vändning (crawl, fjärilsim, bröst- och ryggsim.) Om du vill öka intensiteten kan du precis som i löpträningen köra intervaller, till exempel 10 x 60 sekunder i din maxfart med 60 sekunder lugna simtag mellan varje simintervall.
  • Vad innebär tioprocentsregeln?
    Tioprocentsregeln säger att man ska öka antingen distansen eller tempot – inte båda samtidigt – med tio procent per vecka. Detta för att undvika att pressa kroppen till mer än den klarar och därmed dra på sig överbelastningsskador. Om du till exempel springer totalt 90 minuter en vecka springer du alltså max 99 minuter följande vecka, och så vidare.
  • Bör jag korta ner mitt löpsteg?
    Studier har visat att löpare som kortat ner sitt löpsteg med tio procent kan minska skaderisken med 6-10 procent. Det beror på att en kort steglängd ger en mjukare fotisättning, vilket i sin tur minskar trycket på de senor och ligament som belastas mest när vi springer.
  • Hur motverkar jag trötthet och tristess under ett långpass?
    Ta in omgivningen, lyssna på en spännande ljudbok eller på musik du gillar. Tyska forskare har nämligen kommit fram till att löpare som inte fokuserar på sin kropp och andning får en bättre löpekonomi. Det innebär att kroppen drar mindre bränsle – och ju mindre energi du gör av med desto längre orkar du springa.

LÄS MER: 5 knep som tar löpningen till nya nivåer!

LÄS MER: 6 vardagsfällor som kan orsaka skador


Blogg

Bra tänkt, men ett riktigt stolpskott


Åkte tunnelbana i morse och fick syn på Friskis & Svettis annons. “Bra”, tänkte jag först. Men sen läste jag texten under och där stod det bland annat “Träning är inte bara till för dem som lyckas leva upp till normen för hur man bör träna eller se ut”.

Ok, vänta lite. Borde inte hela poängen med den här annonsen vara att slåss mot just de här normerna som vi hela tiden plågas av? Varför måste man ha en förklarande text om varför man inte har en väldigt vältränad person på bilden? “Nej, alltså vi tycker att alla borde få vara med och träna och därför kan vi vara så öppna att vi har en lite överviktig tjej på bild. Visst är vi fina och duktiga? Men vi måste förklara oss för säkerhets skull så att folk förstår att vi vet att det inte är så där man SKA se ut”, hör jag mellan raderna.

Här har vi alltså ett tankefel. Ja, det är bra att vem som helst, oavsett kroppstyp får vara på annonsbilder för gym, för det är ju så folk ser ut mest. Men genom den förklarande texten under placeras hon genast utanför den norm som vi väl alla är ute efter att krossa? Så istället för att inkludera henne blir hon exluderad. Igen. Och det känns som att vi har sett det förr – annonskampanjer där till exempel överviktiga är på bild, men där budskapet är att alla är välkomna – även de utanför normen. Det räcker inte med bilden om budskapet är skevt.

Är vi inte mogna att gå längre? Att förkasta den här normen som vi alla lever i? Att låta den snygga Friskis-tjejen vara på bild med all sin rörelseglädje och bara skriva att “Välkommen att träna hos oss!” Nämn inte normen överhuvudtaget, för normen är nämligen skit.


Nytt banrekord i Ö till Ö 2014!
Blogg

Nytt banrekord i Ö till Ö 2014!


Team Milebreaker krossade förra årets banrekord med hela 19 minuter, och det var också med just förra årets segrare Björn Englund och Paul Krochak som fajten om årets vinst utspelade sig. Englund och Krochak i Team HEAD Swiming kom i år in på 8:24:05.

Bästa mixed-lag var Team 2XU mix med Ulrika Eriksson och Jonas Udehn som med tiden 9:52:11 slog lag Adeptic med knappa 7 minuter. Snabbast på damsidan var lag Puppy TS-MAD med Bibben Nordblom och Charlotta Nilsson på 10:26:31, före Jenny Nilsson och Magdalena Trumstedt i lag 2QTRI som var halvtimmen efter i mål.

Runner’s Worlds Jojje Borssén och lagkamraten Petter Askegren trotsade knäproblem och tog sig i mål på en 42:a plats på tiden 11:49:54. Totalt 120 lag startade i årets lopp.

Här hittar du den fullständiga resultatlistan


Blogg

Squatförbud = utfall


För ett par veckor sedan ringde PT-Andreas Öhgren till mig och sa att jag inte får göra squats. Inga knäböj med vikt bak, fram eller över huvudet. Nähäpp! Jag förstår varför. Har man en rygg som ser ut som min är det faktiskt helt rimligt att inte lägga tunga vikter på axlarna och trycka ihop den ytterligare. En rak ryggrad kan ju svikta lite, men min trycks bara ihop. Det känns lite trist att inte vara ofelbar och klara allt, men det är väl bara att acceptera att ryggen sätter stopp någonstans.

Så då får jag göra utfallssteg i stället med vikter i händerna. Jag gillar utfall, mycket mer än jag någonsin gillat knäböj och jag kommer att ha Sveriges putigaste julskinkor lagom till december. Win-win!