Blogg

Squatförbud = utfall


För ett par veckor sedan ringde PT-Andreas Öhgren till mig och sa att jag inte får göra squats. Inga knäböj med vikt bak, fram eller över huvudet. Nähäpp! Jag förstår varför. Har man en rygg som ser ut som min är det faktiskt helt rimligt att inte lägga tunga vikter på axlarna och trycka ihop den ytterligare. En rak ryggrad kan ju svikta lite, men min trycks bara ihop. Det känns lite trist att inte vara ofelbar och klara allt, men det är väl bara att acceptera att ryggen sätter stopp någonstans.

Så då får jag göra utfallssteg i stället med vikter i händerna. Jag gillar utfall, mycket mer än jag någonsin gillat knäböj och jag kommer att ha Sveriges putigaste julskinkor lagom till december. Win-win!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Vakuum


Nu är mina två veckor av återhämtande sysslor snart avklarade. Har varit ganska mosig och det har inte varit ovanligt att jag somnar före kl 21 på kvällarna. Vågen visar redan 3 kilo mer än tidigare och krämporna är borta. Till skillnad från föregående år har jag inte kört några hårda pass alls utan den träning jag genomfört har haft en mer lågoktanig karaktär.

Fr o m måndag börjar mitt block inför Kona. Fokus denna gång blir två rejäla distanspass i veckan då det var där skon klämde i Kalmar. Ovana ligga i bågen i över tre timmar samt generellt hålla på länge. Farten och trycket i de tre momenten var över förväntan så där handlar det mest om återupphålla kvalitén. Märkligt nog är jag sugen sätta igång igen. Revanschlusta är en övermäktig känsla. Vill inte avsluta 2014 med en medioker performance som sist. Känns halvavslutat och tomt 🙁

Kommer inte köra några lopp innan Kona förutom Stockholm Halvmarathon. Oklart vilken målsättning det blir där, smartast vore köra jämnt och inte på max men eftersom jag knappast är smart så lär det bli all out.

Här kommer bilder från Kalmar:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Puh!


Jag blev helt tokslut av dagens pass signerat coach Jakob. Det var den där släden som tog musten ur mig. Han hade skrivit in On the minute i 10 minuter: varannan minut 2×12 meter släddrag och varannan minut 7-9 armhävningar med handlyft i botten. Efter de tre första minuterna ville jag kasta slädeländet ut genom gymdörren ut på gatan. Där kunde den stanna!

Jag vet inte om det blev tyngre att dra släden för att golvet var fullt av magnesium eller om det helt enkelt är så att det är fruktansvärt tungt att dra den – oavsett vilket så var jag helt slut och fick slita mig genom de tre sista varven. Sista släddragen hann jag inte ens klart på den tilldelade minuten. Grr.

Well well. Nu har jag vilat duktigt resten av dagen och laddar inför veckans sista pass, i morgon bitti. Då väntar en mördarcirkel av rang. Puh igen.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Latissimus Fucking Dorsi


Ungefär där sitter de. Latissimus Dorsi, eller Lats som de kallas i dagligt tal. Eller Fucking jävla kuk-lats som jag kallar dem. Jag har svårt för mina lats, för de hajar liksom inte vad det är jag sysslar med. Det tog ju mig ett år på Crossfit Nordic innan jag insåg att något var fel. Varför kunde plötsligt alla göra pullups? Kreti och pleti, mannen och kvinnan på gatan kom in på gymmet någon vecka och sedan kunde de göra pullups. Vad gjorde jag för fel!?

Jag gick till coach Jakob och frågade. Han gjorde några tester och sa sen ”Dina lats svarar inte”. Latsen är skitstora muskler som ska dra dig upp när du gör pullups. Mina svarar inte – jag drar mig alltså inte upp. Jag kan göra typ en nu, men det är efter många timmars jobb. Chinups hade jag lättare för, för då kan man dra som en galning med sina svällande super-duper-biceps och komma upp ändå.

Nu kör jag, sedan ganksa länge tillbaka, två pass i veckan för att få latsen att haja vad jag gör. Jakob ger mig massor av kontaktövningar för latsen och jag tragglar pullups. Jag hatar det verkligen! Alltså inte hela passen, utan just när jag ska göra pullups. Frustration är bara förnamnet. Och det går så långsamt! Jag vill ju att de ska växa till sig och fatta NU!

Och i lördags hände det. Jag skulle på fest och kom inte i klänningen jag hade tänkt ha på mig. Mina lats hade vuxit så till den milda grad att det inte gick att dra igen dragkedjan. Eller jo, men då sa Emil till mig att det vällde ut på sidorna.

Så något har hänt i alla fall! Nu känner jag mig lite mer taggad inför pullups-passet i morgon.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Komsi komsi lilla släden


Idag var det släddrag på passet från Jakob. Jag hade inte testat förut på riktigt, och det var jätteroligt! Man kan både knuffa och dra släden, och idag skulle jag dra, förut har jag bara knuffat den. Det tog verkligen på hela kroppen. Superhärligt. Får se om jag tycker att det är lika härligt i morgon.

Dra och sedan vända släden….

…och sedan dra igen. Denna gång med shitface. Man kan inte vara snygg jämt.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

IM Kalmar – 9:27:12


Har nog aldrig varit så besviken över ett PB i hela mitt liv. Förklaringen är ganska komplicerad och jag är inte säker på ni kommer förstå. Inte ens jag själv vet vilken fot jag ska stå på. Försöker mig på summera det hela så kanske det klarnar…

Simningen – 1:03:04
Personbästa med hela 4 minuter. Inte missnöjd med tiden utan snarare hur jag fick den. Hade fötter och sällskap under de första 800 metrarna sedan simmade jag i princip ensam och gjorde ett alldeles för långt och stort yttervarv. Missbedömde hur trångt det skulle vara på banan nu med det nya rullande startsystemet. Skönt veta att man i princip klarar låga timmen solo men inte det bästa om man siktar på en bra sluttid. 

Cykling – 4:57:10
Höll min plan i detalj. En kontrollerad första tredjedel där jag låg 10-15 meter bakom lämpliga farthållare ner till Degehamn. Därefter brukar de tröttna och man får köra solo. Visste jag hade en bra grupp cirka 3-4 minuter framför mig så jag ökade norrut upp till bron då jag i princip fick köra helt ensam. Klockade första 9 milen på 2:22h. Fick en varning när jag cyklade om Emma Graaf eftersom jag åkte för långt ut i mötande körfält. Stop and Go i Kalmar som kostade en minut tyvärr. Där brann mina chanser komma ikapp gruppen som jag hade jobbat så länge för hinna ikapp. Sista 4-5 milen är och förblir ett mentalt & fysiskt helvete. Blödande skav i ljumskarna samt helt förnedrade nack & ländmuskler. Benen var fina och energin var bra. Banan var för lång i år egen, 18.25 mil.

Löpning – 3:20:33
För en gångs skull skulle jag springa smart. Är i otroligt fin löpform och ville verkligen inte sjabbla bort det pga dålig pacing som tidigare år. Till skillnad från 2013 var benen inte alls lika slaktade av cyklingen vilket bådade gott. Hittade en bra pace mellan 4:10-4:20 där jag trummade på. Första varvet gills inte, alla kan springa det. Tyvärr uppstod problem redan i början av andra. Dippar får man, det ingår men håll och illamående är ovanligt för mig. I det här läget låg jag trea eller fyra i min Age Group med en ganska stor lucka till bakomvarande. Testade stanna vid kommande två aid stations för fylla på energi samt kyla av mig men problemen kom tillbaka. Ländryggen hade även den helt gett upp då jag inte legat tillräckligt många timmar i aerobågen i år. När jag insåg att det här kommer inte bli en snabb mara rasade hela min värld samman. Fick gå/jogga om vartannat. Vid några kilometer kvar bestämde jag mig för att springa sista 2 km in i mål i alla fall. Hawaii vid det här läget kändes avlägset och jag kände mig ovärdig en slot. Det mest irriterande var att benen fortfarande kändes kanon och när jag väl sprang gick 4:20-4:30 lätt.

I mål kom jag på 9:27:12. Personbästa med 4 minuter tack vare simningen. 8:a i min age group och fick en roll down till Kona. Kändes lite skamset initialt men känner jag har så mycket mer att få ur mig att ett nytt lopp är välkommet. Där ska jag revanschera mig!

Slutsats: Simningen är okej, går finslipa någon minut till där. Cyklingen är mer än okej, bara vänja kroppen mer vid sittställningen. Löpningen är över förväntan. Långa & lugna pass som vänjer mig hålla på länge och jag är övertygad om att jag fortfarande kan åstakomma stordåd?!

Tack alla fantastiska människor som outtröttligt hejar på oss längs banan och hemma framför ”live update”. Tack alla som jobbat med Kalmar Ironman på ett eller annat sätt. Det är en helig plats och ni förtjänar allt beröm i världen!

Nu börjar jag snart ladda för Kona. Där kommer det smälla ”INGEN KOMMER IHÅG EN FEGIS” kommer stå på min rygg!

Följ mig på instagram eller twitter om ni vill följa uppladdningen dit @nelker

Nelker
 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*