Blogg

Nä, men jag knäböjer väl lite då…


Just som jag trodde att jag var dömd att köra utfall i resten av mitt liv blev jag motbevisad idag. Det var dagens coach Camilla Salomonsson Hellman som tipsade om en skonsam knäböj. Jag fick spänna fast ett sånt där bälte som man fäster tyngder i runt magen och hänga en kettlebell i kedjan. Sen fick jag smidigast möjligt kliva upp på ett par boxar och göra knäböj så att kettlebellen kom ner mellan boxarna. Otroligt skönt!

Jag har alltid tyckt att det känns avigt att hålla hantlar i händerna när jag gör knäböj, men det slipper man ju här. Den hänger ju bara där! Det var min favoritövning en stund, tills kedjan nöp mig i innanlåret och vägrade släppa innan jag tråcklade loss den med händerna.

En jättebra övning för dig som inte vill eller kan lägga tunga vikter på axlarna.

Det var väl egentligen bara själva appliceringen av kettlebellen som inte var så attraktiv…

”Det ser ut som att du står och kliar dig grundligt på muffen”, gapflabbade mina medtränande och smygfotade bakifrån.

Så, men den bilden på era näthinnor önskar jag er en trevlig helg!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Bra tänkt, men ett riktigt stolpskott


Åkte tunnelbana i morse och fick syn på Friskis & Svettis annons. ”Bra”, tänkte jag först. Men sen läste jag texten under och där stod det bland annat ”Träning är inte bara till för dem som lyckas leva upp till normen för hur man bör träna eller se ut”.

Ok, vänta lite. Borde inte hela poängen med den här annonsen vara att slåss mot just de här normerna som vi hela tiden plågas av? Varför måste man ha en förklarande text om varför man inte har en väldigt vältränad person på bilden? ”Nej, alltså vi tycker att alla borde få vara med och träna och därför kan vi vara så öppna att vi har en lite överviktig tjej på bild. Visst är vi fina och duktiga? Men vi måste förklara oss för säkerhets skull så att folk förstår att vi vet att det inte är så där man SKA se ut”, hör jag mellan raderna.

Här har vi alltså ett tankefel. Ja, det är bra att vem som helst, oavsett kroppstyp får vara på annonsbilder för gym, för det är ju så folk ser ut mest. Men genom den förklarande texten under placeras hon genast utanför den norm som vi väl alla är ute efter att krossa? Så istället för att inkludera henne blir hon exluderad. Igen. Och det känns som att vi har sett det förr – annonskampanjer där till exempel överviktiga är på bild, men där budskapet är att alla är välkomna – även de utanför normen. Det räcker inte med bilden om budskapet är skevt.

Är vi inte mogna att gå längre? Att förkasta den här normen som vi alla lever i? Att låta den snygga Friskis-tjejen vara på bild med all sin rörelseglädje och bara skriva att ”Välkommen att träna hos oss!” Nämn inte normen överhuvudtaget, för normen är nämligen skit.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Squatförbud = utfall


För ett par veckor sedan ringde PT-Andreas Öhgren till mig och sa att jag inte får göra squats. Inga knäböj med vikt bak, fram eller över huvudet. Nähäpp! Jag förstår varför. Har man en rygg som ser ut som min är det faktiskt helt rimligt att inte lägga tunga vikter på axlarna och trycka ihop den ytterligare. En rak ryggrad kan ju svikta lite, men min trycks bara ihop. Det känns lite trist att inte vara ofelbar och klara allt, men det är väl bara att acceptera att ryggen sätter stopp någonstans.

Så då får jag göra utfallssteg i stället med vikter i händerna. Jag gillar utfall, mycket mer än jag någonsin gillat knäböj och jag kommer att ha Sveriges putigaste julskinkor lagom till december. Win-win!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Vakuum


Nu är mina två veckor av återhämtande sysslor snart avklarade. Har varit ganska mosig och det har inte varit ovanligt att jag somnar före kl 21 på kvällarna. Vågen visar redan 3 kilo mer än tidigare och krämporna är borta. Till skillnad från föregående år har jag inte kört några hårda pass alls utan den träning jag genomfört har haft en mer lågoktanig karaktär.

Fr o m måndag börjar mitt block inför Kona. Fokus denna gång blir två rejäla distanspass i veckan då det var där skon klämde i Kalmar. Ovana ligga i bågen i över tre timmar samt generellt hålla på länge. Farten och trycket i de tre momenten var över förväntan så där handlar det mest om återupphålla kvalitén. Märkligt nog är jag sugen sätta igång igen. Revanschlusta är en övermäktig känsla. Vill inte avsluta 2014 med en medioker performance som sist. Känns halvavslutat och tomt 🙁

Kommer inte köra några lopp innan Kona förutom Stockholm Halvmarathon. Oklart vilken målsättning det blir där, smartast vore köra jämnt och inte på max men eftersom jag knappast är smart så lär det bli all out.

Här kommer bilder från Kalmar:



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Puh!


Jag blev helt tokslut av dagens pass signerat coach Jakob. Det var den där släden som tog musten ur mig. Han hade skrivit in On the minute i 10 minuter: varannan minut 2×12 meter släddrag och varannan minut 7-9 armhävningar med handlyft i botten. Efter de tre första minuterna ville jag kasta slädeländet ut genom gymdörren ut på gatan. Där kunde den stanna!

Jag vet inte om det blev tyngre att dra släden för att golvet var fullt av magnesium eller om det helt enkelt är så att det är fruktansvärt tungt att dra den – oavsett vilket så var jag helt slut och fick slita mig genom de tre sista varven. Sista släddragen hann jag inte ens klart på den tilldelade minuten. Grr.

Well well. Nu har jag vilat duktigt resten av dagen och laddar inför veckans sista pass, i morgon bitti. Då väntar en mördarcirkel av rang. Puh igen.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Latissimus Fucking Dorsi


Ungefär där sitter de. Latissimus Dorsi, eller Lats som de kallas i dagligt tal. Eller Fucking jävla kuk-lats som jag kallar dem. Jag har svårt för mina lats, för de hajar liksom inte vad det är jag sysslar med. Det tog ju mig ett år på Crossfit Nordic innan jag insåg att något var fel. Varför kunde plötsligt alla göra pullups? Kreti och pleti, mannen och kvinnan på gatan kom in på gymmet någon vecka och sedan kunde de göra pullups. Vad gjorde jag för fel!?

Jag gick till coach Jakob och frågade. Han gjorde några tester och sa sen ”Dina lats svarar inte”. Latsen är skitstora muskler som ska dra dig upp när du gör pullups. Mina svarar inte – jag drar mig alltså inte upp. Jag kan göra typ en nu, men det är efter många timmars jobb. Chinups hade jag lättare för, för då kan man dra som en galning med sina svällande super-duper-biceps och komma upp ändå.

Nu kör jag, sedan ganksa länge tillbaka, två pass i veckan för att få latsen att haja vad jag gör. Jakob ger mig massor av kontaktövningar för latsen och jag tragglar pullups. Jag hatar det verkligen! Alltså inte hela passen, utan just när jag ska göra pullups. Frustration är bara förnamnet. Och det går så långsamt! Jag vill ju att de ska växa till sig och fatta NU!

Och i lördags hände det. Jag skulle på fest och kom inte i klänningen jag hade tänkt ha på mig. Mina lats hade vuxit så till den milda grad att det inte gick att dra igen dragkedjan. Eller jo, men då sa Emil till mig att det vällde ut på sidorna.

Så något har hänt i alla fall! Nu känner jag mig lite mer taggad inför pullups-passet i morgon.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*