Blogg

Säsongspremiär


Sommaren är här!

Sedan jag gick omkull med hästen i december har jag verkligen fått omprioritera mina målsättningar den här säsongen. Trodde tex inte att jag skulle kunna åka på träningsläger till Mallorca som jag brukar (det är ju inte så kul om man inte kan träna fullt ut) och jag trodde verkligen inte att jag skulle hinna bli tävlingsduglig i juni.

Anmälde mig ändå till SM sprint i Uppsala 18 juni och SM medeldiatans i Vansbro 2 juli trots att jag inte visste riktigt om jag skulle kunna springa eller ej. Gjorde det i vintras bara för att ha ett mål att komma tillbaka snabbt och få en morot att jobba hårt med rehaben.

Tackade nej när Örebro triathlon erbjöd mig en startplats till deras halvironman (vann där i fjol) för att jag ännu inte kunde springa.  Mitt längsta var då 25-30 minuter och det räcker ju inte för en halvmara.

MEN träningen har gått jättebra och jag har knappt haft några bakslag alls med foten. Jag har kunnat öka på både träningsvolym och distans varje vecka och i måndags kände jag att jag nog var redo ändå. Jag vill känna var formen egentligen ligger! Dessutom ska Simon också köra och hur kul är det att bara stå bredvid och kolla på när man ändå har en ledig dag?! Jag ändrade mig helt enkelt och sista minuten anmälde mig i måndags.

Nu är jag alltså med på startlistan till Örebro Triathlon 6 juni och jag ser fram emot det mycket. Körde en liten träningstävling i onsdags i Falun för att testa flåset och tävlingsdjävulen. Båda fanns där! Riktigt kul att rejsa igen och då jag och typ halva startfältet körde för lång cykling (15 km istället för 10) fick jag ett bra cykeltest också. Siffrorna var inte helt dumma trots att mycket av fartträningen inte kunde genomföras i uppbyggnadsperioden. Det tar sig! Min ovana att köra hårt efter cykling (har inte kört ett enda crosslöp) visade sig dock som kramp lite här och var i benen de första 2 kilometrarna av 3,5. 

Jag känner känner mig iallafall jäkligt redo för att tävla och pressa mig igen. Det ska bli riktigt kul! Vädret och värmen ser ju ut att bli något bättre än i fjol också då vi simmade i 13 gradigt vatten. 

Tillsist måste jag också nämna vilken härlig träningsmiljö det är i Falun. Ett riktigt träningsmekka med alla faciliteter man önskar och riktigt härligt gäng att träna med i Dala Sports Academy  (DSA). Jag är väldigt glad att få vara en del av det! 

Cykling runt Runn en solig kväll.  Inte så tokigt.


Blogg

The superdupermegamikatriathlonsquad-SDMMTD


Så var lägret slut för min del för den här gången. Det är med sorg i hjärtat jag lämnar det sköna gänget i Alcudia för att resa hem till Dalarna. Det har varit superkul. Att få träna med likasinnade varje dag i ett fantastiskt landskap ger verkligen en träningsboost. Jag har fått till över 30 timmar varje  vecka, utan att känna mig trött, och jag har dessutom kunnat lägga på löpningsmängd successivt, trots att cykeldosen har tredubblats mot hemma. 

Vi har haft ett litet kollektiv i en stor lägenhet på Sunwing Alcudia Beach. Vår vän Peter som jag och Mikaela träffade i Thailand ordnade med lägenheten och gav oss namnet superdupermegamikatriathlonsquad. Ett kort och koncist namn som verkligen stämde på pricken. Vi har  varit ett jäkla rövargäng och vi har haft riktigt kul.

Vädret har väl varit sisådär men vi har kamrat oss från det värsta vädret. Det har egentligen bara varit en dag som det regnat och varit kallt hela dagen och det var i lördags. På lördagen var det dessutom Ironman Mallorca 70.3 och vi stod givetvis ute i spöregnet och hejade på alla svenskar. Tyckte så synd om alla i ösregnet!  Såg inte en enda okej växling i T2. De flesta var så kalla och blöta att de fick fullständigt hjärta släpp. Några cyklade rakt in i växlingsområdet och många fick inte av sig skorna. Det var till och med en och annan som började springa med hjälm på huvudet.  Misär, helt enkelt! Riktigt skönt att bara stå bredvid med andra ord och längtade inte ett dugg efter att tävla! 

Igår var det min sista dag på ön och då passade vi på att cykla långt. Tobbe hade lagt rutten och vi kallade den ”Höjdarrundan ” det var en riktig höjdare med 3500 höjdmeter på 19 mil. Kalaset tog 8 timmar blankt för mig och lite kortare tid för de andra som var lite snabbare upp för backarna.  Tog både piggen och Sa Calobra i ett nafs och kände mig som starkast på vägen hem när resten av gruppen var som krispigast.  Jag själv hade chipsben första 30 minuterna, första stigningen var ett helvete men sen började det ordna upp sig efter en sådär 5 timmar i sadeln.

Nu sitter jag på tåget hem från Arlanda och ska försöka hålla i den här formen fram till säsongspremiären på SM i Uppsala. Men först lite vila…

Tre starka brudar vid Formentor: Hanna Johansson, Mikaela Persson och jag:)!


Blogg

Mallorca


Dags för vårläger igen och som vanligt har jag valt att åka till Alcudia på Mallorca.

Eftersom jag numer bor en bit bort från Arlanda fick min sambo snällt skjutsa mig kl 02:20 i söndags natt på sin lediga dag. Det gick faktiskt inga tåg vid den tiden och med cykelväska är man inte jättesmidig om man ska resa samt övernatta hos bekanta. När jag och Simon började närma oss Arlanda kom jag med fasa på; Jag hade glömt passet! Hade inte haft en tanke på att ta med det ens! Kände att jag fick andan i halsen litegrann, men visste ju att jag lyckats resa utan pass 2014 när jag fick handbagaget stulet på T-centralen. Skulle det gå nu med? Körkort är ju egentligen inte ett giltigt internationellt id. Riktigt korkat att det inte är det. Men jag kom med! 
Reste med SAS och hade bara cykelväska samt handbagage, då behöver man inte betala extra för specialbagage, vilket är superbra. Otroligt skönt att slippa krånglet med extra avgifter och strul vid incheckningen.  Dessutom behöver jag inte så där värst mycket kläder egentligen när jag ska på läger. Sim-, löp- och cykel grejer, en klänning, lite trosor, tandborste och that’s it. Det är ju bara onödigt att ta med sig en väska med kläder man aldrig kommer att använda. 
Det är otroligt skönt att vara på läger igen. Jag har stängt  ner jobbmailen och vägrar svara i telefon. Nu efter nästan en vecka har jag lyckats varva ner och komnit in i lunken: vakna, simma, äta frukost, cykla, äta, springa, äta, sova osv…
Älskar den här ön! Cyklingen är verkligen fantastiskt och det är bländande vackert. Jag är såklart inte ensam här, de flesta svenska cyklister och triathleter åker hit någon gång under året, känns det som och jag har redan träffat väldigt många gamla och nya vänner! När jag räknar efter så är det 4:e gången jag är här och tränar den här perioden så stället måste ju vara bra ;).
Det är lätt att träna här och väldigt lätt att träna mycket. Det är jag glad för eftersom detta läger ju får bli lite kick-off för att komma igång med basträningen i år. Mycket cykel blir det förstås.  
Tyvärr är vädret lite ostabilt med regn och det är lite kyligare än det brukar vara den här tiden.  Men det kan vända snabbt och jag har ju hela 9 dagar kvar än så länge!  

Blogg

Nu drar jag!


Det har varit en lång, lång vinter för min del. Träningen har lyst med sin frånvaro och träningstimmarna har släpat efter pga det brutna benet. MEN nu är jag riktigt igång och löpningen går verkligen framåt. Min sjukgymnast berömde mig t.o.m. sist, då min muskulatur i vänterbenet nästan gått om högerbenet. Liten bit kvar vad gäller fart och uthållighet än, men jag hoppas det kommer snabbt. Jobbar vidare med mycket styrka och slit på gymmet.

I natt drar jag till Mallorca för läger med Mikaela Persson och det ska jag verkligen njuta av. För en gång skull får linjecykeln åka med och jag hoppas bergspassen kommer bli lite lättare (och roligare) i och med det. Jag kommer ju faktiskt att köra mitt första rejs för säsongen på min linjecykel. Det blir sprint SM i Uppsala och det ser jag väldigt mycket fram emot! Det var väldigt längesedan jag körde någon tävling på kortare distans i Svenska Cupen.

Jag har stora förväntningar på lägret. Framförallt vad gäller vädret. Här hemma i Falun SNÖADE det nämligen på mitt sista pass i kylan idag. Det gjorde inte så mycket för jag har riktigt varma och sköna kläder från Verge som jag inte upplevt att jag frysit i en enda gång! Tempohojen fick känna asfalt idag för första gången och det var lite vingligt och ovant men OJ vad kul att cykla i tempoställning igen. Ser fram emot att komma hem och cykla vidare.

Nej nu måste jag dra, ett sista löppass i kylan väntar (PB på hela 40 min ska avverkas!).


Blogg

Bikefit på Cykelcity


Nu är det äntligen proffsfredag igen!

I förra veckan var jag hos Cykelcity Stockholm och fick en bikefit. Ni vet väl att Cykelcity ar en ny hemsida? Spana in www.cykelcitystockholm.se. Den här gången var det dags för bikefit på min linjecykel från Argon 18. Det är en Argon 18 Nitrogen med elektroniska växlar (såklart) och jag måste säga att jag sitter som ett smäck på den nu!

Fredrich hjälpte mig med inställningarna och det är inte så bara att få till en god sittposition! Nu sitter jag bra och det är otroligt kul att kunna cykla lite linje igen och slippa tempocykeln lite då och då. Kanske kan det bli en och annan cykeltävling framöver nu.

Tidigare har jag gjort en bikefit på min tempocykel och det är lite meckigare än en linje. Viktigt att tänka på vid en bikefit av din tempocykel är:

1. Välj sadel noggrant och se till att du sitter RÄTT på den. Du ska sitta på dina sittben och inte på mjukdelarna. Utgå därifrån. Den ska vara rätt bredd för just ditt arsel. Använder du en temposadel typ Fizik Tritone eller Adamo ISM ska du sitta lite längre ut än på en vanlig sadel. Smaken är som röven- klöven (som de säger i Västergötland).

2. Kolla upp hur rörlig du är för att hitta optimal position. Hur van är du att cykla? Generellt kan en van tempocyklist sitta aggresivare trots att den för den skull inte är särskilt rörlig. Jag har på mina år som aktiv lyckats hitta mer och mer kraft i en sittställning med mer drop. Har inte världens aggresivaste position men jag säger bara att det blir bättre ju mer du cyklar. Du ska orka ligga i barsen. Annars finns det ingen mening med att ha en tempocykel!

3. Bikefitta med de kläder du ska cykla i. Träningscykelbyxor bygger 1-3 mm mer på höjden än en tävlingsdräkt. Värt att kolla upp om du ska justera för detta vid tävling.

4. Det är inte så age-group med ”age-group-pinnar”. Raka pinnar kan ge oskön sittposition eftersom du måste hålla handlederna i en onaturlig position och det är lättare hänt att man halkar framåt när du inte har stöd av vinklade bars.

5. Paddsen justerar du efter hur rörlig du är och din förmåga. Börja lite bredare så kan du justera efter hand om du känner att du kan behörska det. Men som sagt, bättre kunna ligga i barsen än att inte orka med och sitta upp halva tävlingen.

6. Skorna. Justera klossarna efter hur din anatomi ser ut. Inte tvärt om. Finns inget belägg för att tvinga dina knän, fötter och leder i positioner som är ”korrekta” men som du inte har styrka nog för att jobba i. Skorna ska vara sköna. Ilägg är inte heller så dumt. Fråga Fredrich, han har kollen.

7. Träna och gör dig van på den cykel du ska tävla på. Inget att rekommendera att köpa en tempocykel i sista minuten innan tävling och sedan bli slutt-kaputt efter halva cyklingen pga ovana. Been there, done that!

8. Blicken! Man ska orka kolla upp på vägen hela tiden och positionen får inte bli för extrem så att du inte kan kolla fram utan att få nackspärr. Träna också på att titta framåt om du tex kör mycket på trainer. Testa hur det känns med tempohjälm också!

9. Gör en bikefit hos någon som kan! Det är en jädra massa att tänka på med vinklar och grejer!

10. Säkert glömt något ovan. Fyll på om ni vill!

Cykelstallet är snart komplett! Men ni vet väl vad de säger om antalet cyklar? Det ska alltid vara n+1. Just nu börjar jag bli sugen på en cykelcross också!

Testade linjecykeln i förra helgen och det blev långcykel tre dagar på rad bara för att det var så kul! Känns roligt att utforska nya vägar och rutter här i Falun och det är extra kul när vi kan cykla tillsammans, triathleter och cyklister.

Bjuppar på lite bilder på mina nya fina cyklar och hinner inte skriva så mycket mer. Det är ju fredag och jag måste ut och cykla i aprilsolen.

Om en vecka drar jag till Mallis med Mikaela. Är det någon som vill hänga med? Det finns en plats kvar i lägenheten där vi ska bo!

Bikefit på min Argon 18 E119!

Bikefit på min Argon 18 Nitrogen, I am one lucky girl!

Cykling i det fria är det bästa!


Blogg

Proffsfredag!


Äntligen fredag och det därmed ledig dag från jobbet på Sweco för mig och istället fullt fokus på det jag älskar allra mes: triathlontävling! Mina fredagar börjar numer ned en liten sovmorgon för att sedan sticka iväg till Lugnet i Falun och simma med DSA kl 8-10. Riktigt lyx att ha en grupp andra ambitiösa triathleter omkring sig och dessutom tränare i form av Joakim Berggren på kanten. Dagen kan helt enkelt inte börja bättre!  

Idag simmade vi distans på förmiddagspasset med den härliga huvudserien 6*600 m arm (domle+paddlar). Trodde inte jag skulle mäkta med eftersom jag snittat ca 1 pass/vecka simning sedan i december. Jag inledde med lite infuensa i december och när den var över bröt jag benet. Därefter har det varit svårt att få till simningen på allmänhetens bad i Ludvika så jag har helt enkelt skitit i det. Men det verkar inte ha satt så många spår mer än en kass form. Framåt tog jag mig och huvudserien var riktigt skön. 

Efter lunch drog jag och Simon ut på ett MTB-pass i vårvädret…trodde vi. Snö och svinkallt vad det vi fick uppleva så cykelpasset blev inte fullt så långt som vi tänkt (och jag som tog på sommardäcken). Vi kan dock summera att Falun verkar helt fantastiskt bra att cykla i! Både i skogen och på vägarna. Riktigt kul!

Till sist fick det bli ett gym+löppass uppe på Lugnet. Hela 6*2 min i 4:50-fart och det kändes så himla lätt! Jag är så glad och tacksam att det går framåt. Snart kan jag kuta på alla vägar jag spanat in igen!

 Jag måste säga att det blir hemskt kul att träna på mina proffsfredagar nu när jag jobbar mån-tors. Det här kan nog bli riktigt bra!

Hoppas verkligen att jag hinner bi startklar till de tävlingar jag tänkt mig i sommar. Än är inte tävlingsschemat helt spikat men jag kommer åtminstone att vara med på Vansbro triathlon på medeldistans som även är SM i år. Superkul med SM på ”hemmaplan”. Nu är det bara att kämpa för att nå det målet. Vill du joina svenska eliten på en halvironman eller bara vill testa och ”mysa” runt en halvironman==>Anmäl dig nu! Det finns platser kvar!


Blogg

Duktig flicka


Det var längesedan jag bloggade ser jag nu. Hänt en hel del i livet. Nu har vi flyttat till Falun och jag har börjat träna så smått med DSA. Kondisen kan man inte annat än klaga på, den är inte på topp just nu.

Träffade duktiga sjukgymnasten Ingrid Djurback på 30 K för en vecka sedan. Det är Jonas Djurbacks fru, så jag har fullt förtroende för att hon vet vad hon snackar om. Hon kan triathlon och sportar en hel del själv. Jag har fått börja springa så smått nu och det känns toppen. Första passet utomhus körde jag igår. Jag bra flög fram…i ca 2*1 minut, sedan var det tungt. Nästa vecka blir det en utmaning med lite ”längre” intervaller och jag ser fram emot att lägga på allt eftersom. Upp till 15 minuter sammanhängande ska jag ha innan jag får börja jobba med fart. Det kommer ta ett tag men jag är iallafall på rätt väg. Så här ser rehabprogrammet ut:

Vecka 1: ca 3 ggr i veckan, 2*1 min+rehab fokus stärka rumpa, vader och spänst/reaktion och rörlighet

Vecka 2: ca 3 ggr i veckan,  5*1 min+rehab fokus stärka rumpa, vader och spänst/reaktion och rörlighet

Vecka 3: ca 3 ggr i veckan, 5*2 min+rehab fokus stärka rumpa, vader och spänst/reaktion och rörlighet

Hela tiden får smärtan och svullnaden i foten styra hur mkt tid, reps och vikt jag kan lägga på i träningen. Det gäller att skynda långsamt så att jag inte drar på mig en kronisk svullnad i foten. Men jag måste också pressa mig lite till gränsen varje gång för att komma vidare. Känns bra hitttils.

Det kanske har gått lite väl snabbt fram den senaste tiden. Träningen har fått lida av att jag försöker vara duktig och hinna med allt jag tagit på mig på jobbet, samtidigt som jag försöker sköta min och Simons crawlkurs, planera läger åt mig och andra, planera och instruera diverse spinningklasser, lägga scheman till mina duktiga adepter, hålla kontakten med dem samt fösöka hinna vara i stallet och träffa ”min” lilla ponny så mkt som möjligt. Risken är nämligen stor att den f.d. travhästen måste lämna jordelivet fram emot våren, och jag vill passa på att träffa honom så mycket som möjligt innan han får gå i pension för gott. Det är smärtsamt. Väldigt smärtsamt. Därutöver flytt och nya rutiner med träning. Det är lite tungt.

Jag blir väldigt förbannad över att jag inte får till så mkt träning som jag vill just nu. Blir väldigt besviken på att jag försovit mig 3 av 4 pass den här veckan dessutom. Dålig start. Jag vet ju att det är helt underbart att träna på morgonen när man väl kommer iväg. Det får bli bättring till nästa vecka helt enkelt! men det blir nog bättre med tiden och jag är ju faktisk skadad och i kass form så jag får ta lite tip på mig at jobba in mig i det nya schemat. Gillar läget, helt enkelt.

Igår på crawlkursen var jag så pass duktig att jag lyckades tappa Simons iPhone 6 i vattnet på det djupa och det klarade inte Lifeproofskalet så bra. Inte alls faktiskt. Så nu när jag åker hem till Norhyttan över helgen kan vi inte kommunicera, inte på något sätt. Vårt internet i Falun har nämligen inte heller börjat fungera. Någon som har något tips på hur man återupplivar en telefon som badat modell nyare, dvs går inte att ta isär och få ur batteriet?


Blogg

Först går det uppåt, sedan går det nedåt


Sedan sist har ortosen kastats åt helvete och jag kan gå nästan obehindrat. Rehaben går mycket bra och jag belastar benet och foten mer och mer. Ingen löpning än, såklart, men jag hoppas att jag snart kan ta en lättare tur.
I måndags tog jag upp tråden igen med träningsschema uppstyrt av min coach Björn Andersson. Och vad händer?! Motivationen faller pladask! What!!!! 
Var tänkt att jag skulle simma på måndagen mellan kl 21-22 med Ludvika Masters. Kom hem från jobbet kl 18, trött och frusen. Har ju i dagsläget 30 min i bil till Ludvika och motivationen sa bara stopp. Visste även att det skulle bli en väldigt tidig morgon på tisdagen så jag prioriterade att komma i säng och få mina knappt 8 timmar nattsömn. 
På tisdagen blev det en halvarbetsdag och ett besök i Stockholm för ett spännande möte. Mer om det kommer att komma i en pressrelease här på sidan. Jäklar vilken kick det gav och genast kom träningsmotivationen tillbaka. Men istället för att träna blev det 3 timmar i bil på hemväg för att anlända vid midnatt och upp tidigt för kundmöte dagen efter. Puh! Jag har verkligen glömt bort hur det är att jobba och försöka Elitträna samtidigt! Tänk vad bra jag hade det innan!
2 dagar vila gjorde nog susen för gårdagens cykelintervaller inne gick strålande. Imorgon väntar proffsfredag och jag ser fram emot en helg full av hästar och träning.
Livet, formen, kroppen och den mentala inställningen går lite upp och ner, som i en berg-och-dalbana just nu. Men det är ju så livet är som triathlet. 
Säsong 2016 is on! 

Blogg

Räknar ner


Nu är det bara två dagar med ortosen kvar innan ”avgipsning” och friskförklaring. Huruvida det går att köra 100% efter det låter jag vara osagt. Med tanke på hur mycket muskulatur jag tappat trots att jag försökt träna de delar som inte berörs av skadan, är ändå förfallet ett faktum.

Jag har speciellt några saker som kommer bli otroligt skönt att slippa efter onsdag:

  • stanken från ortosen på kvällen när jag tar av den (den blir inte speciellt fräsch av att köra spinning med)
  • min svarta jeans 3/4 jeans med dragkedja och svarta tights som är de ENDA vanliga byxorna jag har kunnat ha på mig under nästan 7 veckors tid.

  • den tjocka, varma, f.d. vita strumpan som ska vara på under ortosen för att det ska bli rätt tryck (fick 2 st och de är rätt äckliga efter 7 veckor, trots att jag tvättar och tvätta) 
  • den extra tiden på morgonen när allt ska på i rätt ordning
  • sitta i duschen alternativt duscha med ortosen på (det har varit lite knepigt när jag duschat på gymmet och i badhuset)
  • ironmanplastpåsen som skydd mot att skita ner ortosen och få in snö i hela härligheten
  • kunna få chansen att få tillbaka vänster vadmuskel
  • kunna gå normalt, utan att vagga eller halta
  • att ständigt vara blöt om tårna, antingen av svett eller snö, vatten, slask el dyl
  • återigen. Stanken från foten och ortosen. Den är vidrig. HUr mycket man än duschar.

Saker jag kommer att sakna:

  • Att jag inte längre kan be Simon hämta ditten och datten åt mig när jag ligger i soffan och slappar 🙂

Säsong 2016 here I come!

Min vackra ortos med tilhörande vita socka. Under det tjocka lagret döljer sig en stank av instängd gammal fot som inte är utav denna jord. Kortet är taget typ två veckor efter att jag skadat mig. Nu måste jag spänna in ortosen på max och den passar inte längre min tunna vad. Tightsen är använda sedan 25 januari:).


Blogg

Preventivmedel för sportande fruntimmer


Har funderat på att skriva det här blogginlägget under ett års tid nu men hejdat mig ett antal gånger. Nu kommer det ändå för att jag själv gärna hade läst ett sånt här inlägg innan jag började mixtra med preventivmedel för ca ett år sedan. Det här inlägget är inget som ni grabbar behöver ta del av. Det är riktat till tjejer och sådana här saker är våra hemligheter. Men vill ni veta hur det är så får ni självklart läsa vidare. Go ahead!

Det började med att jag återigen började käka hormonbaserade p-piller igen efter nåt års uppehåll. Det gick väl nån månad sedan insåg jag varför jag hade slutat med skiten innan. Jag blev väldigt labil i humöret! Brann av på en sekund och kände att jag inte var mig själv riktigt. Från att alltid (nästan) vara glad till nedstämd, sur och svajig i humöret. Usch. Min mamma har haft samma problem med p-piller så jag tänkte att jag kanske helt enkelt var känslig för hormonbaserade preventivmedel. Kanske rent av för att jag tränar mycket och känner min kropp.  Jag kräver att den ska vara stark och pålitlig och inte motverka min träning.

 Varför stoppa i sig hormoner som man bara blir nedstämd av? Dessutom glömde jag ju pillren lite då och då vilket inte gjorde saken bättre direkt och hur bra är det? Gravid var ju det sista jag ville bli när jag var tjänstledig från jobbet och allt för att idrotta.

Funderade av och till. Läste på. Försökte hitta något om idrottande tjejer och liknande besvär. Hittade inte ett skit. Bokade in tid hos barnmorska och undrade vad jag skulle göra och vad som fanns som alternativ som skulle funka för mig som idrottare mycket. 

Eftersom jag absolut inte ville käka hormoner så fanns det tydligen bara ett alternativ: kopparspiral.

Och jag klev ut från mottagningen med metall i underredet och en dålig magkänsla.

Det gjorde jävulskt ont. Eller det var mer obehagligt. Fy fan. Rekommenderar ingen att sätta in metallskrot i könet. Tänkte att nu var det bara att idrotta och göka på utan att behöva bry sig i hormonsvallningar, barn eller försämrad prestation. 

Men. När man satt in spiral är det en veckas träningsförkylning i pool och två dagars cykelförbud. WhAAAT?!?! Det fick jag redapå efteråt!  Jaja. Bara att gilla läget och inte bada på ett par dagar (5 dgr minskade jag ner det till & cyklingen och löpningen körde som vanligt så fort den värsta värken i magen var borta ). Det jobbigaste var dock smärtan. Det kändes som mensvärk delux  och gav sig inte. Inte heller den blödning som är normal efter att satt in spiral. Blödningen ville inte ge sig. 

Slutade med att jag hade mens 2 veckor och ledigt 2. Sedan började skiten om med fruktansvärd mensvärk, ömmande bröst och känsla av svaghet i kroppen som inte gick att styra över. Inte roligt och fungerar inte när man är på läger och ska träna hårt!  

I april/maj efter mina läger utomlands var jag så trött på skiten att jag tog ut den. Funkar inte att ha mens eller pms hela jävla tiden. 

Rådfråga igen vad som kunde passa. Jo men det skulle nog minipiller göra. Mindre mängd hormon och bara gulkroppshormon som är skonsammare. Mensen skulle försvinna helt förhoppningvis och de flesta var kanonnöjda med denna typ av preventivmedel. Bra, tänkte jag!

Började på nya metoden och blev snabbt varse om att min mens minsann inte tänkte försvinna. Läste lite på forum och insåg att ungefär hälften av de som testat hade mens HELT TIDEN! Jag var en av dem. 2 veckor mens 2 veckor utan. Det här funkade ju bara inte.  Brösten ömmade dessutom lika som förut. Inte så mkt övrig pms men jag fick köpa storpack tamponger varje månad.

Efter några månader med minipiller beslutade jag mig för att sluta. Helt. Fuck preventivmedel!!!!! Nu kör jag utan och mina prestationer och min träning har gått så otroligt mkt bättre sedan jag körde utan något jäkla preparat. Mina bröst är minimala men de gör inte ont och jag har helt fullkomligt normal menstruation  (mycket mindre dessutom) och Simon kan berätta för mig ca 2 dagar innan när det är dag då jag blir lite snöig och känner mig tjock.  Annars helt normalt och träningen har gått bättre än någonsin efter jag slutat att mixtra. 

Nu frågar jag om någon vet någon studie på preventivmedel kopplat till prestation?

Vad har ni själva för erfarenheter och hur reagerar ni på p-piller etc? 

Och varför i helvete vi tjejer sedan 60-talet har tvingas mixtra med hormonerna  men män över hela världen är helt befriade från detta?

Rättvist?! Inte fan heller. 


Blogg

Ljuset i tunneln!


Äntligen kan jag se ljuset i tunneln! Jag har fått kallelse för ”avgipsning” och träff med sjukgymnast för att få ta av mig ortosen (för gott!) den 3 februari. Jag blev så glad när jag fick tiden att jag har höjt min träningsmotivation till skyarna. Jag har till och med testat att simma! TVÅ gånger! Och det gick bra!

Första tillfället var i lördags med Ludvika simsällskap. Hade väldigt stora funderingar innan hur jag skulle göra med foten, duschning, att hoppa i och själva simmandet. Jag gjorde helt sonika så att jag duschade med ortosen på, gick ned för den hala och läskiga trappan ned till bassängen, lindade foten hårt  i 90 graders vinkel, lade ortosen vid bassängkanten och hoppade i med dolme. Var väldigt noga med att inte röra på foten och att inte nudda vägg eller botten med den. Tänkte att 1000 m var ett rimligt mål att klara. Jag körde 3000 m och 70 minuter! Helt utan plan och bara arm med dolme. Det var ganska trist, ärligt talat, för jag fick aldrig det där sköna, avslapnade flowet när man bara tänker på teknik och antal längder. Det blev BARA fullt fokus på foten och att känna efter om et skulle göra ont. Men det gick bra där jag körde, på egen bana, när de andra lyllosarna fick köra VO2-max serie med start uppifrån och tidtagning. Men nu var premiären gjord! Det var faktiskt i Thailand jag simmade sist, dvs 6 veckor sedan, så jag är nöjd med utfallet.

I veckan har jag även cyklat varje dag och det har kännts bra. Har till och med kommit upp lite i motstånd och puls, utan smärta, så jag är väldigt glad. Lite crosstrainer har jag också vågat mig på, tillammans med övrig styrketräning. Jag har faktiskt fått träningsvärk i vaden på det skadade benet, så jag tror att jag är på väg mot rätt håll. Min vänstersida är dock helt crazy slapp och svag, än så länge. Jag kan knappt spänna musklerna längre, det bara sladdrar och dallrar om det skadade benet.

Nu ser jag ljust på framtiden. Snart kan jag börja med rehaben för att snabbt få tillbaka muskulaturen i benet så jag kan börja springa nån jävla gång (usäkta svordommen men jag längtar så himla mycket!!!!).


Blogg

En dag som började dåligt men slutade med träningj


Dagen började förträffligt. Spillde ut all granola, som jag gjorde igår kväll efter jobbet, över hela köksgolvet. Kände att det här blir en j*la s*t-dag.

 MEN icke då!

Först kom pappa in med posten och jag hade fått leverans från Anna Wretlinds Powerwoman.com, ett par ascoola tights i krockodilmönster och en topp i samma mönster. Träningsinspirationen återkom direkt  efter gårdagens motvilligt vilodag!

Det blev 75 min gym på Må Bättre idag med fokud ben på eftermiddagen på mitt favvisgym som jag även jobbar på som instruktör. Det räddade dagen! Faktum är att jag kunde köra 15 min crosstrainer idag utan smärta! Visserligen jobbade jag nästan enbart med högerbenet men ändå.

Hämtade sedan ur paket till mig som visade sig vara Lifeproof-skalet som jag väntat på så länge till min nya jobbtelefon. Yes! Fick även med enmasse andra bra-att-ha grejer från Lifeproof. Så glad!

Nu återstår det 2 veckor med ortoshelvetet sedan är tanken att jag ska kunna ta av den och köra på ”som vanligt”. Springa kan jag nog glömma ett tag till då min vad+fot ser ut som en tops. Musklerna är HELT förtvivlade och jag gråter barkels gång jag ser på fanskapet. Har insett att det måste få ta tid. Tid att läka, tid att bygga upp och tid att komma tillbaka.  Men det är en tuff insikt och jag är inte helt förlika med den…

Imorgon  ska jag iallafall testa simma med dolme och se om det funkar, utan att göra ont. Längtar till dess och hoppas innerligt att det inte gör ont.

Kan meddela att vi äntligen fixat ett bra boende i Falun nu också och den 1 mars flyttar vi till ”storstan” från Norhyttan.  Kommer bli otroligt bra träningsmässigt och väldigt skönt att slippa pendla (speciellt med det här vänsterbenet jag besitter för tillfället). Roligt va!? Huset i Norhyttan behåller vi och vi kommer hänga på vårt favvisställe varje helg och ledig stund:). Hoppas jag.

Det finns även andra väldigt roliga saker att se fram emot som snart kommer ur…cliff-hanger!