Förebilder

Har 2-3 cykelpass inplanerade varje vecka. Intervallpassen brukar jag köra med SCT (där jag är ledare på lördag). Långpassen ute eller trainer. Men sanningen är att de flesta av cykelpassen har uteblivit sedan augusti. Jag är less på att cykla. Finner ingen motivation. Hur kul kan det vara att sitta och svettas i en varm lokal med 30 pers och lyssna på musik man inte ens gillar? Och trainern. Nä det är inte heller kul. Har inte köpt någon ny tempohoj än och min trainer är supergammal och skruttig och grannarna klagar på att den låter. Jag får inte sitta inne för Carl för då säger han att det blir och lukta pung (hur det nu kan bli att lukta pung av mig?). Tål inte smärtan när den kommer. Orkar inte ha ont men ändå cykla vidare. Vill inte cykal i ur och skur och frysa häcken av mig. Vill inte ge mig ut i trafiken och riskera mitt liv.

Jag har svårt att fokusera.  Fokusera var just ett mål som jag satt till 2013. Jag måste hålla fokus under mina träningspass. Hålla mig till plan och göra det som står. Det börjar ju sådär måste jag säga. Det enda sätt för mig att stå ut i dagsläget är att tänka på något annat än att jag tränar. Hästar tex. Eller platsen jag älskar över alla andra platser i världen. Norhyttan. Eller Hornyttan som vi skämtsamt brukar säga. Gården där mamma och pappa och lilla mormor bor. En fin gård i en mysig by vid en sjö i djupaste Dalaskogen. Fokusera var det. Ni ser, jag kan inte ens fokusera under mina blogginlägg! IALLFALL, i Norhyttan har jag inte alls några problem att cykla. Det är bara att ställa sig på vägen med näsan i någon riktning och trampa iväg. Totalt okomplicerat!

Såg Ulrika Erikssons blogginlägg om höstcykling. Jättemysigt. Varför tycker inte jag det?

Vad har ni för motivationstips? Inspirera mig!

Här var det inte några som helst problem med motivationen. TriMallorcaläger 2012 i  goda vänners lag. Här med Marre som i helgen tog hem guldpengen på Åland marathon. Fett.

---

Pluggar i musiken i öronen. Fet house får det bli idag.

Känner mig stressad, om en timma kommer en köpare till min syrras gamla cykel som jag ska sälja åt henne och har inte ens fått på mig tightsen än. Ska köra ett distanspass lugnt på 12 km. Kommer jag hinna?

Springer i närheten, tänker jag, ifall jag måste avbryta och bege mig hemåt. Flyger iväg utefter Sicklasjön. Det är sådär härligt krispigt i luften och de flesta färgranna löv ligger nu på marken och jag sprätter glatt omkring dem där jag ränner fram. Låten The Fusion i öronen nu. Vlket sammansträffande nu när jag bara har Fusionkläder på mig! Känner mig snygg i min nya dress. Röd tröja, svarta tights. Känner man sig snygg blir man snabb. Är jättesnabb idag.

Känner mig urstark och får gång på gång lugna ned steget lite för att inte springa snabbare än planen. Det straffar sig alltid att springa snabbare än planen. Planen ja. Kom igen Emma, fokusera.

Det är mörkt ute och det är bara urmysigt. Jag älskar att springa. Inget kan få mig lyckligare än att springa och kroppen bara BOOM! svarar direkt.

När jag svänger runt Danvikstull låtsas jag att jag deltar på en skitstor Ironmantävling. Ler lite löjligt åt mig själv. Fy fan vad bra jag ska bli! Om jag har det här utgångsläget nu, då kommer det kunna bli bra!

 Kommer hem, flera minuter innan utsatt tid. Sätter mig i soffan och tar ett glas Oboy medan jag stretchar benen. Tittar ut, och gissa om jag blev glad. Det hade börjat snöa, äntligen blir det vinter och skidåkning!

För övrigt vill jag informera om att min gamla lekkamrat Micke Sahlberg skaffat hemsida (killen som ratat bloggare i alla år). Kolla in mickaelsahlberg.wordpress.se.

Sedan undrar jag om inte Runners World ska fimpa sina modeller på framsidan snart? Varannan månad dyker det upp en modell med heel-strike och totalt oinspirerand slapp och mager kropp. Gillar det inte! Fram med starka idrottspersonligheter och fimpa kändisar och modeller. De hör hemma i Veckorevyn.

---

Dagarna, veckorna och månaderna går alldeles för fort. Snart är november här. Kallt och mörkt nästan jämt.

Ändå gillar jag oktober och november på något vis. Gillar kyla. Mysigt med mörkt. Vad jag inte gillar är att det är förbannat mycket att göra på jobbet på hösten. Slit och släp. Resor hit och dit. Nya grejer. Gamla grejer.

Det jag egentligen vill göra är ju att träna men just nu kan jag inte sätta träningen i fösta rummet. Ge mig mer tid på dygnet så är det inga problem!

Föreläste häromhelgen för Stockholm Citys medlemmar under en träningsdag på Bosön. Berättade hur viktigt det var med sömn och bra mat bl.a. Just nu lever jag tyvärr inte som jag lär. Att sova 5 timmar och sedan ge sig iväg på morgonsimning, sedan arbete i fält hela dagen, komma hem, dunka av några 2 km intervaller för att sedan, tillslut, äta ett par mackor o fil innan läggdags var ju inte det jag förespråkade. Vet hur jag borde göra men fan vad svårt det ska vara ibland! Ej godkänt Emma Graaf.

Nu ska jag skärpa mig. Efter nyår blir det andra fasoner. Då ska jag vara ledig en dag i veckan för att kunna träna, vila och äta som ett proffs. Intalar mig själv att det då även kommer att bli ändring resterande dagar i veckan. Det skall sovas minst åtta timmar och jag lovar min sambo att jag ska hjälpa till laga mat lite oftare. Ett till löfte jag måste ge mig själv är att sluta säga JA till allt och inte vara en sån bedrövlig tidsoptimist. Två stora problem i dagsläget, vilket oftast resulterar i dubbelbokningar, tidsbrist och stress.

Tränar i övrigt på bra för att vara höst och lågsäsong. Basträningen är inledd och jag känner mig märkligt nog rätt stark. Bara jag klarar av att fokusera på uppgiften (svårt) så svarar kroppen BOOM!

Blir spännande att se hur formen utvecklar sig under nästa år. Tror att jag har stora potential att göra någonting bra 2013.

---

Dags att blicka framåt och börja sätta nya mål. Inte är det lätt och det krävs både en och två funderingar om hur målsättningen skall styras om till nästa år. Fastnade i tankarna igår på SCTs spinningpass. 

Har inte riktigt klurat ut själva delmålen för de tävlingar jag ska köra men vet på ett ungefär vilka tävligar jag ska köra.

Det hela börjar i maj månad med Challange Barcelona 70.3, sedan kör jag på med Cahllange Århus 70.3, Vansbro (kan bli tight att köra både Århus och Vansbro så kanske måste prioritera bort någon), Kalmar och sedan får vi se hur kroppen känna om det blir något mer under hösten. Hoppas kunna köra några sprint- och olympiska tävlingar på svensk mark också men det är svårt att planera för de tävlingarna när Svenska Triathlonförbundet inte kommit ut med datum för någon av tävlingarna än. Inte vet man ju heller om Kalmar blir SM igen. Någon som vet?

Hjälp mig! Vad ska jag sätta för mål? Vad är rimligt?

Ser även mycket fram emot att sticka iväg på träningsläger på något varmt ställe också. Kanske två?! Något säger mig att det blir en kall och lång vinter och då är det svårt att få ihop bra cykelpass även om den gamla hederliga trainern finns som alternativ. 

Favorit i repris?

---

Verkligheten har slagit mig hårt ett par gånger i huvudet de senaste dagarna.

Har varit i Hälsinglands storskogar och jobbat häcken av mig en vecka. Dunkat på med 13 timmars dagar och sedan hem till det lilla krypin jag bott i för att svida om till löpkläder och ge mig ut och kuta. I mörkret.

För oss som bor i Stockholm är det lätt att glömma bort att det faktiskt är mörkt efter klockan sex i den riktiga världen (läs glesbygden). Man får vara glad om en liten farstulampa på något öde hus lyser upp vägen lite där man springer. Men för det mesta är det bäckssvart. Eftersom jag vet att det är omöjligt att gå ut i skogen efter sex om man inte har extra lyse hade jag faktiskt (dra på trissor) köpt mig en rejäl pannlampa innan jag drog mig uppåt skogarna. Det vidriga när man sprang med den mitt i ödemarken var ju det att man BARA såg dit ljuskäglan pekade och resten förblev kolmörkt. Jag var livrädd. Har aldrig varit så trött men ändå sprungit så snabbt på mina tröskelintervaller. Hua! Tyckte jag såg lik, mördare och muterade ekorrar i varenda dike. Inte blev det bättre att temat på hela resan var slakt, skräck och krymt i skogen, vilket jag och min kollega diskuterade friskt när tillfälle gavs.

Löpning gick därför förträffligt. Simningen och cyklingen fick jag lägga åt sidan denna vecka. Inte minst för att det snöade hela måndagsförmiddagen när vi var ute på sjön. En kall historia och jag blev inte sugen på någon OW-simning eller långpass cykling då inte.

Drog hemåt dalaskogen i helgen. Samma lika. Kolmörkt efter sex. Duggregn 2 grader och 2 timmar cykel på söndagen förvandlades till soffhäng med lillasyster och lilla mamma. Gött det med. De arbetade med ditten och datten. Jag hängde mest och var trött.

Red lite hästar och har nu en gång som skulle göra Clint Eastwood mörkrädd. Jag tror hästfan sitter kvar där mellan benen fortfaranade, fast jag kan inte se den…

Nu när jag så gärna VILL börja träna som vanligt HINNER jag inte träna som vanligt. Vad i fridens?! Kan man aldrig få lite jämvikt i sitt liv? Inte har jag hinnit blogga heller. Herregud! Hej och välkommen tilll verkligheten!

PS Efter årsskiftet kommer jag få mer tid att blogga och träna. Då går jag nämligen ned i arbetstid och blir således LEDIG en dag i veckan! Hurra för mig!

Hösten. Mörkrets årstid. Jag gillar det allt till trots.

---