Rapport- En bra PT tar ansvar – spontana funderingar
Safe ( som utbildar PT’s bland annat) har släppt en rapport som heter just så.
Rapporten bygger på en undersökning som Novus gjort under hösten 2015 om träningsvanor och andra attityder hos tränande i Sverige. Därtill har man vävt in annan intressant data från flera andra undersökningar och rapporter.
Statistik som omvandlas till staplar och procentsatser kan tolkas på olika sätt beroende vem som läser.
Betyder tex att gymens intäkter ökar rakt av att fler tränar? Eller betyder det också att de tar mer betalt och har bliviit skickligare på att sälja medlemsskap och tjänster till både nya och befintliga kunder? Här behöver man titta på fler parametrar. (Sen tror jag att fler tränar absolut och jag älskar att höra hur människor både kommer och håller igång med träning.)
Det finns så mycket att skriva och fundera på med hjälp av denna rapport utifrån ett hälsoperspektiv.
När jag slutade som PT (på heltid) så var det under low-fat eran i London. Det tog mig tre år att totalt ledsna ur på att nästan alla klienter ville gå ned i vikt och se bra ut på stranden. Jag ville omsätta min kunskap till att göra dem starka, uthålliga och vinna roddtävlingar på Themsen. Men fann mig själv ofta svara på frågan ”won’t these squats make my thighs bigger?” Det var way back.
Det som slår mig, bland annat men i ett första steg, är att det mest är ”personer i storstadsregioner som redan tränar” som anlitar en PT. Utifrån att titeln på rapporten är ”En bra PT tar ansvar” så är det först och främst de som man faktiskt blir anlitad av, till större del de som redan tränar eller som har motivation att komma igång, och ganska bra med pengar som man kan ”ta ansvar” gentemot. Det finns ju en stor grupp som inte kommer varken ha råd eller våga/vilja anlita en PT och där hittar vi många som skulle behöva komma igång med att röra sig mer. (Men egentligen inte behöva en PT för det ändamålet är min åsikt. Och då menar jag röra på sig för hälsan. )
Sen funderar jag också över frågan om ”varför man tränar”. Där gissar jag, baserat på hur svar på frågorna presenteras, att man kunde välja på olika skäl som ”För min hälsa”, ”för att orka med”, ”för att se bra ut” osv. Oavsett om det är en anonym enkät så tror jag att det som känns kutym att svara är ” för att må bra”. Men i det svaret tror jag att det ligger en skala på vad ”må bra” betyder för olika svarande. Vad man lägger i det begreppet. Precis som många använder hälsobegreppet och kallar produkter för ”hälsosamma” så kan ”att må bra” vara lätt att dra till med.
(En intressant parantes är att det är ganska många av de som tränar mycket och som säkert till stort antal är samma som uppger att de tränar för att må bra som sen ingår i de 37% som skadat sig allvarligt från sin träningssatsning.)
Min uppfattning är att många tror att de måste träna mycket mer än vad som egentligen rent fysiologiskt behövs, för att må bra. Jag tror genuint att många vill träna för att må bra. Men många är också förvirrade av att träning och fysisk prestation av olika extrema slag, ironman, ultralöpning, obstacle racing etc är i ropet. Träning för hälsa, träning som utmanar, träning som bryter ned och kostar massor av hälsa- det är en lång skala som det kan vara svårt att förhålla sig till om man inte har mycket kunskap om träningslära, eller brutalt får lära sig den hårda vägen.
När jag föreläste senast så tryckte jag väldigt mycket på skillnaden i träning för hälsa och träning för fysisk prestation. Hur enkelt det förstnämnda egentligen är när man sållat i djungeln.
Det blev rörigt. Jag menar bara att svaret ”att må bra” är ganska mångfacetterat i sig. För vad det är att må bra är väldigt subjektivt. Om jag bara går till mig själv så rör jag på mig utomhus varje dag och tränar min rygg och bål för att må bra. Men större delen av min träning utför jag för att det handlar om ett självförverkligande och ett fascinerat intresse. Hur mycket orkar jag? Äventyrslusta. En hobby. Istället för körsång eller att samla frimärken. Jag samlar kilometer i naturen. Har f*** all to do med det fysiologiska ”att må bra”. Och jag tror inte att jag är ensam.
Jag ska skriva ett inlägg om Wellnessyndromet som är en bok alla borde läsa. Jag tror att den narcissistiska trenden i att gå upp i sin hälsa utöver läget när man just ”mår bra” och har valet att lägga tid på att göra något utöver jobbet/studier eller vad det kan vara och då väljer att satsa minutiöst på sin träning och kostval för att uppnå olika fysiska mål är något som vi borde reflektera lite över hur vi förhåller oss till den.
Jag tycker rapporten är väldigt intressant. Jag kommer använda den i mitt arbete och jag tycker det är jättebra att diskussioner om hälsohets, ansvar och om vilka man når som PT tas upp. Det finns så många otroligt duktiga PT’s därute med de största hjärtan som verkligen bryr sig om sina klienters välmående, inte bara PB’n. Men de kan inte vara psykologer och de ska inte, tycker jag, belastas med ett stort hälsoansvar rörande individens mentala ansats till sin träning. De kommer absolut att komma i kontakt med det och kunna se signaler. Kunna välja att promota gas eller broms. Så möjlighet till ansvar och påverkan- ja! Men ”hälsohetsen” den har vi alla, överallt i samhället ett delat ansvar för att motverka. Vara uppmärksam på och istället främja det sunda och enkla i rörelse för hälsa som plattform för hela livet varpå man om man vill kan lägga på fysiska satsningar som inte bör ha hälsa som ledmotiv.
Här är rapporten.
