Rapport- En bra PT tar ansvar – spontana funderingar


Safe ( som utbildar PT’s bland annat) har släppt en rapport som heter just så.

Rapporten bygger på en undersökning som Novus gjort under hösten 2015 om träningsvanor och andra attityder hos tränande i Sverige. Därtill har man vävt in annan intressant data från flera andra undersökningar och rapporter.

Statistik som omvandlas till staplar och procentsatser kan tolkas på olika sätt beroende vem som läser.

Betyder tex att gymens intäkter ökar rakt av att fler tränar? Eller betyder det också att de tar mer betalt och har bliviit skickligare på att sälja medlemsskap och tjänster till både nya och befintliga kunder? Här behöver man titta på fler parametrar. (Sen tror jag att fler tränar absolut och jag älskar att höra hur människor både kommer och håller igång med träning.)

Det finns så mycket att skriva och fundera på med hjälp av denna rapport utifrån ett hälsoperspektiv.

När jag slutade som PT (på heltid) så var det under low-fat eran i London. Det tog mig tre år att totalt ledsna ur på att nästan alla klienter ville gå ned i vikt och se bra ut på stranden. Jag ville omsätta min kunskap till att göra dem starka, uthålliga och vinna roddtävlingar på Themsen. Men fann mig själv ofta svara på frågan ”won’t these squats make my thighs bigger?” Det var way back.

Det som slår mig, bland annat men i ett första steg, är att det mest är ”personer i storstadsregioner som redan tränar” som anlitar en PT. Utifrån att titeln på rapporten är ”En bra PT tar ansvar” så är det först och främst de som man faktiskt blir anlitad av, till  större del de som redan tränar eller som har motivation att komma igång, och ganska bra med pengar som man kan ”ta ansvar” gentemot. Det finns ju en stor grupp som inte kommer varken ha råd eller våga/vilja anlita en PT och där hittar vi många som skulle behöva komma igång med att röra sig mer. (Men egentligen inte behöva en PT för det ändamålet är min åsikt. Och då menar jag röra på sig för hälsan. )

Sen funderar jag också över frågan om ”varför man tränar”. Där gissar jag, baserat på hur svar på frågorna presenteras, att  man kunde välja på olika skäl som ”För min hälsa”, ”för att orka med”, ”för att se bra ut” osv. Oavsett om det är en anonym enkät så tror jag att det som känns kutym att svara är ” för att må bra”. Men i det svaret tror jag att det ligger en skala på vad ”må bra” betyder för olika svarande. Vad man lägger i det begreppet. Precis som många använder hälsobegreppet och kallar produkter för ”hälsosamma” så kan ”att må bra” vara lätt att dra till med.

(En intressant parantes är att det är ganska många av de som tränar mycket och som säkert till stort antal är samma som uppger att de tränar för att må bra som sen ingår i de 37% som skadat sig allvarligt från sin träningssatsning.)

Min uppfattning är att många tror att de måste träna mycket mer än vad som egentligen rent fysiologiskt behövs, för att må bra. Jag tror genuint att många vill träna för att må bra. Men många är också förvirrade av att träning och fysisk prestation av olika extrema slag, ironman, ultralöpning, obstacle racing etc är i ropet. Träning för hälsa, träning som utmanar, träning som bryter ned och kostar massor av hälsa- det är en lång skala som det kan vara svårt att förhålla sig till om man inte har mycket kunskap om träningslära, eller brutalt får lära sig  den hårda vägen.

När jag föreläste senast så tryckte jag väldigt mycket på skillnaden i träning för hälsa och träning för fysisk prestation. Hur enkelt det förstnämnda egentligen är när man sållat i djungeln.

Det blev rörigt. Jag menar bara att svaret ”att må bra” är ganska mångfacetterat i sig. För vad det är att må bra är väldigt subjektivt. Om jag bara går till mig själv så rör jag på mig utomhus varje dag och tränar min rygg och bål för att må bra. Men större delen av min träning utför jag för att det handlar om ett självförverkligande och ett fascinerat intresse. Hur mycket orkar jag? Äventyrslusta. En hobby. Istället för körsång eller att samla frimärken. Jag samlar kilometer i naturen. Har f*** all to do med det fysiologiska ”att må bra”. Och jag tror inte att jag är ensam.

Jag ska skriva ett inlägg om Wellnessyndromet som är en bok alla borde läsa. Jag tror att den narcissistiska trenden i att gå upp i sin hälsa utöver läget när man just ”mår bra” och har valet att lägga tid på att göra något utöver jobbet/studier eller vad det kan vara och då väljer att satsa minutiöst på sin träning och kostval för att uppnå olika fysiska mål är något som vi borde reflektera lite över hur vi förhåller oss till den.

Jag tycker rapporten är väldigt intressant. Jag kommer använda den i mitt arbete och jag tycker det är jättebra att diskussioner om hälsohets, ansvar och om vilka man når som PT tas upp. Det finns så många otroligt duktiga PT’s därute med de största hjärtan som verkligen bryr sig om sina klienters välmående, inte bara PB’n. Men de kan inte vara psykologer och de ska inte, tycker jag, belastas med ett stort hälsoansvar rörande individens mentala ansats till sin träning. De kommer absolut att komma i kontakt med det och kunna se signaler. Kunna välja att promota gas eller broms. Så möjlighet till ansvar och påverkan- ja! Men ”hälsohetsen” den har vi alla, överallt i samhället ett delat ansvar för att motverka. Vara uppmärksam på och istället främja det sunda och enkla i rörelse för hälsa som plattform för hela livet varpå man om man vill kan lägga på fysiska satsningar som inte bör ha hälsa som ledmotiv.

Här är rapporten.

Septembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kickstart i höst, roligaste passen, hetaste prylarna
  • Lidingöspecial
  • Plogga, svensk idé blev internationell succé
  • Höstens nya skor, Vi har testat 13 modeller
  • Forskning: Hjärnan älskar löpning
  • Träning: Hoppa dig i form
  • Smart mat

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vägen tillbaks till ultra- snällt volymbyggande


Träningen förra veckan, så himla bra alltså!

Jag hade en stor vecka med två föreläsningar, hämt och lämn, VAB och ja- en typisk Annievecka helt enkelt!

Men trots det så fick jag in finfin träning- som jag återhämtade mig från alldeles fantastiskt.

På måndagen joggade jag bara hem från jobbet. Det brukar jag göra. Lite rörlighet.

Tisdag joggade jag in, körde lite benövningar och körde 6 x 1 km hem på kvällen. Har verkligen svårt att trycka på när det är isigt men det är ingen ursäkt och tusen gånger hellre den utmaningen än att behöva gå inomhus.

På onsdagen drog jag av ett ganska tungt styrkepass på kvällen: Marklyft flera set växlat med assisterade chins. Benböj, armhävningar, lite dragövningar för rygg och axlar, grodhopp.

Torsdag jogg till jobbet. Fredag körde jag backintervaller på landet dit jag åkt själv. Utan barn. Första gången på nästan sju år. Fatta!

På lördagen vaknade jag utsövd efter en enorm middag, absolut inte lågkolhydrat någonstans. Fasters goda pitekaka till efterrätt..mmm.

Drog en kaffe och tassade iväg. I..småspik av snö! Oj vad det yrde. Jag fick springa och kika genom ett öga, vrida på huvudet och stundtals blunda. 15 km ut och 15 km hem. Kändes helt fantastiskt. Det är något speciellt att springa ensam i snötystnad i det värmländska landskapet och fundera på ditten och datten. Skottade och högg lite ved på eftermiddagen.

På söndagen fyllde jag upp veckans planerade volym med runt en mils morgontass. Hade absolut kunnat springa längre men ville hugga mer ved. Avslutade med bålövningar som jag ofta kör separat från ”storstyrkan” som ändå är mycket bål i sig.

Utöver detta- rörlighet 5-10 minuter varje dag och ett pass SOMA.

Veckototal: 75 km med två intervallpass och resten lågintensivt. Ökat från 65 till 70 till 75 kilometer i februari och siktar på 80 km den här veckan. Har inga planerade viloveckor utan backar från volym när det ”känns”.

Jag siktar på att jobba upp till runt 8-10 mil per vecka under våren. Det är mest tiden som är problemet, kroppen absorberar träningen riktigt fint just nu. Men om jag kan få till några längre morgonpass istället för mina 7 km till jobbet så kan jag lätt lägga på flera kilometer där. Men det var det där me tiden…

Bygga volym- steg för steg

Att bygga volym för att vänja kroppen vid den belastning det är att springa långt kan man göra stegvis på flera sätt.

1) Ett sätt att snällt bygga volym är att springa fler kortare pass, gärna dagarna efter varandra och sen börja öka distansen på ett av dem tills man ”flyttat över” kilometer från ett eller två andra pass till ett långt pass. Då kan ett av de passen få utgöra en morgonjogg eller intervallpass istället. Men gärna en lätt dag alt vilodag efter intervaller.

2)Sen kan man köra så kallade ”back-to-back”pass med två långpass dagarna efter varandra. Kanske det längre först och sen det kortare. Att börja med back-2-back kan börja med att du helt enkelt bara lägger till en kort kort jogg dagen efter långpass och sen ökar distansen på det.

När man är riktigt van vid det och vill tuffa till det rejält kan man köra ett av dem lite hårdare och det andra lättare.

3)En tredje nivå är att springa morgon och kväll. Det ger ju minimalt med tid för återhämtning men du hinner ändå äta och greja och dessutom bygga upp lite motstånd för att sticka ut igen så bra för det mentala! Det kan vara ett bra sätt att testa magens gränser också.

4) Riktigt #badass blir det om du hakar på tex Pace on Earths ultraintervaller. 1 mil var tredje timme under ett dygn. Nej jag har inte gjort det. Som småbarnsmamma så är nattsömnen HELIG fortfarande. (senast i natt var vi vakna en timme bara vips sådär av ingen anledning tyckte vi, inte hon).

on that note..så ska jag nanna kudden nu! Lycka till med löpningen!

Foto: Katarina Jansson

#Måndagspeppen – it’s gonna be a jigsaw, make it yours


Vaknar upp till en pusslig vecka. Mycket på jobbet. En del på sidan om. Har en plan, den sk**er sig efter ungefär 8 timmar.

Det är öroninflammation (what??? liksom), leriga overaller, grus i hallen, 1-åringar som bara vill ha ”tatis”. Det är möten som får skjutas upp, ställas in, missförstånd.

Saker man inte hinner, saker man tänkt. Människor man längtar efter.Det är en inbox som lyser röd som en jultomte och listor dessa listor som aldrig blir klara.

Saker man glömde hemma. Saker man glömt var de är. Saker man ..glömt.

Det är bara så det är. Det är små”tatis” som inte spelar någon roll. Det är ett tecken på att det pågår ett liv med aspiration om att göra något bra, ett liv med barn, med ansvar för de som kommer före allt annat. Det är tecken på att man har det väldigt bra när man konstaterar att man inte storhandlat och får ”stödköpa” och kan göra det utan att ekonomin går omkull.

Det är ganska rörigt ibland, lite brådis då och då och lite motigt stundtals. Men det är min röra. En riktigt lyxig röra dessutom. Det är mina barn, det är vår lägenhet som jag torkar grus i. Det är mitt fantastiska jobb som jag kämpar på med och det är världens finaste vänner som jag saknar.

Det är min starka kropp som bär och lyfter och som jag unnar att röra på sig varenda dag.

Det är mitt livspussel och jag skulle inte vilja byta ut det mot guld och gröna skogar för det är fyllt med de finaste bitar och finaste personer jag valt.

Hälsa på arbetsplatsen- en engagerad torsdag


 Vilken vecka det varit! Full på flera sätt men just nu är jag så otroligt utvilad, energisk och laddad så det är ett kvitto på att jag lyckades fylla den med sånt som ger energi och inspiration.

I torsdags höll jag två föreläsningar. Vid anblick kan det verka som att jag gör samma sak i  mitt egna företag som på jobbet men så är det förstås inte!

I Formstark Hälsa arbetar jag egentligen inte så mycket just nu men hjälper individer med individuella hälso eller prestationsutmaningar. Löpcoachar, föreläser om individhälsa, kost och träning. Instruerar SOMA. Men på en skala av 1-2 timmar i veckan de flesta veckor alltså.

På jobbet jobbar jag mot organisationen som sig. Med systematisk arbetsmiljö, förebyggande hälsa för hela organisationen. System, strukturer osv med en strategisk ansats.

Igår föreläste jag om individhälsa för en avdelning på Handelsbanken. Fokus är att, metaforiskt, banka in hur ENKELT det egentligen är att närma sig både återhämtning, mat och träning. Att det är skillnad på prestation och hälsa. Enkelt betyder dock inte nödvändigtvis lätt.

Sen anordnade BG Institute samt Miro Förlag ett seminarie där jag presenterade den föreläsning om ”Hälsa på jobbet bygger lönsam hållbarhet” som handlar om den ansats jag har i jobbet som hälsostrateg. Hur företag kan tänka och jobba strategiskt med hälsa och inte göra vurpan att satsa på aktiviteter som frälser de redan frälsta och som bäst erbjuder möjligheter att stötta individens hälsa för att möta det som egentligen kanske är problemet på arbetsplatsen.

I publiken fanns flera bekanta i mitt nätverk inom hälso- och träningsbranchen och flera väldigt kloka människor vilket gjorde att diskussionen och inputen efteråt blev väldigt dynamisk och intressant. Jag fick massor av fin input. Syftet med den här föreläsningen var också att lansera en grej som jag och Boel Stier håller på med och jag ska skriva mer om det sen. Men PEPPEN inför det alltså. Det är #vavavom på högsta nivå.

Emilia sammanfattade det så himla bra, och Livia också.

Tack till BG Institute för ett jättefint och smidigt arrangemang. Tack till alla som kom, tack för all fin feedback och keep up the good work. Det sunda holistiska synsättet behövs mer än någonsin!

Är du intresserad av att höra mer…följ den här sidan.

Have you moved today?


Sk**samma om du tränat. Men har du rört dig massor idag?

Se den här filmen. Love it. Live it.

Jag har rört mig massor, och dessutom tränat som en liten cherry on top!

Den här veckan roddar jag dessutom @workoutare ´s instagramkonto! Kika in där för snart är det schemasläpp!

En späckad dag i mars- Blogger Boot Camp


Det är sällan jag signar upp mig för grejer som är på helgen. Men lördagen den 12e mars. Då är mama gone!’


Då ska jag på Blogger Boot Camp. Det är så många spännande instruktörer med, varav några jag följer på Instagram och nu ska få träna för. Superkul ska det bli.

Det finns något för alla- kika in här .