Gästinlägg nr1 – Olof Silvander
Idag är det en stor dag för min lilla blogg. Det är nämligen dags att introducera ett nytt koncept här i bloggen, nämligen den första gästbloggen i denna bloggs korta livshistoria. Jag frågade häromdagen min lillebror om han skulle vilja skriva ett inlägg och någon dag senare hade jag denna text i min mejl. Hoppas ni tycker det här är något som kan vara kul att läsa emellan varven, jag tror nämligen att det här kan vara ett återkommande koncept (inte minst av min lillebror Olof). Många tror att löpning är en väldigt ensam sport, men jag har aldrig känt mig särskilt ensam. Jag har många personer som stöttar och står bakom mig och min satsning och Olof är definitivt en av dem som står mig närmast. Så med de orden lämnar jag över till honom, varsågoda!
Hej allihopa! Mitt namn är Olof och jag är Annas lillebror. Som Anna tidigare nämnt i bloggen har hon två syskon, och jag är alltså ett av dem. Det hon kanske inte nämnt är att även jag tränar löpning på elitnivå. Jag håller på med medeldistans och springer främst sträckorna 1500m/3000m hinder. Jag tillhör den Lidingö baserade gruppen Cursus som tränas av Malin Sundström. Vi är 7 killar i åldrarna 20-27 år som alla tränar och tävlar i medel- och långdistans, gruppens medlemmar är: Daniel Antonsson, Simon Sundström, Axel Alness Borg, Ludvig Johansson, Heshlu Andemariam, Haben Kidane och jag (Erik Lagerlöf är också med ibland och visar vart skåpet ska stå). De flesta av oss har tränat ihop sedan vi var i 15 årsåldern och vissa lite till. Hur vi tränar får jag återkomma till i ett framtida inlägg. Min idrottskarriär eller snarare mitt idrottsintresse började när jag som 5 åring stegade in i köket och såg hela min familj sitta och läsa tidningen. Pappa hade hand om DNs huvuddel, mamma hade ett fast grepp om Dagens Industri och mina systrar Anna och Karin slogs om kulturdelens serier. Som den lilla och ej läskunniga 5-åring jag var ville jag inte vara sämre utan bad därför om en del jag med. Jag fick sporten! Jag minns hur jag kollade på bilderna och blev helt fast i det jag såg. Efter den dagen lärde jag mig memorera all statistik som gick, det var världsrekord, OS platser, VM vinnare och mycket mycket mer. Jag började inte så långt efter detta även testa på att utöva idrott och kom efter mycket testande fram till att friidrott och löpning skulle bli min grej. Mycket tack vare att våran pappa en gång i tiden hade tävlat och tränat i löpning (han tillhörde Hellas på 70-talet och sprang allt från 800 m och uppåt). Efter ett tag började också Anna i samma klubb som jag (Danderyds SK) och hennes historia kan ni nog nu, hur hon gick från okänd 17 åring till en av sveriges främsta medeldistanslöpare på bara några år. Annas karriär har självklart hjälpt mig väldigt mycket också. Att ha någon framför sig som visar vägen och kan berätta om vad man ska och inte ska göra är en väldig fördel. Som tonåring är det inte alltid så lätt att veta hur man ska göra i alla situationer och i dessa lägen hjälper det att ha någon i sin närhet som varit med om samma saker. Vissa berg tenderar att bli mindre när man ser att någon annan har bestigit dem.

Den andra nyheten är att mitt flyg hem från USA i veckan blev inställt. Flygbolaget som jag flyger med har ställt in alla flyg fram till den 19e april så jag har en ny biljett den 20e. Nu återstår att se om det flyget också blir inställt eller om jag kommer hem. För min del så gör ju egentligen inte det här så mycket just nu eftersom jag har någonstans att bo och jag får umgås med min pojkvän längre plus att jag får spendera mer tid på höghöjd. Dock blir det ju intressant att se hur allt utvecklar sig i USA framöver och i världen.