Ungefär 40 000 löpare trotsade den kraftiga motvinden runt Öresund när de tog sig an Broloppet mellan Danmark och Sverige. De flesta hann njuta av de vackra vyerna från Öresundsbron, som den svenska segrarinnan Caroline Carlander – men det gjorde inte herrsegraren David Nilsson.
– De bästa vyerna är ju på toppen, men när jag var där så var det bara att ösa på utför, säger David Nilsson efter segern.
Förhandsfavoriten David Nilsson höll alltså för trycket i herrklassen, trots att en annan Nilsson jagade honom över hela Öresundsbron. Umeålöparen Martin Nilsson kom nämligen placeringen bakom, endast slagen med 17 sekunder.
Martin Nilsson och David Nilsson.
– Det var blåsigt i dag, det blåste konstant i över en mil. Det var en tuff dag, så jag är väldigt nöjd med utförandet, säger herrsegraren.
Det här var därmed andra gången som David Nilsson var snabbast över mållinjen i Broloppet. Han vann även det senaste arrangemanget 2010.
– Att få försvara segern femton år senare är ju lite speciellt, säger David.
Damsegraren – Caroline Carlander
En som däremot njöt, om än kort, av de härliga vyerna från Öresundsbron är Caroline Carlander, den svenska segrarinnan i damklassen. Till skillnad från David Nilsson så hann hon ibland lyfta blicken och kika ut över Öresund.
SvenskanCaroline Carlander var först av alla kvinnor.
När hon kom in på upploppet så hade alltså inga andra kvinnor korsat mållinjen före henne.
– Det känns fantastiskt! Och det var en jättefin publik när man kom in i Malmö. Det stod folk längs hela banan och skrek, så det var jättekul, säger den något överraskade segrarinnan.
Vad tycker du om vinden?
– Den var kraftig…
Caroline Carlander tycker att det var tufft uppför bron och när hon nådde toppen så hoppades hon på en något lättare löpning. En förhoppning som kom på skam omedelbart på grund av de yttre förhållandena.
– Det var nästan som en vägg av vind, så det var tufft även nedför.
Stort intresse för loppet
Det här var åttonde gången som Broloppet arrangerades, men eftersom det var femton år sedan senast så var det ett väldigt stort intresse för tävlingen.
– Vi hängde verkligen på låset och köade ungefär en och en halv timme för att få platserna, säger Monica Ringström och Tina Åstrand från Linköpingsklubben IK NocOut.
Monica Ringström och Tina Åstrand från Linköpingsklubben IK NocOut är mycket stolta över sina medaljer.
I ett par dagar svävade de i ovisshet då de inte visste om betalningen gått igenom, men sedan nåddes de av det glädjande beskedet och kunde därmed boka tågbiljetterna.
Monica och Tina tycker att det bästa med loppet är att det är en unik upplevelse som kanske inte återkommer. Dessutom gillar de den där känslan av att springa mellan två länder. Och utsikten naturligtvis.
– Vyerna var fantastiska. Det är en så vacker bro, säger Monica och Tina.
Kö till målgången
Med 40 000 löpare som ska ta sig i mål på den svenska sidan så kan det naturligtvis bli vissa organisatoriska problem. Under Broloppet uppstod det till och med köbildning på upploppsrakan.
Linköpingslöparna Tina Åstrand och Monica Ringström har förståelse för att Broloppet är ett gigantiskt logistiskt projekt och menar att det var en del köande, men att de åtminstone själva kunde springa in i mål obehindrat. Och framförallt kommer de att minnas höjdpunkterna från loppet.
Christina och Malin Strandberg sprang Broloppet i år. För 25 år sedan stod de vid sidan av loppet och hejade på – då var Malin endast 3 månader gammal.
En liten fråga bara.
Jag har sprang mitt 7:e Brolopp i söndags. O det var toppen, som alla dom andra loppen.
Vet ni hur många som har sprungit
7 lopp och alla 8?
Clara
Hej! Enligt resultatlistan i appen om broloppet vann en danska damklassen, Sarah Bruun. Vet inte vilket som stämmer? Tack för en bra tidning!
Det blev en folkfest, men det blev ingen tid under tre timmar för Runner’s Worlds Anders Szalkai på årets adidas Stockholm Marathon. Här berättar ”Szacke” om känslorna runt hans 27:e och hittills långsammaste Stockholm Marathon – loppet som han vann för 24 år sedan.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] adidas Stockholm Marathon 2025 blev mitt långsammaste fullföljda maraton hittills. Därmed bröts också den så kallade tretimmarssviten. Efter 85 fullföljda maratonlopp i rad med sluttider under tre timmar blev mitt 86:e lopp klart långsammare än så. Men sådan är maratonlöpningen.
När jag började springa maraton för 36 år sedan hade jag så klart ingen tanke alls på någon svit med lopp under tre timmar. Då handlade det bara om att springa så snabbt som möjligt eller att placera mig så högt som möjligt i resultatlistan. Då som nu hade jag bra och mindre bra lopp, men oftast fick jag till mina bästa lopp just i Stockholm. Men det kanske var ämnat att det hittills långsammaste också blev i Stockholm.
Prestationen har varit en trigger
Mycket pepp från både medlöpare och publik blev det. FOTO: deca Text & Bild
Efter elitkarriären har jag kört på med flera lopp som motionär. Trots det har prestationen ändå varit något av en trigger för mig på just maran. Utmaningen att utifrån förutsättningarna göra mitt bästa, utan att för den skull ta ut mig så mycket att jag tappar upplevelsen.
Det var efter en fråga om hur många lopp jag gjort under tre timmar som jag började räkna. Efter det satte jag upp ett mål om att springa 100 maratonlopp under tretimmarsgränsen. Det ingick förstås att jag så klart inte fick kliva av något lopp för att kunna behålla tretimmarssviten. Så det hela har alltså varit helt och hållet min egen grej – något kul att prata om inför mina maratonlopp.
Vi tar det från start
Fixar till skorna – adidas Adizero PRO Evo 2 – innan start.
Men vi tar det från början. På loppdagen var jag inte riktigt där jag ville vara träningsmässigt – något som säkert många löpare kan relatera till. Jag hade lite känningar av en skavank tidigt på året, som följdes av några sjukperioder. Slutligen fick jag problem med en hälsena, som efter att varit bra i många år plötsligt blev sämre.
Men jag har ju haft sämre perioder än så, så jag var ändå hoppfull in mot loppet. Väl på loppdagen kände jag mig faktiskt riktigt bra. Så egentligen fanns det inga ursäkter – det handlade bara om att plocka fram det jag själv brukar tipsa om, att omfamna och utmana tröttheten och verkligen ge allt.
Så det var med en positiv känsla jag ställde mig på startlinjen. Där insöp jag den grymma atmosfären i det perfekta publik- och löparvädret (även om det blev lite för varmt för många löpare).
Starten går. Jag kommer i väg harmoniskt och tycker jag hittar in till en bra rytm. De två första 5-kilometersavsnitten passeras precis där jag tänker att jag bör ligga tidsmässigt. Den första, relativt lättlöpta milen går på 41:05. Men redan här börjar jag känna att det inte kommer att gå. Jag är beroende av min löpteknik och känner att det inte flyter på riktigt som jag vill.
Tröttheten kommer
Tröttheten smyger sig på. När jag passeras av de första tretimmarsfarthållarna efter runt 15 kilometer ger jag upp tidskampen rent mentalt. Jag kan inte utmana min trötthet i dag – trots att jag får otrolig pepp både från publiken och medlöparna.
Känslorna går i vågor – men en tumme upp gör det lite lättare. FOTO Peter Ask
Känslorna går i vågor. Ena stunden är jag glad för alla tillrop och andra stunden vill jag bara gömma mig och sjunka ner under marken. Det är svårt att beskriva tröttheten. Den är närvarande även om jag drar ner på farten så pass att jag inte ligger på alls i löpsteget. Men som alla vet som sprungit maran så blir det inte lätt bara för att man drar ner på farten – distansen tar alltid ut sin rätt.
Jag lyckas ändå komma bra in i tänket att ta resten av loppet i korta delar och betar av bit för bit på vägen mot Stadion. Till sist når jag mållinjen på 3:10:42 – med blandade känslor. Känslan av att gå i mål är härlig, men samtidigt är jag besviken för att jag inte lyckades plocka ut mer av mig själv i loppet som ändå är loppet i mitt hjärta.
Man är inte sina resultat
Jag gjordeett inlägg på Instagramkring mina blandade känslor, och peppen jag fick där var otrolig. Jag påminns om att man inte ÄR sina resultat – och i ett större perspektiv är jag ödmjuk och glad över att jag har förmånen att kunna springa ett maraton oavsett tid. Så någonstans i besvikelsen finns där ändå en glädje – och just Stockholm Marathon kommer alltid ha en speciell plats i mitt löparliv.
Så här avrundar jag min nedräkning mot årets adidas Stockholm Marathon. Nu behöver jag inte längre jaga vidare i någon ”svit”. Nu blir varje nytt maratonlopp bara just det – ett nytt enskilt lopp. Om det nu blir fler lopp. För viljan att ta revansch på mig själv har inte riktigt infunnit sig än. Men det kanske kommer. Det brukar den ju göra för oss löpare – för löpare kommer jag definitivt fortsätta att vara så länge benen och kroppen vill.
Hade hoppats på mer men ändå min 27:e målgång i Stockholm Marathon och mitt 86:e fullfölja maratonlopp på tider mellan 2:12:43 till årets Stockholm Maratonresultat på 3:10:42 (netto)
Så bra att fullfölja OM kroppen är hel och känslan att vilja bryta infinner sig för att du ”bara” känner dig trött. Har aldrig varit inbiten maratonlöpare då distansen är för lång att kriga på ett hårt underlag. Alla kroppar vill inte🤭😉
Men förstår att du kommer springa så länge benen bär! Löpning i alla dess former är medicin, glädje, ger härlig känsla i kroppen (kanske inte precis i ett tävlingsmoment men efter), frisk luft, härliga vänner. Så många fantastiska relationer jag har tack vare löpning.
Heja Anders Vi har sprungit många tävlingar med start på samma startlinjen genom åren. Jag har alltid vetat vem du ör! Och har stor respekt för din karriär som löpare som bara fortsätter. Löpning är liksom en del av livet, lika självklart som tandborstningen.🤭😄
Hoppas på många löpar år än!
Äntligen dags för adidas Stockholm Marathon! All träning och nästan all laddning ska vara gjord. Nu återstår det att optimera allt på tävlingsdagen. Runner’s Worlds erfarna maratonlöpare Anders Szalkai ger dig sina bästa tips i nedräkningen mot det rekordstora och fulltecknade loppet – med runt 24 000 anmälda löpare!
[ANNONS FRÅN ADIDAS] Nu är det snart dags för start. Det är inspirerande men också lite pirrigt – precis som det ska vara. I min nedräkning mot 2025 års adidas Stockholm Marathon bjuder jag precis som tidigare år på några tips från min bok ”Marathon och andra långlopp”. Det är tips som både är bra att upprepa för sig själv som rutinerad maratonlöpare och som även den som debuterar kan använda för att optimera loppet.
Några snabba tips inför och under loppet • Ladda med extra kolhydrater – men ”överät” inte. Välj mat som du är van vid och med lite mindre fibrer. • Se till att ha bra vätskebalans när du kommer till starten. Ta gärna extra salt dagen innan, så du har en buffert om det blir en svettig maratondag • Ladda mentalt före start genom att kolla in banan så du vet vad som väntar. När du sedan springer ska du dela upp loppet mentalt i kortare delar. • Gör i ordning ditt tävlingskit i tid. Om det blir soligt så välj ljusa kläder, kanske keps och solglasögon. • Smörj in känsliga ställen före start: ljumskar, armhålor etcetera. • Ta in tävlingskänslan i starten, men låt dig inte inspireras så mycket att du startar för snabbt. • Stressa inte i början utan låt fältet sprida ut sig. Sedan kan du hitta din rytm och fart. • Drick hellre lite och ofta än mycket på en gång. Ta energi som du är van vid. Ska du vara ute lång tid kan du gärna välja fast föda som exempelvis bananbitar. • Under loppet kan du hitta inspiration genom att ta hjälp av publiken, medlöparna och funktionärerna. Ge en high five och lyft blicken när tröttheten kommer och låt energin från sidan av loppet hjälpa dig! • Testa att ändra steget någon kort bit för att hitta outnyttjad muskelkraft och komma ur den ofta ensidiga belastningen. • Även om det är en tuff utmaning – glöm inte att njuta av ditt lopp och den prestation du gör. Lyft dig själv och tänk att du gör detta för dig själv. Du kan och ska övervinna tröttheten så att du når den åtråvärda och känslofyllda målgången på Stadion
Fiberfattig frukost
På tävlingsdagen är det fiberfattig frukost som gäller för att minimera risken för magproblem under loppet. Äter du frukost tidigt? Med tanke på att starten är 12.00/12.10 tycker jag att du i så fall ska komplettera frukosten med ett eller flera mellanmål. Även om min tränare en gång sa att hungriga vargar jagar bäst tycker jag inte att det gäller för ett långlopp. Se också till att det du äter på tävlingsdagen gör att du inte blir hungrig före start.
Samtidigt ska du tänka på att om du äter för mycket för nära loppet kommer delar av det blod som din kropp behöver för att syresätta dina löpmuskler att vara upptaget med att jobba med matsmältningen. Så sikta på att inte vara hungrig – men inte heller helt mätt.
Före start ska du även se till att din vätskebalans är bra, men överdriv inte. Komplettera gärna med lite extra salt eller salttabletter om det ser ut att bli ett varmt/soligt lopp.
Smörj in känsliga ställen
Skavsår är aldrig kul att få, och det är ett onödigt irritationsmoment. Så smörj in känsliga ställen innan du sätter på dig tävlingskittet. Armhålan, bröstvårtorna och ljumskarna är klassiska skavsårsställen, och med lite mjukgörande hudsalva undviker du skav. Om du vet att du har en tendens att få skoskav kan det även vara läge att smörja in fötterna.
Värm upp efter hur fort du ska springa
Värm gärna upp lite lätt före starten. Beroende på vilken startfart du ska ha i loppet kan uppvärmningen se lite olika ut. För de allra flesta räcker det bra med loppets gemensamma uppvärmning i startfållan. Det blir en mjuk och bra start för kroppen. Ibland får man vänta länge i startfållan, och då kan en kort uppvärmningsjogg på några minuter och lite dynamisk stretch innan du går in i fållan göra att starten blir behagligare och att kroppen blir redo för ansträngningen.
Om du siktar på en snabb startfart i loppet krävs en egen uppvärmningsdistans på någon kilometer, kompletterat med 2–3 korta, 10–15 sekunder långa pulshöjande ruscher innan du går in i startfållan. Då slipper du dra på dig onödig startmjölksyra som kan hämma hela ditt lopp.
När du väntar på att startskottet ska ljuda får du inte glömma att andas. Se till att du får in syre i lungorna och inte står och spänner dig. Sträck på dig med armarna i vädret för att dra ut ryggen och få in syre. Lite nervositet är bra, men tänk på att loppet ska vara en rolig upplevelse. Det finns ingen anledning att vara alltför nervös eller få spagettiben i starten alltså.
Så springer du loppet
Starten går och för de flesta kommer det att vara lite trångt i början. Men starten är en inspirerande del av loppet, så passa på att njuta och ta in allt. Låt dig inte stressas om det är lite trångt, utan se det som att du får en mjuk start i loppet. Att kryssa sig fram tar mycket energi och du vinner oftast väldigt lite tid. Efter hand sprider fältet ut sig och du kan hitta din rytm och flyta på i din planerade fart.
Känns det som att du har kommit fel, eller att starten blev för snabb, ska du bryta en kort stund genom att slå av på farten och sen starta om igen.
När du har kommit en bit in i loppet är det viktigt att du känner att rytmen infinner sig. Känns det som att du har kommit fel, eller att starten blev för snabb, ska du slå av på farten en kort stund och sen starta om igen. Förhoppningsvis behövs det inte, men tveka inte om det inte riktigt fungerar direkt.
Springa/gå-metoden
Har du inte hunnit träna som du velat inför loppet och är mycket osäker att orka hela vägen? Då kan det vara läge att testa springa/gå-metoden redan från start.
Spring i din lugna fart som du sedan bryter av med en minut gång varje 2 km. Då får du totalt 20 minuter gång inlagt i ditt lopp, som kommer göra belastningen lite mindre tuff för kroppen. Det viktiga är att göra detta redan från start, innan du blivit trött.
Kör detta hela vägen och ta gärna även kortare stopp eller gå vid vätskestationerna och i tuffare backar. I övrigt är målbilden löpning fram till varje jämn kilometer och sedan 1 minut gång. Kör vidare på det sättet tills du är framme vid 40 kilometer – sedan har du bara de sista 2,2 kilometerna kvar!
Drick regelbundet
Väl inne i loppet är det viktigt att dricka. Vätskeförlust medför sämre prestationsförmåga och ökad risk för att du inte ska klara dig i mål. Drick vid varje vätskestation, eller runt var 20:e minut, 2–3 deciliter åt gången är lagom. Det är bättre att dricka lite mindre och ofta än mycket vid få tillfällen. Vatten går bra, men sportdryck kan ge dig viktig energi och även salter som kan ersätta det salt du svettas ut.
Om sportdryck inte fungerat för dig under långpassen kan du kanske dricka vatten kombinerat med energigel, men glöm då inte att försöka få i dig något med salt i under loppet. Energigel tycker jag att du kan ta runt var 25:e till var 45:e minut, gärna varvat med vatten. Salt kan du förhoppningsvis få i dig vid någon station på banan som har tilltugg eller dryck med salt.
Bästa tekniken för att dricka ur en mugg
Om du inte kan få personlig lagning från vänner längs banan får du ta vätskan som de flesta andra – via en mugg vid vätskestationerna. För att göra det lättare att dricka så kan du försöka trycka ihop muggen direkt på mitten så att det blir som en ”pip” att hälla från (det förutsätter att muggen inte är en klen platsmugg som spricker direkt). Funkar det inte att trycka ihop muggen till en ”pip” får du tillfälligt sänka farten lite för att verkligen få i dig vätskan – för det är viktigt att du får i dig vätska regelbundet.
Ät om det behövs
Ska du springa mer än fyra timmar kan det vara bra att tillföra lättsmält energi i fast form under loppet. Undvik sådant du inte har provat förut, om det inte är kris. I så fall får du helt enkelt chansa.
Då är det bra om du har gjort en uppdelning av loppet i din planering, så att du inte ser hela loppet framför dig på en gång.
Efter hand kommer ofrånkomligen tröttheten. Då är det bra om du har gjort en uppdelning av loppet i din planering, så att du inte ser hela loppet framför dig på en gång. Annars kan det kännas oändligt långt och det är lätt att de negativa tankarna kommer: ”Vad spelar det för roll om jag kämpar?”
Om den känslan dyker upp är det lätt hänt att du inte plockar fram det som finns inom dig. Här gäller det att fokusera framåt – men inte mot målet utan mot delmålen. Hitta ett lämpligt delmål och tänk till exempel ”nu ska jag jobba på fram till nästa vätskekontroll”. Plocka fram övervinnarkänslan. Helt plötsligt är du förbi det motiga och kan se nästa del i loppet.
Stockholm är ett lopp med publik och många har även närstående längs banan, något du givetvis ska utnyttja under loppet. Ta hjälp av publiken och alla omkring dig. En vinkning eller lite positiv utstrålning till publiken trots tröttheten kan ge mycket respons och kraft tillbaka. Prova!
Medtävlarna finns också runt dig hela tiden, så uppmuntra varandra när det börjar bli tufft. Blir du trött kan du med fördel lägga dig i en löpargrupp där du kan ta rygg på en annan löpare under en period och återhämta dig lite. Lite senare kanske du kan hjälpa någon annan genom att ligga i täten.
Spara muskelkraft i backarna – och ändra steget
Tänk på att springa mjukt i utförslöpningen, och att ta små tassande steg uppför – eller passa på att ta ett raskt gångavsnitt om du behöver i någon backe. Det finns många tillfällen då det kan löna sig ta ett kortare promenadavsnitt för att spara energi och kunna springa snabbare på andra delar av banan.
Om det börjar kännas tungt i musklerna kan du testa att ändra steget.
Om det börjar kännas tungt i musklerna kan du testa att ändra steget. Tänk dig att du ska springa högt och fint trots tröttheten. Då får du något nytt att tänka på och kan förhoppningsvis hitta outnyttjad muskelkraft. Kom ihåg att du har oanade krafter inombords! Tröttheten kommer för alla, men om du lyckas hålla tankarna positiva går det oftast att ta sig ur den och hitta mer kraft än du tror.
Om du har provat allt och verkligen inte känner att det är din dag kan du försöka släppa dina tidsambitioner och köra ett lopp där du fokuserar på att uppleva allt som händer, snarare än att pressa farten. Hur det än går är känslan av att nå målet något att jobba för!
I nedräkningen mot adidas Stockholm Marathon den 31 maj, som görs i samarbete med adidas, får du följa RW:s chefredaktör Anders Szalkais förberedelser inför loppet. Här är hans analys av banan – från start till mål.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] En del av den mentala optimeringen inför lopp tycker jag är att kolla in banan så att man rent mentalt vet vad som kommer. När 2023 års upplaga genomfördes var det till stor del på en ny bansträckning även om många delar av banan som funnits genom alla år fanns med. Den nya bansträckningen blev uppskattad av löparna och används därför även 2025, men med några små justeringar jämfört med 2023 och 2024.
Här får du som sprang banan ifjol en påminnelse om banans struktur. Springer du den för första gången får du veta vad som väntar så att du kan ladda mentalt.
Här är min analys för varje femkilometersavsnitt i loppet, samt så klart de sista 2,2 kilometerna från 40 kilometer in i mål. Avslutningen har en liten twist som man kanske inte väntar sig – den kan vara bra att vara förberedd på.
Start: 0–5 km
Det känns bra att den fantastiska starten i Stockholm Marathon är som vanligt på Lidingövägen utanför Stockholms Stadion. Inledningen på Lidingövägen och direkt höger på Valhallavägen är lättlöpt. Här handlar det främst om att hitta in till sin rätta fart i startfältet.
När man svänger nerför Odengatan är 1 kilometer avverkad, och här går det svagt utför – fortsatt snabb löpning med andra ord. Vid Sveavägen svänger man in mot city. Det är riktigt lättlöpt även här, och 2 kilometer passeras vid Observatorielunden på höger sida. Vid Kungsgatan tar man in höger, och det känns förhoppningsvis inspirerande att få springa här – och det är fortsatt lättlöpt.
Första större prövningen – förutom att hitta in till rätt tempo och klara svängarna – kommer när man svängt höger från Kungsgatan och efter passering av Norra Bantorget ska ta sig uppför Torsgatan. Från cirka 3,5 kilometer har man en lite sugande stigning att ta sig an. Förhoppningsvis känns det ändå bra så här tidigt i loppet. När man kommit över från Vasastan till Kungsholmen passeras 5 kilometer.
Första 5 kilometerna rankar jag som den näst snabbaste 5-kilometerssträckan. Men då man har många medlöpare runt sig i början av loppet kanske man tappar lite fart där. Undvik att stressa – kryssa dig inte fram här utan låt fältet sprida ut sig. De snabbaste löparna, som har fri löpning ganska direkt efter start, kan däremot springa denna del lite snabbare än snittfarten för tidsmålet.
5–10 km: Snabbaste 5-kilometersavsnittet – men med lite ny sträckning
Även om den första 5:an får anses vara lätt, känns det som att 5:an upp till 10 kilometer är ännu lättare. Först en lättlöpt knapp kilometer på Fleminggatan, och sedan in på Scheelegatan. Här är det plant och svagt uppför förbi Rådhuset.
Vid Kungsholms torg kommer sedan en fin utförslöpa. Man kan nyttja den genom att flyta på och spara energi och kanske tjäna några sekunder på kilometertempot.
Efter utförslöpan tar man direkt vänster, in mot stan på Norr Mälarstrand. Här är det fortsatt lättlöpt på sträckan förbi Stadshuset, som många som kört maran tidigare känner igen.
Men det blir även lite uppförslöpning på detta 5-kilometersavsnitt, när man tar sig under Centralbron – men det är varken brant eller långt.
Man passerar 8 kilometer på Vasabron. I 2024 års upplaga fortsatte man härifrån runt Gamla Stan. I år tar man i stället till vänster in på Rådhusgränd och springer vidare på Slottskajen. Sedan svänger man vänster in på Norrbro och höger på Strömgatan och vidare bort mot Kungsträdgårdsgatan där 9 kilometer passeras. Sträckning här är flack och lättlöpt men den nya bandragningen innebär också några fler svängar jämfört med 2024 års bana.
Från passeringen utanför Kungsträdgården svänger man höger och bort mot Strandvägen. Där nås 10-kilometerspasseringen en bit in på den del av banan där man springer tre gånger (dock på olika sidor). Det här gör att man säkert kan få lite extra hjälp och inspiration av publiken på den här sträckan.
Är detta det kanske snabbaste eller lättaste 5-kilometersavsnittet? Ja, om man kollar in banprofilen är det faktiskt totalt sett lite mer utför än uppför här, även om det nog mestadels känns som en flack löpning. Det ökade antalet kurvor kanske drar ner flytet något, men vid provlöpningen upplevde i alla fall jag kurvorna som snälla. Så om man vill tjäna in några sekunder på ett 5-kilometersavsnitt jämfört med snittfarten för tidsmålet kan man göra det här – utan att det behöver ta så mycket mer energi och kraft.
10–15 km: Narvavägens motluttestas
Den förhoppningsvis publiktäta Strandvägen ut mot Djurgården betas av på 5-kilometersavsnittet mellan 10–15 kilometer. Den utmanande delen gällande höjdmeter blir löpningen uppför Narvavägen, där man sedan tar yttervarv i rondellen vid Karlaplan.
Här tycker jag att man ska ta det lite lugnare uppför, och detsamma gäller motlutet på Sturegatan upp mot Valhallavägen. Det man tappat i snittfart uppför dessa motlut smyger man in igen då Valhallavägen är svagt sluttande utför. Så även om inledningen på Oxenstiernsgatan vid Radiohuset går svagt uppför, kan man flyta på i utförslutet ner mot Diplomatstaden och Dag Hammarskjölds väg. Det gör att man säkert kan hålla den planerade snittfart på detta 5-kilometersavsnitt utifrån tidsmål.
15–20 km: Böljande på Djurgården
Det här 5-kilometersavsnittet startar på Djurgårdsbrunnsvägen som tar oss ut mot Djurgården.
Banan är nu mestadels flack, även om det böljar lite. Strax innan 17 kilometer ska man ta sig an backen uppför Manillavägen mot Manillaskolan. Utifrån en tröskellöpning som genomförts på sträckan noterade jag att farttappet uppför här var runt 15 sekunder per kilometer. Så låt inte GPS-klockan stressa dig här. Korta gärna ner steget lite och öka stegfrekvensen samtidigt som du låter farten bli lägre. Det är långt kvar, så vi ska inte bränna för mycket redan här.
Resten av 5-kilometerssträckan upp till 20 kilometer har fortsatt en lite böljande banprofil, så det gäller att växla lite mellan det kortare steget uppför och flytsteget utför. Vi passerar 20 kilometer vid Rosendalsvägen med löpningen i riktning mot Djurgårdsbron.
Sammanfattat är den här 5:an, som tar oss upp till 2 mil, en smått utmanande sträcka. Speciellt som man nu börjar ha lite distans i benen. Under stora delar av löpningen på Djurgården har man inte samma publikhjälp som på andra delar på banan, så man får i stället fokusera på den härliga naturen och miljön på denna del av loppet.
20–25 km: Ladda inför Söders höjder
Den här sträckan mellan 20–25 kilometer innehåller halvvägspasseringen, som kommer på Strandvägen i riktning in mot centrum. Här är det verkligen publikvänligt – och lättlöpt. I varje fall fram till stigningen som tar oss vidare från Gamla Stan upp mot Söder via Guldbron vid Slussen, en backe som startar strax efter 23 kilometer.
Denna sträckning användes första gången under 2023 års lopp. På banprofilen ser stigningen från Slussen upp längs Katarinavägen brant ut. Om man springer den med pigga ben är lutningen rätt löpvänlig, men när jag sprang den under loppen 2023 och 2024 kändes den både tuff och lång.
Backen är mer som en lång slakmota, ända nerifrån Gamla stan och bron över till Slussen och vidare upp till toppen. Totalt blir det runt en kilometer upp till toppen av Katarinavägen där den svänger och övergår till Renstiernas gata.
Här gäller det därför att dels vara mentalt förberedd på vad som kommer, dels att våga sänka farten och ”tassa” uppför. Mentalt är det bara att beta av den här kilometern – ha med dig att du sedan har gjort en av banans absolut tuffaste delar.
Efter att toppen är nådd blir det svagt utför, ner till svängen höger in på Folkungagatan som tar oss fram till en vänstersväng in på Götgatan. Här har banan ändrats något jämfört med 2024 års upplaga. Justeringen innebär inte några extra höjdmeter däremot. Vi når 25 kilometer precis vid Skatteskrapan på Götgatan, strax innan banan svänger in på Vartoftagatan.
Inledningsvis är detta en lätt 5:a med mycket publik och flack löpning. Men med stigningen som tar oss upp på Söder är detta ändå en av de 5-kilometerssträckorna som har mest stigning totalt i loppet. Är man bara mentalt förberedd på kilometern uppför, som kommer mellan lite drygt 23 till lite drygt 24 kilometer, är jag övertygad om att man fixar det bra.
Guldbron från Gamla Stan upp mot Slussen inleder en av banans tuffaste stigningar.
25–30 km: Omväxlande på Söder med högsta punkten och klassiska Västerbron
Sträckan 25–30 kilometer har några korta delar på andra gator än 2024 års bana, men det mesta är ändå sig likt från i fjol. Sträckan inleds med en sväng in på Varvtoftagatan från Götgatan. Sedan springer man Västgötagatan, vidare in på Magnus Ladulåsgatan och Rosenlundsgatan bort mot Hornsgatan.
Det blir en del svängar att parera och som kan vara lite jobbiga om man springer i hög fart. Men gatorna är relativt breda här. Så även om det växlar mellan plant, svagt uppför och nerför är det ändå relativt lättlöpt. Givetvis kommer trötta ben göra att det upplevs som lite tufft ändå för många löpare.
Efter en kort löpning på Hornsgatan ska man via slutsnutten på Ringvägen, som kommer efter 27 kilometer, ta sig an Lundagatans tuffa motlut. Här väntar runt 300 meter ganska jobbig stigning uppför till toppen. Den här stigningen upplevde jag vid min testlöpning som klart tuffare än Katarinavägen. Så här gäller också ett kortat steg och att försöka ha positiva tankar.
Belöningen efter toppen på Lundagatan är sedan en ganska lättlöpt kilometer med en hel del utförslöpning fram till Västerbron. Så här gäller det att njuta och ladda lite kraft inför Stockholm Marathons klassiska Västerbroutmaning.
I början av Västerbron har vi avverkat runt 28,5 kilometer. Vid ungefär brospannets högsta del nås 29 kilometer. Förhoppningsvis har man ben som kan nyttja den fina utförslöpningen som sedan följer, ner från bron mot Rålambshovsparken. Där når vi 30 kilometer strax efter att banan svänger in på Rålambshovsleden som tar oss vidare mot Norr Mälarstrand.
Den här 5-kilometerssträckan får nog rankas som en av banans tuffaste med två toppar som ska besegras. Dels Lundagatans sträckning upp mot Högalidskyrkan, där man når banans högsta punkt. Dels klassiska Västerbron som kommer i ett tufft läge. Men är man mentalt beredd på sträckningen och ”tassar” uppför kommer det här avsnittet att gå bra.
30–35 km: Plant, uppför och utför
Nu börjar maran på riktigt. Vi har rundat ”Rålis” och nu är det fin, flack löpning som gäller inledningsvis – bort mot och sedan längs med Norr Mälarstrand. Har man inte ”slagit” benen för mycket i utförslöpan nerför Västerbron är det här en bra sträcka att rulla på i bra fart. Eller så återhämtar man sig lite här och gör sig redo för att ta sig tillbaka på de avsnitt av banan som inledde loppet.
Ett lite segt motlut väntar vid Kungsholmstorg. Där tar Scheelegatan oss upp till vänstersvängen in på Fleminggatan där man efter en bits löpning passerar 32 kilomter. Så nu är det ”bara” en mil kvar. Förhoppningsvis är känslan just ”bara”. Jag hoppas själv att jag kan få lite positiva minnen från när jag gick starkt på denna del av banan det år då jag hade lyckan att vinna loppet (2001). Nu är visserligen inte sluttampen samma som det var då, utan vi har en klart längre sträcka kvar till Stadion.
Efter passering St Eriksplan och 33 kilometer belönas vi denna gång med löpning nedför Torsgatan. Detta är ännu ett bra utförslut som det är bra att ha sparat benen till. Då kanske man vågar släppa på här, innan det åter blir plant med några svängar fram till 35-kilometerspasseringen som kommer efter att vi passerat Centralen.
Som enskild 5-kilometersdel är 30-35 kilometer relativt lätt. Men i fjol upplevde jag den i ett skede av loppet där jag var trött,och då är exempelvis lutningen uppför från Norr Mälarstrand tuff. Tänk därför på att det sedan går utför på Torsgatan och att du vid Centralen ”bara” har sista 7 kilometerna kvar.
35–40 km: Gamla Stan, Strandvägen och tuffa Narvavägen
Loppets sista 5-kilometersavsnitt går mestadels på plana vägsträckor med ofta mycket publik, men avslutas med en sugande stigning. Förhoppningsvis har man lite vittring på sin målsättning – och förhoppningsvis peppar publiken oss till stordåd. Svängen runt Gamla Stan kan kännas lite seg inledningsvis eftersom vi springer bort från målet. Tänk därför här på att du snart vänder runt mot rätt håll igen.
På Strandvägen passeras 38 kilometer. Nu är det nära – även om sträckan som vi redan provat på upp mot Karlaplan är sugande. Fokusera på att väl uppe återstår bara 2 kilometer löpning följt av en defilering in på Stadion.
40–42,2 km: Runt Valhallagrillen innan efterlängtad målgång
Karlavägens flacka, fina sträcka tar oss vidare mot Stadion och målet. Efter det sista, korta motlutet uppför Sturegatan är jag och många med mig vana vid att man direkt ska svänga runt och springa in på Stadion från Sofiavägen. Men sedan i fjol får vi inte göra det. För att samla ihop den totala sträckan på 42 195 meter springer vi i stället först Valhallavägen vänster och rundar Valhallagrillen innan vi vänder tillbaka mot Stadion och tar in på Sofiavägen.
Den här lilla extrarundan är flack så kanske kan man vila upp sig lite inför en snygg målgång. Eller så hinner man i bästa fall plocka några sekunder till om man är nära att nå sin personliga drömtid.
Avslutningen är de – förhoppningsvis fantastiska – 250 meterna inne på löparbanorna innan du når den åtråvärda målgången vid Kungliga läktaren på Stockholms Stadion. Grattis till oss!
Här hittar du vätska under loppet Totalt finns 17 vätskekontroller. Vid vätskekontrollerna 1, 3, 7, 9, 12, 14 och 16 serveras endast vatten. Vid samtliga övriga vätskekontroller serveras även sportdrycken Enervit G Sport med apelsinsmak på de första borden. På borden efter serveras vatten. 3,8 km – Torsgatan 5,6 km – Fleminggatan 7,2 km – Stadshuset 8,8 km – Strömgatan (Även Cola strax innan vätskan) 11,2 km – Karlaplan (Även gelégrodor) 12,9 km – Valhallavägen (Även bananer) 15,5 km – Djurgårdsbrunnsvägen 17,4 km – Manillavägen (Även bananer) 20,2 km – Nordiska Museet (Även saltgurka strax innan vätskan) 22,2 km – Skeppsbron (Även Cola strax innan vätskan) 25,5 km – Magnus Ladulåsgatan (Även Enervit Gel med colasmak) 27,9 km – Varvsgatan (Även bananer) 30,1 km – Rålambshovsparken 32,2 km – Fleminggatan (Även grönsaksbuljong) 34 km – Torsgatan (Även druvsocker) 37,4 km – Strömgatan (Även kaffe) 40 km – Karlaplan (Även gelégrodor)
Det utsålda adidas Stockholm Marathon 2025 närmar sig. Precis som de senaste åren räknar vi ner till loppet i samarbete med titelsponsorn adidas – samt vår maratonrutinerade chefredaktör Anders Szalkai. Med åtta dagar kvar har han fått testa vad som kanske är världens snabbaste tävlingssko.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] Jag önskar att rubriken gällde mig själv – att jag är snabb och nu ännu snabbare – men den handlar om den nya tävlingsskon Adizero Adios Pro Evo 2 från Stockholms Marathons titelsponsor adidas som jag nu haft förmånen att testa.
I fjol hade jag förmånen att springa just adidas Stockholm Marathon i den första versionen av adidas Adizero Adios Pro Evo. Även om det var ”överkurs” för mig att använda den som tävlingssko för ett maraton på tre timmar var jag väldigt nöjd med hur den kändes.
Nu har version två av den omtalade superracingskon från adidas släppts i en mycket begränsad upplaga. Och jag har återigen förmånen att få använda den på årets Stockholm Marathon. (Du kan läsa mer om adidas Adizero Adios Pro Evo 2 här)
Adizero Adios Pro Evo 2 till vänster och Adizero Adios Pro 4 till höger. Två snarlika men ändå olika tävlingsskor från adidas – även om båda är snabba.
Snabb blir ännu snabbare – nya skor ger mental boost
Jag har alltid tyckt att löparskor är kul. Under hela min elitkarriär – och senare även som någon form av elitmotionär – har jag upplevt att det är en liten men viktig del i uppladdningen inför ett lopp att testa tävlingsskon.
Många springer förstås maran i den träningssko de är vana vid, vilket absolut inte är fel. Men för mig är det en särskild känsla att ha en ny, eller åtminstone relativt ny, sko som är avsedd enbart för loppet. Det ger en mental fördel att veta att den inte är sliten och ger 100 procent tillbaka – förutsatt att skon sitter bra på foten förstås.
Med dagens löparskor, oavsett märke, känns det ofta som att man kan springa ett lopp med dem nästan direkt ”out of the box”. Självklart bör man sedan använda skon även vid andra lopp eller träningspass efter sitt huvudlopp. Min första par Pro Evo 1 har, utöver två maratonlopp, också gett mig mycket löpglädje vid olika intervallpass.
Det jag nu tvekar lite inför är om Pro Evo 2 är för snabb för mig. Kanske är den något mer ombonade nya adidas Adizero Adios Pro 4 ett bättre val för mitt mål – ännu ett maraton under tre timmar. Det är förstås ett angenämt och privilegierat val att fundera över under den kommande veckan fram till loppet.
Träningen – lite upp och lite ner
I mitt första inläggi nedräkningen mot årets adidas Stockholm Marathon var jag försiktigt positiv inför loppet. Den känslan består, även om rytmen störts något av resor och annat i samband med Göteborgsvarvet.
Göteborgsvarvet var förstås superkul, med Expon och allt kring det och alla möten med inspirerande löpare. Men efter en sen hemresa och ett tidigt löpevent morgonen därpå – och för lite sömn – började det dra i hälsenan vid en löpskolningsövning. Det är alltid en liten risk när man kör spänstigare övningar och kroppen inte riktigt är redo.
Men jag är ändå hoppfull. Genom åren har jag, med mina små huskurer, lyckats parera många små krämpor. Nu har jag drygt en vecka på mig. Min egen behandling består i en kombination av kyla, värme och massage. Dessutom är det inte värre än att jag faktiskt har kunnat träna.
Jag har till och med genomfört ett lätt pass på löpband där jag sprang 4 x 10 minuter i min nuvarande drömfart för maraton: 4:05 min/km i snitt. Det är för mig ett klassiskt maratonpass där jag har goda referenser kring hur det ska kännas och hur pulsen ska ligga. Så hoppet lever – och de första långtidsprognoserna för vädret på maratondagen den 31 maj ser riktigt lovande ut. Nu gäller det bara att jag ser till att kroppen och den mentala statusen är redo för race på lördag om en dryg vecka.
Efter test av två snabba tävlingsskor från adidas.
Antal kommentarer: 2
Jimmy Karlsson
En liten fråga bara.
Jag har sprang mitt 7:e Brolopp i söndags. O det var toppen, som alla dom andra loppen.
Vet ni hur många som har sprungit
7 lopp och alla 8?
Clara
Hej! Enligt resultatlistan i appen om broloppet vann en danska damklassen, Sarah Bruun. Vet inte vilket som stämmer? Tack för en bra tidning!