Under natten mellan fredag och lördag blir hinderlöparen Vidar Johansson förste svenske löpare ut i världsmästerskapet. För Runner’s World berättar han om hur resan dit varit, från duktig junior till en av de bästa hinderlöparna Sverige haft. 

Det är sensommaren 2011 och i Växjö arrangeras skol- SM i friidrott. Vidar Johansson har varit bland de snabbaste på gympalektionerna och blivit puschad av sin lärare att vara med. Han har tidigare sprungit Lilla Göteborgsvarvet men annars är det mest fotboll som gäller för 15-åringen från Halmstad. Trots det går det bra och han slutar tvåa. Efter loppet kommer en ung tränare vid namn Per Skoog fram till honom. Per undrar om han vill börja träna i hans grupp och Vidar säger ja. Det här blir startskottet för hans karriär. 

Även om han väljer fotbollsgymansium blir löparåren som följer lyckade för Vidar. Som junior är han bra och inför JEM 2015 är han en kandidat till guldet på 3000m hinder. Året efter, när han är 20 år, gör han 8.45 på samma distans och vinner sitt första SM- guld. Alla pilar verkar peka uppåt och ingenting tyder på att de ska ändra riktning. Men så är det precis det som sker. 

Vidar berättar:

– Det svåra var att ta klivet från en duktig junior till dålig senior. Det tog något år för mig att hitta balansen i träningen och att lära mig tävla mot folk som var så mycket bättre. 

Han fortsätter:

– Jag gjorde 8.45 som 20- åring men från att jag var var 20 till det året jag skulle fylla 25 hade jag ett PB på 8.43. Så det var ju ingen utveckling där. 

Tvivlade inte på sin kapacitet

Åren som följde gick på samma sätt varje gång. Vidar var i bra slag under hösten, vintern och våren. De första tävlingarna gick ofta bra men när våren övergick till sommar slutade resultaten att komma. 

– Jag hade svårt i övergången mellan grundträning och bansäsongen. Ofta blev jag lite ivirig och gick på lite för hårt mot första tävlingen. Jag kunde få rätt stabila inledningar men var rätt trasig mot lopp numer två eftersom jag hade tömt ut kroppen i arpil/maj.

För det flesta löparna kan år som det här göra att man börjar fundera på om det är värt allt slit. De tidiga morgnarna kan börja kännas ännu tidigare om resultaten inte kommer. Men så var det aldrig för Vidar.

– Jag betvivlade aldrig min kapacitet utan märkte på alla läger vi var på att jag var bra och fick bara inte ut det på tävling. 

Han utvecklar: 

– En av de saker som gör att jag orkar hålla på är att löpningen i det långa loppet ska vara värt för mig. Det är en stor del av mitt liv men jag har ändå alltid prioriterat mig själv och mitt välmående i första rummet. Jag kan inte låta löpningen gå ut över det. 

Han har alltid sett till att ha kvar en stor del av sitt liv utanför sporten. Allt från en stor vänkrets till studier och det har underlättat, speciellt i de tyngre perioderna. 

– Jag har aldrig mått dåligt över dåliga resultat för jag har alltid haft annat runt omkring mig. 

Vidar fortsätter att utveckla sitt resonemang. 

– Folk har sagt till mig att hade du inte sprungit snabbare om du såg till att göra allt 100% perfekt istället för 98%? Men då är jag inte säker på att jag hade hållit på. För att orka göra allt jobb som krävs måste man må bra och jag måste ha lite av livet vid sidan om för att göra det. 

Han bröt en barriär

Så är det maj 2021 och Vidar reser till Oordegem i Belgien för ett hinderlopp. På grund av pandemin har de skalat ned antalet löpare och det krävs övertalning för att Vidar ska få plats.

Han har dålig koll på vart han står och åker ner för att slå det tre år gamla personbästat på 8.43. Efter en defensiv start hör han plötsigt hans tränare Per Skoog ropa att han går för 8.26. När han kommer i mål något varv senare ser han att klockan stannat på 8.24. Han är två sekunder från OS- kval och har slagit PB med nästa 20 sekunder. 

Resultatet kom som chock men när han ser tillbaka på loppet idag är han lugnare.

– Jag har gått in i så jäkla många säsonger och tänkt att “Okej, jag har varit jämn med folk som gjort 8.20-8.30, nu ska jag göra 8.25 direkt”. Nu gick jag istället in och tänkte jag springer bara så får det gå som det går, jag är inte bättre än vad resultatet visar. 

Säsongen fortsatte och några veckor senare kom också OS- kvalet. Med 8.18 underskred han kvälgränsen och blev den fjärde snabbaste hinderlöparen i Sverige genom tiderna. 

På OS är han inte ensam som svensk hinderlöpare. Kompisarna Emil Blomberg och Simon Sundström kvalar även dem. Att de var tre så jämna hinderlöpare är något som betytt mycket för Vidar.

– Annars hade jag inte gjort de tiderna jag gjorde förra året. Redan när Simon gjorde 8.25 året innan var det som att en barriär bröts. Simon är en jäkligt duktig löpare men jag har alltid känt att vi varit jämna. När jag såg att han sprang så bra kände jag att jag borde kunna göra samma.

Skillnad mot tidigare år

Träningen har flutit på bra den senaste tiden och resultaten har kommit. Bland annat ett fint 10km- lopp i Valencia tidigare i år, en prestation han inte tror han kunnat göra året innan. Den stora skillnaden med årets säsong är dock att mästerskapet har ett tydligare fokus. 

– Hur nöjd jag är med min säsong kommer att avgöras på fredag och i München (EM som går senare i sommar). Det är det som spelar roll. 

Hans målsättning inför fredag är tydlig: 

– Jag vill till final men vet samtidigt om att alla som står på startlinjen vill knipa en av de femton platserna. Så det är inte så att jag tänker att världen går under om det inte sker eller att jag inte ser något annat. 

Av de 44 anmälda löparna är Vidar den 25:e snabbaste i år. Han tror att det kommer krävas fyra- fem sekunder snabbare än vad han gjort i år men känner sig trygg i att han har det i sig. 

–Jag känner mig rätt lugn med att jag klarar alla typer av lopp. Just nu tycker jag bara att det ska bli roligt att köra igång. 

Försöken startar 02.15 och sänds på SVT1/SVT Play. 

---