MEST LÄSTA
Tusingar med ökande belastning
Blogg

Tusingar med ökande belastning


1 km intervaller är en klassisk intervallform i löpning som kan förbättra många löpares kapacitet. Uppläggen kan variera både gällande fart, antal intervaller, belastningen och vilan mellan varje upprepning. Här berättar vi om ett upplägg några elitlöpare körde på hög höjd i Sydafrika där man både ändrade belastning och vilan under passets gång.

Stjärntränaren Tomasz Lewandowski har varit och är tränare för många framgångsrika elitlöpare på medel- och långdistanslöpning. Runner´s World fick kolla in ett förmiddagspass med klassiska ”tusingar” som Tomasz körde med en grupp löpare med allt från lovade juniorlöpare till några av världens bästa medel och långdistanslöpare. Passet genomfördes på en grusväg fram och tillbaks på hög höjd i sydafrikanska Dullstroom.

Ökande belastning

Efter en bra uppvärmning berättade Tomasz för dom aktiva om upplägget som varierade mellan 8-12 x 1 km. Upplägget skulle vara med ökande belastning men också ökande vila. Inledande ca 50% av passets intervaller skulle springas på eller helst strax under löparens tröskelnivå. Nästa ca 25% av intervallvolymen kunde springa med viss laktatansamling (ökad trötthet), dvs relativt tufft och sen på sista ca 25 % av passet fick löparna springa på riktigt snabbt med hög belastning. Givetvis gick det inte dela upp intervallerna efter exakt angivna procentsatser (beroende på antal intervaller) men det var den principen löparna skulle utgå från.
Den sista tuffare delen av passet fick dock bara genomföras om man klarat ”hålla igen” på första 50 % delen av passet. Sprang man för fort i inledningen, fanns det inget utrymme till en tuff avslutning, för då skulle den totala belastningen på passet bli för hög utifrån syftet.

Längre vila inför tuffaste delen

Inledningsvis hade löparna 1 minuts stående vila mellan intervallerna som då gick i den lägre tröskelfarten. Sen ju tuffare fart det blev ökades vilan till först 1,5 minut och sen om det behövdes tog man 2 minuters stående vila inför den tuffa slutdelen. Genom att ha första delen av passet på den lägre belastningen skulle löparna vara ”safe” i att passet inte blev för tufft i löparnas träningshelhet med mycket träning.

Dubbelpass för eliten – principen kan även gynna en motionslöpare

För elitlöparna som genomförde 1 km intervallpasset stod det ett nytt intervallpass på schemat på eftermiddagen, men även om man som motionär inte behöver ”hålla igen” för ett andra intervallpass samma dag kan man nog ha nytta av att köra upplägget med progressivt ökande belastning i ett och samma pass. Precis som för Tomasz löpare är man då lite ”safe” i belastningen och man minskar risken för att passet blir ”för tufft” för att optimalt kunna tillgodogöra sig upplägget. Även om man springer ”lugnt” inledningsvis kommer passet bygga både grund och slutdelen kommer jobba både med löpfarten och förmågan att hantera tröttheten.

Exempel på upplägg med 8 x 1 km.
Intervall 1-4: ”Tröskelbelastning” och 1 minuts stående vila. (Laktatnivåer klart under 4 mmol)
Intervall 5-6: ”Medeltuff belastning” och 1-1,5 stående minuters vila. (Laktatnivåer på 5-8 mmol)
Intervall 7-8: ”Tuff belastning/hög fart” med 1,5-2 minuters stående vila. (Ok med höga laktatnivåer)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Testa Emilia Lillemos favoritpass
Blogg

Testa Emilia Lillemos favoritpass


I avsnitt 255 av RW-podden är elitlöparen Emilia Lillemo gäst. Förutom mycket löparsnack bjuder hon också på ett favoritpass just nu: 200-metersintervaller med 200 meter löpvila. Kanske ett pass som du kan testa på?

När det blev för halt att springa backlöpning utomhus ersatte elitlöparen Emilia Lillemo sitt pass med 2 x 10 x 200 meter backlöpning mot ett pass inomhus på en 200 meter lång löparbana. Även om Emilia körde passet på en inomhusbana är det inget krav – det går utmärkt att köra passet utomhus på en löpvänlig sträcka med bra underlag och utan backar. I RW podden berättar hon om passet, som trots att hon bara kört det en gång kändes som ett favoritpass.

LYSSNA PÅ RW-PODDENS AVSNITT 255 HÄR!

Emilias favoritpass: 2 x 10 x 200 meter med 200 meter löpvila

Innan starten på passet ska man vara väl uppvärmd med både lugn löpning, lite rörlighet och gärna även några puls- och farthöjande koordinationslöpningar/stegringslopp på en sträcka på 60–100 meter.

Efter uppvärmningen följer huvuddelen på passet, som innebär 200 meter långa intervaller med relativt snabb löpning följt av 200 meter löpvila i relativt snabbt distanstempo.

Emilias upplägg är 2 x 10 x 200 meter. Det vill säga först en serie med 10 stycken snabba 200-meterslöpningar med 200 meter löpvila mellan. Innan serien upprepas en andra gång tar Emilia 4 minuter stående/gående serievila. Serievilan gör att man kan ladda om och starta kommande serie med relativt fräscha ben. Det är även skönt rent mentalt att ha färre antal intervaller att avverka i en sammanhängande följd.

Farten är tuff – tillåtet att få lite mjölksyra

Fartmässigt kan det vara en fördel att precis som Emilia köra ett progressivt upplägg i fart. När hon körde passet första gången gick de första 200-metersintervallerna några sekunder långsammare än vad de gjorde senare i passet.

Farterna under intervallerna och löpvilan är självklart individuella, så det bästa är att du provar dig fram. Tanken är att du ska springa relativt snabbt på den snabba 200-meterslöpningen, men inte snabbare än att du orkar hålla en relativt hög fart även på den 200 meter långa löpvilan.

Om vi utgår från Emilia som exempel låg de snabba 200-meterslöpningarna på 35–37 sekunder. Det blir runt 3.00 minuter per kilometer i fart. Den 200 meter långa löpvilan tog cirka 45 sekunder vilket blir runt 3.45 minuter per kilometer i fart.

Detta är och ska vara ett tufft pass. Precis som på upplägget med de cirka 200 meter långa backlöpningarna kan man tillåta sig relativt höga laktatnivåer. Konditionseffekten är riktigt bra utifrån att man aldrig stannar och vilar mer än mellan serierna.

Med det här upplägget med 200 meter intervall/200 meter löpvila innebär varje serie 3 800 meter löpning (10 x 200 meter snabba löpningar och 9 x 200 meter löpvila).

Modifiering till tidsintervaller

För en löpare som inte är lika snabb som Emilia (som hittills gjort 32:44 som snabbast på 10 kilometer) kan man modifiera upplägget till att bara springa intervallerna och löpvilan på tid i stället för sträckan 200 meter. Då kan man ha 35 sekunder snabb löpning följt av 45 sekunder löpvila. Konkret skulle upplägget bli 2 x 10 x 35 sekunder med 45 sekunder löpvila i serierna och sedan 4 minuter serievila.
Detta upplägg kan man till exempel köra på en runda som tillåter snabb löpning, där man helt enkelt växlar fart enligt upplägget under rundan.

Varva ner

Oavsett upplägg är det självklart bra att varva ner med lugn löpning efter intervallerna. Då hjälper du kroppen att skölja ur lite av det trötthetsämnen som skapats under passet. Till sist kan det vara bra att mjukt stretcha ut löpmusklerna som fått jobba.


Antal kommentarer: 1


Enel Hacksell

Tack. Toppen.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Pulserande ”tre-minutare” på löpbandet
Blogg

Pulserande ”tre-minutare” på löpbandet


Tack vare löpbandet kan man få till bra fartpass oavsett väder och underlag ute. För vissa löpare är bandet till och med avgörande för att man ska kunna hålla i gång löpningen under vintern. Så här tipsar vi om ett pass, som passar bra på löpbandet, där du ska jobba sammanhängande löpning men med fartväxlingar var tredje minut.

Passet du ska köra innebär sammanhängande block med 3 minuter snabb löpning följt av 3 minuters löpning i distansfart. Fartmålet är att du ska springa 3 minuter i runt snittfarten på din snabba mils löpning, följt av 3 minuter där vi ”pulserar ner” i runt 40-50 sekunder långsammare räknat i kilometerfart. Denna pulsering upp och ner i fart upprepas 5 gånger utan vila mellan skiftningarna i fart. Då kommer du jobba ihop 30 minuter sammanhängande löpning där 15 minuter kommer vara i relativt hög fart.

Genomförande

Uppvärmd och redo ställer du in bandet på runt din snittfart du klarar hålla på din snabba mil och gärna utan motlut för att få en lite lättare känsla och bra flyt.
Efter 3 minuter i din snabbare fart stannar kvar på bandet löpandes och minska farten med runt 40-50 sekunder räknat i kilometerfart och håll denna lägre fart fart i 3 minuter, innan du åter skruvar upp farten till samma fart du hade första 3 minuterna.
OBS – om du har svårt att skifta farten på bandet medans du springer; då tar du ett kort brejk på/vid bandet när du ändrar hastigheten.

Sedan fortsätter du med detta upplägg utan att lämna bandet under 30 minuter. Vill du avsluta med den snabba löpningen kan du stanna av efter 27 minuter eller utöka passet med en ”bonus” snabb 3 minuters till efter 30 minuter och då få ihop 6 ”snabba” 3 minuters avsnitt totalt blir passet 33 minuter.

Fartmässigt alltså en skillnad på runt 40-50 sekunder i kilometer/min fart och ett exempel kan vara att en person som gör 55 minuter på sin snabbaste mil håller 5.30 min/km på den snabba delen och sedan minskar man farten till runt 6.10-6.20 min/km på den långsammare 3 minuters löpningen.

Avslutade du med en ”lugnare” 3 minuter kan du se det som en del av din nedvarvning men ta gärna 5-10 minuter ännu lugnare löpning också innan du stretchar ut löpmusklerna.

Mål och syfte med upplägget

Du kommer jobba med tröskelpuls på den snabba löpningen och träna kroppen på att transportera bort trötthetsämnen medans du springer vidare. Du får även en mental träning i att springa en längre sammanhängande löpning där halva tiden består av tuff löpning och andra halvan är fortsatt löpning med distanstempo.

Justeringar

Vill du hellre utgå från distans än tid kan du istället springa pulserande 500 meters löpningar eller pulserande 1 km löpningar. Då kör du samma princip att du springer 500 meter i lite snabbare än din milfart följt av 500 meter i runt 40-50 sekunder långsammare i kilometer fart. Springer du pulserande 1 kilometers (eller ”tusingar” som man brukar säga), så är det 1 km i runt din milfart på den snabba 1 km sträckan och sedan 1 km i runt 40-50 sekunder långsammare räknat i kilometer per minuter tempo.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Löpbandsbacke med Musse
Blogg

Löpbandsbacke med Musse


Mustafa ”Musse” Mohamed tipsar här om ett backpass för löpbandet för dig som tycker att det är för mörkt, kallt eller halt för att springa ute på vintern. 

Löpbandet gör att man kan få till bra fartpass även vintertid – för en del löpare är löpbandet till och med avgörande för att man ska kunna hålla i gång löpningen under vintern. Så här bjuder elitlöparen och Runner’s Worlds uppskattade krönikör Mustafa ”Musse” Mohamed på ett omväxlande backpass på löpbandet.

Effektivt och varierande backpass

Med backlöpning i fokus vill jag tipsa om ett bra pass man kan köra på bandet. Börja förstås med att värma upp innan passet, och glöm inte att varva ned efteråt.

I det här passet kombinerar vi backar med plan löpning, och man växlar mellan lutningarna utan att stanna och vila – hela passet består av kontinuerlig löpning. Detta kräver förstås att du enkelt kan justera lutningen medan du springer. Går inte det får du ta korta pauser när du ställer om bandet mellan backarna och den plana löpningen.

Backarna är inte så långa i det här upplägget. Första halvan av passet springer du 1 minut uppför, följt av 2 minuter plant. Andra halvan av passet kör du 30 sekunder uppför följt av 1 minut plant. Mellan varje backe springer du alltså dubbelt så lång tid med bandet i horisontellt läge (plan löpning).

Ett mål kan vara att du jobbar med en totaltid på 30 minuter på hela passet. Då får du 5 x 1 minut uppför och 10 x 30 sekunder uppför. Totalt blir det 10 minuter löpning uppför och 20 minuter löpning på plan ”mark”. Men det är förstås enkelt att minska antalet backar och totaltiden beroende på ditt utgångsläge – 30 minuter totalt kanske är slutmålet när våren är här igen.

Rätt fart och lutning

Farten uppför och på den plana löpningen ska vara samma (om du har hittat din rätta fart). Eventuellt kan du höja farten lite när du kommer till den kortare, 30 sekunder långa backen. Farten ska vara så hög att löpningen uppför blir relativt tuff. Lutningen kan vara 6–8 procent som ett riktvärde.

På den plana löpningen ska du springa helt utan motlut (0 procent). Hittar du in till rätt fart så är förhoppningen att backlöpningen ska ge den fina effekten att den plana löpningen känns lätt – i bästa fall ska det nästan kännas som att du springer utför.

Vilken fart man springer i är förstås individuellt. Om jag vill ha det här som ett riktigt tufft pass kan jag utgå från en fart som ligger nära min halvmarafart. Känns det för tufft så prova dig fram – kör hellre för lätt fart än för tufft första gången. Men försök i varje fall att få till en något högre fart när du kommer till 30-sekundersbackarna.

Lyssna på kroppen och anpassa farten och antalet intervaller efter både dagsform och var du står i träningen. Och lycka till med passet!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Flygande känsla på löpbandpasset
Blogg

Flygande känsla på löpbandpasset


När det är halt och kallt ute bjuder löpbandet in till pass som både kan utveckla och underhålla din form. Om bandet har en motlutsfunktion kan du med fördel lägga in ett backpass – något som kan vara svårt när det är halt ute på vintern. Så här hittar du tips på ett bandpass komponerat av RW’s chefredaktör Anders Szalkai, där du kan få en flygande känsla på avslutningen.

Passet innebär konkret 8 x 2,5 minuter backlöpning följt av 3 x 1 minuter med bara ett lätt motlut.
På dom inledande 2,5 minuter långa backar ska du sikta på att hålla din distansfart, men backarna kommer ha ökande lutning på varje efterföljande backe.
Efter 8 långa backar avslutar du passet med 3 stycken 1-minutersbackar i högre fart men med lättare motlut.
Vilan är stående 30 sekunder mellan varje backe, förutom en serievila på 1,5 minuter efter din sista långa backe. När du sen avslutar med de kortare backarna tar du 30 sekunders vila igen.

Första långa backen startar vi på 2,5 % i motlut, och därefter höjning med 0,5 % för varje backe. På de avslutande snabbare 1-minutersbackarna går du tillbaka till 2,5 % motlut igen. Total tid uppförslöpning på bandet blir 23 minuter. Totaltid på passet inklusive vila blir 29 minuter.

Målet med passet är att jobba med din löpstyrka på ett skonsamt sätt med långa relativt snälla backar. Efterhand blir passet jobbigare och du kommer få en bra träning av din kondition också.

Passet avslutas med 3 kortare och lättare backar på högre fart för att få jobba med farten och tekniken och förhoppningsvis känna en lätthet. Avslutningen på passet ger dig nästan känslan av att springa utför – det känns som att du flyger fram trots att du fortfarande har bandet inställt på ett motlut. Något att se fram mot.

Genomförande

Väl uppvärmd ställer du in bandet in bandet på motlut 2,5 % och din normala distansfart. Springer du exempelvis en vanlig 8-kilometersrunda utan att ”pressa” på 48 minuter är det alltså den farten du utgår från, vilket i exemplet är 6.00 minuter per kilometer eller 10 km/h.

Spring din första 2,5-minutersbacke i 2,5 % motlut. Vila sedan stående på bandet 30 sekunder, samtidigt som du höjer motlutet med 0,5% till 3,0 %. Kör sedan ytterligare 2,5 minuters backlöpning på ditt nya motlut, och därefter 30 sekunders stående vila på bandet där du åter höjer med 0,5 % inför nästa backe.
Du jobbar vidare med 0,5 % höjning för varje backe du genomför fram tills du avverkat backen på 6,5%. Då har du gjort 8 långa backar och kan nu välförtjänt ta en så kallad serievila på 1,5 minuter stående vid sidan av bandet. Kanske kan du här passa på att torka bort lite svett och dricka lite innan finalen på passet

Sedan, efter 90 sekunders vila, är det dags att avrunda passet med 3 stycken 1 minuters backar i högre fart och på samma motlut som du startade backpasset på (2,5 %). Så under den långa serievilan justerar du bandets motlut till 2,5 % igen. Sedan höjer du farten – spring 1 minut snabbare per kilometer än vad du gjorde på dina långa backar.

I exemplet med 6:00 min/km (10 km/h) på de långa backarna ska nu avslutningen alltså gå i 5:00 min/km (12 km/h). Vilan mellan dessa tre korta och snabba backar är även här bara 30 sekunder, men det fixar du nu när backarna både känns korta och ”flacka”.

Pusta sedan ut och varva ner med några minuter lugn löpning utan backe i minst 5 minuter och sedan avrundar du hela passet med att stretcha ut dina löpmuskler.

JUSTERINGAR: Kan du inte justera lutningen i 0,5 % utan bara hela procentenheter? Då startar du på 3,0 % och springer 2 backar på samma motlut innan du sedan höjer med 1,0-procentenhet.
Blir passet för lätt ökar du grundfarten nästa gång du kör passet. Har du tid att utveckla passet kan du fortsätta öka på med ytterligare några backar med ökande motlut innan du avslutar med dina snabba backar på lättare motlut.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*