2 veckor efter operation.
Nu har det gått två väldigt långsamma veckor sedan jag opererade mig (Haglunds häl och slemsäck). Jag håller på att bli galen av att ta det så lugnt!!!
Haglunds häl/syndrom är en benutväxt på hälbenet, vilket har irriterat hälens yttre och inre slemsäck. Operationen som jag gjorde den 5 november på Aleris Sport Medicine (Sabbatsberg, Stockholm) gick bra. På op. dagen träffade jag både Dr. Lotta Willberg, min läkare som hänvisat mig till Dr. Zewar al Dabbagh som opererade mig. Jag bodde kvar över natten och blev bra omhändertagen. Jag var verkligen på rätt ställe när jag fick en tillfällig svacka någon timme efter op. då jag blev galet illamående. Sköterskorna började se lite stressade ut, jag hörde något om 37 i blodtryck (galet lågt!) sen svimmade jag. Efter det gick allt tipp topp, jag hade en stressig tillvaro några timmar senare när jag skulle hoppa med kryckor till toaletten, det tog ca 40 minuter av sitta/ligga på grund av yrsel innan jag kom i väg med en sjuksköterska som följde med mig, efter det var jag ganska självgående.
Med betoning på GANSKA självgående… ni som haft kryckor vet att det inte är helt lätt. Några stressmoment när man har kryckor och inte kan stödja på foten:
- Första tillfället du måste göra något själv och inser att du inte kan använda händerna till att bära.
- Förflytta mat/dryck … helt omöjligt.
- Trappor – jag hade faktiskt svårt att sova dagen innan första trappmötet (nästan en vecka efter op).
- Rulltrappor – vågade inte prova förrän jag kunde stödja på foten, de går ju sjukt fort när man ska tajma avstigningen.
- Folk som går bakom, man måste konstant snegla bakåt så ingen kommer åt hälen. I lördags var jag ute bland mycket folk med min syster och bror de bildade en mur bakom mig.
- Hinna till olika saker, alla tider är ju beräknade för normalfart, man inser att man är mycket långsammare och måste ha större marginaler.
- Allt annat än ryggsäck är omöjligt.
- Man måste stanna om man ska göra något annat än att ta sig fram.
- Byxor med stora fickor är ett måste samt vida ben, det tog 3 försök innan jag fick ett par byxor över foten, jag har inte gips men den är välbandagerad.
- Det är svårt att hitta skor, jag har klippt upp ett par Nike’s.
- DUSCH – den personliga hygienen blir helt klart lite svårare. Jag kör dubbelpåse (för extra säkerhet) en 3 liters plastpåse tejpad runt bandaget sen har jag köpt påsar med tejp som är gjorda för ändamålet. Så har jag foten + schampoo etc på en pall och lutar mig mot väggen för balans. Jag har bara duschat varannan dag, annars använder jag blöt handduk och tvålmetoden…det tar ju så lång tid att plasta in etc. så det får räcka. Jag jobbar ju med idrott, många är förstående…
Själva foten blir INTE ren … kul för den som ska ta bort stygnen om en vecka …

Vardagsgrejer blir lite stressigare …

Det positiva med kryckor är man alltid får sitta på buss/tunnelbana och Stockholmspendlarna är väldigt hjälpsamma. Observera att märket på knät är från cykelkraschen för 6 veckor sedan och har inget med op att göra. Jag har haft en halvtrasslig 6 veckorsperiod, nu kommer det att vända…

Direkt efter operationen bodde jag några dagar hos mina föräldrar och fick full service (jag har lyckats få bästa familjen). Tänk att föräldrar kanske tror att de får ”ledigt” bara för att barnen är vuxna. Mamma och pappa hade höstlov med syrrans 9 och 12 – åring, sen hängde de med brorsans 2.5 åring, efter det kom jag med foten i paket. Nu är de i Spanien på semester:)
Jag åt Naproxen morgon/kväll i en vecka och fick ta sprutor med blodförtunnande i 10 dagar, vilket jag har förstått att de flesta får. Foten har aldrig gjort ont. Många sa att det skulle göra väldigt ont men det är ingen fara alls, jag hade ondare innan. Nu 2 veckor efter op (utan smärtstillande) kan jag stödja på foten hemma men har kryckor när jag går ut. Jag klarar både trappor och rulltrappor och kan bära tallriken till bordet själv. Jag känner lite av såret men ingen fara alls.
Jag hade ganska mycket på jobbet från och med förra veckan, trots full backning från mina kära RF kollegor samt taxi etc. var jag helt slut efter jobbet. Så jag kan varmt rekommendera att ha ett lugnt schema 2 veckor efter op om ni jobbar. Idag är jag mycket piggare och körde till och med lite styrka (överkropp).
Blommor från RF elitstöd – bästa kollegorna!

Jag inser också att jag normalt sett har ett ganska fullspäckat schema och far och flänger ganska mycket. Att ta det så här lugnt och inte träna i 2 veckor har varit en STOR utmaning. Jag har ju fått gör benlyft och röra på fotleden… men det är liksom inte tillräckligt … och är främst för att undvika blodpropp om man är helt stillasittande.
Enligt min RW kollega och kompis Sandra så ser min fot bättre ut än hennes gjorde när hon opererade samma sak för 2 år sen. Vi jämförde bilder och hade precis en lång hälkonversation. Härligt med personer som förstår.
Fot 1.5 vecka efter op.


Jag vill verkligen säga TACK till Sandra som har peppat, skrivit sms och skickat ett kort som hon målat (hon är väldigt duktig på att måla). Härligt att prata med något som gått igenom samma sak. Ni vet hur det är med skador man vill ju liksom veta vad som ska ske.
Nu är det en vecka kvar med kryckor och till jag tar bort stygnen samt får träffa sjukgymnasten. Jag är peppad att börja ännu en rehabperiod. Förhoppningsvis den sista på ett tag.
Ha en bra vecka!
Antal kommentarer: 1
Johan Renström
Haha jag ska försöka se mig som trendsättare. Jag kör med svarta strumpor för att motverka att LG blir för stöddig.