The 4 River Bike Path, Sydkorea: Jetlagbantning med honungspannkakor
Blogg

The 4 River Bike Path, Sydkorea: Jetlagbantning med honungspannkakor


The 4 River Bike Path, oförskämt vacker cykelled från norr till söder i Sydkorea. En otrolig upplevelse i det cykelvänliga landet söder om 38:e breddgraden.

Dagens soundtrack: The River of Dreams – Billy Joel

Etapp 1: Seoul – Yangpyeong, 77 km

Etapp 2: Yangpyeong – Angseong-myeon, 80 km

The 4 River Bike Path i Sydkorea, en av världens bäst bevarade hemligheter. En fantastisk cykelled (eller rättare sagt motorväg för cyklister), som löper från staden Incheon utanför huvudstaden Seoul, ner till hamnstaden Busan. En led som är ungefär 633 kilometer lång och alltså löper utmed de fyra floderna Hangang, Nakdonggang, Geumgang och Yeonsangang.

Jag skippade den första delen av leden från Incheon till Seoul med anledning av att jag tidigare har cyklat sträckan från Seoul till staden Paju vid gränsfloden mot Nordkorea. Men originalplanen var ändå att ta mig till Incheon för att cykla hela leden.

En kombo av extrem jetlag och kronisk längtan efter honungspannkakor i grannkvarteret Myeongdong gjorde det emellertid omöjligt att lämna Seoul trots flera försök. Jag startade i den koreanska huvudstaden istället och försöker på så vis binda ihop norr med söder i och med min tidigare cykelresa i landet.

Om man cyklar hela leden Incheon – Busan (eller motsatt riktning) så kan man köpa ett speciellt pass som man med jämna mellanrum stämplar i vissa kontrollstationer utmed den vackra leden. Så gjorde exempelvis fyra longboardåkande grabbar från Singapore som jag träffade under andra etappen. Hur långt de skejtade under sin första etapp? 111 kilometer! (Ni kan följa grabbarna via deras Instagram: 130skates)

Jag räknar själv med att leden ska ta mig sex dagar att genomföra och trots att jag bara har cyklat en tredjedel av sträckan så går det inte annat än att ge den 10+. Det spelar nog faktiskt ingen roll om återstående sträcka går igenom en minerad soptipp, jag kommer ändå vara grymt impad av vad de har fått till för något i det här galet cykelvänliga landet.

Ett enda aber dock. Det är otroligt många skyltar och kartor med information utmed vägen, men de flesta är på koreanska. Eftersom inte Google Maps är gångbart i landet och cykeldatorn därmed inte är till någon mer hjälp än att visa det basala funktionerna som fart, höjd, distans etc, så får man med jämna mellanrum ta fram telefonen för att kika på maps.me för att kolla att man är på rätt kurs.

Cykelleden är i själva verket som en två- eller trefilig motorväg, så det är oftast inga problem med orienteringen. Men eftersom det är många andra cykelleder av samma fina standard som korsar 4 River Bike Path så gäller det ändå att hålla koll på att man är på rätt väg.

Det här är dock inget som överskuggar helhetsintrycket av leden. Det är förstklassigt underlag på leden och med jämna mellanrum dyker det upp välstädade moderna toaletter. Dessutom är man för det mesta i närheten av bebyggelse, vilket innebär att det går att stanna till och fylla på energiförrådet med en skål nudlar eller en kubikmeter kaffe. Det behövs nämligen mycket av den senare varan eftersom jag är gravt jetlaggad trots en vecka i landet.

Jetlaggen har emellertid en positiv effekt och det är på matchvikten. Honungspannkakorna till trots så gick jag säkert ner 3 kilo de första fem dagarna i Seoul eftersom jag vaknade i samband med lunchen och när det var läggdags på vandrarhemmet hade magen ännu inte kommit i middagsmood. Jetlagbantning, the new black..?

Seoul, en gastronomisk magnet som är starkt beroendeframkallande och snudd på omöjlig att lämna.

Kung Sejong den store har mycket att vara stolt över i Seoul, inte minst honungspannkakorna…

Mitt i Seoul finns även populära promenad- och löparvägar. Utmed den här floden löps för övrigt en ganska stor portion av Seoul International Marathon i mars.

Cykelleden mellan Incheon – Seoul – Busan, har många förgreningar, bland annat finns en jättefin (och bred!) cykelväg norrut mot gränsen till Nordkorea. På bilden syns södra Seouls utkanter.

Vad de mer rutinerade koreanerna gör på dagarna? Spelar parkgolf (små niohålsbanor som spelas med speciella klubbor och en större boll) eller lirar krocket!

Området närmast OS-arenan och den olympiska parken. Spana in bron!

Tydliga markeringar med mycket info inritat på vägarna, men jag saknar dock engelska översättningar.

Jag lärde mig ganska snart att den blå skylten, den är minsann bra att följa, då hämnar man rätt!

Så här långt under de två första dagarna har det uteslutande varit rena cykelleder förutom några enstaka kortare sträckor som går som cykelvägar på mindre vägar, men alltid med en heldragen linje som en varning till bilisterna.

Totala sträckan från Incheon via Seoul till hamnstaden Busan i söder är 633 kilometer.

Med jämna mellanrum dyker det upp moderna och mycket välstädade toaletter. Dessutom brukar det sällan vara långt mellan små serveringar utmed vägen, inte minst närmare huvudstaden Seoul.

Första etappen från Seoul och söderut innehöll en hel del tunnlar, men även där med gott om utrymme för mötande cyklister och gångare.

Det kryllar av fina broar som bara tillåter cyklister och gångare i Sydkorea.

Det finns några campingplatser utmed leden, men annars är hotellen relativt billiga, något som inte minst gäller kärleksmotellen. De två första dagarna har faktiskt tillbringats på kärleksmotell och då får man en speciell gåva när man checkar in på boendet, ett etui med bland annat två tandborstar, en kondom och glidmedel!

Jag vet inte om jag var den ende på motellen som istället valde att titta på koreansk baseboll på tv-apparaten…

Ny dag, nya möjligheter. The 4 River Bike Path innehåller många höjdpunkter för näthinnorna.

Minnesmonument för greker som hjälpte till under Koreakriget.

Fyra grabbar från Singapore som åker skateboard hela vägen till Busan! Ni kan följa grabbarna på deras Instagram: 130skates

Första dagen rullade de tydligen 111 kilometer och de hoppas snitta på 100 kilometer om dagen.

Grabbarna från Singapore har köpt det speciella passet (kostar typ 2-3 dollar) och får det stämplat hela vägen i de små telefonkioskerna som finns vid varje kontrollpunkt.

”Telefonkiosken” där man stämplar passet. Vill man pumpa cykeln så har man naturligtvis även denna möjlighet utmed cykelleden.

Körsbärsblomningen har precis kommit igång i norra Sydkorea. Den beräknas infalla 3-10 april i Seoul och en vecka tidigare i södra delen av landet.

Med jämna mellanrum korsar man någon av floderna, men alltid med jättefina broar med perfekt underlag.

Ungefär 70 procent av Koreas yta är tydligen täckta av berg och de är därmed alltså ständigt närvarande i Sydkorea. Lyckligtvis är cykelleden mestadels plan. Det dyker upp några mindre kortare backar ibland, men i morgon ska det däremot bli två tuffa backar som landar på drygt 500 höjdmeter.

Språklig förbistring är inga problem i Sydkorea, allt löses med modern teknik. Nu vet jag till och med i vilken stad jag övernattar…


Senaste numret av Runner’s World!

  • Kom i form! Så tränar du för ett långlopp
  • Sarah Lahti – den svenska stjärnan går från klarhet till klarhet
  • Forskning: Därför blir löpare äldre och friskare
  • 39 tips för ett bättre 2026
  • Guide! 13 nya löparklockor
  • Varför ska du göra rehab – egentligen?
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Olympiastadion i Seoul – OS 1988
Blogg

Olympiastadion i Seoul – OS 1988


Seouls olympiastadion som den ser ut i normala fall när där inte pågår byggnadsarbete. (Foto från 2008)

Dagens soundtrack: Koreana – Hand in Hand

När vissa tidigare OS-arenor står och närmast förfaller så verkar det vara omvända förhållanden i den koreanska huvudstaden. Jag har vid olika tillfällen besökt både huvudarenan och den olympiska parken (där flera av de övriga arenorna är belägna) och de verkar användas flitigt av lokalbefolkningen än i dag, drygt 35 år efter olympiaden.

För några år sedan hade jag även den stora förmånen att springa Seoul International Marathon som avslutades inne på huvudarenan från olympiaden 1988. En anläggning som alltså hade använts av både Carl Levis, Marlene Ottey och… Ben Johnson.

Den gången fick jag hjälp av den Seoulbaserade internationella löparklubben Seoul Flyers med både anmälan och upphämtning av nummerlapp eftersom jag vid det tillfället inte kunde anmäla mig själv som internationell löpare. Jag vet inte om det är lättare nu, men leta gärna upp denna löpargrupp på nätet så får ni möjlighet att lära känna utländska löpare boendes i staden som erbjuder både träningssällskap och en kul efterfest när Seoul International Marathon är till ända.

Förhoppningsvis kommer även ett av maratonloppen i Sydkorea med på Springtime Travels program i framtiden. Det är en rolig stad att besöka både med eller utan nummerlapp på bröstet.

Koreanerna lever verkligen upp under OS vilket jag inte minst har fina minnen av från 2008 då jag genomförde ett tidigare olympiskt cykelprojekt med start från Panathinaikostadion i Aten och ett planerat avslut i OS-staden Beijing. I god tid ansökte jag om ett kinesiskt visum inför resan, men det visade sig vara alltför god tid. Jag fick nämligen tillbaka min ansökan och ombads att söka närmare starten av olympiaden.

Eftersom jag befann mig på resande fot under hela våren och sommaren så återstod det därmed att söka visum från annat håll och då räknade jag ut att Seoul skulle bli en utmärkt destination för denna manöver.

Efter att ha cyklat från Aten till Stockholm och halkat runt vår huvudstadsmara den sista dagen i maj 2008, så bar det sedan direkt iväg till New York där jag cyklade över kontinenten till Seattle. Därifrån flög jag vidare till Seoul och gick direkt upp till kinesiska konsulatet. Men… även denna gång blev det nobben. Kina hade ändrat reglerna inför OS och krävde två former av identifikation för att jag skulle kunna ansöka om visum till Mittens rike. Och eftersom jag hade lämnat mitt körkort hemma så fick jag snopet istället spendera en vecka i Seoul. Ett ofrivilligt uppehåll i resrutten, men som slutade med totalförälskelse i den koreanska huvudstaden.

Under denna vecka bodde jag på det olympiska hotellet belägen i Olympic Park och blev där tidigt bekant med en badmintonspelande pensionär som var både författare och boxningsdomare. Han fick mig att varje morgon spela badmintondubbel tillsammans med sina vänner, varav en kvinna som snart skulle fylla 90 år. Hon hade väl inget större rörelsemönster på planen, men var väldigt placeringsäker. Jag fick faktiskt slita hårt för att överlista den rutinerade damen.

Foto: Mina dubbelpartners i badminton i samband med att jag bodde i Seoul samtidigt som OS pågick i Beijing 2008.

På eftermiddagarna förflyttade jag mig därefter till centrum av staden där koreanerna hade byggt upp en liten OS-by med en storbildsskärm där man dagligen kunde följa alla koreanska idrottare 2008 och se hur deras medaljskörd ständigt växte. Inte minst hade de stor framgång i basebollturneringen där Sydkorea var outstanding i grundserien med sju raka vinster och sedan fortsatte sitt segertåg med att vinna både semin och finalen.

Precis bakom olympiastadion i Seoul ligger för övrigt Jamsil Baseball Stadium som är Sydkoreas största basebollarena. Det går in 25,000 åskådare i anläggningen och när det under gårdagen drog ihop sig till årets hemmapremiär för ett av lagen från Seoul, Doosan Bears, så var det lapp på luckan. Utsålt!

Jag har sett en hel del basebollmatcher i USA och på drygt hälften av proffsligan MLB:s arenor. Alltid bra stämning, men inget som ens kommer i närheten av det rock’n’roll-arrangemang som det bjöds på i Seoul. Galet deluxe!

Det var inte en tyst sekund under hela matchen eftersom båda lagen har tillgång till cheerleaders och skönsjungande hejaklacksledare. Publiken verkade dessutom kunna varenda textrad, gammal som ung.

Jag har besökt argentinska fotbollsderbyn som under vissa stunder har kommit i närheten av denna match i decibelstyrka, men då har stämningen istället varit så hätsk att man inte har kunnat njuta av tillställningen. Det har var någonting helt annat. Typ en blandning av en VM-final i fotboll, tv-programmet Landet Runt och Allsång på Skansen. Fullständigt magiskt, bara Lasse Berghagen som saknades…

OS-stadion i nuvarande skick. Anläggningarna från olympiaden 1988 verkar, till skillnad mot i vissa andra gamla OS-städer, användas för fullt i dagligt bruk.

Olympiska parken i Seoul, en grön oas av modellen större och en sevärdhet i sig.

World Peace Gate, Olympic Park, Seoul

Flag Plaza, Olympic Park, Seoul. Torget med alla deltagande länders flaggor från olympiaden anno 1988.

I samband med OS 2016 gjorde jag en liknande cykelturné mellan olika världsdelar och gamla OS-arenor. Då hade jag även förmånen att gå i mål på Seouls OS-arena under Seoul International Marathon. (Seoul har två maratonlopp under året, ett i mitten av mars och ett senare under hösten.)

Seoul International Marathon 2016. För att som internationell löpare kunna anmäla sig till loppet krävdes hjälp av den internationella löparklubben Seoul Flyers som är baserad i den korenska huvudstaden.

Via kontakt med föreningen genom Facebook (krävdes bara en låg medlemsavgift) så ordnade klubben allt, inklusive hämtning av nummerlappen. Efter loppet träffades därefter alla löparna för att analysera sina insatser över en pizza och en öl. Eller två. Eventuellt så kommer det lopp som går under hösten på Springtime Travels program framöver. Håll er uppdaterade!

Under 2016 hade jag cykel- och maratonsällskap av Christine Compton från Baltimore. Vi trampade bland annat från Seoul upp till gränsfloden mot Nordkorea. Jag lät emellertid golfdrivern vila i närheten av gränsen för att undvika internationella förvecklingar. Läget är tillräckligt bräckligt där ändå för att även utsättas av mina slicar…

Christine som är utrustad med språkliga talanger pluggade lite koreanska innan avresan och kunde ganska snabbt konstatera att koreanska alfabetet faktiskt är ett av de lättare alfabeten att lära sig eftersom tecknen är byggda helt på logik.

Jamsil Baseball Stadium, Seoul. Säsongen har precis dragit igång i den koreanska basebolligan KBO. Under helgen spelade Doosan Bears sina första hemmamatcher inför slutsåld arena, dvs. 25,000 åskådare.

En koreanska basebollmatch liknar inget annat. Det är inte tyst en enda promille av en sekund under matchen, mer rockkonsert än idrott. Galet, fantastiskt och helt underbart. Som en bal på slottet!

Cheerleaders, en självklarhet i koreansk baseboll. Båda lagen har cheerleaders som turas om att stå för underhållningen och ha makten över högtalarsystemet i samband med att respektive lag spelar ”inne”. Men även när deras lag spelar ”ute” så får de då och då tillgång till högtalarna när de lyckas bränna en spelare. Raffinerat och galet bra.

Utan tvekan det bästa idrottsarrangemang jag har besökt. Definitivt något för svenska idrottsföreningar att ta efter. Det behövs mer Allsång på Skansen när det liras fotboll, hockey och bandy!

Läktaren med supportrar till bortalaget KIA Tigers. Gammal som ung lever med i allsången och alla rörelser.

Jamsil Baseboll Stadium i Seoul, min nya favoritarena. Missa inte baseboll när ni besöker Sydkorea!

Jag har sett en hel del matcher i amerikanska basebolligan MLB, men det här är både en och två nivåer bättre. Fördel Sydkorea, alla dagar i veckan!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Olympia2Olympia: Seoul, en stad för både sol och regn
Blogg

Olympia2Olympia: Seoul, en stad för både sol och regn


Körsbärsblomningen har kommit igång i Seoul, här utanför Changgyeonggung Palace. Enligt prognosen ska den vara i full blom mellan 3-10 april i den koreanska huvudstaden och en vecka tidigare i landets södra del.

Dagens soundtrack: PSY – Gangnam Style

Seoul, staden för både regn och solsken. En stad som har allt, och dit räknar jag inte minst de förföriskt goda honungspannkakorna som finns att köpa på matmarknaden i Myeongdong. Jag gjorde misstaget att endast köpa en under mitt första besök på marknaden, men det misstaget gör jag aldrig om. Två honungspannkakor är ett minimum när man växer…

Jag har besökt den koreanska huvudstaden flera gånger tidigare och det slutar alltid med samma manöver. Varje morgon är det en ny dialog med världen på boendet: ”Sir, jag vill gärna stanna en natt till om det går bra.”

Det är alltså snudd på omöjligt att slita sig från Seoul, och det är inte enbart beroende på honungspannkakorna även om de är en starkt bidragande orsak. I morgon ska jag i alla fall försöka ta mig härifrån. Men jag tror att jag avvaktar tills matmarknaden i Myeongdong har öppnat. Jag behöver färdkost för cykelresan och jag vet exakt vad jag behöver…

Regn i Seoul, men det skulle snart bli annorlunda.

Gyeongbokgung Palace, ett av de ”fem stora” palatsen i Seoul. Det här är det populäraste palatset, men alla fem ligger relativt nära varandra.

Gyeongbokgung Palace, Seoul.

Gyeongbokgung Palace, Seoul.

Gyeongbokgung Palace, Seoul.

Changdeokgung Palace, Seoul

Gyeonghuigung Palace, Seoul

King Sejong den store, välbekant vy mitt i Seoul framför Gyeongbokgung Palace.

Gyeonghuigung Palace, Seoul

Gangnam Style har förärats egen staty i Seoul. När är det dags för ”Mitt sommarlov” (Anita Hegerland) att få samma typ av bekräftelse?

Bongeunsa Temple, Gangnam-gu, Seoul.

Honungspannkakor i Myeongdong (starkt beroendeframkallande!), kvarteret med sin kända matmarknad.

Nanta, matteatern i Myeongdong.

Nanta, Myeongdong.

Seoul World Cup Stadium, platsen där invigningsmatchen mellan Frankrike och Senegal ägde run under fotbolls-VM 2002 .

Sydkoreas nationalmusem i Seoul innehåller bland annat denna klenod, den antika hjälmen från Olympia som gavs till maratonvinnaren i OS 1936: Sohn Kee-chung (Se filmen Road to Boston!)

Hjälmen som tilldelades Sohn Kee-chung har ett stort rum för sig själv på nationalmuseet eftersom det är en viktig del av den koreanska historien.

Sohn Kee-chung, en av huvudpersonerna i filmen Road to Boston, tränade Koreas förste vinnare i tävlingen, Suh Yun-Bok.

Nationalmuseet i Seoul är gigantiskt, typ åtminstone lika stort som halva Östersjön…

Vy från det lilla berg där Seoul Tower är beläget. Orkar man inte med den något halvtuffa backen upp så finns det linbana för typ en hundralapp. Ett tips är dock att promenera tillbaka eftersom vyerna är av modellen spektakulära.

Seoul Tower, ett måste under besöket i den koreanska huvudstaden.

Tjugondag Knut, då ska kärleken ut..?

Trappan ner från Seoul Tower.

Gammalt som nytt i Seoul, kontrasternas stad!

IOK:s dåvarande ordförande Juan Antonio Samaranch åkte inte tåget till vänster när OS genofördes i Seoul 1988, men däremot VIP-bussen till höger.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Asiatiska filmfestivalen: Road to Boston
Blogg

Asiatiska filmfestivalen: Road to Boston


Försnack inför den mycket sevärda filmen Road to Boston under Asiatiska filmfestivalen i Stockholm.

Dagens soundtrack: Fin.K.L – Eternal love

Asiatiska filmfestivalen rör sig från öst till väst, det bjöds nämligen på en maratonupplevelse deluxe på biografen Grand i form av ”Road to Boston” på lördag kväll.

Filmen handlar om hur Suh Yun-bok blev den förste koreanske löparen att vinna klassiska Boston Marathon när han korsade mållinjen 1947. Och inte minst, den långa strävsamma vägen till startlinjen i Hopkinton. Världen såg ju minst sagt annorlunda ut direkt efter det andra världskriget.

Suh Yun-bok coachades för övrigt av landsmannen Sohn Kee-chung, världsrekordhållaren som vann maratonloppet under OS 1936, men som då tvingades tävla under japanskt flagg på grund av den japanska ockupationen av Korea. Coachningen verkade dessutom ha varit av allra bästa slag eftersom tränaren blev av med sitt världsrekord när eleven sedermera vann Boston Marathon 1947.

Boston Marathon är ett av mina absoluta favoritlopp tillsammans med tävlingarna i Chicago och New York. Jag har haft förmånen att springa loppet tre gånger och på senare år även varit reseledare i Boston för Springtime Travel.

När en förfrågan dök upp från Asiatiska filmfestivalen till Runner’s World Sweden om att gästtala inför filmen var det därmed ingen lång tvekan. Och när jag senare läste på lite mer om filmens huvudrollsinnehavare så visade det sig finnas många intressanta ingredienser. Något som inte minst gäller tränaren Sohn Kee-chung som alltså tvingades stå överst på prispallen i Berlin och lyssna på den japanska nationalsången.

För sin seger i olympiaden 1936 vann för övrigt Sohn Kee-chung en antik hjälm som hade hittats i en utgrävning i Olympia, men eftersom det rådde tveksamheter kring amatörreglerna så fick han inte behålla hjälmen. Den hamnade istället på ett museum i Berlin. Långt senare skulle den dock ändå hamna i Sydkorea eftersom den numera finns att beskåda på ett museum i Seoul.

Under olympiaden i Berlin tävlade även den amerikanske maratonikonen John Kelley, vinnaren av Boston Marathon 1935 och 1945. John Kelley fick därmed tävla i OS både mot tränaren Sohn Kee-chung (Berlin 1936) och adepten Suh Yun-bok (London 1948).

John Kelley är naturligtvis främst ihågkommen för den klapp han gav på axeln till ledaren av loppet 1936, Ellison Brown, i den uppförsbacke som senare skulle benämnas Heartbreak Hill. Den uppmuntrande klappen gav nämligen ny tändvätska till Ellison som återhämtade sig snabbt och lyckades vinna tävlingen. Enligt en reporter på Boston Globe, krossade detta John Kelleys hjärta.

Nja, inte riktigt kanske. John Kelley genomförde nämligen tävlingen totalt 58 gånger och blev av amerikanska Runner’s World år 2000 utnämnd till ”Runner of the Century”. Det verkade alltså inte vara något större fel på hans hjärta…

Fullsatt på biografen Grand i Stockholm när det vankades filmvisning i form av Road to Boston.

Och självklart bjöds det även på koreanskt via stämbanden.

Vill ni läsa mer om min första erfarenhet av Boston Marathon (2011) så behöver ni inte gräva länge eftersom det är inledningskapitlet i min bok ”50 Stater & 10 Blånaglar”.

Kapitel 1 ur ”50 Stater & 10 Blånaglar”. Allt ni behöver veta om Massachusetts.

Ok, vi bjuder på första kapitlet. Men det finns 49 kapitel till i boken om min maratonresa genom USA. Boken finns att köpa signerad för 159 Kr + frakt: 50 Stater & 10 Blånaglar – En maratonresa genom Amerika.

Undertecknad tillsammans med Springtime Travels Thomas Björnemark under ett reseledaruppdrag i Boston 2016. Jag tror vi båda var rörande överens just då om att Boston Marathon nog ändå är det allra roligaste maratonloppet. (Man får dock exakt samma känsla varje gång man springer Chicago och New York Marathon!)

”Scream Tunnel” utanför Wellesley College i Boston, halvvägspunkten för loppet. En energikick från studenterna motsvarande kraften från en 400 kV-ledning!

Scream Tunnel, Wellesley College, Boston.

Young at heart, den berömda statyn föreställande maratonikonen John Kelley i sina glansdagar när han 27 år gammal vann Boston Marathon för första gången, och när han 84 år gammal genomförde sitt 58:e maratonlopp i Boston!

John Kelley utsågs även till ”Runner of the Century” av amerikanska Runner’s World 2000.

Och apropå maratonikoner… Kathrine Switzer, den första officiellt registrerade kvinnan att springa Boston Marathon. Hon kom som bäst tvåa i Boston Marathon (1975) efter att damklass hade införts i det klassiska loppet. Dessutom vann hon New York City Marathon 1974.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vatican Express Marathon
Blogg

Vatican Express Marathon


Vatican Express Marathon!

Dagens Soundtrack: The Andrew Sisters – Drinking Rum and Coca-Cola

Två länder till priset av ett, en möjlighet som finns i Rom för de som samlar på maratonländer. Dagen efter Rom Marathon avgörs nämligen Vatican Express Marathon.

Eftersom påven och Schweizergardet inte är speciellt sugna på att ha en massa svettiga löpare springandes runt på Petersplatasen i Vatikanstaten så finns det en speciallösning för just denna tävling. Med tidig start klockan sju på morgonen framför Peterskyrkan så går rutten raka spåret några hundra meter framåt ner till floden Tibern.

Utmed Tibern finns en utmätt vändbana som är 1 mile lång (1609 meter) där en funktionär sitter och prickar av varje gång löparna når vändpunkten. Totalt är det alltså 13 gånger som denna sträcka ska löpas fram och tillbaka. Tråkigt? Absolut inte!

Drygt 30 löpare som springer tillsammans ger en härlig atmosfär och en chans att ganska snart börja lära känna varandra. Cykel- och promenadvägen utmed Tibern är dessutom oförskämt vacker, det kryllar av fin arkitektur, mäktiga broar och.. ett och annat klotter att vila ögonen på.

Jag sprang tävlingen förra året, men i år nöjde jag mig med att med hjälp av cykel leda gruppen löpare fram till Tibern och därefter agera fotograf.

Tävlingsledaren Jc Santa Teresa är en gammal god vän och klubbkamrat i 50 States Marathon Club, Marathon Maniacs och inte minst Marathon Globetrotters. Det är han som dragit igång denna tävling för att ge löpare i den senare klubben chansen att checka av ett nytt land.

Jc Santa Teresa har dock satt ett tak på ett mindre antal löpare för att arrangemanget ska kunna genomföras på ett så smidigt sätt om möjligt. Och jodå, alla löpare som deltar i tävlingen får en medalj och en tjusig tröja. Och inte minst, en rolig dag utmed Tibern!

För alla som är intresserade av samla på maratonländer finns mer information på denna hemsida: Marathon Globetrotters.

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Glada miner på den första vändan av tretton utmed Tibern. Bansträckningen är betydligt roligare än vad det låter eftersom man hela tiden möter vänner och bekanta.

Morgonpigga löpare som precis har sprungit Rom Marathon dagen innan och som bara hann skyffla i sig lite pasta och sova ett par timmar innan det var dags igen…

Fin vårdag i Rom/Vatikanen och.. hopp om en fin tävling!

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Tävlingsledaren Jc Santa Teresa till vänster tillsammans med två brasilianska löpare i Vatican Express Marathon.

Eftersom loppet löps som vändbana krävs endast ett fåtal funktionärer som prickar av de varv som löparna springer samt bistå med vätska.

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon

Vatican Express Marathon



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Rom Marathon 2024
Blogg

Rom Marathon 2024


Löpning och sightseeing, Rom är ett all inclusive för långdistansare!

Rom, staden som har allt, och naturligtvis även ett maratonlopp.

Bitvis trånga kullerstensgator som ska bemannas av flera tusen löpare kanske inte låter lockande, men det är naturligtvis det pris man får betala för att springa långdistans i en av världens vackraste och häftigaste städer.

Det finns, med tanke på underlaget, mer lättsprungna banor runt vår jord, men knappast lopp som erbjuder all denna skönhet. Det är nämligen mer sightseeing än en trist jakt på kilometrar i Rom.

När jag jagade amerikanska delstater i USA 2011/12 så snackade jag med Bart Yazzo, maratonglobetrottern från amerikanska Runner’s World, om vilket lopp som var hans personliga favorit runtom i världen. Efter en stunds tvekan klämde han ur sig Rom Marathon.

Vid det tillfället hade jag själv aldrig sprungit tävlingen, men jag fick möjlighet att göra det några år senare och fick därmed full förståelse för varför Bart Yasso hade fastnat för just denna mara.

Rom Marathon är nämligen så mycket mer än löpning, det är en resa genom historien, fast med nummerlapp på bröstet.

Rent logistiskt finns det saker att förbättra i loppet som exempelvis vätskekontrollerna som inte riktigt håller måttet. Det krävs mer funktionärer på plats och större områden för vätska för att det ska flyta på smidigare, helst på båda sidor i löpriktningen.

Det blir också viss trängsel på väg till startområdet, så man bör vara ute i god tid. Å andra sidan är det bara en bonus att hänga i det fantastiskt vackra start- och målområdet i Rom.

Finns det verkligen någon stadsmara runtom vår planet som kan konkurrera i skönhet med den italienska huvudstaden..?

Planetens allra vackraste start- och målområde? Mycket tyder på det. Det är nästan svårt att veta vilket håll man ska kika åt i Rom, så många sevärdheter, så lite tid…

Laddade löpare inför starten av Rom Marathon, ett lopp som bland mycket annat bjöd på kubikmetervis med sol och värme.

Det är inga breda avenyer som möter löparna i Rom, men det är naturligtvis ett pris man får betala för att njuta av löpning i en av världens vackraste städer.

En kopp kaffe eller stretching..? Personen på bilden till vänster har en något mer avslappnad attityd till långdistanslöpning…

Sammanbitna legionärer i startområdet som är där för att hålla ordning på löparna..?

Lite modernare arkitektur under de första kilometrarna av loppet, men det hinner snart gå över till förmån för något äldre byggnadsverk.

Julius Caesar i den vänstra bilden, men.. vem är det till höger? Hon ser väldigt bekant ut… Jodå, det är Jane Sturzaker från Melbourne, en klubbkamrat i Marathon Globetrotters och hemmahörande i Melbourne, Australien. Jag bodde hemma hos henne och hennes make Robert när jag nyligen cyklade i Australien. Världen är inte bara liten, den krymper…

Och helt apropå så dök det även upp en annan gemensam klubbkamrat i Marathon Maniacs på banan: Pascal Radley, ursprungligen från Ohio. Det här visade sig vara Janes marathon nummer #350, men Pascal är vassare ändå och har snart passerat 500 marathonlopp, inklusive 7 varv runt alla stater i USA. Ni läste rätt: Han har sprungit varje amerikansk delstat minst sju gånger!

Om Jane och Pascal nöjde sig med Rom Marathon? Icke. Påföljande dag stod de även på startlinjen av Vatican Express Marathon…

Drygt en mil avverkad och löparna närmar sig Vatikanstaten som dyker upp efter ungefär 15 kilometer.

Löpning utmed floden Tibern, skön sträcka av loppet som erbjuder skugga om det är solsken på femdygnsprognosen.

Vatikanstaten och Peterskyrkan, ytterligare en sevärdhet under Rom Marathon.

Jag hade redan innan startskottet bestämt mig för en tidig sorti i Rom Marathon. Jag hade en något udda uppladdning som bestod av två nätter på ett golv på en färja fram och tillbaka till Barcelona, samt en natt i cykelsadeln i Barcelona, så min kropp skrek efter sömn. Men med draghjälp från Jane Sturzaker så lyckades jag i alla fall ta mig halvvägs in i tävlingen.

Kullersten är naturligtvis påfrestande, men man glömmer ganska snabbt underlaget när man får möjlighet att fullständigt torpederas av vackra vyer under hela tävlingen.

Halvvägspunkten och därmed var det roliga över för denna gång. Men eftersom jag har sprungit tävlingen tidigare så vet jag att även andra halvan är fullständigt nerlusad med skönhet. Man springer bland annat förbi vackra Piazza del Popolo i slutet av tävlingen.

Målgång framför Coloseum i Rom, bara en sån sak!

Klart irländarna tar med sig Saint Patrick’s Day till den italienska huvudstaden!

Belöningen för 42,2 kilometer genom en av världens vackraste städer!

Upploppsrakan i Rom, vilka städer kan konkurrera med liknande vyer?

Det är mestadels dojor som gäller i startfältet i Rom, annat var det när OS 1960 avgjordes i staden och den etiopiske löparen Abebe Bikila vann loppet barfota. Det var tider det!

Så här går det när man lugnt och fredligt påstår att vikingarna hade knackat skiten ur romarna om de levt under samma tidsepok. Inte populärt…

Avslutningen av kvällen blev en reunion med klubbkamraten Jc Santa Teresa och hans fru samt nya vänner. Redan påföljande dag är Jc tävlingsledare för populära Vatican Express Marathon. Men först pasta!

 

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*