Atlanta 1996 – Hundraårsjubileum

Olympiska spelen 1996, hundra år efter tävlingarna i Aten. Kunde verkligen någon annan stad utmana den grekiska huvudstaden om arrangemanget?
Atlanta kunde och i tur och ordning blev de övriga konkurrenterna Belgrad, Manchester, Melbourne, Toronto och Aten utslagna i omröstningen.
Under min promenad från livliga Peachtree Street i Atlanta till den plats där den forna OS-arenan är belägen blev jag ständigt påmind om var de olympiska spelen hölls 1996. De olympiska ringarna dyker upp lite varstans och typ en toppad järnfemma från själva OS-arenan finns även den konstruktion som användes för den olympiska elden.
Alla som var med på den här tiden kommer naturligtvis ihåg när Muhammad Ali tände den olympiska elden för de hundraårsjubilerande tävlingarna.
När det gäller själva olympiaarenan så finns det däremot ej längre några tydliga spår i den yttre exteriören om att det faktiskt har pågått ett olympiskt spel i Atlanta.
De hann nämligen knappt mer än kasta ut de sista friidrottarna från de olympiska och efterföljande paralympiska spelen förrän det lirades baseboll inne på olympiastadion. Redan när arenan byggdes förbereddes den för att stadens stolthet, basebollaget Atlanta Braves, skulle lira sina hemmamatcher där så fort den olympiska elden hade slocknat.
Arrendekontraktet som basebollaget hade på arenan löpte ut efter tjugo år och sedan byggde Braves en helt ny arena i en annan del av Atlanta. Nu har en annan hyresgäst flyttat in i olympiaarenan: Georgia State University. Efter tjugo år med baseboll spelas det alltså amerikansk fotboll på den plats som under sommaren 1996 befolkades av trestegshoppare och släggkastare. Tiderna förändras.
På bilderna ovan syns Olympiastadion till vänster med dess något udda form. Till höger syns anledningen till att den såg ut som den gjorde. Sju månader efter OS lirades det baseboll på arenan.
Det som framförallt påminner om vad som hände i Atlanta 1996 är Centennial Olympic Park, den vackra parken mitt i staden som är ett levande ”wikipedia” över vad som hände den där olympiska sommaren i Georgia.
I Centennial Olympic Park finns bland annat en sektion som är en tribut till alla olympiska medaljörer 1996. Ingraverade i stenar finnar man samtliga namn på de som plockade hem medaljer under OS. Kanottjejerna Agneta Andersson och Susanne Gunnarsson, bågskytten Magnus Petterson och brottaren Mikael Ljungberg, bara för att nämna några av de svenska medaljörerna.
En vacker skulptur visar även hur de moderna olympiska spelens grundare Pierre de Coubertin blickar upp mot de olympiska ringarna. Eller om det är Coca-Cola byggnaden han kikar på. Svårt att säga.
I parken finns även en fontän med ett litet monument i mitten tillägnad de offer för den inhemska terrorattacken mitt under en konsert i parken. En attack som kunde ha blivit fullständigt förödande för spelen om inte väskan innehållandes kraftiga rörbomber hade upptäckts av säkerhetsvakten Richard Jewell. Denne vakt blev till en början själv misstänkt eftersom han stämde in på gärningsmannaprofilen, men avskrevs senare från misstankarna. Det skulle faktiskt dröja ända till 2003 innan polisen till slut lyckades gripa den riktiga gärningsmannen.
Totalt dog två människor till följd av attentatet och 111 skadades. Det finns även en film om händelsen producerad av Clint Eastwood med namnet Richard Jewell.
Centennial Olympic Park är en underbar skapelse mitt i Atlanta och ett absolut måste för alla besökare. Om man så önskar går det naturligtvis att även använda löparskor i parken eftersom det här är start- och målområdet för Atlanta Marathon.
Jag genomförde tävlingen själv i samband med att jag sprang maraton i alla amerikanska delstater 2011-2012. Den gången kom jag till tävlingen med cykel från Florida och hade därmed fått en ganska god uppfattning om att staden, trots att den ser platt ut från ovan, minsann är oerhört kuperad.
Jag var ändå smått chockad av alla backar i loppet och kände i det läget den allra djupaste sympati för de maratonlöpare som tävlade i Atlanta 1996. Trots att sportklättring inte fanns på det olympiska programmet förrän i Tokyo 2020 så fick dessa atleter testa sporten redan i Atlanta…
Vänster: Några medlemmar i 50 States Marathon Club. Mitten: Zola Budd, den legendariska sydafrikanska barfotalöparen som tävlade i ett annat OS: Los Angeles 1984. Zola Budd jobbade för ett skoföretag under maratonmässan i Atlanta 2012. Höger: Belöningen för 42,2 kuperade kilometrar genom Georgias huvudstad.











































































