Att sluta träna och börja motionera
Syftet med det här blogginlägget är att inspirera till ett kravlöst förhållningssätt till löpningen som kan främja såväl fysiskt som mentalt välmående!
”När började du springa” frågade någon mig.
Vad svarar man? Hur definieras ”börja springa”. Här tänker jag inte ge mig in i diskussionerna om huruvida man är en ”riktig löpare” baserat på olika parametrar som olika människor lägger olika värde på. Det verkar som att de som har mest åsikt om det här med att vara riktig löpare är antingen de som springer mycket och känner sig pressade kring sin löparprestation och tycker att det är en status som urvattnas om någon som springer mycket mindre/långsammare också kallar sig löpare. Och påverkad av det är det många som just inte springer så mycket eller så fort som då känner att de inte kan kalla sig löpare. Springer du? Då är du just då en löpare. Springer du inte men identifierar dig som någon som springer- då är du löpare!
Jag började springa med syfte att springa ofta när jag var runt 19 år. Jag sprang med fokus på att prestera första gången i mars 2000 då jag tränade mig själv och ett gäng företagsgymmedlemmar att klara av Reading Half Marathon.
Sen dess har jag, ledd av min nyfikenhet och kärlek till att vara ute länge i naturen, sprungit maraton men framförallt längre distanser- ultralopp. Det har aldrig varit intressant att tävla mot någon annan. Placering och resultat har aldrig varit i fokus men däremot hade jag fram till 2016 ett mål om att klara 100 miles under 20 timmar. (Det gjorde jag, livets lopp helt klart!).
Sen gjorde jag ett aktivt val att inte pusha löpningen med fokus på prestation eftersom jag skulle starta eget och man kan inte spänna flera bågar samtidigt om man vill vara hållbar.
Och så kom käftsmällen med förmaksflimmer i april i år som jag skrev om i förra inlägget och fått mycket respons på. Det är absolut inte säkert att flimret (som verkligen inte varit något problem, jag har endast haft två flimmer sen det första- båda har gått över av sig själva) har med löpningen att göra eftersom jag är född med ett retledningsfel redan innan. Men eftersom det finns en korrelation av ett hårt ansträngt hjärta över tid -> förstorad hjärtmuskel och förstorat område där flimmer kan uppstå så har jag valt att inte pusha löpningen över vad som klassas som hälsosamt- vilket förstås är ett spann. Jag har både blivit lite skrämd men också faktiskt tappat sugen på att pusha då kroppen inte svarat (troligtvis mer kopplat till att jag haft Covid) och att jag vill samla på mig lite frågor till läkaren innan /om jag kan springa långt igen.
Så sen april har jag fokuserat på att låta löpningen vara motion för hälsa. Både min fysiska hälsa men framförallt för min mentala med fokus på att hjälpa min ADHD då det hjälper dopaminbalansen, att reflektera, att få paus från intryck och framförallt! att få uppleva hänförelse. Det hjälper också min sociala hälsa då egentid i naturen gör att jag kommer hem som en bättre fru och mamma!
Så jag tänkte skriva lite om vad jag faktiskt gjort och vilken effekt jag upplever.
HUR JAG MOTIONERAT- WHO’s RIKTLINJER
Enligt WHO’s uppdaterade riktlinjer kan vi må bra av att blanda måttlig till hög intensitet upp till 300 minuter per vecka. Det motsvarar ju cirka fem timmar och det är det jag siktat in mig på. Därtill ska vi röra på oss lite varje timme och göra muskelstärkande övningar 2 ggr i veckan. Så jag har valt att följa dessa riktlinjer:
Jag har tagit bort långpasset jag när jag tränar för längre distanser försöker få in varje vecka- var tionde dag vilket jag ofta upplevt svårt att få till med såväl jobb som att jag börjat rida igen samt familjens aktiviteter. Jag har ju aldrig haft ett träningsprogram- inte ens när jag tränade för 100 miles men har försökt planera in olika sorts belastning under en vecka och förstås försökt få till en progression och utveckling som jag utvärderat i hur det känns.
Nu har jag istället: Planerat in två pass som är ”flåspass” på 30-40 minuter. Utan klocka (mer än vad klockan faktiskt är) har jag värmt upp och sen antingen kört fartlek eller backintervaller i runt 20 minuter och sen joggat hem igen.
Cirka 2-3 lätta joggar på 30 minuter. Bara sticker ut och kan ha lite vad som helst på mig för det spelar verkligen ingen roll.
Utöver det sett till att ta raska promenader och vara i rörelse mycket. Ta telefonsamtal utomhus osv.
Jag fortsätter försöka göra 2 korta cirkelpass styrka varje vecka men tycker det är så fruktansvärt tråkigt. Cirka 4-6 övningar varje gång, fyra set av varje och kör så kallade ”superset”- då jag istället för att tex vila från 10 armhävningar kör utfallssteg – så blir jag klar snabbare! Det är inte att jag inte gillar att vara stark men det blir jag av att leva ett aktivt liv. Jag använder kroppen naturligt mycket i stallet och när jag jobbar ute och tänker ibland att tänk om fler gick och hjälpte tex en äldre granne bära något tungt eller hjälpa med tomten istället för att försöka efterlikna den belastningen med kettlebells på en dyr crossfitbox…
Jag har utan struktur lagt till några lite längre pass under de här månaderna- uppåt 14 kilometer i väldigt sakta mak. Mest för att jag tycker det är så roligt att planera in en fin tur någonstans.
RESULTAT
Jag mäter förstås inte min kondition eller hastighet eller så för det var ju inte syftet men jag utvärderar hur det känns när jag tar i på flåspassen och hur min ork är när jag har en väldigt aktiv dag- och den är god. Jag upplever mig väldigt hållbar, energisk, frisk och stark.
Jag har mer energi, känner mig betydligt mindre sliten och har förstås mer tid när jag inte lägger 10 timmar i veckan på att springa utan mer 5 timmar i veckan.
Jag upplever att jag sover bättre då kroppen inte belastas av träning.
Jag har ju alltid varit driven av och eftersträvat njutning och upplevelser i min löpning men nu är det verkligen 100 % av det. Det är så enormt kravlöst när jag inte tänker alls på att jag behöver uppnå en viss volym/hastighet/belastning utan njuter både i varje löpsteg men också kring löpningen när fokuset nu är att genomföra inte att prestera. Det tar aldrig emot att sticka ut utan jag längtar för det är bara njutning nu. Jag behöver förstås tänka på att ha ork för mina vandringsäventyr men det är inga problem.
Jag tänker att det är många som tror att de behöver träna för att vara hälsosamma men det handlar ju om att få till hälsofrämjande motion och då är både genomförande och ansats mentalt helt annorlunda.
Jag vet också att många redan belastar sig själva med jobb och andra åtaganden och då behöver, anser jag, löpningen vara en kravlös aktivitet som ger energi, inte stressar. Det gör ont i magen när jag hör om pusslande förändrar som försöker klämma in intervaller på en kort lunch- Du behöver inte det! Inte för hälsa. Snarare är det en belastning du kanske inte har utrymme för. Ut och jogga kravlöst i fin natur istället.
Jag känner också efter alla dessa år som löpcoach att jag vill fortsätta trumma in det jag kallar för bohemlöpning- att det går alldeles utmärkt att springa utan koll på klockan, tider och passupplägg.
Att springa för hälsa. Fysisk och mental. Det är så mycket mer tillgängligt och enkelt än vad vi leds att tro.
Sköt om dig! / Annie
Antal kommentarer: 2
Pernilla Törnell
Blir så glad över att läsa dina ord och är övertygad om att flera av oss träningsälskare behöver höra detta. Att träna snudd som elit när man har barn/hus/arbete är mest en påfrestning, har så varit för mig i alla fall. Älskar att jag numera vågar ställa in ett pass för att istället leka med barnen eller gå en promenad om kroppen är sliten men älskar lika mkt att nästa dag köra ett tuffare pass om kropp och skalle vill. Anpassa och träna för att bli 80 är min nya melodi.
M
Ska läsa denna text fler gånger, och lyssna in dina kloka och sunda värderingar och formuleringar! Tack för att du delar med dig!