Bare naked running
Större delen av det här året har jag sprungit och lyssnat på kroppen för att höra efter om den knorrat efter min..tja skada? Felbelastning iallafall.
Sen blev det bra och jag började fundera över kvalitet, kvantitet och annat.
Lyssna på kroppen gör jag förstås varje dag för att höra om det är gas eller broms.
Det har varit, för min fysiska del, go go go senaste månaderna men det är ju andra saker som spelar in och den här veckan har mitt hjärta varit i halsgropen, bultat hårt och oroligt och då behöver inte träningen bli mer tungt bultande utan mer lugnt och harmoniskt.
Och även om klockor kan motivera- speciellt när det ska jagas fart eller man har ett mål med kilometer under ett pass så tror jag det är viktigt att hitta tillbaka till det där enkla.
Jag är lite likadan med skor. Jag måste ha bra fäste men vill mest ha något på foten som skyddar mot underlaget som inte stör alls. Lite naket ska det kännas.
Noga med kläder, absolut men lika viktigt att kunna dra på sig det som ligger framme och sticka ut. Kanske inte naken då även om det skulle vara intressant att testa.
Idag var allt bra igen. Och jag var så springsugen. Och stack bara ut. Mellan storhandling med två vilda men underbara barn och matlagning. Med trädgårdshandskar på händerna. Utan plan. Bara sprang.
Såna pass. Liksom lite naket. Bara springa. Jag tror mycket på det. Mer sånt.