Bästa ingrediensen i min träningsplan



Nu har jag kunnat springa ett par pass, det gör bara liiite ont om jag springer för fort. Så jag joggar fram väldigt lugnt. Men ändå, jag kan springa! Fortsätter att cykla mycket och försöker köra mer styrka och rörlighet (styrka och rörlighet kan jag dock bli bättre på). Förhoppningsvis är jag snart tillbaka igen och jag hoppas och tror inte att jag tappat så mycket av formen. Jag känner mig stark och mer sugen på att träna än någonsin. 

Även om en skada är extremt tråkig så lär man sig alltid något. Vad som funkar för min kropp och vad som inte funkar. Man lär sig när man ska köra på och när man bör hålla igen. Mitt bästa träningsredskap hittills är känslan. Jag funkar bäst när jag tränar på känsla och inte efter ett strikt schema. Jag använder gärna schemat som ett riktmärke för vilka pass jag bör få med i min veckoplan men det funkar inte när jag blir för ”låst”. Nu hoppas jag att jag ska kunna bygga upp en ännu starkare kropp och hitta ett sätt att träna på som passar mig i längden. 

Vad är er bästa ingrediens för ett lyckat träningsupplägg?


Bjuder på denna härliga bild från Asics Frontrunners första möte på Yasuragi! Foto: Luca Mara

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Sov dig snabb
  • Lär av eliten
  • Vässa steget
  • Smart mat
  • Bygg dig stark och skadefri?
  • Möt Markus Torgeby
  • Pocket, ”Löparens Hjärta” på köpet

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tillfällig cyklist



Eftersom jag haft ont i princip överallt denna vår och sommar så har jag fått ägna mig åt det mesta förutom löpning. Jag har exempelvis skaffat mig en cykel och börjat trampa ihop mina mil istället för att springa. Det funkar hyfsat bra och det är ganska kul. men som de flesta här vet så finns det ju ingen träningsform som slår löpning. Men jag ska inte klaga, förhoppningsvis har jag fått ordning på mina nuvarande krämpor också (alltså en överansträngd sätesmuskel). Har inte testat springa än men det gör inte ont att gå längre åtminstone.

Även om jag tränat mycket det senaste så har det varit på ett mer avslappnat sätt. Som en liten semester och jag har haft mer tid över till att göra vanliga ”människosaker”. Jag har läst böcker, rest, umgåtts med vänner och njutit av livet i allmänhet (ja, det är möjligt även utan löpning). Dock saknar jag att bara kunna snöra på mig löparskorna och ge mig ut vart som helst, när som helst. Men jag antar att man uppskattar saker mer när man varit utan dem ett tag. 

Inga lopp planerade har jag heller eftersom kroppen aldrig håller sig hel och frisk så vi får se vad sensommaren och hösten bjuder på. Jag är riktigt tävlingssugen och söker efter fantastiska traillopp (tips!?). Annars ska jag bara fortsätta njuta av sommaren och att om två veckor är det semester och då flyr vi landet! 

Ha en underbar helg!

Bästa törstsläckaren i sommar är Better Yous Kombucha!

5000m, tuff träning och stopp igen…



Jag berättade om att jag kände mig hel och skadefri och hade återfått energin igen. Det hade jag för 5000m loppet under lag-SM gick betydligt bättre än mina tidigare ”korta” lopp i år. Blev 4a och sprang in på 17:55 vilket får vara godkänt sett till att jag missat en del snabba pass. Därefter kände jag att jag var på gång igen och drog till med ett långpass dagen efter och en lång cykeltur dagen därpå. Som grädde på moset blev det backintervaller i slalombacke två dagar efter loppet. Inte bra.

Därefter fick jag riktigt jobbiga känningar i sätesmuskeln på vänster sida (kan hänga ihop med att 5000m loppet gick i vänstervarv). Jag fick så ont att jag haltade, det liksom krampade i rumpan i varje steg jag tog. Nu har det gått en vecka och det är fortfarande så pass illa att jag inte kan springa och jag kan inte gå helt normalt. Det gör ont i de flesta rörelser till och med. Har cyklat lite vilket funkat okej men inte mer än så. Försöker stretcha men känns inte heller som det gör några underverk.

Någon som varit med om liknande besvär? Hur blev ni av med det? (alla sjukgymnaster verkar ha semester nu)


När ska jag kunna springa normalt igen?

På benen igen



Jag berättade att kroppen inte riktigt var i form för någon vecka sedan. Träningen har gått tungt och jag har inte haft samma energi. Jag mår utmärkt i övrigt men just löpmässigt har inte orken funnits. Benen har varit tunga och jag har inte fått till några bra fartpass. Jag bestämde mig för att släppa träningsplanen ett tag och bara köra på känsla och tillåta mig att vila lite extra. 

Tack vare en lite lugnare och snällare period börjar kroppen bli sig själv igen. Jag känner mig starkare och piggare. En skön känsla och jag har börjat fundera på lopp och tävlingsplan igen nu när motivationen och orken är tillbaka. Jag är riktigt sugen på ett traillopp, gärna med lite höjdmetrar också. Kanske någon har förslag? Både inom och utanför Sverige. 

På fredag väntar lag-SM för IF Göta och jag ska representera laget på 5000m, vi får se hur det går. Förhoppningsvis har jag lite fart i benen. 

När vi besegrade solen!



För ett år sedan var jag i Chamonix med ASICS och deltog i deras stora arrangemang Beat the sun. Ett lopp som går ut på att man i lag om sex personer ska springa runt Mont Blanc på årets längsta dag. Tiden man har på sig är från solens uppgång tills den går ned igen. Det innebär ca 130km i kuperad terräng, asfaltsvägar, snö, is och riiiiiiktigt branta backar! Ett äventyr med andra ord.

Lagen utgjordes av team från hela världen och alla världsdelar hade ett till tre lag representerade. Jag var en del av ”Europe North” och hade bland annat ultrakungen Jonas Buud i mitt lag (som också är en del av vårt fantastiska ASICS Frontrunner-team).
Loppet sprangs som en stafett och vi skulle avverka två sträckor var, mina på ca 15km vardera. Vi skjutsades runt till de olika etapperna och passerade landgränser både löpandes och med bil. Stundtals såg det kritiskt ut för alla lag, skulle någon klara av att ta sig runt?
Det var till och med en sträcka som fick läggas om samma dag då det innebar för stora risker att springa där (vissa partier krävde redan att deltagarna hade hjälm och ishacka(!!!)).

Dagen gick och team Europe North tog ledningen, vi var riktigt starka och hade lagt upp fördelningen av sträckor bra. Extra roligt att jag var snabbast på båda mina sträckor. Knappt en timma innan tiden rinner ut springer vi över mållinjen som första lag och vi är vinnare, inte bara över solen, utan alla andra lag också. Känslan var magisk och vi var SÅ glada! Hela den resan är bland det bästa jag fått uppleva i hela mitt liv. Nu hoppas jag på många nya äventyr framöver.

Här kan ni läsa lite om loppet när Runnersworld skrev om oss!

Ha en underbar helg och njut av midsommar (kanske med en löptur?!)


Tror ni förstår att jag var rätt nöjd här 😉

När benen säger stopp



Den senaste perioden har löpningen gått som en bergochdalbana. Vintern flöt på bra och träningen gick enligt planen, jag kände mig laddad. Därefter kom en liten svacka och jag varvade förkylningar med värk i knä och fot. Jag missade lite träning och några tävlingar men kunde genomföra Barcelona Marathon som var mitt stora mål. Loppet gick bra och jag kände mig stark igen.

Kort efter maran fick jag tillbaka känningarna i knät och jag hade otur med ytterligare någon förkylning. Jag försökte göra så gott jag kunde med träningen. Cykel för att skona knät och extra vila för att bli helt frisk. Det var tufft och jag började tvivla på om jag skulle missa vårens andra stora mål, Marathon på kinesiska muren. Ett äventyr som jag verkligen drömt om och absolut inte ville missa. Men så åkte vi iväg och jag kände mig bättre. Inga större krämpor och jag var helt frisk. Planen var att jag bara skulle ta mig igenom loppet utan att ha ont och med en skön känsla i kroppen, jag skulle bara ha kul. Och det lyckades jag med, på en hyfsad tid och med en vinst på köpet. Så jag fick gnistan tillbaka och hoppades att kroppen nu var återställd. Inget mera ont och inga fler förkylningar.

Veckan efter loppet kändes allt okej och jag kände bara av knät litegrann. Det verkade dock inte ha släppt helt som jag trott (för under loppet i Kina kände jag INGET). Jag sprang ett lopp på 5000m bana två veckor efter maran i Kina och det kändes väldigt tungt och jag sprang på en tid som inte alls motsvarar vad jag borde ha klarat. Men alla kan ha en dålig dag tänkte jag och laddade om för nästa race. Det var nu i helgen jag tävlade på 10km i Tyskland i samband med vår ASICS Frontrunner-träff. Jag hade hoppats på en okej tid och framförallt en bra känsla. Men icke, benen kändes som två tunga stockar och jag hade inte alls en bra känsla i kroppen. Nu efteråt känner jag mig fortfarande lite sliten i både kroppen och benen. Och visst har det varit en fullspäckad vår både träningsmässigt och privat. Kanske var det dags för lite extra vila?

Sedan lördagens lopp har jag bara kört ett lätt pass med korta intervaller samt styrka och en lätt cykeltur. Jag har dessutom försökt ta det lugnt även till vardags för att se om det var detta kroppen behövde. En liten oro finns eftersom den lätta träning jag kört ändå känts tuff. Imorgon ska jag testa benen igen och göra en utvärdering av varför det känns som det gör och vad kroppen vill.

Tyvärr blir man bortskämd med känslan av att allt bara ska fungera, att kunna springa utan att det gör ont känns som en lyx. Jag skiter i vilka lopp jag kan springa framöver och vilka tider jag kommer prestera. Jag vill bara kunna springa…

Ha en underbar helg!


En resa fylld av löparglädje och positiv energi som jag trots allt kan leva på ett bra tag till!