Berlin med bästa gänget och nytt PB
Vilken helg vi har haft! Jag sitter på tåget mot Göteborg och tänker igenom helgen som gick. Det är svårt att inte le när jag tänker på den. Jag börjar med det viktigaste först:
Stort tack till ASICS och Runners World för några helt oförglömliga månader. Enligt Coach LG kan jag nu kalla mig löpare och det är inte illa. Tack för all hjälp. Utan dig hade det inte blivit såhär bra! Även om vi i teamet inte har träffats så många gånger så har vi kommit varandra nära och fått en väldigt bra gruppdynamik. Jag är helt säker på att vi kommer att ses fler gånger i framtiden. Det har vart otroligt kul att lära känna er alla i gruppen, Coach LG, Jonas och Camilla.
Det är inte över helt än. Kika in på Runners World under dagen!
BERLIN: Vi i teamet, Jonas och Camilla inräknade, möttes upp vid Scandic hotell norra bantorget lite innan klockan åtta och gav oss iväg i samlad trupp mot Arlanda. Vi checkade in och mötte upp Coach LG som kom med flyget från Umeå och teamet var komplett. När vi satt där och väntade på att vi skulle få borda planet mot Berlin slogs jag av hur mycket energi denna grupp av människor ger mig, helt underbart.
Efter ungefär en och en halv timme landade planet i Berlin och när vi hade fått våra väskor begav vi oss till hotellet. Jag har vart i Berlin en gång tidigare och det var riktigt kul att få komma tillbaka dit. Det är en häftig stad med mycket historia och pampiga byggnader. När vi hade fått våra rum på hotellet var det dags för lunch. Vi befann oss i en stadsdel som var väldigt influerad av Italien och det blev därför italienskt till lunch och inte surkål, jag var dock ganska nöjd med det bytet. När maten var uppäten var det dags att hämta ut nummerlapparna. De var väldigt stora och jag undrade lite hur den skulle få plats på tröjan.
Det togs kort på ett förväntansfullt gäng innan det var dags för vila och en liten sightseeingrunda i löparskor. Under rundan sprang vi och tittade på en del av banan som vi skulle springa under loppet och vi hann även med att se några monument och en stor demonstration.
Efter en välbehövlig kaffe och en väldigt god chokladmuffins blev det en snabb dusch på hotellet innan det var dags att gå till kvällens restaurang. En riktigt mysig middag med fantastisk mat men man kan inte vänta sig att det skulle bli på något annat sätt med dessa underbara människor.
Tillbaka på hotellet satt vi en stund i lobbyn och pratade innan det var dags att säga god natt. Hade vi inte haft ett lopp att tänka på hade vi nog kunnat sitta uppe och prata större delen av natten, jag ville inte riktigt att kvällen skulle ta slut. Jag fick också lära mig hur man värmer upp som ett proffs inför ett lopp. Det innebar bland annat att man skulle springa i ett par andra skor än sina tävlingsskor under uppvärmningen och att man skulle värma upp i en annan tröja än den tröja man skulle springa i.
Efter en god natts sömn vaknade jag redan klockan sju och därmed innan klockan hade hunnit ringa. Det är inte likt mig. Jag packade väskan inför loppet och beslöt mig för att springa i vantar, svarta shorts, lila t-shirt och svarta kompressionsstrumpor.
På fötterna skulle jag ha mina älskade ASICS DS Racer, kanske de bästa skorna någonsin som både är lätta och snygga. Eller vad säger du Frida?
När väskan var packad var det dags för frukost som även den var helt fantastisk även om jag var lite nervös och hade svårt för att få i mig något annat än bröd och yoghurt. Det kändes inte så lockande att ha gravad lax eller korv i magen under loppet.
Ombytta och klara åkte vi gemensamt till loppet där Camilla och ASICS hade fixat så att vi fick gå in ASICS VIP-tält. Där fanns det kaffe, dricka och mat. Bara det är värt att träna riktigt hårt inför. Efter att vi hade tagit någon blid var det dags för uppvärmning. Det blev några långsamma kilometer för att få upp värmen innan det var dags för töjningar och stegringar. Jag och Josefine lyckades även klämma in ett toalettbesök innan start. Sedan blev det lite bråttom med att byta om till tävlingsskor och tävlingströja. Mitt personbästa före loppet var 44:58 och det är lite dumdristigt men jag ville verkligen försöka springa under 40 minuter. Om allt stämde kunde det gå och jag var villig att ge det ett försök. Det gjorde jag också under de 2,5 första kilometrarna av loppet sedan blev det för mycket motvind och jag kände att det inte skulle gå. Jag la mig istället i 4:20-4:30 tempo resten av loppet. Loppet var väldigt platt men det var också ganska mycket motvind. Vi sprang längs de stora paradgatorna och en liten bit inne i Berlin Zoo. Jag sprang förbi Marcus ungefär 8 kilometer in i loppet och jag tänkte att det måste ha hänt något eftersom att även han siktade på under 40 minuter och jag hoppades på att han skulle orka hänga på mig in i mål. Jag sprang på sista kilometerna och väl inne i mål stannade klockan på 43:46, nytt PB, och jag möttes av Andres, Frida och Josefine, strax där efter kom även Marcus in i mål. Det var så kul att träffa alla där men också lite vemodigt att inse att våran sista utmaning var över.
Efter en gruppkram i målområdet gav vi oss iväg för att möta upp de andra, äta lite mat i ASICS tält och bege oss tillbaka till hotellet. Duschade och klara var det sedan dags för att åka till flygplatsen.
