Berlin med bästa gänget och nytt PB



Vilken helg vi har haft! Jag sitter på tåget mot Göteborg och tänker igenom helgen som gick. Det är svårt att inte le när jag tänker på den. Jag börjar med det viktigaste först:

Stort tack till ASICS och Runners World för några helt oförglömliga månader. Enligt Coach LG kan jag nu kalla mig löpare och det är inte illa. Tack för all hjälp. Utan dig hade det inte blivit såhär bra! Även om vi i teamet inte har träffats så många gånger så har vi kommit varandra nära och fått en väldigt bra gruppdynamik. Jag är helt säker på att vi kommer att ses fler gånger i framtiden. Det har vart otroligt kul att lära känna er alla i gruppen, Coach LG, Jonas och Camilla.

Det är inte över helt än. Kika in på Runners World under dagen!

BERLIN: Vi i teamet, Jonas och Camilla inräknade, möttes upp vid Scandic hotell norra bantorget lite innan klockan åtta och gav oss iväg i samlad trupp mot Arlanda. Vi checkade in och mötte upp Coach LG som kom med flyget från Umeå och teamet var komplett. När vi satt där och väntade på att vi skulle få borda planet mot Berlin slogs jag av hur mycket energi denna grupp av människor ger mig, helt underbart.

Efter ungefär en och en halv timme landade planet i Berlin och när vi hade fått våra väskor begav vi oss till hotellet. Jag har vart i Berlin en gång tidigare och det var riktigt kul att få komma tillbaka dit. Det är en häftig stad med mycket historia och pampiga byggnader. När vi hade fått våra rum på hotellet var det dags för lunch. Vi befann oss i en stadsdel som var väldigt influerad av Italien och det blev därför italienskt till lunch och inte surkål, jag var dock ganska nöjd med det bytet. När maten var uppäten var det dags att hämta ut nummerlapparna. De var väldigt stora och jag undrade lite hur den skulle få plats på tröjan.

Det togs kort på ett förväntansfullt gäng innan det var dags för vila och en liten sightseeingrunda i löparskor. Under rundan sprang vi och tittade på en del av banan som vi skulle springa under loppet och vi hann även med att se några monument och en stor demonstration.

Efter en välbehövlig kaffe och en väldigt god chokladmuffins blev det en snabb dusch på hotellet innan det var dags att gå till kvällens restaurang. En riktigt mysig middag med fantastisk mat men man kan inte vänta sig att det skulle bli på något annat sätt med dessa underbara människor.

Tillbaka på hotellet satt vi en stund i lobbyn och pratade innan det var dags att säga god natt. Hade vi inte haft ett lopp att tänka på hade vi nog kunnat sitta uppe och prata större delen av natten, jag ville inte riktigt att kvällen skulle ta slut. Jag fick också lära mig hur man värmer upp som ett proffs inför ett lopp. Det innebar bland annat att man skulle springa i ett par andra skor än sina tävlingsskor under uppvärmningen och att man skulle värma upp i en annan tröja än den tröja man skulle springa i.

Efter en god natts sömn vaknade jag redan klockan sju och därmed innan klockan hade hunnit ringa. Det är inte likt mig. Jag packade väskan inför loppet och beslöt mig för att springa i vantar, svarta shorts, lila t-shirt och svarta kompressionsstrumpor.

På fötterna skulle jag ha mina älskade ASICS DS Racer, kanske de bästa skorna någonsin som både är lätta och snygga. Eller vad säger du Frida?

När väskan var packad var det dags för frukost som även den var helt fantastisk även om jag var lite nervös och hade svårt för att få i mig något annat än bröd och yoghurt. Det kändes inte så lockande att ha gravad lax eller korv i magen under loppet.

Ombytta och klara åkte vi gemensamt till loppet där Camilla och ASICS hade fixat så att vi fick gå in ASICS VIP-tält. Där fanns det kaffe, dricka och mat. Bara det är värt att träna riktigt hårt inför. Efter att vi hade tagit någon blid var det dags för uppvärmning. Det blev några långsamma kilometer för att få upp värmen innan det var dags för töjningar och stegringar. Jag och Josefine lyckades även klämma in ett toalettbesök innan start. Sedan blev det lite bråttom med att byta om till tävlingsskor och tävlingströja. Mitt personbästa före loppet var 44:58 och det är lite dumdristigt men jag ville verkligen försöka springa under 40 minuter. Om allt stämde kunde det gå och jag var villig att ge det ett försök. Det gjorde jag också under de 2,5 första kilometrarna av loppet sedan blev det för mycket motvind och jag kände att det inte skulle gå. Jag la mig istället i 4:20-4:30 tempo resten av loppet. Loppet var väldigt platt men det var också ganska mycket motvind. Vi sprang längs de stora paradgatorna och en liten bit inne i Berlin Zoo. Jag sprang förbi Marcus ungefär 8 kilometer in i loppet och jag tänkte att det måste ha hänt något eftersom att även han siktade på under 40 minuter och jag hoppades på att han skulle orka hänga på mig in i mål. Jag sprang på sista kilometerna och väl inne i mål stannade klockan på 43:46, nytt PB, och jag möttes av Andres, Frida och Josefine, strax där efter kom även Marcus in i mål. Det var så kul att träffa alla där men också lite vemodigt att inse att våran sista utmaning var över.

Efter en gruppkram i målområdet gav vi oss iväg för att möta upp de andra, äta lite mat i ASICS tält och bege oss tillbaka till hotellet. Duschade och klara var det sedan dags för att åka till flygplatsen.

Marsnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring fortare
  • 17 energikakor i test
  • I form för halvmaran
  • Trotsa din ålder
  • Sanningen om protein
  • Löpning ska vara Rock’n’ roll
  • Yoga för löpare

Långpass på Söder



Helgens långpass på 30 kilometer gick runt de tre öarna Kungsholmen, Långholmen och Södermalm. 30 kilometer är ganska långt och ett perfekt tillfälle att passa på att se sig om i sitt närområde genom att springa en annan runda än den man brukar springa. För mig är det viktigt att få komma ut och uppleva nya rundor och platser. Oftast ser jag ingen mening med att springa samma runda två gånger på raken under ett pass bara för att samla kilometer, som att exempelvis springa Kungsholmen runt två gånger. Det finns så många fina platser att se och varje löprunda har sin charm.

En stor drivkraft i min löpning är att ständigt upptäcka nya platser, som ASICS kampanjen säger It’s a big world – go run it.

Backintervaller i skidbacke



I veckan var det dags för 10×60 sekunders backintervaller i ett tempo något snabbare än milfart. Som den ingenjör jag är räknade jag ut lite snabbt att jag skulle behöva en backe som var runt 230 meter lång. Man tager vad man haver tänkte jag och gav mig iväg till den längsta backen i närheten som jag känner till, en gammal skidhoppsbacke.

Efter att ha släpat mig upp till backen via en skogsstig var jag på plats och redo för dagens pass och väl på plats såg jag att backen kanske lite väl brant men ändå tillräckligt lång, vilket var det viktigaste.  Backintervaller är något som jag tycker ju väldigt mycket om men jag måste medge att backen var väldigt jobbig och jag fick kämpa hårt för att behålla löptekniken. Backintervaller ger så mycket, både styrka och löpteknik – det är helt klar värt allt slit!

Det var absolut inte sista gången jag sprang upp och ned för den backen, jag tror att vi ska bli bästa vänner.

Årets första dopp



I helgen var jag hemma på Västkusten, det är verkligen härligt att bara umgås med familjen en helg när man bor långt hemifrån. Jag ser alltid fram emot att få komma ut och njuta av naturen och omgivningen när jag är hemma, det är något speciellt med att springa längs med kustlinjen och det glittrande havet. Som tur är har jag en morbror som är lika löptokig som jag, vilket innebar sällskap på veckans långpass. Vi har vart ganska jämna tidsmässigt de gånger som vi har sprungit Stockholm Marathon, det är alltid diskussioner om vilken tid man sikar på och taktik inför loppet. Tur att jag har någon i släkten som jag kan tävla lite med!

Vi gav oss iväg tidigt på söndagsmorgonen och sprang söder ut längs landsvägarna från Varberg, förbi gårdar och hus i strålande solsken. Det är helt fantastiskt att kunna springa och få uppleva världen på det viset, fötterna tar dig till platser där du inte har vart förut och antagligen aldrig heller skulle ha fått tillfälle att besöka om det inte hade vart för löpningen. Det blev en löprunda på 140 minuter i behagligt 5:33 min/km tempo. När löprundan började närma sig slutet så kom vi på den fantastiska idén att avsluta löprundan med ett dopp i havet, årets första dopp. De andra besökarna på stranden måste nog trott att vi var lite smått galna.

Vilken frihetskänsla – kallt men underbart och bra för återhämtningen har jag hört!

Yasso 800’s – Intervaller när dom är som värst



Under förra veckan sprang jag det hittills klart jobbigaste passet under hela vår träningsperiod, Yasso800’s. Det är ett pass som innebär att man springer tio stycken 800 meters intervaller med 400 meters joggvila mellan intervallerna. Det sägs ju att snabba 800 meters intervaller kan vara en av de jobbigaste distanserna som finns och under detta passet skulle man springa distansen tio gånger. Det är lite konstigt att jag kan tycka att det är jobbigare att gå ut och springa tio stycken 800 meters intervaller snabbt än att springa tre mil i kuperad terräng. Jag var även lite nervös och spänd inför passet eftersom att Yasso 800’s också är ett test för att förutspå den tid som du skulle kunna springa ett marathon på, genom att räkna ut den genomsnittliga tiden i minuter och sekunder för de tio intervallerna. Då jag aldrig har kört ett sådant pass tidigare var jag osäker på exakt hur hårt jag skulle pressa mig för att orka med alla tio intervaller.

Efter 3 kilometers uppvärmning till Kristinebergs IP var det dags för testet. Den första intervallen var ganska jobbig och de nio återstående intervallerna kändes då nästan omöjliga, men intervallerna gick bara bättre och bättre ju fler jag gjorde. Efter att jag hade klarat av de fem första intervallerna och började jag känna hopp om att detta pass skulle nog mot allt förmodan gå att genomföra. Passet gav en massa energi efteråt när jag hade klarat av alla intervaller men under passet var det stundtals väldigt jobbigt. Genomsnittstiden på mina intervaller blev 3 minuter och 12 sekunder vilket enligt testet skulle motsvara ett marathon på 3 timmar och 12 minuter. Det skulle innebära en förbättring av mitt PB med 32 minuter! Det ska bli så spännande och se vilken tid jag kan göra på Stockholm Marathon. Efter det passet kan jag inte annat än att vara lite stolt över mig själv!

Motivation



Vad som ger någon motivation kan vara väldigt olika saker från person till person. Enlig Nationalencyklopedin definieras motivation på följande sätt:

”motivation (av motiv), psykologisk term för de faktorer hos individen som väcker, formar och riktar beteendet mot olika mål.”

Min bästa tipps för att hitta motivationen att komma ut på den där planerade rundan när man inte alls kanske har lust till det eller om man tycker att man inte har tid hittar ni i listan nedan:

  1. Det blir inte roligare än vad man gör det, inställningen är allt. Ser du fram emot att få gå ut och springa och du visualiserar att det kommer att bli en härlig löprunda med vänner eller ett tillfälle att få lite egentid kommer löprundan att kännas kul.
  2. Ta på dig kläder och skor som du känner dig riktigt fin och snabb i. Huvudsaken är att du tar på dig något som du känner att du trivs i och samtidigt är bekvämt att springa i.
  3. Anmäl dig till ett lopp. När man har ett lopp att springa måste man komma ut och springa för att förbereda sig för det loppet. Jag brukar ibland tänka att om jag inte ger mig ut nu och har det lite jobbigt idag så kommer det att bli väldigt jobbigt under loppet.
  4. Boka in löpning med en vän eller med några kollegor och gör det till en kul grej och en del av veckan.
  5. Gör det till ett äventyr och se skogen eller staden som din lekplats. Spring en helt annan väg och se vad du hittar. Jag brukar ibland springa lite vilse med flit bara för att utforska nya områden.
  6. Spring till eller ifrån jobbet. Det är ganska härligt att kunna springa förbi alla bilköer på morgonen eller springa hem i en magisk skymning om kvällen.
  7. Tänk tillbaka på första gången du var ute och sprang och hur långt du har kommit sedan dess. Det är viktigt att komma ihåg att träning ger resultat.