Black River Run – Nu är jag klar med #waybackto100miles
19 timmar 24 minuter. Målet uppfyllt. Resan mot 100 miles är klar.
Det gick vägen! Jag klarade det. Det var både en lätt och tuff resa. Det krävdes otroligt mycket fokus igår och som jag skrev innan, hjärnan var inte riktigt på plats så idag har jag svårt att greppa hur jag klarade det.
Eller jag vet hur
1) Jag var fysiskt förberedd
2) Jag hade en väldigt bra plan
3) Jag hade fantastisk support
4) Det var bra förutsättningar: torr fin bana och bra väder (lite väl soligt och varmt om höstälskaren får klaga!)
5) Jag är skitstark mentalt. Så är det bara. Jag har en fantastisk verktygslåda att ta fram som gjorde att jag kunde vara helt fokuserad på uppgiften i 19 timmar, 24 minuter. 16,1 mil.
Jag har sagt flera gånger idag att jag tänker vara osmakligt o-jante superstolt och nöjd att jag rev av det här som jag sagt att jag ska klara av.
Självklart kommer race report men ville bara skriva ett stort
T A C K ! ! !
för alla hejarop, pepp, lyckönskningar och kärlek. Min man, som alltså skötte min Instagram igår var helt överväldigad han med.
Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad att ha så fina människor omkring mig som gläds med mig.
Om det var kroppen som var pepp inför loppet och skallen inte hängde med så är det ju precis tvärtom idag: Jag sparkade i tårna i stenar i skogen otaliga gånger och båda stortårna är blåa och tånaglarna ”flyter” ovanpå. Låren är så stela så det är ett skämt att ta sig upp och ned. I övrigt mår kroppen fint men ett dygns sömnbrist och att ha sprungit sträckan Sthlm-Arboga känns förstås.
Skallen är däremot väldigt välmående. Myser inombords.
Tack tack tack igen, till Västerås Löparklubb med alla funktionärer och eldsjälar för ett fantastiskt lopp. Tack alla andra löpare och grattis! Tack min fantastiska support i min man och Sandra Lundqvist Tack alla som hejat.
Nu sova. Livet rockar på som vanligt, 100 miles eller ej!
Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. .