Black River Run – Nu är jag klar med #waybackto100miles

Ja det skulle kunna bli ett väldigt kort inlägg eftersom ingen uppladdning direkt skett.

Jag har haft jättemycket på jobbet denna vecka och min prioriteringsordning gör att ”springa 100 miles” hamnar ganska långt ned.

Det har varit  så mycket. Jag fick en rejäl dos negativ energi som jag fick battla med invärtes och det tog på krafterna. Dessutom var jag på (en fantastisk) kurs i två dagar men arbetet rullar ju på ändå. Hektiska dagar.

Hjärnan kan ses som en muskel och den behöver också vila från hård ansträngning inför en sån här mental utmaning. Men jag har tänkt och tänkt och kämpat den här veckan och är helt enkelt lite trött mentalt.

Kroppen däremot är väldigt pigg och efter besök hos världens bästa kiropraktor så vet jag att jag är i riktigt bra form skademässigt sett. Unnade mig en djup idrottsmassage också och musklerna känns bra och steget känns bra när jag sprang en sväng imorse.

Jag vet vad jag ska äta och dricka, jag har fantastisk support i min man, min kompis Sandra som ska pacea mig 3 varv och Coyntha som ska hjälpa till vid några varvningar.

Fantastiskt inspirerande ultravänner och andra löpare som man får motiveras av under  loppet.

Jag har världens bästa utrustning i Falke, behöver inte oroa mig för skav, bra insprungna skor, bra sportglasögon från X-Kross och energi från Umara sports.

Jag har undvikit laktos hela dagen- det har jag inte lyckats med innan.

Jag har haft kontinuitet i träningen, den är inte perfekt men den är kontinuerlig och jag har byggt upp en hyfsad veckonivå de senaste månaderna och kännt mig starkare och starkare.

Jag är stark mentalt, positiv, känner mig stark,, bara  lite trött i skallen. Jag har en plan 1 och 2.

Har tagit det lugnt träningsmässigt, sovit bra, gosat mycket med barnen, druckit rödbetsjuice, ätit leverpastej, lite mer kolhydrater igår och idag.

Jag vet vad jag ska göra. Jag vet hur ont det gör. Jag ser fram emot fajten. Ser allra mest fram emot att springa i solnedgång mellan fälten och i månskenet. Ser fram emot att springa länge.

Jag önskar bara jag hade EN dag till så jag fick ta det lite lugnt. Men livet är inte planerbart. Det är görbart. Jag ska #GÖRT.

Imorgon kan ni följa oss här.

Min man har dessutom tagit över min Instagram. Vi må vara gifta men jag ansvarar INTE för vad han lägger upp, det brukar inte vara det mest PK direkt men ganska underhållande.

Racereport kommer på andra sidan! Ha en fin helg!

Åh så roligt att få berätta om detta!

Jag och min poddkompanjon Boel Stier kommer tillsammans med Allt för Hälsanmässan arrangera en workshop i ”Hälsa som verktyg för lönsamhet”.

Jag har varit på många seminarier med olika infallsvinkar på hälsa och tagit med mig både bra och sämre saker.

Här vill vi fokusera på hälsa som en del av ledarskap och medarbetarskap. Inte ägna tid åt att diskutera friskvårdssatsningar- även om de är viktiga förstås. Men de får inte så stor effekt på hälsan på arbetsplatsen om ledarskapet brister.

Det ska vara interaktivt. Alla gäster kommer dit med egna frågeställningar och utmaningar och ofta kan vi hämta inspiration och ”russin i kakan” av andra. Vår otroligt proffsiga och kunniga panel kommer få dela med sig av sina kunskaper och tips både på scen och vid borden.

Vi kommer också låta våra gäster hjälpa oss sätta agendan- vilka frågor är viktigast för din arbetsplats? Följ vår Facebooksida och/eller LinkedIn för att få den möjligheten.

Lite praktisk info:

När: 25 november

Var: Stockholmsmässan i Älvsjö- samma dag som Allt för Hälsanmässan startar

Tid: Frukost från 8.00, vi kör 9.00-11.30 och efteråt kan du välja att luncha med mig och Boel och andra som vill diskutera vidare

Pris: early bird-pris 695 kr till och med 17 oktober sen 795 kr inklusive frukost. I priset ingår entré till mässan!

Läs mer här och jag hoppas verkligen att många av er kommer för det här kommer bli en givande förmiddag!

Inom kockvärlden pratar man om mise en place. Ni vet när de hackar upp saker och lägger i skålar, lägger fram verktyg, slevar, tar fram ingredienser. 

Så när det är dags att laga maten så är det bara att köra.

Well. Det finns lite, eller mycket att hämta av det inför sin egen avsmakningsmeny i fem delar som veckan är för att det inte ska bli en riktig SOPPA!

Man måste förbereda sig för att det inte ska bli knas. För annars står man där utan underkläder på jobbet och med en morot till lunch och ingen cykelhjälm. Jo så har det varit för mig iallafall.

Jag vet inte vad du brukar glömma men här är några saker jag brukar få tänka till runt:

1) Vad har jag för mat / meillis att äta på jobbet? Vad måste jag handla och ta med?

2) Om jag pendlar- har jag hjälm? Lampor nu kanske? Är däcken pumpade? Sadelskydd? Något om det regnar? Näsdukar ska man alltid ha med iallafall. Fasen vad man snorar när man cyklar. 

3) Handduk och neccessärgrejer på jobbet? Vad behöver jag ta med?

4)Träningskläder? Med till jobbet eller lägga fram?

5) Vad ska vi äta till middag? Kan vi förbereda något? 

Och så lite föräldratips till oss med små personer med stora viljor:

1) Välj kläder ihop dagen innan – ”Den här eller den här”?

2) Soppa o pankis är smart att planera in de dagarna då man vet att marginalen mellan nyckel i dörren och mat-ska-stå-på-bordet är kort. Pannkakor är sk**bra mat- variera ingredienserna och ta något annat än fullsockersylt så blir det så bra så.

3) Under vagnen till dagis: En varm tröja till dig, en vattenflaska och lite frukt om du springer dit så klarar du dig tills ni kommer hem.

4) Lägg gröt-i-blöt (jag vägrar hålla på med de här engelska uttrycken) över natten- bara att slå på kastrullen på morgonen. 

5) Ha en lapp vid dörren med sånt ni brukar glömma- tex nyckel till om någon annan ska hämta på skola/dagis. Gympakläder. Något till dagis. Man är inte mer än mänsklig. Skriv med fin färg så ser det så bra ut så.

Lycka till!

Jag ser det så ofta omkring mig. Förmyckandet. Det är för mycket. Folk tar på sig för mycket. Hunungsfällan. Det är så roligt. I den branschen jag rör mig in och ut ur så handlar mycket av ens verksamhet om att vara en populär person. Man blir eftertraktad för sina egenskaper, får förfrågningar om att vara med på än det ena, än det andra och det stryker egot medhårs.

Man vill inte missa något. Eller att någon annan tar den där platsen. Att man missar något som inte kommer tillbaka.

Eftersom man är tillfrågad som person så tänker man också att man sviker om man avbokar. Snöbollen med åtaganden rullar på och man tänker att det går inte att avboka en klass, en föreläsning, en träff med någon, en middag, ett uppdrag.

Jag älskar också att spåna på bra ideér. Och åhmajgadd vad mycket bra ideér det finns. Och härliga människor man vill göra saker med. Det känns tråkigt ibland att inte ens börja dra i trådarna men tänk så många goda intentioner som sen bara rinner ut i sanden. I bästa fall hade man bara roligt under tiden det påbörjades något som inte blev något.

Men i många fall är det förenat med ångest och en känsla av att inte hinna med men inte veta när det är läge att säga att det går inte.

Jag tycker det är aptråkigt att säga nej till roliga grejer men jag har börjat lära mig att säga nej till det mesta. Ja till ett fåtal saker men nej till det mesta. Det svider ofta, vissa gånger känns det extra surt men när man börjar titta på vad man istället får- ja då blir det lättare.
Den senaste veckan, då min egen agenda har svällt, har jag tackat nej till saker som att arrangera en löparresa utomlands, föreläsa och som vanligt typ alla events jag blir bjuden på. Alla typer av ”förutsättningslösa möten” där något ska presenteras.

Har man en plan för vad man vill göra, vad man prioriterar och mycket att göra. Då är det några frågor man kan ställa sig innan man tackar ja till något:

1) Kan jag ta in det just nu?

2) Har jag tid att agera på det långsiktigt?

3) Ingår det i min plan?

4) Är det något, om jag måste välja, som jag prioriterar högre?

5) Vad kan jag göra med den här tiden istället?

Och det är frågor man ska ställa sig innan man tackar ja, tycker jag.

Som möten till exempel, man kan säkert stuva in mötet i sitt schema men har man tid att agera på det som ska göras efteråt?

Det är svårt. Jag träffar många som sitter fast i att det inte går att säga nej nu. Inte till det här. Jag ska bara…

Man känner sig som en svikare. Man tror att ingen annan kan göra det istället (pssst det är det alltid någon som kan). Eller att folk ska bli så besvikna. Men folk förstår. Om man förklarar. Om det är något folk förstår så är det att jag måste backa nu för det är för mycket. För de flesta vet precis vad du pratar om. Du kanske föregår med gott exempel. Inspirerar någon annan att vårda sin agenda.

Fördelar med att säga nej

1) Du spar din energi till det du verkligen vill göra. Givet att du tänkt igenom vad det är

2) Du visar att du vårdar både din tid och din hållbarhet. Att din tid är värdefull. Att du bara gör det du kan ge full uppmärksamhet. Så när du engagerar dig i något så vet både du och de du gör det med att du faktiskt kan vara där. Både fysiskt och mentalt. Det är också något att nämna när du tackar nej: Det här vill jag göra när jag kan ge det full uppmärksamhet. Det kan jag inte nu.

3) Vill de ha dig eller är det meant to be så kommer chansen igen. Tro mig.

4 ) Det betyder ju mer ja till något annat. Tänk inte på nej-et för länge. Tänk på vad det frigjorde tid till.

5) Det blir lättare och lättare. Det kräver lite övning. Testa!

Ta hand om dig!

Foto: Katarina Jansson

När semestern var slut var jag utvilad, laddad och nöjd. Men.. ändå gnagde något. Vi hade inte varit i fjällen. Jag har inte surfat på jättelänge och vi hade inte varit iväg på någon bröllopsresa, inte ens något bokat. Jätte.I-lands.Problem.

Då får man ordna det. Och jag har slitit och gnetat med saker jobbmässigt som helt plötsligt släpper. Får göra saker. Får igenom saker. VAVAVOOM.

Och vips så är hösten full med både äventyr och vavavoom-jobb.

Jag ska

1) Åka på bröllopsresa med världens bästa man. Vi ska dessutom surfa och som jag längtat.

2) Jag ska till fjällen! Jag ska få fjällvandra. Tälta. Känna den där vinden som inte känns så någon annanstans. Gå där pappa gått men jag faktiskt bara ridit förbi. Lägga stenar på rösen och få sparka av mina kängor utanför en tältöppning. Vänta på att vattnet ska koka på stormköket. Umgås med tre fantastiska tjejer.

3) Jag ska få utbilda i det jag brinner för på jobbet- hållbar hälsa. Jag är kursansvarig för en kurs i hälsofrämjande ledarskap. Något jag förstås föreläst om, men nu får utbilda i. Nyp mig.

4) Jag ska fortsätta vara helt ledig på helgerna och hämta tidigt på skola och dagis. . Den här veckan har varit jättetuff och det är helt ok. Så är det ibland. Jag har prioriterat rätt men har haft saker att tänka på och stora grejer som ramlat rätt.

5) Jag ska träna andra saker än löpning. Alltså jag yogar och SOMA:r lite varje dag och tränar lite styrka men som återhämtning från Black River run om 8 dagar (inte att jag räknar eller så….) tänkte jag se om jag kan få på ett par handskar igen och boxas lite, gå på något organiserat yogapass, klättra..lite sånt. Träna något som jag inte gjort på länge och ladda om. Jag vill ju vara ute i naturen helst.

6) Fortsätta göra det jag gör. Jag älskar min vardag. Jag älskar att lämna på skola och dagis, springa el cykla till jobbet. Äta matlåda jag lagat. Älskar mina arbetsuppgifter. Älskar att hämta och laga middag. Vara hemma på kvällarna. Älskar när det blir lite pirrigt och utmanande, behöva kliva upp framför många ansikten och leverera. Utmana, ifrågasätta men framförallt stötta och försöka se behov. 

Jag är väldigt tacksam, laddad och inspirerad just nu och nästa vecka blir både just utmanande och inspirerande med föreläsning, kurs, jobb och så springa 100 miles i Västerås på lördagen.

Så…nu ska jag vara helt ledig i Värmland och ladda det här kärnkraftverket med riktigt fin energi!

Trevlig #utonjut-helg på er!